Värme och ljus - Hönshuset - del 13

Nu har hönorna det bra. I natt har de haft ca 11 grader varmt, för igår fick vi de sista eljobben slutförda.

Igår kväll när vi kopplade på värmelampan, på läge 1 av 2, var det sju grader i hönshuset. I morse kl 9 när vi öppnade och gav hönorna frukost var det 11,5 grader.

Där hänger värmelampan, mitt i rummet, framför sovpinnen. Den lyser alltså inte, utan värmer endast. Vi har planer på att bomma igen det större fönstret, som syns till vänster, till vintern, sedan när de slutat värpa, så hålls värmen ännu bättre. De får ändå en del äkta dagsljus från det lilla fönstret. Och så kan vi ha på lampan så mycket det behövs.

Lampan är nu inställd med timer att lysa mellan 7 och 8.30 på morgonen. Sen när dagen blir ännu kortare kan vi ha den på från ca 6 tills gryning. Skymningen låter vi ha sin naturliga gång - åtminstone så länge de går fritt ute på eftermiddagen för då går de in när den naturliga skymningen börjar. Ska kolla sen i december om vi ännu ändrar det här, kanske vi kan ha på belysningen också t.ex. kl 14-16. Eller tända på den ännu tidigare på morgonen. Jag tror hönsen behöver ca 10 h ljus tid för att orka äta tillräckligt även då de inte värper.

Jag hängde också upp den nya matautomaten. Så fort de börjar vakna lite tidigare än vi själva så tänkte jag att de kan äta sin frukost huvudsakligen från den. Det ryms 1,5 kilo foder i den. På bilden är den till vänster, den större är vattenautomaten. Kanske försöker göra en blandning av havre och lite frön och vad jag hittar. Vi har också fyllt på ett par säckar spån till på golvet.

I brist på bröd så ... lagar man scones! Vetefria.

Tänkte blogga ett matrecept efter en relativt lång paus. På typ några år.

Vi tillbringade höstlovet på stugan på Pörtö och vägen till butiken är väldigt lång därifrån. Och inte hade vi ens nån båt att åka med för vi hade fått skjuts till ön. Av nån orsak var jag väldigt okoncentrerad när vi shoppade maten ut och vi hade bara ett par små bröd med oss. För fem personer. Och drygt tre dagar. Så det blev att laga scones på det vi hittade i stugan. Det lyckades - och utan vetemjöl och allt. Jag lagade faktiskt scones två dagar i rad - ungefär på samma sätt.

Ingredienser: ca 3 dl havreflingor (eller andra grötflingor), ca 0,75 dl potatismjöl, en tesked bakpulver, ett ägg, en nypa salt, lite fröblandning (hittade en s.k. salladsmix med bl.a. pumpafrö och solrosfrö), mjölk för lämplig konsistens (ca 1 dl tror jag).

Sätt ugnen på 190 grader. Blanda torrvarorna med bakpulvret och rör i resten. Mjölken till sist, så inte smeten blir för lös. Det ska vara som en semledeg ungefär. Så den går att breda ut till runda fina klickar på en bakplåtspappersklädd plåt. Det blev ca 10 små scones av den här degen. Gräddades ca 15 minuter, till de känns rätt. Jättegoda!

Sötsug och saltsug i Myteriet

Jag skapade i tiderna en etikett här som heter "Nina i media". Tanken var ju att jag skulle blogga här varje gång jag uppträtt i radio, på TV, på tryckt media eller nån viktig webbkanal. Dessvärre finns ju bara en bråkdel av mina medieframträdanden här. Men ingen fara - för jag har samlat alla på min webbsida Tosiruoka - Riktig mat i huvudmenyn, så läs under rubriken Media så hittar du allt på ett ställe.

I fredags firade jag höstlov på stugan, men på morgonen ringde Myteriet och ville intervjua mig om sötsug, magnesium, krom och annat skoj. Det passade så klart bra, eftersom det gick att ordna per telefon. Inte låg jag nu riktigt på stenarna på stranden medan jag intervjuades, men inte så långt ifrån. Eller nåja, i själva verket låste jag in mig i vedförrådet men tog ingen selfie där utan bara på stranden.

Här kan du se Myteriet 16.10.2015 - det är två timmar långt men ämnet sug behandlas från och med 47 minuter till 57,30. Du kan också läsa sammandragsartikeln som skrevs om ämnet.

