Föreläste för Esbo stadsbiblioteks personal

Jag har redan haft sju föreläsningar i år samt en utbildningsdag och två kurskvällar, och i onsdag har jag igen en föreläsning. Det är därför jag inte hunnit blogga så mycket. Men nu tänkte jag berätta om en av föreläsningarna, eftersom jag lyckades bli plåtad i min Lilla My-frisyr och allt :). I onsdags höll jag en föreläsning för Esbo stadsbiblioteks personal. 

Det handlade om hur man ska äta för att må bättre och även gå ner i vikt ifall det behövs. Jag talade om varför naturlig mat är viktigt, vilken mat som är den naturliga för mänskan, och vilken mat som är onaturlig för mänskan. Jag berättade lite om tillsatsämnen och deras roll i livsmedlen, och förklarade hur margarin tillverkas. Jag talade också om fettets och kolesterolets roll, och gav några konkreta tips på bättre mat.

Det var en trevlig föreläsning, och jag fick många bra frågor. Bland annat om varför diabetikerna förr avråddes att äta socker och stärkelse, men idag avråds från fettet.
_

Jag föreläser på Helsingfors Arbis tisdag 10.1 kl 18!

Vill du ha chansen att höra mig föreläsa om kostens inverkan på hälsan? Kom då till Helsingfors Arbis, Dagmarsgatan 3 i främre Tölö nästa tisdag, 10.1.2012, kl 18.

Här är länk till Helsingfors Arbis program: Helsingfors Arbis, föreläsningar våren 2012

Jag föreläser på Helsingfors Arbis också tisdag 7.2.2012 kl 18. Rubriken då är "Ät naturlig mat!".
_

Sista föreläsningen för år 2011 avklarad

Idag höll jag föreläsning på Esbo Arbis. Slutligen anmälde sig hela 13 personer, och 12 kom på platsen. Det lär ska vara ett bra resultat för en svensk föreläsning som dessutom är mitt på förmiddagen. En del bekanta fanns också i publiken, bland annat min egen pappa och syster! Så lite spännande var det. Men nervös har jag tydligen slutat vara, och det är ju skönt.

Jag hade delat upp föreläsningen i Introduktion, Socker, Fett och kolesterol, Tarmen och Riktig mat i praktiken. Det kom sedan så många bra frågor att tarmen och den riktiga maten fick lite mindre tid än jag planerat. Men det gör inget, för att känna till sockrets påverkan, samt hur fettet och kolesterolet fungerar i kroppen, är viktigt också. Och åhörarna har lov att kontakta mig för att få hela materialet sänt till sig per e-post om de vill referera efteråt. På bilden ser du mina nio första slides.

Jag fick frågor bland annat om effekter av lågt blodsocker, hur olika sorters mat påverkar kolesterolvärdena, om hurdana livsmedel som innehåller mycket kolhydrater om omega 6/3-balansen och om fullkornsspannmål i förhållande till vitt mjöl. Och många till, tyvärr har jag svårt att komma ihåg alla frågor efteråt då jag under föreläsandet är så "inne" i min grej. Det var en mycket bra publik!

Skulle gärna ha flera föreläsningar på Esbo Arbis. Nu under den kommande vårterminen har jag inget inprickat på Esbo Arbis, men däremot kommer jag att ha två föreläsningar på Helsingfors Arbis i januari och februari! Tisdag 10.1 kl 18.05 med rubriken Hur påverkar kosten din hälsa? och tisdag 7.2. kl 18.05 Ät naturlig mat! Mer om dessa senare.
_

Läsvärt: Överviktiga barn av Annika Janson och Pernilla Danielsson

Överviktiga barn - en handbok för föräldrar och proffs, lyder den fullständiga titeln. Boken har kommit ut år 2003, men de rådande "officiella" rekommendationerna har inte ändrat sedan dess.

Boken, som består av drygt 200 sidor text, är välskriven och tydlig. Den är full av konkreta tips och bra exempel, och innehöll i stället väldigt lite teori. Vilket är bra för mig, för teorin kan man läsa i så många andra källor.

Boken är indelad i några huvuddelar:

• Sanningar och konsekvenser, 
• Råd för alla, 
• Behandlingspyramiden, 
• Efteråt, på den smala vägen, samt 
• Om du behöver mer hjälp.

Förordet är skrivet av professor Claude Marcus, som är en av Sveriges största experter på barnfetma, och i slutet finns ännu några kaloritabeller och kurvor.

Särskilt bra i boken var alla de konkreta råden som grundar sig på författarnas egna, praktiska erfarenheter. De har, till exempel, märkt att det är bra att begränsa antalet smörgåsar för barn som ska gå ner i vikt, och mängden mjölk, även om det skulle vara fettfri mjölk. Och de har förstått att all kolhydratrik godis måste elimineras eller minimeras. Ännu en skillnad mot de "sämsta" rekommendationerna för barn med fetma jag sett är att det i denna bok rekommenderas att skippa mellanmålen och äta bara tre mål mat om dagen. Jag tror också på detta - så får kroppen en chans att bränna fett också!

Jag lärde mig att det är ganska lätt för barn och unga att gå ner i vikt bara alla omkring dem stöder dem på rätt sätt och förstår vad det är frågan om. Och så klart måste barnet själv vara motiverad. Jag lärde mig också att risken att överviktiga barn utvecklar ätstörningar efter påbörjad viktbehandling är minimal eller obefintlig.

Men fettskräcken finns ännu kvar i boken, även om andelen kolhydrater i maten klart kommer att minska från det rekommenderade 55-60 energiprocent genom att brödet och mellanmålen begränsas. Några klara procenter angavs inte, men tar man bort godis, saft och smörgåsar så kommer ju helt klart procenten ner.

Jag väntar ännu på att få läsa en bok som rekommenderar en klart större andel fett åt de överviktiga och feta barnen, något som redan kunnat ses fungera i praktiken.

Så förutom rädslan för naturligt fett i boken tycker jag den var väldigt läsvärd!
_

"Hur påverkar maten våra barns hälsa?" för Mårtensbro skolas föräldrar

Här kommer ett lite mer ingående sammandrag av föreläsningen jag höll i Mårtensbro skola måndagen 11 april. Det var föräldraföreningen i skolan som inbjudit mig att tala om mat för barn. Stort tack till alla aktiva som kommit för att lyssna!

Jag vill samtidigt passa på att berätta en del saker jag glömde / inte hann berätta i måndags, då tiden tog slut så mycket snabbare än jag önskat.

Jag hade delat in föreläsningen i en mer näringsfysiologisk del, en mer praktisk del och en del om skolmaten. Den första delen var längst och viktigast. Förstår man inte lite fysiologi kan man inte förstå vad som är bra mat för barn. Eller tja, men sunt bondförnuft kommer man i de flesta fall också långt, men när tiden inte verkar räcka till för matlagning, eller när ens barn blivit överviktigt, så behöver man veta vad man ska satsa på och varför.

