Vi skrev om skolmaten i Kotitalous

I år har jag tillsammans med Lena Lietepohja, hushållslärare på Rudolf Steiner-skolan i Helsingfors, skrivit två artiklar om skolmaten i hushållslärarnas facktidning Kotitalous.

Del 1

Den första artikeln hette "Den ständigt aktuella skolmaten" och kom ut i slutet av januari 2012. Den andra delen kom ut helt nyligen, och heter "Skolmaten - vad kan vi göra?".

Del 2

Om du klickar på bilderna så blir de större, kanske så stora att du kan läsa texten också.

Lena Lietepohja och jag skrev texterna tillsammans. Lena har följt med många av de aktuella projekten som nämns i texten. Själv stod jag mer för den näringsmässiga sidan av skolmatsproblematiken.

Jag citerar här ännu faktarutan om skolmatens problem, som finns med i första delen:

Skolmatens problem:
1. Långt processade livsmedel. Råvarorna har förlorat vitaminer, antioxidanter och enzymer.
2. Dålig smak. Smakförstärkare får all mat att smaka lika. Mat borde smaka det som den är gjord av.
3. Tillsatser. De flesta anses vara säkra, men man vet för lite om cocktail- och långtidseffekterna.
4. För lite näringsrika grönsaker. Grönsaker tillredda på platsen skulle vara godare och mer näringsrika, och ha större åtgång.
5. Dåliga, onaturliga fetter, t.ex. bordsmargarin och flytande margarin. Vanligt smör används i de flesta skolkök inte.
6. För lite naturligt fett. Barnen blir sötsugna och trötta, och tyr sig till godis och energidrycker. Med tillräckligt fett skulle barnen hållas mätta längre och kunna koncentrera sig bättre på skolarbetet.
7. För mycket snabba, tomma kolhydrater. Stärkelse tillsätts i maten bara som utfyllnad. Ökad risk för bland annat övervikt.
8. Barnen serveras inte närmat. Man borde tänka ekologiskt och hållbart. Samtidigt som man skulle stöda lokala producenter och undvika onödiga transporter skulle maten bli godare och mer näringsrik.
9. Skenbar billighet. Råvarorna i skolmat av äkta råvaror med riktig smak skulle kosta mindre, eftersom processning kostar.

Mediedebuten

Jag försökte hitta ett inlägg om när Hufvudstadsbladet intervjuade mig i våras då jag för ett par veckor sedan skrev om och länkade till intervjun med mig i Familjeliv (hela programmet är värt att höra, men intervjun med mig kommer från och med 40 och en halv minut). Men tydligen har jag inte nånsin skrivit om Hbl-intervjun här, utan bara på min Facebook-sida och min Twitter-profil.

Anyways, här är en länk till min mediedebut, som var intervjun med mig i Hufvudstadsbladet 23.3.2011: Helsingforsbarnen matas med e-koder Det handlar om skolmaten.
_

New Nordic Food-konferensen 11-12.10.2011 Tankar - del 2

Nu ska jag slutföra reportaget om konferensen jag var på i veckan. Jag skrev om konferensens första dag, tisdagen 11.10, redan för några dagar sedan.

Onsdagen 12.10 inleddes för min del med temat barns kost och hälsa. Förmiddagen var nämligen indelad i hela tre olika salar. I de två andra salarna behandlades huvudsakligen sjukhusmat respektive havre.

Emil Bruun Blauert, Danmark, talade om vikten av att bilda nätverk och tänka på att ha en strategi, för att få saker att gå framåt. Det vill säga få barnen att lära sig laga mat igen och tycka om riktig mat. Han talade om fyra så kallade bloodlines: gastronomin, manifestet från år 2004 om matens betydelse, forskning om den nordiska matens hälsoeffekter och den offentliga måltiden. Han ansåg att då vi "förlorat" en generation så ska vi nu lära barnen laga mat istället. Han hoppades på en snöbollseffekt (se bilden) då vi börjar lära barn uppskatta och laga riktig mat.

