Läsvärt: French women don't get fat av Mireille Guiliano

Den här boken kan se så oseriös ut, men jag gick på intuition, som så ofta, och lånade den i alla fall. Och det var värt det, den var inte ett dugg oseriös, tvärtom. Full med kloka insikter. Jag skrev lite om den redan tidigare.

Guiliano är varken läkare, dietist eller nån annan expert, egentligen, utan företagsledare och vinexpert. Men hennes råd är vettiga. Hon har vuxit upp i Frankrike, men tillbringat sitt vuxna liv i USA.

Första gången hon åkte till USA var hon utbyteselev där, och gick upp i vikt. När hon kom tillbaka till Frankrike gick hon inte ner. En läkare kunde till sist hjälpa henne, och då kunde hon analysera varför det amerikanska sättet att äta hade gjort henne överviktig, och varför hon fortsatte att äta på fel sätt ännu efter att hon återvänt.

Kapitel efter kapitel framför hon kloka insikter om varför de franska kvinnorna älskar mat, men sällan är överviktiga. Har du nånsin tänkt på varför? Här är några av de skäl hon ger:

• franska kvinnor tänker i allmänhet på god mat, andra kvinnor oroar sig över dålig mat
• franska kvinnor äter mindre portioner av flera saker, andra kvinnor äter större portioner av färre saker
• franska kvinnor äter inte fatfree-produkter mm, de vill ha äkta vara men i vettiga mängder
• franska kvinnor älskar choklad, särskilt den riktigt mörka sammetsaktiga
• franska kvinnor äter med alla fem sinnen
• franska kvinnor äter tre gånger om dagen
• franska kvinnor dricker vatten längs med hela dagen
• franska kvinnor tycker om att shoppa maten på torget
• franska kvinnor promenerar alltid när det är möjligt
• franska kvinnor bantar inte.

Bara för att nämna några saker. Det fanns många fler.

Boken, som har 280 sidor, är trevligt skriven. I början är den till och med skönlitterär i stilen. Men ändå saklig. Inbakat hela vägen finns recept här och där. Jag läste dem också. Vad sägs om t.ex. det här fiskreceptet?

Lägg några bitar lax med skinnsidan neråt i stekpanna. Häll över pressad citron och lite salt och stek dem ca 6 minuter på medelhög värme tills skinnet är frasigt. Kolla att fisken är klar genom att skära ett snitt. Servera!

Boken beskriver en metod enligt vilken kvinnor som har upp till 10 kg övervikt kan bli smala på ungefär tre månader. Jag tycker det är bra att Guiliano inte heller försöker påstå att metoden skulle fungera för personer med fetma. För där behövs oftast radikalare kolhydratrestriktion, även om viss sådan också ingår i Guilianos metoder, som att lämna bort brödet och bakverken, särskilt i början.

Boken betonar njutningen i att äta, njutningen i att laga maten, ofta väldigt enkelt, njutningen i att servera den vackert, njutningen i att tala om hur man ska laga maten redan innan man lagar den, och njutningen i att välja det som är i säsong. För då får man ju längta efter det hela året, och njutningen blir bara större.

Jag storgillade boken, den var inspirerande. Chokladsufflén jag lagade nyligen var direkt från boken. Och jag kommer säkert att laga flera recept. Definitivt läsvärd!
_

Råg-havregröt med svarta vinbär

Ja-a, ibland behöver man inte göra det ett dugg krångligare än så! Det här var vårt kvällsmål i söndags. Och bären ska ju faktiskt ätas upp nu!

Tid: ca 12 minuter. För 5 personer.

Jag kokade upp 14 dl vatten. Så hällde jag i det sista som fanns i havreflingspåsen (ca 2,5 dl) och 4,5 dl rågflingor. Stängde av plattan, saltade med en knapp halv tesked havssalt. Rörde om och lät det svälla i fred några minuter.

Tog under tiden fram några dl svarta vinbär ur frysen. Rörde ner 4-5 matskedar kokosolja i gröten. Tog fram mjölken. Klart för servering.
_

Flo inleder mjölkfri februari!

Jag slutade ju i somras med allt glutenhaltigt spannmål, för att småningom ta tillbaka havre, råg och korn (och konstatera att jag fortfarande inte tål vete). Jag har mått bättre än någonsin. Min röda, kliande och tidvis finniga ansiktshy blev bra. Nu i vinter har jag till min stora glädje konstaterat, att jag, trots den kalla vinter, inte haft näsblod en enda gång. Något jag alltid haft, särskilt om vintrarna. Så det är något med slemhinnorna också som är friskare.

När jag inledde dieten så var min plan att testa en månad glutenfritt och sedan en månad mjölkfritt, för att se om min hy kunde bli friskare. Dessa två produkter hör nämligen inte till mänskans ursprungliga föda, och därför tål många mänskor inte dem. Men jag behövde inte gå till det mjölkfria, för hyn blev bra med en gång.

Nu har jag blivit nyfiken i alla fall, och även en av mina döttrar har ett hudproblem som vi inte hittat en lösning på ännu. Och kanske man kan må ännu bättre än man gör, även om man mår riktigt bra? Så jag har beslutat att testa mjölkfri februari. Även mannen är med.