Jag inledde med att ställa frågan "spelar kosten någon roll?", och berättade som svar om familjen Kärnfrisk. Så kallar sig en dansk familj som lade om kostvanorna, och på köpet gick ner 50 kg och blev av med sonens autism. Här är videon som jag varken hann eller kunde visa på föreläsningen, om du är intresserad: Familjen kärnfrisk.

Jag ställde en fråga till: är det viktigare att

A) barnens mat innehåller kolhydrater, fett och proteiner i ett visst förhållande? eller
B) att maten är gjord på riktiga råvaror och smakar som dem?

Så berättade jag om blodsockerkurvan. Varför fettfattig mat, och i synnerhet om kolhydraterna är snabba, ger en hoppigare blodsockerkurva och ett större sötsug än naturligare, fetare mat.

Jag berättade om vad mänskan är skapt för att äta, och vad vi säkert inte är skapta att äta. Hur ny mat lett till en fetmaepidemi i hela västvärlden.

Jag berättade hur övervikt uppstår och ganska kort vad vi kan göra åt den. Tyvärr hann jag inte gå så djupt in på den saken. Det jag inte hann berätta är att barn med övervikt borde minska på allt som innehåller spannmål, minska potatis och ris radikalt, ta bort allt som innehåller socker, minska fruktätandet, och istället äta mer riktig mat, mer fett, och så feta mjölkprodukter som möjligt. Då får dom en bättre balans och brukar gå ner i vikt också.

Sötsuget talade vi också om, och det kom bra frågor, bland annat om hur man kan identifiera ett riktigt sockerberoende hos barnen. Frågan var lite svår för mig, jag har ju inte jobbat med sockerberoende barn, det är bara något jag ser omkring mig. Men det vet jag att enda sättet att komma ur ett sockerberoende, oberoende av om det är ett regelrätt beroende eller missbruk / överdrivet bruk, är att minska på kolhydraterna och helt eliminera åtminstone de snabba. Otaliga berättelser om folks erfarenheter just i detta läser jag så gott som dagligen.

Bland de konkreta råden började jag med att jag tycker margarin borde bytas till smör. Är man allergisk för mjölkprotein så finns det andra alternativ, som t.ex. kallpressad kokosolja, vilket jag föreslog åt en förälder som kom med en fråga efter föreläsningen, och schmaltz. Jag berättade om hur margarin tillverkas. Det har jag också skrivit om här på bloggen förut: Margarin.

Jag berättade också att butiksglass kan bytas ut mot olika efterrätter av ren grädde, turkisk yoghurt, kvark, nötter, bär och annat nyttigt. Och att saft och limsa också borde bort. Och mycket annat.

Angående skolmaten blev det bara en snabb inblick och diskussionsöppnare. Jag visade bilder på skolmat, och bilder på mat från min egen blogg som är gjord enkelt, helt från grunden, och kostar ungefär lika mycket i råvaror även om storkök får alla råvaror betydligt billigare än jag. Jag berättade om Marthornas Operation skolmat, där en ekenässkola premierats för bästa skolmaten, och varför.

Jag hoppas på en fortsatt aktivitet kring skolmaten och kring mat för barn överhuvudtaget. Kanske vi kan få ihop ett matråd i skolan? Jag skulle gärna vara med där.

En del av er som lyssnade har bett om att få mer material, och får det också. Du som lyssnade, vill du också ha det? Kontakta mig i så fall!

Ännu några viktiga saker som jag inte hann säga när tiden tog slut:

Jag tar gärna emot barn som behöver kostrådgivning! Det kan vara ett kostrådgivningsprogram på t.ex. fem gånger, eller så bara konsultation timme för timme. Till exempel barn med övervikt,  koncentrationsproblem, eller undervikt.

Och lästips, jag hade en lista på bra böcker och webbsidor för dig som vill läsa mer:

• Andreas Eenfeldt, ”Matrevolutionen” samt www.kostdoktorn.se
• Anna Hallén, böcker samt www.annahallen.se
• Zarah Öberg www.zarahssida.se
• Fredrik Paulùn, många böcker
• Maria Riska och Nina Colliander-Nyman: Mat rätt
• Fredrik Nyström
• Lars-Erik Litsfeldt
• Annika Dahlqvist, böcker samt http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika/
• Bitten Jonsson (om sockerberoende!)
• Sanna Ehdin, böcker samt http://blogg.passagen.se/sannaehdin/
• Mats-Eric Nilsson, böcker samt www.aktavara.org
• Antti Heikkilä
• Varpu Tavi
• … och många fler!

Och till sist:
Besök gärna min blogg flo-food.blogspot.com, min Facebook-sida facebook.com/tosiruoka och min twittersida twitter.com/tosiruoka. Du kan också skicka e-post nina@tosiruoka.fi eller ringa mig 045-2536 936.

Jag kommer gärna och föreläser om mat för barn, och om kost för andra målgrupper också! Det är bara att ta kontakt, våren är inte ännu fullbokad.
_

Läsvärt: Blodsockerblues av Fredrik Paulún

Den svenska nutritionisten Fredrik Paulun är en man jag hört både gott och ont om. Enligt många lågkolhydratkostsförespråkare i Sverige har Fredrik Paulún nämligen fettskräck, och debatten går därför ibland het på t.ex. Kostdoktorns blogg. Men jag har beslutat att läsa böcker av alla sorters experter, inte bara dem jag själv litar på, och jag är glad att jag läste den här boken. För den var väldigt bra.

Fredrik Paulún är en förespråkare av GI-metoden. GI går ut på att man äter kolhydrater med ett lågt eller medelhögt glykemiskt index, dvs långsamma kolhydrater, och undviker de snabba. Långsamma kolhydrater, med lägre GI, är t.ex. ovanjordsgrönsaker, baljväxter och fullkornsrågbröd, medan vitt bröd, potatis och fruktjuice är snabba kolhydrater, med högt GI.

Annars tycker Paulún att man ska äta mycket protein, och måttligt med fett och kolhydrater. Han har på senare år utvecklat en ny diet, som i långt bygger på samma principer som GI-metoden, och han kallar sin diet för ISO-metoden.

Boken, som består av ca 160 sidor, är uppdelad i en hel massa riktigt korta kapitel, och känns därför väldigt lättläst. Flertalet kapitel tar upp hur GI-kosten påverkar någon viss sjukdom eller annan hälsorelaterad sak, som t.ex. GI och migrän, GI och hjärtat, GI för styrka och muskeltillväxt. Varje kapitel slutar med en kort sammanfattning, vilket jag gillar. Det ger dig en möjlighet att skumma igenom delar av boken om du så önskar.