Niels Heine Kristensen, Danmark, talade om känsla, smak, njutning, skapande och matkultur. Man måste försöka planera maten och matlagningen ur barnens perspektiv. Grejer som till exempel en blender är överraskande populära och inspirerande för barn. Barn tycker också om att ta bilder och videor av mat de själva skapat.

Pär Bergkvists, Sverige, presentation var verkligen inspirerande. Han hade för några sedan beslutat att avverka 100 michelinstjärnor på ett år, vilket han gjorde. Men mot slutet av året ansåg en av hans döttrar, som troligen saknat sin pappas närvaro en hel del under årets lopp, att han skulle komma och äta med dem i skolan istället. Och det gjorde han. Hans följande projekt blev att testa 100 skolkök på ett år! Hans första fråga: Varför tycker vi vuxna att 8-10 kronor per måltid är rätt nivå? Det är nämligen det lägsta möjliga priset man kan laga en varm måltid för. Värt att tänka på! Och varför ser vi inte sambandet mellan skolmat och studieprestationer? Vi måste se helheten: Mat ska vara måltid. Matrast ska ses som lektion. Skolkökets ansvar ska vara skolans ansvar. Vi måste öka kunskapen och intresset hos dem som lagar maten. Enligt Bergkvist behövs, för att lyckas, bara fyra saker: kostchef, passionerad skolkock, rektor och förälder.

På kaffepausen var det speed-dating. Var och en skulle hitta två nya personer att tala med och utbyta idéer med om vad vi kan göra för att barnen ska äta bättre. Jag talade bland annat med Anna-Karin Mellblom, svensk kock bosatt i Sibbo som drar bland annat saperematklubbar för barn och unga. Så fort jag började tala med henne insåg jag att jag hört henne intervjuas på radio i programmet Familjeliv. Det var givande att tala med henne.

Senare på förmiddagen talade Harriet Strandvik om Operation Skolmat. Harriet berättade att barnen åt 5-7 gånger mer grönsaker under veckorna då Operation Skolmat höll grönsaksbuffé i skolorna. Hon ansåg att vi helt enkelt måste fundera på vilket som är vårt mål: vill vi ha industrilösningar eller kunnig personal? Centralisering dödar måltiden.

Vi hörde Riitta Cederberg tala om hur man kan integrera smakskola i ämnen som matematik, biologi och språk. Och vi hörde Arja Lyytikäinen berätta att det kostar bara en euro per elev och vecka att ha en hel del sapere-pedagogik med i undervisningen.

Vi hörde Ida Berg Heuge, Norge, tala om Smakens Uke som äger rum årligen i november. Hennes presentation var superbra och inspirerande, och erbjöd generöst alla i Norden att ta del av allt material de skapat och använda det. Hon visade också på video hur det kunde se ut på Smakens Uke. Här är en jag hittade:



Speciellt med Smakens Uke är att verksamheten är väldigt organiserad, och koncentrerad till en enda vecka per år. De har ett smak-team med vita rockar, en Smakens Uke-kappsäck med alla instrument för smakningen, de ger diplom, har hela set med uppgifter för barnen, med mera.

Ragnheidur Hedinsdottir, Island, berättade om forskning hon varit med och gjort bland barn och skolmaten.  Även hon hade kommit fram till att barn äter mat, inte näringsämnen, att mat inte ger näring om den inte äts upp, och att skolmaten inte åtnjuter respekt idag. Den viktiga utmaningen är att översätta kostråden (näringsrekommendationerna) till måltider. Enligt Hedinsdottir är myckeln att be anbuden på rätt sätt, att göra dem per skola (vilket vi ju inte tyvärr gör i Helsingfors och Esbo), att hålla föräldrarna involverade, och att tänka på barnens synvinkel i alla situationer.