Nästan varmt! Hönshuset - del 12

Lyckligtvis blev det lite varmare efter att våra stackars hönor redan hunnit börja frysa. Eller rättare sagt Olivia har frusit, hon har i stället för på sovpinnen tillbringat några nätter i redet, med fötterna ingrävda under halm... Men nu har elektrikern varit här och fixat nästan allt, och imorgon ska han fortsätta.

En kabel drogs mellan huset och hönshuset, i marken. Diket grävdes igen. Hönshuset har redan fått en dosa och några uttag och avbrytare. Återstår ännu några små saker och så att lägga på strömmen.

Idag fick jag värmelampa med posten. Till vänster ser du kupan med skyddsnät. Själva lampan, i mitten av bilden, är keramisk och ska bara värma, inte lysa. Vi har nu 250 watt, och hoppas det ska räcka så långt som möjligt. Vi testade lampan idag ute på vår veranda. Visst värmer den ju lite, men blir det -32 i en vecka så får vi nog ändå ta in hönsen i duschrummet tror jag!

Samtidigt beställde vi en liten foderautomat (den grönvita) att ha nån typ av torrfoder i sedan när det blir för kallt för hönsen att gå ut och äta dagligen. Tror jag ska lägga dit nån blandning av hel havre och något proteinrikt, har inte ännu beslutat vad. Industrifoder blir det troligen inte. Sörpa har jag tänkt fortsätta föra till dem en gång om dagen.

Imorgon kommer vår elektriker och fortsätter jobben.

Stå ut lite till, hönor! Hönshuset - del 11

Det blev plötsligt kallt. Hönorna rör sig fortfarande ute dagligen. De söker upp soliga, skyddade platser alltid när de har en chans. Däremot släpper vi inte alltid ut dem för några timmar på dagen för de är nästan omöjliga att få in förrän vid 6-tiden då de själva går in. Så släpper vi ut dem så är de ute hela eftermiddagen. Vilket de ofta varit - alltid när någon av oss är hemma hela eftermiddagen.

Det var frost i morse för fjärde morgonen i rad. Några morgnar har det varit is på vattnet i tunnan så vi fick tömma sista tunnan också och lägga bort den för vintern. Hönorna kommer ännu gärna ut på frukost, även om Nemi tvekade en stund på tröskeln i tisdags. Bilderna är från i morse, då de fick lite banan, tomat, vindruvor och en ostrest samt havre.

Vår elektriker har varit här och vi har planerat hur elektriciteten ska dras. Jag håller ännu på att söka upp och skaffa lämplig värmelampa e.dyl. samt belysning.

Mannen har grävt upp ett litet dike för kabeln. Det blir nästan 40 meter från huset till hönshuset, och kabeln kommer att skyddas med nån typ av rör.

Fortsättning följer, hoppeligen inom kort, så inte hönorna förfryser kammarna! :)

På Ruohonjuuri

Som en del av er vet så "extraknäcker" jag på Ruohonjuuri, som är en ekologisk matbutik i Helsingfors. Närmare sagt jobbar jag för CocoVi, som är en finländsk importör av superfoods, med att förevisa produkter på Ruohonjuuri. CocoVi ägs numera av FuncFood.

Jag började med det här jobbet ännu medan jag jobbade som ingenjör på Tekla, för drygt 3,5 år sedan. Då hade Ruohonjuuri två butiker i Helsingfors. Nu har de redan fyra. Jag jobbar varje månad en dag i var och en av de fyra butikerna - Kampen, Citypassagen, Hagnäs och Östra centrum. Bilden är tagen på Ruohonjuuri i Itis, alltså Östra centrum, i förrgår. Min arbetstid är kl 12-18, och jag kan själv välja vilka dagar jag jobbar. Reserverar jag dagarna långt på förhand har jag många dagar att välja bland. De har ju också andra producenter och importörer som står i butikerna och förevisar sitt. Ibland är jag också i någon av Life-butikerna, och en gång har jag varit i Pur. Jag brukar numera koncentrera mina dagar så just nu har jag en period då jag jobbar alla september- och oktober-dagar inom ett par veckor. Då har jag mer tid att göra annat sedan däremellan.