Slutet av boken utgörs av recept och tabeller. Recepten är till största delen ganska så kolhydratrika, motsats till de flesta av dagens GI-recept som påminner långt om LCHF. Kött och fett har ju i stort sett noll i GI-värde, så sådan kost sitter bra in i begreppet GI-kost. I Paulúns bok är det mycket fullkornsris och fullkornspasta, bönor och förstås grönsaker. Mjölkprodukter används sparsamt och smör inte alls, det är växtoljor hela vägen. Köttprodukterna är också fettsnåla.

Boken är utgiven redan år 2002. De mest pålitliga metastudierna som bevisat fettets och det mättade fettets ofarlighet kom först för några år sedan. Så jag klandrar inte så mycket alla hänvisningar till att mättat fett är illa. I alla fall grundar Paulún det inte på att de i sig skulle täppa till blodkärlen eller orsaka hjärt-kärlsjukdom, utan på att ett stort intag mättat fett sänker insulinkänsligheten. Och det är ju faktiskt sant att den gör det. Men det är ingen orsak att minimera det mättade fettet, tycker jag, för det är nämligen inte skadligt att sänka insulinkänsligheten ifall man äter kolhydratsnålt, vilket diabetiker i regel borde göra.

Jag tror själv att GI-metoden är en mycket bra metod för många, både för att gå ner i vikt och att från början bygga upp en god hälsa. Men för viktnedgång och sockerberoende är den inte lika bra som lågkolhydratkost, för den tar inte bort suget för alla personer, utan bara för en del.

Bokens största värde för mig låg i att den förklarade fysiologiska processer i kroppen på ytterligare ett nytt sätt. Det är klokt att basera sin kunskap på så många böcker, och studier, som möjligt. Och då olika kolhydratkällors glykemiska index bevisligen har en stor betydelse för hälsan, och jag inte rekommenderar lågkolhydratkost åt alla, så behöver jag veta mycket om GI-värdena.

Så jag anser att boken var läsvärd, men att man bör ställa sig kritisk till påståendena om mättat fett.

Här kan du läsa mer om Fredrik Paulún: http://paulun.se

(Bilden av Fredrik Paulún: Fotograf Peter Knutson)
_

Värt att höra: Zarah Öberg om kost och hälsa för barn

På mf-Hälsoutbildningars alumnidag för kostrådgivare och personal trainers i Stockholm förra veckoslutet fick jag höra en 1,5 h lång föreläsning av Zarah Öberg. Zarah Öberg har hunnit med mycket. Hon är bland annat kostrådgivare, hälsopedagog, yogalärare och journalist samt är utbildad inom flera medicinska områden. Hon driver flera webbsidor inom kost och hälsa, och barnens hälsa står hennes hjärta allra närmast.

Zarah började med att berätta vad hon lärde sig när hon jobbade i sina föräldrars godisbutik i tonåren. Hon upptäckte då redan, för så länge sedan, att det finns sockerberoende. Långt innan det erkändes, och jag tror inte alla erkänt det ännu heller.

I föreläsningen berättade Zarah hur barns kost ska skilja sig från vuxnas, samt vilka som är de största problemen i barns kost idag. Något jag själv inte tänkt på förut var att barns kost inte får vara lika proteinrik som vuxnas. Det är nämligen så att barnens njurar kan ta skada, de är liksom inte riktigt färdigutvecklade när barnet föds. Man ska undvika för proteinrik mat tills barnet är i 10-årsåldern. Det är en orsak till att barn inte ska äta så kallad strikt lågkolhydratkost heller.

Att barns kost inte får vara för fiberrik visste jag från tidigare. Men nu fick jag höra orsaken. För mycket fibrer kan skada tarmslemhinnan. Barn under två år har särskilt känslig tarmslemhinna, för att de ska kunna ta upp näring från maten så effektivt som möjligt. Samtidigt skadas den också lättare. Dessutom kräver fullkorn fett för att kunna åka genom tarmen, så fettfattig kost förvärrar fullkornsfibrernas skadliga verkan.

Jag fick också veta att barn till mammor med läckande tarm oftare föds med en läckande tarm också. Då är kroppen lite i obalans från början. Läckande tarm är en bidragande orsak till bland annat MS och autism.

Något Zarah särskilt betonade, mitt i all näringsfysiologiska kunskap, var vikten av att sitta ner när man äter, och att tugga all mat noggrant. Det är otroligt viktigt att äta lugnt. Bara då kan kroppen förberedas på att ta emot näringen och spjälka den på rätt sätt. Det är så många saker som ska fungera rätt, inklusive hela det endokrina systemet. Saltsyran ska ta hand om både främmande bakterier i maten och starta proteinernas spjälkning. Sedan ska gallan hjälpa att spjälka fettet, och flera enzym ska sedan spjälka både fett, proteiner och kolhydrater, av vilka kolhydraternas spjälkning med enzymet amylas faktiskt ska börja redan i munnen.

Också alla gifter barnen får i sig påverkar kroppen. Bland annat så kan levern producera för lite galla ifall den är upptagen med att ta hand om gifter, och för lite galla kan leda till matsmältningsproblem. Dålig matsmältning kan via dåligt näringsupptag leda till vitaminbrist, bland annat på B-12.

Zarah gick så långt i sina slutsatser efter att ha sett så många barn (och vuxna) med läckande tarm att vete inte är bra för någon. Vete i den form vi äter det idag fungerar på många sätt som ett gift i kroppen. Även om man inte är celiakiker så förstör vetet ofta tarmslemhinnan genom att göra den mer eller mindre läckande. Många barn med astma, allergier, och olika former av neuropsykiatriska funktionshinder (t.ex. ADHD, asperger) blir bra om de lämnar bort vetet, eller allt gluten. En annan sak som påverkar särskilt astmatiska problem är mjölkproteinet.

Burkmat, som så många småbarn föds upp på idag, fick ris av Zarah, och det är något jag själv också brukar tala start emot. En burk då och då skadar inget barn, men att aldrig få riktig mat tror jag skadar barnen. Barnmat på burk är en helkonserv, och helkonserver är död mat. Alla enzymer är döda. Enzymer hör till naturlig föda, och får kroppen onaturlig föda tar den förr eller senare stryk, tror jag. Zarah berättade också att grönsakerna som används i barnmaten odlas i reningsverkens rötslam, som innehåller tungmetaller, bland annat kadmium. Kadmium är skadligt för småbarn i synnerhet.

En annan sak hon tyckte skulle helt bort var de söta fruktpuréerna. Jag kände mig lite nöjd att jag undvikit dem konsekvent med mina barn. Fruktpuré på burk måtte vara stora företags påfund, för vilken nytta kan de göra åt ett litet barn, en baby? Död mat, än en gång, med små mängder tillsatta c-vitaminer och majsstärkelse på genmanipulerad majs! Och vad får folk att tro att ett litet barn inte kan bli beroende av sött, när vuxna bevisligen kan det? Det finns otaliga barn som är sockerberoende. Varför göra problemet värre.