Karolina Sparring och Johanna Westman, Sverige, höll ett roligt och inspirerande anförande om de kurser de håller för dagiskokpersonal. Båda kvinnorna har skrivit kokböcker, Westman hela 11 stycken. De verkade härliga, kurserna. Man tillredde god mat av lokala, förmånliga råvaror i säsong. Som Sparring sa: "Alla barn har rätt till kärleksfullt lagad mat under sina förskoleår". De efterlyste flera vuxna som vill hålla sån här typ av kurser. Det vill ju i alla fall jag, tänkte jag då!

I slutet av den andra förmiddagen fanns ännu plats för lite diskussion. Några idéer som lades fram var att politiker måste mötas på lokal nivå, att man kan använda priser för att inspirera till bättre offentliga måltider, både gällande skolkök och t.ex. åldringsvårdsmat, och att organisationen Ny Nordisk Mat ska göra alla presentationer från konferensen tillgängliga på sina webbsidor.

Under lunchpausen blev jag intervjuad av Stadi TV. Det var lite kul. Det kom i direkt sändning. Förstod jag rätt skulle klippen vara tillgängliga också efteråt, men jag har inte ännu hittat dem på nätet.

På eftermiddagen var det några panelinlägg och lite mer diskussion. Vi hörde bland annat Einar Risvik, Norge, berätta att hälsokostnaderna stiger tre gånger snabbare än statsbudgeten. Han sade också att det inte är pengar som saknas i första hand, utan kunskap. Får vi inte bättre mat får vi utan tvekan mer stärkelse, mer socker, mer salt och mer dåliga, billiga fetter. Vi hörde Johanna Mäkelä, Finland, tala om framtida scenarium (på bilden).

Mattias Kroon, Sverige, konstaterade att situationen i Norden är hoppfull för det är få andra regeringar som har förbundit sig vid att höja kvaliteten på maten. Han ansåg att det vi behöver är galna idéer: "We need completely mad ridiculous people who fail all the time". Emil Bruun Blauert berättade att bara 5 % av föräldrarna i Danmark uppger att de lagar mat tillsammans med sina barns ens en gång i veckan! Hemlagad mat behövs det mer av, för det kan alla vara överens om att det är hälsosammare än färdigmat. "If you cook, you have a relationship to what you eat". Bra sagt, tycker jag.

Konferensen var verkligen värd sitt pris för mig. Jag fick massor av nya idéer för min verksamhet och knöt flera nya kontakter. Jag talade en stund med matstrateg Ville Relander också om skolmaten. Kanske vi kommer att hitta på något bra sätt att förbättra skolmaten framöver.

Om du förresten vill läsa om konferensen på twitter kan du söka här: http://twitter.com/#!/search/realtime/nynordiskmat
_

Kurs i dagismat för dagiskockar

Den här veckan har jag hållit en kurs med både föreläsning och praktisk matlagning för kökspersonal och föreståndare på en privat daghemsstiftelse. Kursen var beställd av Helsingfors Arbis med skräddarsydd enligt just den här stiftelsens önskemål. Det var 11 deltagare på kursen.

Idén, som jag tolkade den, var att förklara varför det är viktigt att laga maten från grunden och att använda sig av äkta vara. Jag ville också visa att det i praktiken är fullt möjligt, inte kräver avancerade ingredienser, inte är svårt, inte tar lång tid, och inte ens nödvändigtvis är så dyrt.

I den praktiska delen av kursen, ca 3 timmar, lagade kursdeltagarna mat enligt 10 olika recept jag utvecklat för dem i fem grupper. Bland recepten fanns både frukostar, mellanmål och lunchar. På bilden lagar de bland annat smörkokt squasch och ugnsgröt av korngryn och ekologisk mjölk.

I föreläsningsdelen, totalt ca 3 timmar, berättade jag om bland annat om sockrets och andra snabba kolhydraters inverkan på barnens hälsa och beteende, om blodsockerkurvan, om fettets betydelse för hälsan, energinivån och hjärnans utveckling, tillsatsämnen och processad mat, halv- och helfabrikat.