Att komma ut bland folk några gånger i månaden är ganska kul tycker jag, som annars, förutom när jag håller kurs eller föreläsning, jobbar mest här hemma. Man blir ju lite "mökkihöperö" annars - vad det nu sen kan heta på svenska.

Det blir också omväxling då det är fyra olika butiker varje månad, och varje månad är det olika produkter jag förevisar. CocoVi har varje månad tre olika produkter på specialerbjudande, och dem förevisar jag. Nu i september har vi haft chiafrön, lucumapulver och sprängtickate. Jag hade den här månaden förberett mig genom att laga en vit råchoklad med lucuma som jag bjöd kunderna på.

Sprängtickate hade jag i termos. Chiafrö har jag ofta bjudit på i form av chiapudding med t.ex. granatäpple men den här gången hade jag bara gjort en enkel gelé som man fick smaka på om man ville.

Nästa månad, som ju börjar imorgon, blir det bl.a. kokosolja. Den är, liksom chiafröna, en återkommande favorit.

Det allra bästa med att stå i Ruohonjuuri är ändå att tala med mänskor. När man diskuterar kost får man alltid höra intressanta saker och lära sig något nytt. Om hur någons mage har blivit så mycket bättre tack vare chiafrön, eller hur någon har hållit sig frisk med sprängtickate. Och ofta träffar man bekanta i butiken. Idag klev till exempel en gammal lärare till mig in, som jag inte sett sedan skoltiden. Det var roligt att få hjälpa henne med att hitta bra produkter. Ja - ofta frågar ju kunder också om andra produkter än just de jag förevisar. Det är också givande och lärorikt.

När jag jobbar i stan passar jag på att äta lunch ute. Då får man nya idéer och lite vardagslyx också. På Ruohonjuuri i Citypassagen finns en Delidisk, där man kan köpa bl.a. jättegoda vegetariska lunchsallader, smoothies och rågrötar eller puddingar. Förr fick man också chiapudding, men myndigheterna har förbjudit säljande av förädlade chiaprodukter. När jag jobbar i Citypassagen äter jag alltid Ruohonjuuris deligrejer. När jag jobbar i Hagnäs brukar jag äta på Onda, en supertrevlig restaurang med vegetariska alternativ och mycket raw food. Ibland äter jag på Raiku eller på thairestaurangen Lemon Grass. I Itis äter jag oftast på Cafe Stoa, ibland på FLQ. Idag när jag jobbade på Kampen åt jag på Om Nom, också jättegott och helt vegetariskt.

Ruohonjuuri är en bra butik. De som jobbar där är alltid beredda att hjälpa kunderna och de vet jättemycket om produkterna. Med tiden har jag också hunnit prova en stor del av produkterna, speciellt på matsidan men också en del av kosmetiksidan, som t ex. det enda ekologiska schampoot jag använder (Ole hyvä) och den ozonerade olivoljan. Förutom de fyra butikerna i Helsingfors har Ruohonjuuri också butiker i Åbo, Tammerfors och Uleåborg och en webbutik.

Du är jättevälkommen att hälsa på när jag jobbar på Ruohonjuuri! På deras webbsidor kan du alltid se när jag är där. Det står i händelsekalendern "CocoVi Superfoodit". Ca 13.30-14 bukar jag ha lunchpaus, annars står jag alltid där. Nu i fredag är jag i Östra centrum igen, vilket står i Itis' händelsekalender. I måndag 5.10 är jag på Kampen, i tisdag 6.10 i Citypassagen, och fredag 9.10 i Hagnäs.

Föreläste för pensionärer i Grankulla

I tisdags hade jag en av de trevligaste föreläsningarna jag haft på länge. Grankulla svenska pensionärer hade bjudit mig in som föreläsare.

Rubriken de hade beställt var "Berika din mat" och de var lite intresserade av superfoods också, så jag fick baka in en del information om det också i min dryga timmeslånga föreläsning. Jag berättade ändå en del bakgrund till ämnet som jag brukar, om varför vi kan ha nytta av superfoods. Jag hade också tagit med mig lite smakprover på chiafrö och chiagelé, hela och krossade kakaobönor samt kokosolja.

Föreningen har också själva recenserat föreläsningen på sin webbsida, vilket ju är trevligt. Recensionen är särskilt bra då den också innehåller recensentens egna tankar.