Apropå genmanipulerad majs, även all soja och raps som man i praktiken kan få tag på i Sverige, innehåller manipulerade gener. Även de rena arterna kontamineras med de genmanipulerade på fälten. En genmanipulerad sojaplanta producerar själv bekämpningsmedel, och det har visat sig att den fortsätter göra det ännu i mänskokroppen när vi ätit sojan. Ingen soja för mig, tack, säger jag då!

Jag har skrivit mycket om vad som är dålig mat och du kanske känner dig uppgiven nu. Vad är då bra mat? Om vete är dåligt, kan jag inte ge välling då? Vill man ge välling, gröt och bröd åt småbarnen är alternativen bovete, skrädmjöl och kikärtsmjöl bra. Skrädmjöl motsvarar talkkuna i Finland, men talkkuna kan innehålla olika spannmål (dock inte vete, vad jag har sett) och ärtmjöl, medan skrädmjöl baseras på havre. Också ris och potatis är OK, och bröd gjort på surdeg, där spannmålets skadliga effekter blir mycket mindre.

Och annars är all ursprunglig, riktig mat bra. Man behöver inte spara på grönsaker, frukter, kött, fisk, ägg, nötter, och naturliga fetter. En bra idé är att servera barnen mycket grönsaker varje dag. I olika form. Barn vars mödrar ätit mycket grönsaker av varierande sort under graviditeten lär sig snabbare att tycka om grönsaker, visste ni det? Det lär finnas undersökningar om saken också. Barnet i magen känner smak från ca 30 veckor.

Fettet är otroligt viktigt för barn, inte minst för deras immunförsvar och för hjärnans utveckling. Både de fleromättade omegafettsyrorna och de mättade fettsyrorna är viktiga för hjärnans utveckling redan i fosterlivet.

För barn med övervikt rekommenderade Zarah, vilket också är i linje med vad jag gör, mer fett och mindre kolhydrater. På det viset kommer barnens fettförbränning igång, småätandet minskar, och de kan få en bättre vikt.

Det här vara bara ett snabbt sammandrag av en del av de saker jag lärde mig av Zarah Öberg. Vill du veta mer, även om inte all info finns där heller, kan du läsa på hennes webbsidor:
http://www.zarahssida.se
http://www.friskabarn.se
http://www.piggabarn.se och
http://www.kostkoll.se

(Tyvärr var jag så begeistrad av Zarahs stora kunskap att jag glömde ta en bild av henne - hoppas hon tycker det är OK att jag lånar en bild av henne från programmet!)
_

Läsvärt: Laihdu ilman nälkää av Anja Nystén, Varpu Tavi och Tuomas Tuohikorpi

Jag blev positivt överraskad av den här boken! Fritt översatt till svenska är rubriken "Gå ner i vikt utan hunger. Kolhydratmedveten husmanskost". Jag som trodde att Antti Heikkilä och ett fåtal personer till i Finland var de enda som skrivit böcker som förespråkar en kost med mindre kolhydrater än vår traditionella tallriksmodell. Tji fick jag! Den här boken kom ut redan år 2005, och är dessutom delvis en uppföljare till Varpu Tavis och Ilkka Salmenkaitas bok med nästan helt samma namn "Laihdu ilman nälkaa hiilihydraattitietoisella ruokavaliolla".

Boken hittade jag i näringslärahyllan i bibban, men den är huvudsakligen är kokbok. Endast ca 40 sidor är fakta, medan nästan 200 sidor är recept. Men bra fakta var det. Rubriken tyckte jag därför var något vilseledande, för boken tog på dessa 40 faktasidor inte egentligen ens ställning till individuella skillnader i hur personer som vill gå ner i vikt ska äta.

Även ordet "kokbok" tycker jag borde ha nämnts i rubriken. Visserligen är underrubriken "Hiilihydraattitietoista kotiruokaa", men det är ju bara en underrubrik.

Ideologin och principerna som beskrivs är så gott som identiska med allt jag själv står för. Förutom då att olika grader av kolhydratkänslighet inte behandlas. Huvudprinciperna är att man ska gå ner i vikt utan att känna hunger, att man ska äta så att man minimerar sin risk för välfärdssjukdomar, att man ska äta naturlig mat, och goda inhemska råvaror när de finns till förfogande. Fetter är nyttiga och behövs i kroppen, mättade fetter gör dig inte hjärtsjuk. Och en större andel fett i maten minskar risken att drabbas för övervikt.

Modig text, i synnerhet år 2005, och synd i och för sig att boken inte slagit igenom desto kraftigare. Själv hade jag inte hört talas om författarna förrän i höst.

Boken innehåller ett system för att räkna ut näringsvärdet (kalorier, samt andel proteiner, fett och kolhydrater). Systemet har utvecklats av Anja Nystén, som är ingenjör. Tyvärr var systemet så invecklat att jag inte förstod hur det funkade. Det fanns prodex-kvarter, prodex-poäng och prodex-portioner och många sidor tabeller, och på slutet tomma rutfält i fyra delar som man skulle använda för att hålla reda på sina kvarter eller poäng.

Jag är dessutom en stark motståndare till dylika poängräknanden. För en person som köper eller lånar denna bok för att gå i vikt har sådant ingen funktion. De är få som vill eller orkar räkna och fylla i tabeller, begränsa sitt matintag. Det strider mot en av huvudprinciperna i den kost jag rekommenderar - att man äter sig mätt utan att räkna, på det man tål att äta samtidigt som man går ner i vikt. Är man en person som behöver räkna och begränsa så behöver man i vilket fall som helst en kostrådgivare som konsulterar och anpassar kosten för just den balans man själv behöver, man klarar det inte ensam!

Så jag misstänker tyvärr att bokens framgång kan ha fallit delvis på detta Prodex-system, men det är så klart bara min gissning. Systemet är säkert helt smart upplagt, men öppnar sig knappast för gemene man om inte t.ex. jag, som är både näringsexpert och diplomingenjör, kunde förstå det genast.

Det här är en läsvärd bok för personer som vill ha en kort överblick av ett bra sätt att äta, och en stor pool med nyttiga recept. Men strunta gärna i prodex-systemet.
_

Läsvärt: Doktor Dahlqvists guide till bättre hälsa och viktkontroll

Det här är alltså läkare Annika Dahlqvists bok, som jag av någon anledning läst först nu. Antagligen för att jag känt till Annikas tankar och åsikter så bra via hennes blogg, och det hade jag rätt i. Inte en enda överraskande tanke kom upp i boken. Men den var mer välskriven än jag väntat mig, kanske för att Annika alltid är så kortfattad på bloggen.

Annika Dahlqvist är kanske den mest kända förespråkaren för LCHF-kost i Sverige och därmed hela Skandinavien. Hon har själv ätit kosten sedan hösten 2004. Före det var hon överviktig och hade mag- och tarmkatarr och en massa andra krämpor.