Kursen fick väldigt bra feedback. Jag var glad att jag faktiskt kunde tillföra ny kunskap i matlagning från min synvinkel också åt professionella. Det gladde mig särskilt mycket eftersom jag själv njöt av att få planera och hålla en sådan kurs och gärna vill hålla många fler i framtiden.
_

"Hur påverkar maten våra barns hälsa?" för Mårtensbro skolas föräldrar

Här kommer ett lite mer ingående sammandrag av föreläsningen jag höll i Mårtensbro skola måndagen 11 april. Det var föräldraföreningen i skolan som inbjudit mig att tala om mat för barn. Stort tack till alla aktiva som kommit för att lyssna!

Jag vill samtidigt passa på att berätta en del saker jag glömde / inte hann berätta i måndags, då tiden tog slut så mycket snabbare än jag önskat.

Jag hade delat in föreläsningen i en mer näringsfysiologisk del, en mer praktisk del och en del om skolmaten. Den första delen var längst och viktigast. Förstår man inte lite fysiologi kan man inte förstå vad som är bra mat för barn. Eller tja, men sunt bondförnuft kommer man i de flesta fall också långt, men när tiden inte verkar räcka till för matlagning, eller när ens barn blivit överviktigt, så behöver man veta vad man ska satsa på och varför.

Jag inledde med att ställa frågan "spelar kosten någon roll?", och berättade som svar om familjen Kärnfrisk. Så kallar sig en dansk familj som lade om kostvanorna, och på köpet gick ner 50 kg och blev av med sonens autism. Här är videon som jag varken hann eller kunde visa på föreläsningen, om du är intresserad: Familjen kärnfrisk.

Jag ställde en fråga till: är det viktigare att

A) barnens mat innehåller kolhydrater, fett och proteiner i ett visst förhållande? eller
B) att maten är gjord på riktiga råvaror och smakar som dem?

Så berättade jag om blodsockerkurvan. Varför fettfattig mat, och i synnerhet om kolhydraterna är snabba, ger en hoppigare blodsockerkurva och ett större sötsug än naturligare, fetare mat.

Jag berättade om vad mänskan är skapt för att äta, och vad vi säkert inte är skapta att äta. Hur ny mat lett till en fetmaepidemi i hela västvärlden.

Jag berättade hur övervikt uppstår och ganska kort vad vi kan göra åt den. Tyvärr hann jag inte gå så djupt in på den saken. Det jag inte hann berätta är att barn med övervikt borde minska på allt som innehåller spannmål, minska potatis och ris radikalt, ta bort allt som innehåller socker, minska fruktätandet, och istället äta mer riktig mat, mer fett, och så feta mjölkprodukter som möjligt. Då får dom en bättre balans och brukar gå ner i vikt också.

Sötsuget talade vi också om, och det kom bra frågor, bland annat om hur man kan identifiera ett riktigt sockerberoende hos barnen. Frågan var lite svår för mig, jag har ju inte jobbat med sockerberoende barn, det är bara något jag ser omkring mig. Men det vet jag att enda sättet att komma ur ett sockerberoende, oberoende av om det är ett regelrätt beroende eller missbruk / överdrivet bruk, är att minska på kolhydraterna och helt eliminera åtminstone de snabba. Otaliga berättelser om folks erfarenheter just i detta läser jag så gott som dagligen.

Bland de konkreta råden började jag med att jag tycker margarin borde bytas till smör. Är man allergisk för mjölkprotein så finns det andra alternativ, som t.ex. kallpressad kokosolja, vilket jag föreslog åt en förälder som kom med en fråga efter föreläsningen, och schmaltz. Jag berättade om hur margarin tillverkas. Det har jag också skrivit om här på bloggen förut: Margarin.

Jag berättade också att butiksglass kan bytas ut mot olika efterrätter av ren grädde, turkisk yoghurt, kvark, nötter, bär och annat nyttigt. Och att saft och limsa också borde bort. Och mycket annat.

Angående skolmaten blev det bara en snabb inblick och diskussionsöppnare. Jag visade bilder på skolmat, och bilder på mat från min egen blogg som är gjord enkelt, helt från grunden, och kostar ungefär lika mycket i råvaror även om storkök får alla råvaror betydligt billigare än jag. Jag berättade om Marthornas Operation skolmat, där en ekenässkola premierats för bästa skolmaten, och varför.

