Två hönor fler och en färre

Tydligen har det gått exakt ett fjärdedels år sedan jag senast bloggat på svenska. Men bättre sent än aldrig! Nu har det minsann hänt viktiga saker i hönshuset och det tänkte jag avreagera mig om.

Nå - för det första så fick vi i onsdags två kycklingar! Det är Olga och Esmeralda och de är 8 veckor gamla. Dom är så söta och vackra så det inte är sant. De kommer från samma fina ställe i Ingå som Milou, Elvira och Shakira kom från.

Här är några bilder. Olga är betydligt försiktigare och lite mindre. Esmeralda flög redan första dagen av ren nyfikenhet ut i inhägnaden men har sedan varit lite lugnare och hållit sig ett par dagar inomhus tillsammans med Olga.

Här har de just kommit till oss.

Det är Esmeralda som står högre upp här, Olga nedanför.

Här hör de ett flygplan och vänder huvudena mot ljudet.

Ralli-Esme har flugit upp på takstödet.

Olga tar det lugnt i redet.

Här åt de sin frukost i morse. Stora hönorna har mest varit ute och även här äter de stora sin frukost ute i inhägnaden.

De har fått lite sol inne också.

5+2-1=6. Samma kväll som nykomlingarna kom så slaktade vi Olivia. Vi hade beslutat från början att hönsen inte är på pension hos oss, inte i alla fall i evighet. Olivia visade sig aldrig lägga ägg, och vi gav henne ett ultimatum till påsken, ifall att flytten till oss bara tog så hårt på att hon tog en tidig paus. På påsken värper alla höns som nånsin ska värpa, tänkte vi. Och hon värpte fortfarande inte. Så vi beslöt att slakta henne.

Vi hade tidigare redan tagit reda på hur man gör, nu repeterade vi lite till och fick lite tips, och så var det menoks. Inte var det roligt, verkligen inte! :( Men som hönsägare har man ett visst ansvar, för man kan hamna utföra nödslakt eller nödavlivning när som helst på grund av till exempel olycksfall eller sjukdom.

Här är Olivia förra sommarn. Vi brukade säga att hon hade uggs på fötterna - hon hade stajliga fotfjädrar.

Jag höll i och mannen slog hönan först medvetslös och sen höggs halsen av och jag höll kroppen neråt i ett ämbar så blodet rann dit. Sedan tog vi det lugnt en stund, gick in och tvättade händerna och samlade oss. Mellanflickan, 16 år, som vill bli läkare, var med och tog det bra. (Själv tog jag det inte alls bra - jag sov väldigt dåligt och kort följande natt.)

Vi kokade upp vatten i en stor gryta, doppade fågelkroppen i det heta vattnet några gånger, och så var fjädrarna lätta att plocka. Vissa fjädrar på vingarna satt ändå ganska hårt. Sedan blev det min tur att ta ur inälvorna, för mannens hand ville inte riktigt rymmas. Efter en god stund tror jag att allt var ute. Mannen sköljde kroppen väl.

Så har vi läst att köttet ska hängas, och att lämplig hängningstid är 40 dygnsgrader. Det innebär att köttet hänger t.ex. 4 dygn i 10 graders värme eller 8 dygn i 5 graders värme. Vi har haft köttet och hängas strax 3 hela dygn i ca 13 graders värme, så det ska vara 40 dygnsgrader. Ikväll kan vi med andra ord koka gryta eller soppa på Olivias kött.

Här hänger köttet, fast i ett galler hängande över en lådas kanter.

Hoppas du inte tycker det känns för makabert med köttbilden - men det ser ju inte så annorlunda ut än en vanlig butiksbroiler. Vingarna är starkare och låren slankare. Det fanns också mer fett runt gumpen. Kommer jag att kunna äta det? Ingen aning! Det har nog känts som att det ska kunna gå, men jag vet ju inte ännu med säkerhet. Jag har varit utan att äta kyckling / broiler nu i några månader, och nog äter jag hellre en Olivia som hade ett fint liv än broiler. Lilla flickan (13 år) och mellanflickan sade för länge sedan skarpt ifrån, men mellanflickan kunde nu efter slakten nog tänka sig att äta köttet. Kanske det dessutom blir helt för segt, vi vet inte hennes ålder med säkerhet, och kanske något misslyckats under hängningen. Men det ska bli intressant att se hur det blir.

Här kommer ännu en sista bild av Olivia, livslevande. Även om hon försökte picka Shakira och Elvira, så var hon till sist lägst i rang och sov på den lägre pinnen medan de övriga sov högre upp. Vi minns henne som en snäll och alert höna, som brukade kommunicera när hon såg en fara nånstans. När Olga och Esmeralda kom var hon helt lugn och lämnade dem i fred.

R.I.P. Olivia

Olivia var dessutom väldigt vacker och hade en underbart rundad triangelformad äkta hönskropp. Det enda vi vet om hennes ras är att hon var en hybrid. Sådana slutar ofta värpa väldigt tidigt. Eftersom hon aldrig värpte hade hon ganska liten matlust, men blomfrön brukade hon alltid bonga i gräsmattan och picka i sig. Olivia tog väl hand om sina snygga fjädrar och såg, förutom en kort ruggningsperiod i början av hösten, alltid tip-top ut.

Kalkon-nöt-biffar med gratinerad savojkål

Jag tänker vara fräck och blogga det här fastän jag bara började på maten för att sedan rusa iväg och hämta stora och mellanflickan från körövningen, som slutade kl 20. Då hade jag bara lagt köttet i en skål och tagit fram ett ägg, grädde, salt och peppar, röd sås och gjutjärnspannan. Lämnade resten åt honom.