Det blir många saker att ersätta eller sluta med: caffelattemjölken, grädden (närmast i såser), osten (oj nej!), smöret (blir kanske kokosolja på rågbrödet, och ghee och olja för stekning). Sporadiskt använder jag också turkisk yoghurt och creme fraiche i normala fall. Men vi ska överleva det!

Tips för hur jag ska fixa en mjölkfri caffelatte mottages med tacksamhet! Jag vill helst inte sluta med kaffet helt, för då kan jag ju inte ge äran åt (enbart) mjölkfriheten ifall jag mår bättre.

Återkommer till ghee sen när jag hunnit tillverka min ghee. Ghee är ett kokt smör där mjölkproteinet sjunkit till botten så att i praktiken endast smörsyran (det rena fettet) är kvar. Det kan man steka i, och det håller länge i rumstemperatur. Man kan också köpa färdig ghee i etniska affärer, den används i Indien.
_

Vinterklassiker: ärtsoppa!

Klassikernas klassiker, ja det är nog vår ärtsoppa det. Jag gör den helst med en benig köttbit, så får buljongen god smak och hela soppan lite närande fett. Här i ett tidigare mattips använde jag buljong från ett kycklingbuljongkok istället.

Tid: 120/5 minuter + ärtblötläggning 8-20 h. För så många man vill.

Jag hade bara en halv påse ärter, annars brukar jag göra mycket större sats på en gång. Grisläggbiten jag hade i skulle ha räckt till en betydligt större soppa nämligen.

Nå - ärterna lade jag i blöt i kallt vatten samma morgon. Ännu bättre är det att göra det redan kvällen innan. Sedan, ett par timmar innan vi skulle äta när jag ännu satt i bilen på väg hem från jobbet, kokade stora flickan upp 2 liter nytt vatten, lade i ärterna, lät koka upp, och sänkte plattan till tvåan. Vattenmängden i förhållande till ärtmängden kan du kolla från ärtpåsen. Sätt hellre lite mindre vatten, det är lättare att tillsätta vatten senare än att ta bort.

När jag kom hem lade jag i även grisläggen i (se bilden) samt ett par lökar i klyftor, ett par lagerblad, och en nypa svartpepparkorn. Jag saltade försiktigt. Så fick det puttra där 1,5 - 2 timmar tills den kändes klar. Då tog jag upp köttbiten och skar strimlor av den, och smakade av soppan.

Vi serverade, förutom grisläggsstrimlorna, även creme fraiche till, bara för att jag tycker det är supergott till.

Voilà, äkta ärtsoppa, lagad från grunden!

(För en vege-version utesluter du bara grisläggen och kryddar med t.ex. mejram för mer smak!)
_

Utexaminerad Folkhälsans Matpratare

Nu är Folkhälsans matpratarkurs avklarad. Det var en trevlig kurs, väldigt väl arrangerad och med två kompetenta lärare som var både inspirerande och pedagogiska: Susanna Strandback och Linda Hongisto. Susanna är näringsterapeut, och Linda kostrådgivare (med studier i näringslära från ett universitet i Sverige).

Vi var 10 kursdeltagare, alla kvinnor, men åldern varierade desto mer, från 20+ till ca 60. Så, som på så många andra kurser, var jag "medelålder". Vi satt alla runt ett stort bord, vilket inbjöd till diskussion och personligt umgänge och gjorde en personlig stämning.

Ämnen som behandlades under de två kursdagarna var bland annat Finlands officiella näringsrekommendationer (du vet, tallriksmodell och det där), kost vid viktnedgång, att shoppa mat, förpackningspåskrifter, och vad det innebär att vara matpratare.

Idén med att vara matpratare med Folkhälsans kurs bakom sig är, om jag förstod rätt, att man ska hjälpa Folkhälsan att uppnå bättre hälsa i samhället genom att tala om mat och allt som hör till det. Man ska antagligen då också följa de principer i sitt matprat som undervisades under kursen.

I dessa principer ingick det många väldigt bra saker, som jag bara kan hålla med om: att äta mycket färska grönsaker i säsong, att laga maten från grunden, att dela måltider med andra, att ha god stämning, att njuta av maten, för att nämna några.

Sedan ingick det tyvärr några saker som jag inte alls håller med om: att man ska äta margarin, och att man ska begränsa sitt intag av mättat fett, och även begränsa sitt intag av fett totalt till ca 30 energi-% (=tallriksmodellens och VRN:s utgångsläge). Det finns inte några studier som bevisar ett orsakssamband mellan varken intag av fett eller mättat fett och hjärt-kärlsjukdom. Det vi i stället vet mer och mer om är att kroppens balans hålls lättare ifall andelen kolhydrater är mindre och andelen fett (därmed) större. Så begränsning av fett i kosten kan jag tyvärr inte gå med på, i synnerhet då jag ser så stora framgångar hos mina klienter då de gör tvärtom.