"Jag kunde inte förstå hur man kunde bli så slut som människa vid 55 års ålder, från att tidigare ha varit en frisk gymnast", 

berättar Dahlqvist. Efter kostomläggningen blev hon fri från alla problem. Hon har också den aktiva bloggen Doktor Dahlqvists blogg.

Bokens totalt 200 sidor var i alla fall tät och saklig text. De många patientfallen luftade upp läsningen och gav den mer djup. Just den approachen tycker jag en läkare, som har alla dessa patientfall att ta till, ska ha.

I motsats till Andreas Eenfeldts bok är den här boken helt inställd på LCHF-kost. Jag tycker som bekant inte att alla mänskor ska äta LCHF. Det tycker kanske inte Annika heller, men hon ger egentligen inte så mycket flexibilitet heller.

Den första delen av boken är den kanske mer teoretiska, men även den är ganska praktisk och jordnära. Sedan kommer en väldigt konkret del, som beskriver olika hälsovinster med LCHF-kosten. Sist, i den tredje delen "Vetenskap och debatt", kommer några artiklar om bland annat tillsatser (särskilt glutamat) och kolesterolet. Den här sista delen, tillsammans med alla vittnesbörd från patienter, gav mest åt mig personligen, eftersom allt annat var sådant som jag läst i så många andra källor redan.

Definitivt en bra och läsvärd bok för alla som vill sätta sig in lågkolhydratkost på en praktisk och jordnära nivå. För den som vill veta lite mer om bakgrunden rekommenderar jag däremot Andreas Eenfeldts bok "Matrevolutionen".
_

Varför skulle en mjölkallergiker äta margarin?

Många som inte tål mjölk äter margarin. Jag skrev förra året ett inlägg om vad margarinet egentligen är och hur det tillverkas: Margarin.

Min mjölkfria februari-utmaning har övertygat mig om en sak i alla fall: det finns många alternativ till smör även för dem som vill ha något bredbart till sina smörgåsar eller surskorpa (i Finland kallas finncrisp alltså surskorpa)!

1. Ghee
2. Kallpressad kokosolja (på bilden till höger)
3. Schmaltz (ska laga senare i februari)

Jag gillar både kokosoljan och gheen. Nästan lika gott som smör!
_

Läsvärt: Matrevolutionen av Andreas Eenfeldt

Sällan har jag jag läst så mycket av en författare redan innan jag läst en enda bok av honom! Det gäller naturligtvis Andreas Eenfeldts första bok, Matrevolutionen, som kom ut helt i början av januari i år. Andreas är mannen med webbsidan www.kostdoktorn.se, som jag besöker så gott som dagligen sedan nästan tre år.

Vad handlar boken om?
Förväntningarna var därför höga, och de blev lyckligtvis uppfyllda också. Hela boken är både lättläst, sällsynt välskriven och rolig. Även om det mesta av innehållet är bekant för mig så fanns där många anekdoter som var nya för mig. Jag uppskattar också alltid en ny vinkling i hur man beskriver fysiologiska processer, så som t.ex. hur kolesterolet fungerar. Andreas' sätt var klart och tydligt och får säkert otaliga mänskor att inse hur det hänger ihop.

Boken gör skäl för sitt namn, som har en viss dubbelbetydelse: Matrevolutionen. Boken, som har 230 sidor plus referenser, är nämligen uppdelad på ett särskilt sätt. Det blir både evolution, revolution och mat nämligen.

• Första delen heter Bakåt. Som ni anar, börjar den med evolutionen, och slutar med den fetmaepidemi som drabbat världen de senaste decennierna.
• Andra delen, den längsta, heter Framåt. Den berättar om bland annat viktnedgångens fysiologi, om de västerländska sjukdomarna, och om kolesterolet. Och i det sista stycket av delen Framåt kommer revolutionen: En friskare framtid. Vad kan du göra för att förbättra din hälsa, och sedan, om du vill göra mer, för att förbättra andras hälsa?
• Tredje delen heter Guide. Den beskriver i korthet hur du går tillväga för att äta dig friskare. I den här delen ingår också kapitlet "Frågor, svar och myter" som är ett av de användbaraste i boken. Just de frågor som läsarna kommer att få när de börjar diskutera ämnet i kafferummet på jobbet..!

Vad tyckte jag mer?
Andreas ger en bra överblick av alla de väsentliga personerna som påverkat både de rådande, bristfälliga och felaktiga kostråden, och lågkolhydratskostens framfart i världen. Jag tycker balansen mellan historian och fysiologin är just lagom. Och den lagom långa delen som behandlar praktiken, med till och med en handfull recept. Den här boken bör därför kunna fånga de flesta typer av mänskor. Den är liksom både vetenskaplig och underhållande, vilket ganska få böcker lyckas bra med.

Jag uppskattar särskilt mycket att stilen i boken, trots att den är både direkt och underhållande, inte är sarkastisk. Livsmedelsverket i Sverige, till exempel, kritiseras på ett strängt men sakligt sätt.

Om jag hade fått önska några tillägg så hade de varit dessa: mer om gluten och dess påverkan på mycket fler av oss än vi här i Norden fattat, och mer om sockerberoendet.

Vem ska läsa boken då?
Jag rekommenderar boken särskilt åt alla näringsterapeuter (i Finland kallas alltså dietisterna så) och åt alla läkare. Jag rekommenderar boken åt alla som jobbar på Folkhälsan och andra institutioner som vill befrämja hälsa, och åt alla Marthor. Jag rekommenderar boken åt alla överviktiga och alla diabetiker, och åt alla med typiska vardagsohälsoproblem såsom magproblem eller hudproblem, men även åt personer med epilepsi. Jag rekommenderar boken åt alla som inte ännu läst jättemånga böcker om lågkolhydratkost, och kanske åt dessa också. 

Och jag rekommenderar givetvis boken åt alla mina klienter. Kom just på idén att jag kanske borde köpa ett lager och ha boken att ingå i kostrådgivningsprogrammet. Därför är jag glad att den kommer att komma ut på finska, även om jag inte vet exakt när, jag hoppas redan i år.

Tillägg 6.2.2011 kl 18:01:
Här kan du läsa mer om boken, och även läsa hela första kapitlet (!): http://www.kostdoktorn.se/matrevolutionen.
Och här kan du läsa fler bloggrecensioner: http://www.kostdoktorn.se/ytterligare-bloggreaktioner-pa-boken och http://www.kostdoktorn.se/nya-bloggreaktioner-pa-matrevolutionen
_

Kosten och bokstavsbarnen

Tror du kosten har betydelse för så kallade bokstavsdiagnoser? Det tror i alla fall Anna Hallén, kostrådgivare och författare i Sverige. Det tror jag också.

Här intervjuar läkaren Andreas Eenfeldt henne i fyra minuter om saken. Hon kallar dessa barn energibarn.