Jag hoppas på en fortsatt aktivitet kring skolmaten och kring mat för barn överhuvudtaget. Kanske vi kan få ihop ett matråd i skolan? Jag skulle gärna vara med där.

En del av er som lyssnade har bett om att få mer material, och får det också. Du som lyssnade, vill du också ha det? Kontakta mig i så fall!

Ännu några viktiga saker som jag inte hann säga när tiden tog slut:

Jag tar gärna emot barn som behöver kostrådgivning! Det kan vara ett kostrådgivningsprogram på t.ex. fem gånger, eller så bara konsultation timme för timme. Till exempel barn med övervikt,  koncentrationsproblem, eller undervikt.

Och lästips, jag hade en lista på bra böcker och webbsidor för dig som vill läsa mer:

• Andreas Eenfeldt, ”Matrevolutionen” samt www.kostdoktorn.se
• Anna Hallén, böcker samt www.annahallen.se
• Zarah Öberg www.zarahssida.se
• Fredrik Paulùn, många böcker
• Maria Riska och Nina Colliander-Nyman: Mat rätt
• Fredrik Nyström
• Lars-Erik Litsfeldt
• Annika Dahlqvist, böcker samt http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika/
• Bitten Jonsson (om sockerberoende!)
• Sanna Ehdin, böcker samt http://blogg.passagen.se/sannaehdin/
• Mats-Eric Nilsson, böcker samt www.aktavara.org
• Antti Heikkilä
• Varpu Tavi
• … och många fler!

Och till sist:
Besök gärna min blogg flo-food.blogspot.com, min Facebook-sida facebook.com/tosiruoka och min twittersida twitter.com/tosiruoka. Du kan också skicka e-post nina@tosiruoka.fi eller ringa mig 045-2536 936.

Jag kommer gärna och föreläser om mat för barn, och om kost för andra målgrupper också! Det är bara att ta kontakt, våren är inte ännu fullbokad.
_

Puuust! Föreläsningen över, och roligt var det

Nu är min viktigaste föreläsning på länge över. Den var viktig för mig för det var i mina barns skola, och föräldraföreningen där hade inbjudit mig att tala om mat för barn.

Jag vill skriva lite mer om det senare, här kommer bara snabba intryck idag. Imorgon bitti kl. 6 ska jag nämligen åka iväg på en konferens, tyvärr i mitt "gamla yrke" dvs på Tekla, så ni får inte ens läsa några coola bloggningar om saken efteråt :). Men jag kommer att vara borta några dar och ska även packa ännu ikväll så det här blir ett kort inlägg idag.

Det hade kommit över 50 personer och lyssna! Mycket bra, tycker jag. När man vet hur bokade folk är i allmänhet en sån här vanlig vardagskväll. Tack alla ni som kom! Bilden är tagen strax innan jag började. Mannen har bilder av mig när jag föreläser också, men dem har jag ännu inte fått.

Föreläsningen gick i princip riktigt bra, och feedbacken var också positiv. Några bra idéer för bättre föreläsningar i framtiden fick jag ockås - stort tack för dem! Jag är ju alltid kritisk mot mig själv, och den här gången störde mig mest att jag tappade bort tiden på slutrakan, jag tenderar att bli allt ivrigare ju längre jag talar, och så plötsligt börjar tiden gå helt för snabbt. Så jag hann aldrig göra ordenligt avslut, och inte ens berätta min bloggadress och min webbsida, och att jag har visitkort framme att ta av om man vill... suck.

Men det viktigaste var ju att få folk att tänka till. Många verkade vara lite på samma linje redan. Ska vi kanske få smör till skolan? Jag hoppas! Majoriteten av åhörarna hade bytt från margarin till smör visade sig när jag kastade ut en fråga i något skede. Det kom många bra frågor också, mer om det senare.