Det var mycket diskussion under kursen, och diskussionerna var också utmärkta i agendan, så det var meningen att man skulle diskutera. Trots det, och trots att jag verkligen höll tillbaka allt möjligt som jag egentligen hade velat säga rakt ut, så fick jag en sorgsen känsla av att jag inte var helt välkomnad att säga mina åsikter. Det var lite synd. Jag tror att jag sa tre saker som eventuellt ansågs kontroversiella inom de ramar vi "befann oss i" -

1. att det inte finns något vetenskapligt stöd för att mättat fett är hälsofarligt (vilket är sant),
2. att även omestrat margarin är en konstgjord produkt som resulterar i ett fett som inte naturen känner till (vilket är sant), och
3. att en person som är sönderbantad av åratals jojobantning inte kan återgå till en kost med 40-55 % kolhydrater, även om Mikael Fogelholm föreslagit det (vilket inte bara är sant utan även bevisat av miljontals mänskors erfarenheter).

Vilken av dessa åsikter som ansågs särskilt provokativ vet jag inte. Men i stort sett var diskussionerna nog givande för alla parter.

Orsaken till att jag ändå, trots min skepticism före kursen, var lite besviken, är att Folhälsans motto är "två steg före". Om man är två steg före kan man ju inte tro att fett är dåligt för hälsan?

Så - matpratare - jodå, gärna! Men margarin- och fettfattigt-förespråkare - nej, i så fall inte. Jag hann inte diskutera den här saken med kursdragarna ännu, då jag inte ville rådda till deras agenda för utbildningen, men jag hoppas på att kunna kontakta dem för en mer privat diskussion inom kort. Folkhälsan serverar ju faktiskt smör i åtminstone en del av sina servicehus, så jag hoppas att de kommer att vara tillmötesgående i den här saken. För gällande alla andra de viktiga sakerna i matpratandet är vi ju totalt på samma linje och jag tror jag skulle ha mycket att ge i sammanhanget.

Det som också var givande under kursen var att träffa så många andra personer som delar mitt brinnande intresse för mat och hälsa, och även hinna lära känna dem och lite hinna fundera på eventuella samarbetsformer. Strålande! Tack Folkhälsan för en fin kurs!
_

Småbröd på rågmjöl

Mellanflickan gjorde häromdagen småbröd på rågmjöl för min skull ♥. Hon hade ända sedan julens pepparkaksbak sympatiserat med mig då jag inte kunde äta pepparkakshusen, som var gjorda på vanlig vetepepparkaksdeg.


Det här innehöll mellanflickans småbröd:
0,75 dl mjölk
3 dl rågmjöl
50 gram smör
1/2 tsk anis
1/2 tsk bakpulver
några skedar socker, om man vill ha söta småbröd.

Först smalt hon smöret. Sedan rörde hon ihop alla ingredienserna, rågmjöl för lagom konsistens. Så kavlade hon ut den på mjölat bakbord, lite som en pepparkaksdeg.

Hon tog ut fina runda kakor med hjälp av ett upp-och-ner-vänt glas. Det blev 24 stycken. Hon gräddade dem ca 10-12 minuter i 200 grader varm ugn.

De var jättegoda! Med socker i smakar de som goda kex. Utan socker kan man ha dem som "smörgåskex", alltså äta med smör och eventuellt med pålägg.

Kär klassiker: spaghetti carbonara

Jag var ju en riktig spaghettoman förr. Nu tål jag inte vete mer, eller rättare sagt, jag har insett att min hud inflammeras av vete. Och det är jag medveten om, att många av mina bloggläsare inte heller tål pasta pga sin kolhydratkänslighet.

Hur som helst - min favorit, spaghetti carbonara, hade jag häromdagen faktiskt inte ätit en enda gång åtminstone sedan jag började blogga för 10 månader sedan. Men nu blev det av - tack vara Bio-Fairs vetefria spaghetti.

Tid: 20 minuter. För 5 personer.

Började med att koka vatten för spaghettin. En stor kastrull för den vanliga spaghettin (Barilla) och en mindre för min specialspaghetti.

Under tiden stekte jag två stekpannsfulla med bacon (typ 12 strimlor), och lade dem att torka på hushållspapper. Jag vispade upp fem ägg och vispade ner 1,5 dl grädde och 0,5 dl creme fraiche (brukar variera, det går med vilken mjölkprodukt som helst), samt lite salt, svartpeppar och parmesanost. Och jag skar baconen i strimlor.

När spaghettin var klar (jepp, ordentligt al dente så klart) hällde jag ur vattnet, och rörde ner grädd-ägg-röran och baconen. Höll kastrullerna på varm platta medan jag rörde om. Det ska vara krämigt, det får inte "stanna" helt.

Till sist malde jag över ännu mer svartpeppar och rev parmesan. Och det ska vara nyriven parmesan, så klart. Mums!

Matpratarkurs på Folkhälsan, matdagbok

Jag ska tillbringa fredagen och lördagen på Matpratarkurs, som arrangeras av Folkhälsan. Stort tack till min bloggarväninna majmamma, för på hennes blogg fick jag idén till kursen. Det ska bli så spännande så jag kan knappt vänta!