Jag ser också fram emot att få träffa Anna i Stockholm nästa vecka, då jag ska delta i hennes kurs.

Läst: Olet mitä syöt av Hanna Partanen

Haha! Kanske inte typen av bok jag brukar läsa! Men jag tycker det är viktigt, då man jobbar med kostrådgivning, att läsa böcker av olika slag, skrivna av företrädare för olika läror. Och nu har jag då läst Hanna Partanens bok också.

Hanna är alltså kvinnan bakom TV-programmet "Olet mitä syöt", det vill säga den finska versionen av "Du är vad du äter". I programmet försöker hon hjälpa överviktiga personer att gå ner i vikt genom att bland annat rensa ut deras kylskåp. Hon rensar ut alla feta produkter och ersätter dem med lättfettsalternativ. Hon är näringsterapeut, och född 1979.

Boken, som är utgiven år 2006, har 160 sidor men tog bara några timmar att läsa. Den är nämligen full med stora bilder, ofta hela uppslag, och slutet av boken består av 30 sidor dietkostslistor (en två veckors diet) och 20 sidor recept.

Hanna berättar först en del fakta om vitaminer och andra näringsämnen. Det är ju helt bra information.

Redan i början av boken medger hon att hon själv har svårt att hålla vikten. Det kan jag tro, för med de leg. näringsterapeuternas råd blir de flesta mänskor hungriga och väldigt många feta.

Förutom att hon förordar margarin och dömer smör, säger hon bland annat två saker, som jag tycker är helt fel:

"Sokerin käyttö ei ole pahasta, jos muistaa syöda harkiten pahimpia piilosokeripommeja" ("Socker är inte av ondo, om du kommer ihåg att äta de värsta smygsockerbomberna bara ibland")

"Totta toki on, että rasva on periaatteessa lihottavampaa kuin esimerkiksi sokeri" ("Visst är det sant att fett i princip är mer fetmande än socker")

Varför håller jag inte med om det då? Jag anser att socker, tyvärr, är av ondo för de allra flesta överviktiga. Och fett är inte mer fetmande än socker, utan tvärtom. Det beror på insulinutsöndringen som sockret leder till, vilket fett inte leder till.

Hela principen i boken går ut, som alla andra dietisters, på att minska sina portionsstorlekar och lära sig behärska sin hunger. Alltså svältbantning, i motsats till hormonell viktminskning. Hon tycker alltså inte att man ska minska på sockret, utan fettet. Och den totalta energimängden, vilket som bekant gör en hungrig. 

Så nej - köp inte boken! Den är ganska värdelös, tycker jag.

Värt att höra: Sanna Ehdin, "Finn din energikod"

En fin föreläsning var det! Sanna är verkligen inspirerande. Jag gjorde lite reklam tidigare i bloggen om det. Sanna Ehdin är fil. dr, immunolog och verksam som fri forskare, föreläsare och författare. Hon är dessutom företrädare för den nya hälsovågen, som hon kallar det.

Sannas föreläsning handlade om energi. Energin tar många former i världen. Många ser energi som bara t.ex. mekanisk energi, eller energi i form av kilokalorier som vi intar via maten. Men så enkelt är det minsann inte!

Tänk dig själv hur många saker du gör höjer din energinivå i kroppen, förklarade Sanna. Får inte alla till exempel mer energi av att tala med en person man tycker om? Och vilka andra saker ger just dig energi? Tänk ut och skriv upp!

Hjärtat spelar en stor roll i din energinivå. Hjärtat har ett starkt magnetfält, starkare än hjärnan. För att lugna ner ett oroligt hjärta kan 5-10 minuters avslappning eller meditation hjälpa. Det finns också undersökningar som stöder detta.

Andningen är viktig för energin du har. Många mänskor överandas faktiskt. Dessutom är det viktigt att andas in genom näsan, inte genom munnen. När man andas in genom näsan frisätts kvävemonoxid, som vidgar blodkärlen.

Sanna talade också om maten. Varför är processad mat dålig för kroppen? För det blir mish-mash - kroppen kan inte tolka maten så som den tolkar naturlig mat. Sanna jämförde det med att läsa en bok där bokstäverna är huller om buller. En mycket bra jämförelse, tycker jag! Hon betonade också att de flesta av oss lider av fettbrist, även hon själv har gjort det tills om började äta mer LCHF.

Här kommer ännu till sist Sannas bästa tips för bättre energi:

• tillför energi varje dag
• håll hög energinivå - no matter what!
• rensa ut och välj bort!

Rensa bort saker och mänskoförhållanden som bara tar energi av dig, istället för att ge dig energi. Gör istället dagligen saker som ger dig energi. Fundera ut vilka saker som ger just dig energi, och gör dem!

Min bloggarvän majmamma har också skrivit om samma föreläsning: Sanna Ehdins energi.

Testar omega-3-kosttillskott

Ja-a hörni. Det där med kosttillskott. Det är ett ämne jag inte ännu bildat mig en klar åsikt om. Ska man ta kosttillskott eller inte? Vem ska ta? Borde alla ta? Skulle alla må bättre av att ta? Åsikterna är delade.

Det man vet är att mänskor som använder kosttillskott har bättre hälsa än personer som inte använder kosttillskott. Och att vitaminer och mineraler i form av kosttillskott upptas bara till en bråkdel av kroppen, jämfört med vitaminer och mineraler i riktig mat.

Det man också vet är att mänskor som använder kosttillskott är personer som annars också bryr sig mer om sin hälsa, och följaktligen äter hälsosammare, t.ex. mer grönsaker. Så man vet inte om kosttillskotten har nån betydelse alls faktiskt.

Personligen har jag varit mera på motståndarsidan. Riktig mat är det som gäller. Svårigheten ligger i det att dagens riktiga mat är så mycket näringsfattigare än t.ex. stenålderns riktiga mat. Vi kanske behöver tillskotten i alla fall?

I vintras tog hela vår familj D-vitamintillskott för första gången. Vi hade aldrig tagit några tillskott förut, inga multivitaminer eller dylikt. Erfarenheten är god, jag tror fyra av oss fem gick igenom svininfluensan men det tog bara ett par dagar, och den femte var helt frisk hela hösten. Trots att hela klasser var däckade. Men så klart kan jag inte veta om det var D-vitaminets förtjänst.

Omega-3-tillskott är något många rekommenderar. Det är nämligen så att omega-3- och omega-6-fettsyrorna är essentiella, och deras balans påverkar superhormonerna i vår kropp, de så kallade eikosanoiderna, som styr en otrolig mängd andra hormoner i kroppen. Förhållandet mellan omega-3 och omega-6 är i dagens kost förvrängt. Förhållandet borde ligga på högst 1:4. På stenåldern antas förhållandet ha varit 1:1 hos folk som lever på fisk och skaldjur (omega-3-fettsyror finner man mest där), och 1:2...1:4 hos andra folk. I dagens läge är förhållandet hos personer som äter västerländsk kost i genomsnitt 1:15! Det innebär att vi får på tok för lite omega-3 i oss och för mycket omega-6.