På grund av tidsbrist blev skolmaten ännu mer marginellt hanterad än vad som var tänkt. Jag hoppas diskussionen får fortsätta i någon form så snart som möjligt!
_

Föreläsning för Mårtensbro-föräldrar i måndag!

I måndag, dvs 11 april, ska jag hålla en föreläsning om hur kosten påverkar våra barn i skolan mina barn går i, det vill säga Mårtensbro skola. Det är föräldraföreningen där som bett mig komma och föreläsa.

Jag har sett så fram emot det! Jag känner mig dessutom lite spänd och pirrig, för det är ju många bekanta på plats. Och så är det så hiskeligt mycket jag skulle vilja berätta när jag en gång har chansen. Det känns så viktigt för mig.

Jag har delat upp min föreläsning i tre delar. Den första handlar om på vilket sätt barnens kroppar reagerar på olika mat, den andra om konkreta förslag på bättre mat och principer att följa, och den tredje är en titt på skolmaten. Titten på skolmaten får nog mer bli en diskussionsöppnare, för det är ju ett ämne man kunde tala en hel dag om.

Hoppas det blir många frågor och lagom mycket diskussion! Mycket diskussion är ju alltid bra, så länge den inte spårar ur.
_

Skolmatens problem

Jag har funderat mycket på det där med skolmat på sista tiden. Det råkade ju sig dessutom så att Hufvudstadsbladet ringde upp mig för ett par veckor sedan och intervjuade mig i telefon om bland annat skolmaten. Här är artikeln där jag citeras: Helsingforsbarnen matas med E-koder.

I måndag har föräldraföreningen i mina barns skola bjudit in mig att föreläsa om kost för barn, och där kommer jag också att tala lite om skolmaten, och hoppas på lite diskussion också.

Det har varit mycket tal om tillsatsämnen i skolmaten i media nu de senaste veckorna. Bland annat helt nyligen här: http://www.ruutu.fi/video?vt=video&vid=136907 där helsingforsmammorna Mariella Paroma och Pia Stoltzenberg kämpar för skolmaten, som i Helsingfors serveras av Palmia. Också idag syns de, och några andra, i Hbl: http://www.hbl.fi/text/helsingfors/2011/4/7/d61642.php. Jag tycker tillsatserna i skolmaten egentligen är ett mindre problem än vissa andra problem skolmaten har. Givetvis är tillsatserna ett tecken, ett tydligt symptom, på en del av de andra problemen.

Problem med skolmaten:

1. Långt processade "råvaror". Jag kallar det halvfabrikat hellre än råvara. Råvaror tappar mycket av sitt näringsvärde under processning. Många vitaminer utarmas, antioxidanterna likaså, och enzymerna dör.
2. Dålig smak. En följd av den föregående punkten. Förr användes glutamat, som fick all mat att smaka lite lika, nu används andra smakförstärkare, som har lite liknande effekt. Mat ska smaka det som den är gjord av, inte kryddblandningar eller glutamat.
3. Tillsatser. En följd av de två föregående punkterna. En del av tillsatserna är skadliga för vissa elever, t.ex. mononatriumglutamatet (E621). En del är cancerframkallande i stora mängder, t.ex. nitrit som finns i korv. De flesta anses vara säkra, men man vet inget om coctail- och långtidseffekterna.
4. För lite näringsrika grönsaker. Om man tog in grönsaker i form av råvaror till skolköket och tillredde dem på platsen så skulle de vara godare och mer näringsrika, och också ätas mer av.
5. Dåliga, onaturliga fetter. Det finns bland annat flytande margarin i skolmaten. Flytande margarin innehåller härdat fett. På brödet erbjuds inte naturprodukten smör, utan istället endast margarin. Jag har skrivit förr om hur margarin tillverkas.
6. För lite fett. När barn äter för lite fett får de lättare sötsug. Många av barnen äter godis och andra onyttigheter varje eftermiddag, redan på vägen hem från skolan. Tillräckligt fett håller barnen mätta längre och ger ett jämnare blodsocker och bättre koncentrationsförmåga. Skolmaten har för lite fett, och mjölken är fettfri.
7. För mycket snabba, tomma kolhydrater. T.ex salladssåsen innehåller flera olika sockerarter, och det erbjuds inte t.ex. vanlig olja och vinäger. Stärkelse tillsätts i maten bara som utfyllnad. Sånt gör illa för hälsan och ökar i samband med föregående punkt (för lite fett) risken för bland annat övervikt, trötthet, sötsug, sockerberoende.
8. Maten är inte närmat. Man borde givetvis tänka ekologiskt och hållbart och servera närmat i skolorna. Man skulle stöda lokala producenter och undvika onödiga transporter, och maten skulle bli godare och mer näringsrik.
9. Skenbar billighet. Råvarukostnaden för en skolmatsportion verkar variera från 65 cent till ca 1 euro i olika kommuner. Själv lagar jag betydligt bättre mat än skolmaten, med smak och av äkta råvaror, för betydligt billigare råvarupeng, och då vet jag att skolkök har tillgång till billigare råvaror än jag. Alltså skulle ha. För råvaror använder de ju inte, utan halvfabrikat och helfabrikat. Processad mat är dyrare än råvaror. Betydligt. Processning är inte gratis!