Inför kursen har vi som läxa att fylla i en två dagars matdagbok, och då kan jag ju samtidigt publicera den här. Jag stjäl lite idén, återigen, av majmamma, men å andra sidan så skickar jag några läsare till hennes väldigt fina blogg också! så kanske hon förlåter mig ;)

Så här har jag ätit under två dagar:

tisdag 25.1.2011 (förmiddag på kontoret, eftermiddagen på hemmakontoret)

kl 7:40 en caffelatte på 2 dl ekologisk mjölk och en skvätt grädde och en espresso, 3 apelsinklyftor
kl 10:10 mjölkkaffe på 1 dl nybryggt kaffe och 0,5 dl röd mjölk
kl 13:30 en tallrik mustig nötköttsgryta med lite hirsgryn, ett glas vatten strax innan, ett knäckebröd med smör
kl 14:50 en caffelatte på 2 dl ekologisk mjölk och en skvätt grädde och en espresso
kl 18:20 två glas vatten
kl 19:00 grisinnerfilé med massor av gräddstuvade champinjoner, 1,5 portioner.
kl 22:30 ett glas vatten, en liten kopp rödvinsglögg (en knapp dl)

onsdag 26.1.2011 ("vanlig" jobbdag)

kl 8:15 en caffelatte, se ovan (jag drack den i bilen medan jag körde till jobbet, i termosmugg, det blev lite brådis!)
kl 8:45 en apelsin
kl 11:10 wok med morot, kål, sockerärter och räkor, ris, lite riven rödkål och morot, en tallrik isbergssallad med olivolja. Ett glas vatten.
kl 14:10 mjölkkaffe på 1 dl nybryggt kaffe och 0,5 dl röd mjölk
kl 17:00 en skiva real (rågbröd) med smör och 35% fet ost, en mandarin
kl 19:30 gräddig räklåda med bland annat ägg, ris, morot och spenat, 1,5 portioner. En stor hög strimlad rödkål med olivolja och vinäger.
kl 20:30 ett glas vatten
kl 22.20 ett litet glas rödvin (en knapp dl)

Utöver detta dricker jag lite vatten både när jag vaknar (ca 7.30) och strax innan läggdags (23...23.30), men mindre än ett glas. Och det är nog inte varje dag det blir räkor två gånger, och ris två gånger, haha. Jag äter ganska sällan ris, faktiskt!

Hunger- och mättnadskänslor skulle också analyseras på en skala 1-10. Jag hade väldigt svårt att identifiera mig med Folkhälsans mättnadsskalas definitioner, eftersom jag har en väldigt jämn blodsockerkurva och aldrig känner mig hungrig på ett sånt sätt som beskrevs, till exempel att jag kunde äta upp allt som finns i kylskåpet, även om jag äter sällan. Min hunger känns i magen, och är inte ett dugg obehaglig.

Även den mättnad jag känner är alltid behaglig. Dessutom är jag inte alltid hungrig när jag äter, även om jag äter så sällan jag äter. Till exempel på morgonen äter jag en frukt och tar min caffelatte även om jag inte är ett dugg hungrig.

Som sagt - ser fram emot kursen och berättar säkert mer om den efteråt!
_

Barnens bärdessert

Barnen lagade spontant en dessert förra veckoslutet. Helt utan hjälp av vuxna. Och det var både gott och nyttigt!

Tid: ca 10 minuter. För 5 personer.

Flickorna började med att vispa en dl grädde. Så rörde de i lika mycket yoghurt i den. De krossade lite röda och gröna vinbär, och rörde ner dessa också, samt 1,5 msk socker.

De skedade upp allt i fem dessertskålar och dekorerade portionerna med mer vinbär samt kokosflingor.

(För en striktare LCHF-version tar du mer grädde än yoghurt, och lämnar bort sockret!)
_

Klassiker hemifrån: räklåda med ägg, och rödkålssallad

Det här är en rätt som min mamma brukade laga, och jag lagar den ibland. Just så här på vintern, när grönsakerna är som sämst. Det som behövs till rätten brukar man ha på lager i alla fall.

Tid: 60/20 minuter. För 5 personer.

Började med att ta fram ett paket räkor och ett halvt paket hackad spenat ur frysen, och koka 2,5 dl ris och 5 ägg. Jag är praktisk och ekologisk, kokar dem i samma kastrull, tar upp äggen efter 8 minuter, och låter riset koka vidare. Det var fullkornsris, och behövde koka ca 35 minuter.

Så tärnade jag en lök och en morot och fräste dem i kokosolja. (Moroten och kokosen hör inte till grundreceptet, men man har ju lov att variera :)  Saltade lätt, hällde på 1 dl grädde och en halv creme fraiche. Rörde ner den halvsmultna spenaten (som inte heller hör till originalreceptet). Lät det puttra en stund.

När riset redan var klart rörde jag ner en tesked senap, och räkorna, och lät såsen bli varm. Skalade och hackade äggen grovt, rörde ner dem också, samt några skedar hackad dill. Smakade av med salt och peppar.

Så smorde jag en ugnsform, och varvade ris och räk-ägg-röra. In i 200 grader varm ugn, med lite skivad ost ovanpå, för ca 10 minuter. Kan vara längre också, men då behöver man mer vätska.

Jag serverade en enkel rödkålssallad till (för att vi råkade ha just rödkål hemma): finstrimlad rödkål, olivolja, vittvinsvinäger och ett par kvarntag salt och peppar. Det är viktigt att röra om ordentligt.
_

Citronsmakande grisinrefilé med gräddiga salviachampinjoner

Mannen hade planerat maten idag. Han trodde mig aldrig när jag försökte få (också) honom att söka till MasterChef :).