Ett felaktigt förhållande mellan omega-3 och omega-6 fungerar inflammatoriskt för kroppen, och antas vara en riskfaktor i bland annat åderförkalkning, hjärt-kärlsjukdom och diabetes.

Omega-3-fettsyrorna eikosapentaensyra (EPA) och dokosahexaensyra (DHA) är de mest långkedjade omega-3-fettsyrorna, med 20 respektive 22 kolatomer i fettsyremolekylen. I strikt mening är bara alfalinolensyra (ALA), med 18 kolatomer, essentiell, men syntetiseringen av den till EPA och DHA är begränsad. Dessutom får vi för lite alfalinolensyra också. Därför behöver mänskokroppen också EPA och DHA för att må bra. Vi får dem endast ur fisk samt i viss mån ur gräsbeteskött, som det är ganska svårt att få tag på. Dagens processade mat kryllar av omega-6-fettsyror, t.ex. solrosolja och majsolja, och även säd är rik på omega-6. För mycket av dem förvränger balansen ytterligare.

Nå - nu har vi (familjens vuxna) beslutat att testa omega-3-tillskott, med just dessa långkedjade EPA och DHA, för ett par månader. Jag har nu tagit två kapslar. Det finns många av dessa på marknaden, och tyvärr är inte alla bra. En del lär innehålla härsken olja. Det får man reda på genom att söndra kapseln och smaka på oljan. Kapslarna ska för övrigt hållas mörkt och svalt. Omega-3-fetterna härsknar mycket snabbt - ni vet hur gammal fisk kan lukta. Duo har klarat sig bra i test, så jag valde det märket. Återkommer senare med rapport om hur vi mår!

Läst: Satumaista voimaa arkeen av Paula Heinonen och Satu Silvo

Paula Heinonen, vars föredrag jag berättade om i ett tidigare inlägg, har skrivit flera böcker. Den här boken har hon skapat tillsammans med Satu Silvo redan år 2004.

Boken, som har 130 sidor, är väldigt, väldigt lättläst. Den är skriven som en dialog mellan Paula och Satu - Satu ställer frågor och antaganden om hälsa och kost, och Paula svarar. Den går trots det ganska långt på djupet vad gäller näringsfysiologin, men utan att hänvisa till vetenskapliga källor eller undersökningar.

Boken handlar mest om immunförsvaret, och allra mest om tarmen och tarmens bakteriaflora, och hur den hålls frisk. Den behandlar också, men inte lika ingående, bland annat inflammationer, sötsug, övervikt, PMS och motion.

Det mesta i boken kan jag hålla ganska bra med om. Men - som jag berättade om hennes föredrag - Heinonen har helt tydligt haft en viss fettskräck förut, och den syns i dessa böcker. Däremot betonar hon vikten av de fleromättade fettsyrorna, och särskilt omega 3-fetterna. Men eftersom hon är vegetarian måste hon ta de långkedjade omega 3-fetterna (EPA och DHA) som kosttillskott. Enligt mig är det inte riktig mat, inte riktigt!

Kosten hon förespråkar är vegetarisk levande föda. Hon tror, enligt boken, inte på att man kan leva frisk på en strikt animalisk kost. Vilket jag själv inte håller med om, för mänskan är evolutionärt sett faktiskt anpassad till animalisk kost. Det har jag skrivit ett inlägg om tidigare också.

Hon förespråkar en hiskelig mängd fibrer i tid och otid. Med hjälp av fibrer kan man säkerligen nå en bättre hälsa men det kan nog bli för mycket av det goda också, tror jag. Många magar tål inte så mycket fibrer, i synnerhet olösliga fibrer (som vi huvudsakligen får genom fullkornsspannmål). För många är en animalisk kost, med en vettig mängd grönsaker till, mycket bättre. I boken erkänns detta faktum inte - allt handlar om levande föda. Jag tycker man ska vara mer flexibel än så - varken strikt LCHF eller strikt vegankost passar åt alla, även om tusentals mänskor ätit sig friska på just en av dessa, eller andra relativt radikala dieter!

Boken innehåller många recept, som ser helt goda ut, och säkert är nyttiga. Men de är ganska radikala veganrecept. En del mänskor kan tycka att det är svårt att hålla sig till lågkolhydratkost i vardagen, men det är nog minsann svårare att äta bara levande föda. Så recepten kräver en hel del av en. Man måste t.ex. grodda och centrifugera färsk saft dagligen för att kunna äta de smoothies hon anser är grunden i en hälsosam kost.

Med andra ord, en trevligt bok med mycket nyttig information, men ganska snäv i sin vinkling.

Är du rädd för ketos?

Du har kanske hört om ketos någon gång. Troligen har du nångång själv upplevt ketos, kanske under eller efter en magsjuka, till exempel. Eller vid bantning. Jag vill nu berätta för dig vad ketos är, för jag råkade idag på en person som sade att hon inte vill rekommendera lågkolhydratkost åt någon, för ketos är farligt. Men är det det?

Ketos är ett tillstånd som uppstår i kroppen vid svält eller tillfällig energibrist. Kroppens muskler och organ är väldigt flexibla, de kan nämligen använda både glukos (blodsocker) och fett som energikälla. Men hjärnan, den kan inte använda fett! Hjärnan vill ha glukos, annars strejkar den.

Får hjärnan inte glukos så har kroppen ett reservsystem som träder i bruk snabbt: ketos. Under ketosen tillverkar levern ketonkroppar, som hjärnan glatt nöjer sig på ända tills kroppen kan ge den glukos igen, antingen via kosten eller via stimulerad glukosproduktion (glukoneogenes) av aminosyror och glycerol i levern. Aminosyrorna kommer från proteiner i kosten, och glycerolen från fetter.

Ketos är ett helt naturligt tillstånd, som troligen förekom titt och tätt hos våra förfäder redan under stenåldern. Det har inte hittats några skadliga effekter med ketos.

Tyvärr blandar många ihop ketos med ketoacidos, som är ett helt annat tillstånd. Det enda gemensamma med dessa är att levern bildar ketonkroppar vid bägge. Vid ketos bildar den just så mycket som hjärnan behöver för att fungera, men vid ketoacidos mångfalt mer, vilket kan leda till att blodets pH-värde sjunker kraftigt (ketonerna är syror), och är livsfarligt. Men ingen mänska får ketoacidos av lågkolhydratkost! Ketoacidos förekommer nämligen endast hos personer med obehandlad diabetes typ 1 eller långvarig svår alkoholism.