Jag tycker om att föreläsa för äldre personer. Minns särskilt några tillfällen tidigare där medelåldern i publiken varit ganska hög, t.ex. en gång på finska för Espoon työväenopisto om kost för äldre och en gång på Helsingfors svenska reumaförening. Också där var publiken väldigt intresserad och nyfiken.

Kompostbänken fick ett extra ryggstöd

För fyra år sedan byggde vi en kompostbänk. Du kan läsa om hela byggprojektet här. Vi har varit jättenöjda med den, hela familjen ryms där och det är ofta det enda stället vi har sol, förutom i växthuset och potatislandet, sent på eftermiddagen under våren och sensommarn.

Vi planterade följande år en buske invid kompostbänken. Grannen som donerat den åt oss sade att det var en magnolia. Busken växte och växte och det klarnade i något skede att det inte alls är en magnolia, och först i somras fick jag reda på att det är ett trumpetträd, en katalpa.

Nå, hur som helst, ni vet kanske det där vanliga som händer att man planterar små plantor "väldigt glest" eller "väldigt långt från något", och så växer de och är helt för nära. Så gick det med vår katalpa. Den hängde i somras ner över vår rymliga kompostbänk så att bara en person rymdes att sitta där och helt i ena kanten.

Som lösning byggde mannen ett extra ryggstöd, som samtidigt blev ett stöd för buskens, som rätade på sig istället för att hänga. Så här blev det. Vi ska dra roslagsmahogny, som vi också behandlat resten av bänken med, nån dag, kanske nästa vår.

Fjädrarna lossar!

Våra hönor har börjat rugga. Det första året med höns stöter man väl på nya saker längs med hela året. Det ligger fjädrar överallt där hönsen rör sig. Ruggningen brukar ske nångång under hösten. Fjädrar fälls och nya växer småningom ut. Medan de nya växer ut blir det paus i värpandet, för det går ju åt näring till de nya fjädrarna.

Bilderna ovan är tagna i hönshuset idag - den övre är på bajslådan under sovpinnen, den nedre från golvet. Gården såg lika ut ända tills det kom regn igår, då blir dunen plötsligt så gott som osynliga.

Och ser man Olivia så kan man gissa på att 80 % av de lossade fjädrarna är hennes. Kanske de andra börjar senare - på Milou, Elvira och Shakira ser man ingen skillnad ännu.

Hönshuset - del 10 - extra utegård

I de tidigare delarna har jag beskrivit de viktigaste delarna i hur vår lekstuga byggdes om till ett hönshus, och hur hönsens inhägnad byggdes. Jag har också beskrivit lite hur hönor beter sig och vad mina hönor äter.

Då hönsens trygga utegård, inhägnaden, är bara ca 10 m2 stor så planerade vi från början en utegård till. Vi hade två olika alternativ: en flyttbar inhägnad, så att de ständigt har tillgång till färskt gräs, eller en större fast inhägnad. Och så skulle vi ju ha hönsen fritt på gården också en viss tid varje dag, förutsatt att vi var hemma själva. Då har de ju ändlös tillgång på färskt gräs, natagräs, insekter med mera.

Vi beslöt att göra en stor, men lägre, lättare inhägnad. Den byggde vi av ett antal låga stolpar, ca 1 meter högt nät (som vi hade extra av) och fågelnät ovanpå. Nätet är inte nedgrävt i marken, så om vi är borta hemifrån mer än en kort stund så har vi hönsen bara i den gamla trygga, fasta inhägnaden. Vi byggde en ny lucka mellan den gamla och den nya inhägnaden.

 

 

Vi inredde den nya inhägnaden med en gammal röd trädgårdsbänk för barn, som jag själv suttit på när jag var liten. Här matar stora flickan Shakira och Elvira med rölleka.



Här är Elvira på min arm, medan jag tittar på Shakira som just håller på att landa på min andra axel men är utanför bilden.

Där finns inte ståhöjd för vuxna, men man kan gå in och sitta och umgås med hönsen. Vilket också barnen gjorde en hel del, särskilt innan Shakira och Elvira släpptes ut fritt på gården.

Den nya låga inhägnaden har också en port ut men med en enkel mekanism, ingen egentlig dörr eller lucka.

Det här systemet har funkat riktigt bra. Hönsen har gott om utrymme, och det färska gräset har räckt bra till. De får också vara ute allt längre tider då de nu vet var det är tryggt att hålla till och vi vet att de hålls på vår gård.