Tid: 35/20 minuter. För 5 personer, en portion blev över.

Vi började med att sätta ugnen på 175 grader. Sedan klyftade vi två lökar. Mellanflickan var också med, hon klyftade 15-20 stora champinjoner.

Stora gjutjärnspannan hettades upp med smör, och två grisinrefiléer (totalt ca 900 gram) saltades och pepprades och frästes snabbt i pannan på alla kanter. Skalet av en citron revs. Filéerna lades sedan i bakplåtspapper, citronskalet över dem samt en del salviakvistar, med stektermometer, in i ugnen. Där fick de ligga tills de var 72 grader varma.

Under tiden fräste vi champinjonerna och löken i både smör och olivolja, och mycket av det. Salt och peppar, och så ca 2 dl grädde som fick koka ner medan köttet mognade i ugnen. Mot slutet tillsatte vi ännu en halv dl creme fraiche i svampstuvningen, och lät koka ner ännu lite.

Tog fram filéerna, och lät dem vila några minuter. Smakade av svampstuvningen med salt och peppar, och rörde ner färsk hackad salvia. Skar filéerna i tjocka skivor. Klart!
_

Risotto ai carciofi (kronärtskocka)

En italiensk klassiker, och samtidigt bland det enklaste man kan koka ihop. Bara man råkar ha en burk kronärtskocka på lager. Och det hör till det bästa man kan ha på lager, för risotto eller annars bara!

Tid: 40/10 minuter. För 5 personer.

Jobbade med mellanflickan i köket. Vi hackade en lök, fräste den i flera matskedar smör, och hällde på ett par dl risottoris. (Skarvade med en dl krossade korngryn, då risottoriset tog slut.) Rörde om en stund och hällde på några dl vatten och en ask kycklingbuljong från frysen.

Spädde på vatten anefter det behövdes till, med några minuters mellanrum, medan mellanflickan och jag spelade luffarschack vid matbordet :).

Skar de små kronärtskockorna i fjärdedelar, för att helt i slutet sedan röra ner dem i risotton. Det ska vara tillräckligt med vätska, mycket mer än man tror! Till sist ännu en stor klick smör. Smakade av med salt och peppar till sist. Vi hade inte tillräckligt parmesan, och istället ett öppnat fetaostpaket, så det blev fetaosttärningar istället. Gott det också!

Ännu hinner du med på kostrådgivning!

Är du trött på att jojo-banta? Vill du nå din balansvikt samtidigt som du äter god, riktig mat? Eller känner du någon som gärna vill ha hjälp med det? I januari har jag ett specialerbjudande: 40 % nedsatt pris på hela kostrådgivningsprogrammet. Läs mer här: http://flo-food.blogspot.com/2010/12/nyarserbjudande-40-nedsatt-pris-pa.html.

Mina klienter har hittills verkat nöjda med programmet, och goda resultat syns redan. Men processen är ju ingen quick fix, så det är först efter en längre tid som man kan vara säker på att målsättningarna nåtts. Och, i synnerhet med pilotklienterna, har vi ibland fått testa på två olika sätt innan önskade ändringar börjar ske.

Det räcker att vi kommer överens om ett datum nu i januari, så är du berättigad till rabatten! Kontakta mig: nina@tosiruoka.fi eller tfn 045-2536 936.

Observera österbottningar: Jag är i Vasa 21-22 februari, så ta gärna chansen då ifall du bor där! Följande gånger kan åtminstone delvis skötas på distans, om det visar sig väldigt svårt att ordna fysiska träffar!
_

Snabb räksoppa på fiskbuljong

Jag gör ofta två maträtter av en. Så blev t.ex. den hela laken förra veckan en rätt till: räksoppa. Beklagar att bilden är förskräcklig för min kamera var putzweck just när jag skulle ta bild, och jag har tagit bilden med min mobiltelefon...

Tid: ca 10 minuter. För 2-3 personer.

Rätten utgår från att man har en äkta fiskbuljong, som man kokat på ett helt fiskhuvud och en hel fiskryggrad. En liten kastrull räcker, dvs 0,5-1 l buljong.

Först värmer man upp buljongen. Man kan hälla i extra grädde enligt smak. Den här gången hade vi creme fraiche. Så hade vi klippt dill från frysen, och pressad vitlök för att jaga bort förkylningskänslor. Ett par handfulla räkor, värm upp på nytt, och smaka av med salt och peppar. Om man vill kan man lägga i en strimlad morot och lite strimlad purjo eller lök. Klart!

Masterchef-wannabes chokladsufflé!

Ha! Inte blev hon Masterchef, men sufflé, det kan hon minsann ändå! Aldrig förr har jag provat, och inte har jag nån aning om varför (kanske för att vi har desserter ganska sällan?), men idag blev sufflén äntligen av. Tillsammans med mellanflickan.

Tid: ca 35/20 minuter. För 5-6 personer.

Först rörde vi ihop 50 gram kakao och 75 gram socker med 1,25 dl mjölk. Detta kokade vi upp i kastrull och lät puttra riktigt sakta tills det tjocknade, 10 minuter. Jag skiljde åt gulan och vitan av fyra ägg. Vitorna vispade mellanflickan till hårt skum, de sista minuterna med en nypa salt. Gulorna rörde hon ner i den nu ljumma chokoröran tillsammans med två matskedar smör.