Ketosen är med andra ord inte farlig. Den är ganska behaglig faktiskt, enligt min egen upplevelse. Jag har fastat några gånger i mitt liv i ungefär en vecka, och varit i ketos. Kroppen känns lätt, och hungerkänslorna försvinner (men kommer tillbaka när man börjar äta normalt igen). Man har massor med energi.

Vid lågkolhydratkost kan kroppen vara mer eller mindre i ketos emellanåt, eller så inte. Mänskans energianvändning har stora individuella skillnader. När glukoneogenesen väl kört igång upphör ketosen ofta helt. Hur som helst, kommer sockret inte via maten ser kroppen till att hjärnan får den energi den behöver, antingen med ketonkroppar eller genom glukos som levern tillverkat. Jag tycker det är fiffigt!

Läsvärt: Rädda vår mat av Lars Wilsson

Den här boken tyckte jag verkligt mycket om. Den är samtidigt både teoretisk och praktisk. Lars Wilsson, född 1928, är svensk biolog, fil.mag. och skollärare. Han har i många år hävdat att mänskan för sin hälsas skull bör äta den föda hon enligt evolutionen är anpassad till, och först under de senaste åren har hans tanke fått vetenskapligt stöd.

Wilsson har skrivit flera andra böcker före denna, men han var definitivt före sin tid, och böckerna har tyvärr inte fått så mycket uppmärksamhet. Hans bok Världens ohälsa gavs ut redan år 2002.

Boken, som har 230 sidor, handlar till stor del om näringsfysiologin bakom den rådande ohälsan idag. Wilsson behandlar evolutionen som bakgrund och ger sin tolkning, som har starkt vetenskapligt belägg, av hur mänskor åt på stenåldern.

I ett stycke på två sidor förklarar han under rubriken "Varför blir man inte fet av fett?" klarare än få andra hur måltiden påverkar insulinnivåerna och hur dessa påverkar cellernas fettförbränning, och så vidare.

En stor del av boken ägnas åt fisket och jordbruket, både det konventionella, och mer hållbara metoder. Hur de påverkar både miljön, och djurens och mänskans hälsa. Just dessa kapitel tyckte jag själv var mest intressanta, och de gav mig många nya insikter.

Om du är intresserad av matens ursprung och varför mänskan bör äta naturlig, riktig mat för att hålla sig frisk, mer än just LCHF-dieten i sig själv, då rekommenderar jag dig den här boken.

Mera smör på bordet i A-talk

I torsdags kom det ett debattprogram om det mättade fettets farlighet eller ofarlighet, A-talk: Voita pöytään. Här kan du se programmet på Yle-arenan ännu 29 dagar till, dvs till mitten av oktober.

I programmet möttes generaldirektör Pekka Puska (för svenska läsare kan vi kalla honom Finlands Stephan Rössner), docent Mikael Fogelholm, kirurg Taija Somppi och professor Kari Salminen.

Jag analyserar programmet ganska kort. Vill ni läsa en mer ingående analys kan ni läsa t.ex. på Christer Sundqvists blogg (på finska): 

Jag fick mycket hopp av att se programmet. Några saker är värda att nämna.

• Pekka Puska kunde inte ange en enda studie som antydde att mättat fett är skadligt för hälsan eller leder till hjärt- och kärlsjukdom
• Pekka Puska hade inte ens bemödat sig att se MOT-programmet från måndagen så han visste inte riktigt vad folk gick så heta om den här veckan, vilket han alltså själv medgav (tycker jag tyder på bristande intresse?)
• Kari Salminen talade sakligt och bra, hade många vetenskapliga referenser bakom sig
• När Pekka Puska drog fram det trötta argumentet att "enstaka" positiva erfarenheter inte kan ändra den rådande uppfattningen" hänvisade Taija Somppi till tusentals mänskors erfarenheter
• Taija Somppi framförde att aterosklerotiska plack inte alls består av det fruktade kolesterolet, såsom ofta framförs i läroböckerna, utan innehåller högst några procent kolesterol
• Mikael Fogelholm medgav klart och tydligt att det verkar som om mättat fett verkligen inte är skadligt, utan en tillsats av fleromättat fett istället är nyttig
• Mikael Fogelholm berättade att han skulle vilja att de kommande förnyade kostrekommendationerna har ett minskat kolhydratintag och ett högre fettintag än de nuvarande (!!!!), med betoning på mindre andel snabba kolhydrater.

Personligen hoppas jag att Fogelholm kommer att få en stor roll i debatten. Han är modig som har ändrat sin åsikt till det mättade fettets fördel, genom att följa med alla de nya undersökningarna. En annan bra sak är att läkaren Antti Heikkilä inte bjuds in i varje debatt mer. Vi behöver se att det finns många andra läkare än han som tänker annorlunda.

Läsvärt: GI-Noll! av Sten Sture Skaldeman

Sten Sture Skaldeman anses vara en av Sveriges främsta experter på LCHF-kost. Han kallar kosten GI-noll. Han är inte läkare, utan journalist till utbildningen, men han har behandlat tusentals viktklienter under snart tio år, med stor framgång. Hans första bok heter "Ät dig ner i vikt".

GI-Noll! är riktad särskilt till kvinnor, står det på pärmen. Men, så när som på ett eller två kapitel om kvinnor så lämpar den sig precis lika bra för män.

Jag blev väldigt positivt överraskad när jag började läsa boken. Sten Sture åskådliggör de egentligen ganska krångliga fysiologiska processerna bakom kostens funktion på ett otroligt skojigt och enkelt sätt. Det här är definitivt boken för alla som inte vill fördjupa sig i själva fysiologin, och som inte orkar läsa tråkig text.

Nästan hälften av boken är recept. Recepten är väldigt bra, de är enkla och varierade. De flesta går att göra på några minuter. Sten Sture har en väldigt konkret och praktisk approach - både i recepten och i de övriga råden.

Vad gäller Sten Stures läror så tror jag han har mycket klokt att bidra med. Han utgår från att var och en som är överviktig eller fet har en viss sockerkänslighet, och att den ska botas med ganska radikalt sänkt kolhydratandel i kosten. Ju fetare man är, eller ju mer man jojobantat, desto mer ska grönsakerna endast utgöra "dekoration" i den för övrigt animaliska kosten. Jag tror verkligen hans kostråd är mycket effektiva för de flesta av finländare och skandinaver, då vi hör till de folk som tål spannmål sämst. Men... personligen tror jag de flesta av oss ändå klarar av en större mängd kolhydrater i kosten än den han förespråkar. Han tycker alltså att GI-kost är bara skoj, men jag tycker GI kan vara fungerande för många, det har jag ju sett själv.

Boken är läsvärd, snabbläst och roligt skriven. Den är särskilt värdefull för personer som jojobantat och inte lyckats bli av med sin övervikt på långsikt, eller personer med stor övervikt, t.ex. 30-40 kg och mer. Vill man ha mer teoretisk bakgrund så rekommenderar jag andra böcker.