Av alla punkter där tycker jag den sista är det stora missförståndet. Alltså kolla hurdana portioner barnen äter, och fundera sedan om det är väldigt skickligt av dom eller inte att kunna tillverka dylik mat för 0,65-1 euro / portion, plus arbetskostnaden, vilka tillsammans uppgår till närmare 2 euro/portion om jag förstått rätt. Den pengen som de skulle tjäna genom att använda råvaror istället för hel- och halvfabrikat skulle de kunna använda på mer och kunnigare personal, och som resultat få piggare och gladare barn som kan koncentrera sig bättre på skolarbetet, troligen också friskare.

Barnen är ju vårt lands framtid!! Alla förstår det och medger det, men så handlas det precis tvärtom. Varför får fångar i fängelser bättre mat än skolbarnen? Är våra barn mindre värda som mänskor? Genom att ge barnen goda matvanor sparar man ju dessutom in på framtida sjukvårdskostnader, eftersom matvanorna spelar en väsentlig roll i utveckling av bland annat fetma, diabetes och många andra sjukdomar.

Vad tycker du?
_

Hört: Seminariet "Skolmaten i fokus"

I tisdags var jag och lyssnade på seminariet "Skolmaten i fokus" på Yrkesinstitutet Prakticum i Helsingfors. Seminariet var en avslutning på projektet "Operation skolmat", där Marthornas hushållskoordinator Harriet Strandvik varit projektledare.

I Operation Skolmat har man jobbat med ett antal projektskolor, där man bland annat infört salladsbufféer i skolorna, fortbildat skolkökspersonalen, introducerat Sapere (smakträning), samt engagerat beslutsfattare och informerat föräldrar. Förutom Harriet Strandvik har också Carola Sjödahl, projektkoordinator, varit aktiv. Projektet tog officiellt slut vid årsskiftet, men man planerar redan en fortsättning.

Innan det egentliga seminariet började, blev vi bjudna på en buffé med olika sallader, samt hummus och andra röror, och bröd bakt på bland annat spelt och oförädlat vete. Det var Mikael Björklund som fixat till dem, och de var jättegoda!

Seminariet var trevligt, för programmet var så mångsidigt. Förutom Harriets presentation av själva projektet var det sju andra talare - bland annat en kock, en engagerad förälder, en kommunalpolitiker och en författare. I alla tal lyste kärleken till maten på något sätt igenom, vilket också tycktes förena oss alla som hade samlats där som åhörare.

Kocken Michael Björklund (på nedersta bilden, i mitten), känd från bland annat TV-programmet Strömsö, berättade sin syn på den offentliga måltiden. Han berättade att skolorna på Åland ofta använder betydligt mer pengar på skolmåltiden än vi gör på fastlandet. Intressant.