Vi smorde en ugnsform med höga kanter med smör och bröade den med socker, och lade in den i kylskåpet.

Hälften av äggviteskummet vispade vi ner i chokoröran på lägsta varv, och resten av den vände vi ner med sked.

Så hastigt smeten i formen, och in i 180 grader varm ugn, lite lägre än mittläget, för 18 minuter. Medan sufflén var i ugnen vispade vi lätt en dl vispgrädde, som vi sedan serverade till den. Vi höll med spänning ett öga på ugnen för att se när den började stiga, vilket skedde först under de sista 5 minuterna.

Sufflén blev helt skaplig, och var väldigt god!

Gulaschinspirerad nötsteksgryta

För fredagens middag hade mannen skaffat en s.k. kulmapaisti av nöt (om nån vet vad det är på svenska så berätta! Det är liksom en stek från kons bakdel, men relativt mycket hinnor.). Jag hade så klart fria händer.

Tid: 2 h / 15 minuter. För 5 personer, och 2 portioner blev över för kommande hemmalunchar.

Köttet, ett drygt kg nötstek, tog jag fram ett par timmar på förhand. Jag började med att klyfta två stora lökar och fräsa dem i smör med paprika, lite chili och litelite cayennepeppar. Så skar jag köttet i stora kuber och lät det fräsa med på alla kanter på medelhög värme. Så hällde jag en hutt rödvin över det samt en halv burk passerad tomat och en skvätt vatten, så att köttet nätt och jämnt täcktes. Lite salt och peppar, och så fick det puttra för sig själv i 1,5 h.

Jag sköljde en dl hirsgryn och hällde ner i grytan. Så krossade jag en handfull torkad trattkantarell och kastade också det i grytan. Grytan fick sedan koka i ytterligare 25 minuter. Jag rörde också ner en matsked tomatpuré mot slutet. Så var det, efter avsmakning, klart!

Egentligen hade jag tänkt lägga med småtärnade saltgurkor, för vi hade såna i kylskåpet, men jag glömde. Det hade säkert varit gott, men det var gott så här också. Köttet var mört och fint och nästan smalt i munnen.

Jag serverade en enkel sallad till gjord av rivna isbergssalladsblad, olivolja, vittvinsvinäger och en halv nypa salt, väl omrörd. Vi hade en stor skål sallad, låt dig inte luras av stora flickans första portion som syns på bilden :).

(I stället för hirsen kan du servera kokt potatis till. För en strikt lchf-version, lämna bort hirsen och lägg i betydligt mer svamp.)
_

Det där med att äta frukost

Jag frågade i januari vad du äter till frukost. Hela 63 bloggläsare har svarat. Inte överraskande, vi äter bra frukostar här på bloggen. En tredjedel av oss äter ägg, en tredjedel yoghurt, och ungefär hälften smörgås. En fjärdedel äter frukt eller bär. En mindre del äter gröt, mysli eller flingor. En del åt helt andra saker än jag listat, läs mer här!

Men hur är det egentligen - finns det någon absolut sanning om vad som är en bra frukost?

Jag har läst många böcker om kost och näring. Och det är faktiskt inte så enkelt det där med frukost. En del tycker att frukosten är dagens viktigaste måltid, en del tycker att frukosten ska innehålla en fjärdedel av dagens energi, en del tycker att man inte alls ska äta på morgonen, en del tycker att man bara ska äta frukt på morgonen, och andra tycker att det beror på om man är fysiskt aktiv under dagen eller inte.

Hur gör jag själv då? Jag äter en frukt och dricker en stor kopp caffelatte. Varm mjölk (som jag förr värmde i mikro men numera på spisen, förutom då mannen är snäll och skummar mjölken) med en espresso i. Frukten varierar enligt säsong - just nu är det oftast en mandarin eller två, en apelsin, eller ett glas utspädd kallpressad havtornssaft. På veckosluten en smoothie. Så här mår jag själv bra.

LCHF-entusiasterna brukar äta en stadig frukost. Ofta med ett par ägg, gärna bacon, skinka, och andra proteiner. Kanske turkisk yoghurt. Mår de bra på det, är det ju prima.

Jag själv brukar äta lunch på jobbet kl 11, inte för att jag är hungrig då, utan för att mina närmaste arbetskompisar vill äta då, och jag äter gärna med dem. Äter jag en stadig frukost kl 7.45 så är jag inte hungrig kl 11. Eller nja, äter jag gröt eller smörgås är jag faktiskt hungrig kl 11 (pga blodsockerraset!) men jag behöver verkligen inte mat så ofta. Ingen mänska, som inte är fysiskt aktiv i sitt jobb, behöver mat så ofta, tycker jag. Barn är ju ganska aktiva, så de kan behöva det. Vad tycker du?

I den kinesiska läkekonsten förespråkar man en relativt stadig frukost, och förhållandevis lätt mat på kvällen. Även de finländska officiella matråden går lite i den riktningen.