Tid: 45/30 minuter. För 5 personer + en rest till nästa dag.

Biffarna: 400 g malet kalkonkött (tja, råkade hitta sånt i butiken och tänkte testa det) och 400 g malet nötkött, ett ägg, lite röd sås, salt och peppar. Mannen formade fina små biffar och stekte dem i smör i gjutjärnspannan. Han gjorde även en gräddig sås åt dem, även om den kanske inte skulle behövts (jag hade tänkt att köttfärssmeten behövde lite grädde, som fågel ofta behöver).

Savojkålen: Mannen skar savojkålshuvudet i fyra bitar och kokade den i lättsaltat vatten i ca 15 minuter. Så lät han dem rinna av och bredde en röra av smetana och creme fraiche kryddad med grönpeppar och salt över dem. Gratinerade dem sedan i 225 grader het ugn tills de fått aningen färg, ca 10 minuter tror jag.

Supergott, passade bra ihop.
_

Hemmamat i Frankrike: ankgryta

Resereportage (i efterskott).

Under våra veckor i Frankrike försökte vi ofta köpa råvaror som vi inte skulle få i Finland. Den här gången var det min tur att laga maten, och det blev gryta på anklår.

Tid: ca 1,5 h totalt. För 5 personer.

Jag hade tre anklår och en ankbröstfilé. Låren fräste jag i smör i en panna runtom och lade att puttra tillsammans med hälften av en totalt enorm bifftomat från våra värdars trädgård (motsvarande en handfull vanliga tomater), ett par stora lökar och en skvätt vatten. Och salt och peppar. Där fick den puttra tills den var klar och lite längre faktiskt, för vi blev bjudna på några glas vin hos värdparet och det tog sin tid... Mot slutet lade vi i en liten rest stuvad squasch också.

Ankbröstfilén (som vi hade för att skarva så måltiden skulle räcka till fem) stekte jag också i smör och lade sedan in i ca 100 grader het ugn. Den borde ha varit där bara ca 15 minuter, men den var fullt ätbar också trots övertiden.

Jag kokade bönor till, också från värdarnas underbara trädgård. Jättegott.
_

Av påskrester: anksoppa med ankleversmörgås!

Vi stekte två hela ankor igår till påskmiddagen. Under stekningen rann det ut en del fett - typ en liter (!). Och av ankskroven och de uppätna benen kokade vi buljong på kvällen. Med ankorna kom också halsarna, som vi använde till såsen, och lever och njurar, som jag stekte idag.

Tid: ca 25 minuter, plus buljongkoket etc. dagen innan. För 5 personer.

Jag tog lagom mycket av ankbuljongen, resten frös jag ner i olika stora frysaskar för framtida bruk i soppor och såser. Så tog jag hälften av den smakrika "stekbuljongen", som fanns underst i skålen där mannen slevat upp allt fett som rann ur ankorna under stekningen, se bilden.

I buljongen kokade jag sedan vad jag råkade ha hemma: några morötter i skivor, en lök i klyftor, en stor fänkålshuvud i strimlor och fyra potatisar. Skulle vi haft kvar av anköttet skulle det ha platsat bra, men det tog faktiskt slut! Kokade allt mjukt, och smakade av med salt och peppar.

Jag skar anklevrarna och njurarna (ja, jag tror det var njurar i alla fall - berätta om du vet bättre? det smakade njure, tror jag) i bitar och fräste dem snabbt i ankfett, saltade och pepprade, strödde över färsk mejram, lät mogna ett par minuter. Det här åt vi på smörgås till soppan, tillsammans med pepparrotscremefraiche som också blivit över från påskdagen.

Anklevern var jättegod! Och var det andra sen var, tippade på njurar, var också jättegott.

Senare ikväll ska jag laga schmaltz av ankfettet. Jag tror jag bara vispar upp det och smakar av med salt och vitpeppar.
_

Stekt ankbröst med sesambräserad endiv

Anka känns ju som lite finare mat, tycker jag. Kanske ett tips till veckoslutet?

Tid: inom en timme, med lite väntan med. För 5 personer.

Tre ankbröst hade vi, och tre medelstora endiver. (När du köper endiver ska de förresten vara ljusgula eller högst ljusgröna i kanten, är de mellangröna har de fått solljus och ska inte köpas mer!)

Mannen marinerade ankbrösten en halvtimme i en blandning av apelsinjos, olja och kryddor.

Under tiden lade jag endiverna att koka i saltat vatten som jag pressat några skedar citronsaft i. De ska koka ca 20-25 minuter, tills de börjar vara mjuka igenom. Sedan ska de stå en stund med stockändan uppåt i en sil så att vattnet rinner ut, man måste pressa lite extra också så allt kommer ut (men bränn inte fingrarna!).

Då är det lagom tid att steka ankbrösten. Några snitt på den feta sidan, och så steker man ett par minuter per sida, först den feta sidan. Sedan läggs de i en bit folie i ugnen att mogna färdigt.

Vi kokade några hela vårlökar till (de hade egentligen blivit över från en annan rätt, men passade fint), bara några minuter till de var mjuka.

Då är det lagom tid att vända endiverna i uppvispat ägg, rulla dem i sesamfrö (det går åt en hel del), och steka i smör i medelvarm panna runt om på alla sidor.

Mannen lagade också en god sås till, där han använde den apelsinsmakande skyn som blev kvar när han stekt ankbrösten. Han bara spädde med lite vin och kokade ner den, tror jag.

Jättegott, verkligen. Endiver är speciella i smaken, har en viss bitterhet, och min lilla flicka har tyvärr fått det så sällan att hon inte riktigt uppskattade det. Men det kommer sen nån dag :).
_