Närpespolitikern Emina Arnautovic (på bilden till höger) berättade med stor inlevelse om Närpes' kamp för små kostenheter. Varför har vi inte lika engagerade politiker i Esbo, undrade jag?

Överraskningsgästen Mats-Eric Nilsson (till vänster) berättade lite om sin historia, hur han kom att skriva böckerna "Den hemlige kocken", "Äkta vara", och den senaste boken "Döden i grytan". Han är ju högaktuell i Finland nu, då mellanboken nyss kommit ut på finska, "Aitoa ruokaa". Jag var glad att han berättade mer om just den tredje boken, som mer behandlar den offentliga måltiden, den som vi ofta har betydligt svårare att påverka än det vi sätter i vår shoppingkärra.

Till sist premierades de bästa skolköken. Det var med glädje och en viss avund jag lyssnade på de fina orden som beskrev deras matfilosofier och praxis. Huvudpriset gick till Mikaelskolan i Ekenäs. Härligt att se dessa skolköksansvarigas entusiasm, medan jag samtidigt känner mig så sorgsen över skolmatssituationen här i Esbo. Du kan läsa mer om priset "Bästa skolkök" och pristagarna här på Marthornas hemsida och här i Harriet Strandviks marthablogg.

Och, ja, till allra sist och till Harriet Strandviks uppenbara överraskning, så fick hon själv Marthornas förtjänsttecken. På bilden berättar Marthornas förbundsdirektör Christel Raunio varför. Det var hon minsann värd!

Jag skulle så gärna göra något för att förbättra skolmaten, men jag vet inte riktigt vad. Esboskolornas mat styrs ju av ett jättekontrakt som Espoo Catering gjort med ungefär alla skolor i Esbo. Kom jag fram till för ett par år sedan då jag utredde möjligheten för mina barn att få smör i stället för bara margarin i skolan, och för övrigt också vad deras mat innehöll (vilket var sorgligt). Enligt fakta som retts ut i Operation Skolmat så är det inte nämnvärt billigare med dessa centraliserade lösningar. Men det kräver kunnit personal och engagemang från både skolpersonal, kökspersonal och föräldrar. Många av skolorna hade bildat "kostteam" för att påverka maten.

Hur som helst, jag är glad att sådana här projekt finns, även om de tyvärr inte nådde mina barns skola. Det lönar sig att kämpa för god mat, den är grunden för barnens hälsa.
_

Om skolhälsovården i Finland

Jag läste häromdagen i läkaren Antti Heikkiläs blogg en väldigt sorglig historia skriven av en förälder, vars 8-åriga barn insjuknade i diabetes. Jag vill dela med mig av historien åt så många som möjligt. Det här är sakerna som driver mig i mitt kall. Jag kan inte se dessa saker hända mer utan att göra något!

Antin blogi: SUOMALAISEN KOULUTERVEYDENHOIDON ARKIPÄIVÄÄ

Kort sammandrag för alla bloggläsare som inte kan finska:

Barnet insjuknade i diabetes som 8-åring. Läkarna rekommenderade "normal" kost med mycket kolhydrater, samt insulinbehandling i form av injektioner vid varje måltid. Pojkens blodsocker hoppade i räckan 1-30 dagligen. Föräldrarna prövade på lågkolhydratdiet, varvid blodsockret blev mycket bättre. De samarbetade med skolhälsovården så att pojken kunde få med sig mer passande mat de dagar skolmaten inte passade hans diet.

Men sedan anmälde skolpersonalen föräldrarna till socialen! För de ansåg att föräldrarna misskötte barnet då de gick emot läkarns råd. Långa diskussioner följde med olika myndigheter, och just nu har föräldrarna gett upp för de är helt slut, och ger barnet den kost läkarn föreskrivit, och pojken mår inte bra. Till sommarlovet ska de börja ge pojken lågkolhydratkost igen, och sedan ta upp kampen mot myndigheterna på nytt.

Hur kan sånt här få hända, i Finland??

Här är förresten lite mer info om varför diabetiker mår bättre av mindre kolhydrater och mer fett: Kostdoktorn, Studier på diabetiker