Men en annan bok jag läser just nu, "Ät vad du är" av Eva Bülow, liksom t.ex. Fit-for-life -skolan och många fler, har en helt annan princip: Kl 4-12 (dvs morgon och förmiddag) sker utsöndring, och då ska man inte äta nånting annat än frukt. Upptagningen sker sedan kl 12-20, och tillgodogörandet pågår sedan resten av kvällen och natten kl 20-4. Enligt den principen vill inte kroppen ha nya saker att hantera då när den håller på och utsöndrar, det stör kroppens balans.

Vad tycker du?
_

Kokos- och citrondessert, LCHF-style

Den här desserten kvalificerar sig nog för LCHF, tycker jag!

Tid: 10 minuter. För 5-7 personer.

Jag vispade 1,5 dl grädde. Rev skalet av en citron och pressade en tredjedel av den till saft. Rörde ner ca 1 dl av den tjockaste delen av en krämig kokosmjölk i grädden, samt en handfull kokosflingor.

Rörde ner citronskalen och saften. Smaksatte (kan lämnas bort!) med en tesked vaniljsocker.

Skedade upp i skålar. Rev två bitar mörk choklad till sist.

Gräddstuvad lake med laklever och lakrom

Laken verkar vara som bäst just nu. Dessvärre har jag lagat lake bara en gång förr, och då hade karln i fiskdisken filerat den, och jag gjorde bouillabaisse (där var annan fisk med också). Nu blev det stuvad lake.

Tid: en timme totalt / 30 minuter effektiv tid. För 5 personer.

En hel lake startade vi med, och karln i fiskdisken hade den här gången bara rensat den. Totalt var den, rensad, ungefär ett kilo. Mannen tog loss huvudet och fenor, och vi kokade buljong på dem. Levern och romsäckarna kokade vi i lättsaltat vatten i 20 minuter.

Själva fisken skar jag i bitar med ryggrad och allt, och lät puttra tillsammans med två skivade lökar och en strimlad morot, två dl grädde och lite fiskbuljong, salt och peppar, i ungefär 20 minuter. Under tiden ångkokade vi ett blomkålshuvud över en av kastrullerna.

Sedan tog jag upp fiskbitarna och grönsakerna med hålslev och lade dem på ett fat, som vi höll varmt i 80 graders ugn, medan jag lät den silade såsen med lite extra lakbuljong koka ner i 10 minuter. Laklevern och rommen skar vi i bitar och satte upp på lakfatet.

Så var det klart! På den översta bilden ser du levern i förgrunden och en bit av romsäcken precis bakom den.

Laken och såsen var jättegoda. Levern var speciell, och väldigt god. Rommen var lite si och så - smakade inte så mycket och var väldigt grynig. Kanske man borde tillrett den på något annat sätt, frusit ner och ätit den rå kanske?
_

Tosiruoka-jobbdag idag

Min första helt egna Tosiruoka-arbetsdag idag (eftersom årets första fredag ännu var skollov och årets andra fredag tillbringades i Lappland), och kolla bara vad jag får njuta av som bonus:

Härligt. Som en tavla.

Jag jobbar 60 % på mitt dagsjobb Tekla sedan årsskiftet. Min Tosiruoka-tid, dvs det övriga 40 % (eller i praktiken blir det kanske 70 %, dvs 60/70 ungefär?) har jag disponerat på en ledig fredag, samt lediga måndags- och tisdagseftermiddagar. Utöver detta jobbar jag med företaget också varje kväll en stund samt på veckosluten.

Idag ska jag blogga lite, läsa böcker, skicka epost angående ett kommande uppdrag, läsa några andra bloggar, samt tala med några klienter.
_

Omelett med champinjoner och grön ton

Hos oss är aldrig två omeletter varandra lika! Häromdagen blev det igen en, för vi hade andra rester som precis räckte åt barnen och i stället en skvätt spenatstuvning och champinjoner som galant slank ner i omeletten.

Tid: 15 minuter. För 2 personer.

Mannen skivade och stekte en hel hög champinjoner och en skivad lök i smör och tog undan. Han rörde ihop sex ägg, en spenatstuvningsrest på några matskedar, lite grön sås och en skvätt grädde, och stekte en omelett av det i samma panna.

(Spenatsåsen hade jag lagat till andra serveringen av gäddquenellerna: en hackad lök, en påse frysspenat och smör, lite vitlök.)

Till sist lade vi på riven ost, de stekta champinjonerna och hackad färsk basilika, som vi råkade ha hemma.

Vi vek omeletten, och voilà! Serverade lite rågbröd till.

Många bokrecensioner på kommande...

Så många böcker, så lite tid! Förutom en hög med på hälft blivna skönlitterära böcker så har jag just nu 8 fackböcker på listan. Här är de:

Två av dessa håller jag på med: "French women don't get fat" och "Ät vad du är". (Undrar varför jag brukar läsa flera böcker samtidigt...?) Sanna Ehdins bok har jag läst för ca 10 år sedan men vill läsa på nytt. Resten är okorkade. Kostdoktorns bok "Matrevolutionen", Anna Halléns "Energibarn" och Ekbergs "Gerillaföretagaren" kom med posten för några dagar sedan.

Paula Heinonens bok "Vihdoinkin hyvä olo" har jag till låns av en bloggarvän som jag kommer att träffa i mars, och senast då planerar jag ha läst den. Annikas "Doktor Dahlqvists guide till bättre hälsa och viktkontroll" krävs för min allmänbildning - har haft den i hyllan sen i september.

Nu insåg jag att en nionde bok fattas från bilden, och det är Jean Anthelme Brillat-Savarins "The Physiology of Taste" som är på mannens nattduksbord för tillfället, också den på hälft.

Alla dessa böcker handlar om kost och hälsa, utom Gerillaföretagaren, som jag behöver för min businessutveckling.

Så många spännande bokrecensioner inom kort!
_

Grönsakspurésoppa med fetaost och valnöt

Igår gjorde jag världens enklaste grönsakspurésoppa på batat, kålrot, morot, blomkål, jordärtsskocka och lök. Basen var en kycklingbuljong, men kan vara grönsaksbaserad också så klart.

Tid: 45/10 minuter. För 5 personer, och ett par portioner blev över (jag lagar ofta lite extra då jag nu äter lunch hemma rätt så ofta).

Jag värmde upp en knapp liter kycklingbuljong i en stor kastrull. Under tiden skalade jag en batat, en morot, en liten kålrot, en stor lök och tre ganska stora jordärtskockor. Jag skar dem samt en bit blomkål i bitar och lät koka i soppan en dryg halvtimme.

När allt var mjukt stavmixade jag soppan, och kryddade med ett par teskedar pesto och smakade av med lite salt.

Jag serverade soppan med tärnad fetaost och krossade valnötter.
_

Rädda bina!

Har du nånsin tänkt på vad som skulle hända världen om bina dog ut? Om ingen pollinerar så blir det faktiskt ingenting. Bina hotas nu allvarligt av mänskans leverne, troligen det sätt vi förgiftar våra grödor på. Man har också spekulerat i om det kan vara mobiltelefonernas fält, eller något annat nytt, som gjort att bina minskat så radikalt. Vi kan inte ta kål på bina, vi måste hindra det.

Albert Einstein lär faktiskt ha sagt att om bina försvinner så försvinner också mänskan från den här planeten inom fyra år. Vet inte om det är sant, men när jag funderar på innebörden så kan jag nog köpa det.

Här är länken där snart redan en miljon mänskor skrivit på:
https://secure.avaaz.org/en/save_the_bees/?cl=901868864&v=8137

Masterchef: my 3 seconds of glory

Idag är det äntligen tillåtet att tala om det som hände ända till det avsnitt av MasterChef Suomi som visades idag på TV4 kl 20:00. Tackar allihopa för era optimistiska gratulationer häromdagen.

Av de 1000 sökande gallrades med ytterligare en förhandsuppgift ca 60 stycken ut till provfilmning. På bilden till vänster står jag och tillreder denna förhandsuppgift.

På provfilmningsdagen fick alla laga en maträtt, och av dessa valdes 40 ut till den så kallade Boot Camp. Men här stannade min MasterChef-karriär. Dessa utvalda 40 gallrades i dagens avsnitt ner till 15.

Här kan du se dagens avsnitt:
http://www.nelonen.fi/ohjelmat/masterchef-suomi/videot?vt=video_episode&vid=288264. Mina 3 sekunder av stjärneglans finner du helt i början vid 0:59 och 1:11. Det är alltså jag som skivar squaschen, i mossgrön blus.

Surrödkål med bacon och pepparrotssås

Surrödkål, rödsurkål? Hur som helst - bongade en sådan i butiken och var tvungen att köpa den. Den doftare sötare än vanlig surkål, men smakade ganska lika. Färgen är ju vacker.

Tid: 35/10 minuter. För 5 personer.

Kokade potatis. Lämnar du bort potatisen så behövs det två paket surkål på 400 gram, med potatis räcker ett paket. Knaperstekte två stekpannsfulla med baconskivor, som jag sedan lät torka på hushållspapper. Sköljde surkålen och kokade upp den i en skvätt vatten, den fick koka några minuter.

Serverade till detta en pepparrotssås (gjord på finriven pepparrot, creme fraiche och majonnäs).

Tyvärr togs bilden innan såsen var på, så här är en skild bild med såsen med. Kombinationen var jättegod!

Lämnar du bort potatisen så blir det lågkolhydratkost.

Det där med kosttillskott

Jag följer en hel del olika källor som skriver om naturlig kost och hälsa. Det finns vissa olikheter, men mest likheter. En av meningsskiljaktigheterna är frågan om kosttillskott. En del förordar dem, andra inte. De flesta förordar kosttillskott för vissa personer i alla fall, för bristtillstånd kan ju uppstå. Men en del tycker att alla mänskor i dagens läge gärna ska ta vissa tillskott, till exempel D-vitamin, fiskolja och c-vitamin.

Vad tycker jag då? Min åsikt stämmer ganska bra överens med Anna Halléns. Här har hon skrivit ett inlägg om ämnet idag: http://www.annahallen.se/vitaminer-och-mineraler.

Det enda jag kan tillägga är att selen inte behövs i Finland, för selenbristen i Finland var så pass påtaglig på 1970-talet att man började tillsätta selen i odlingsjorden och därmed är selenhalten bra i både finskt spannmål, ägg och kött.

Förra vintern testade jag med D-vitamin, för hela familjen. Det verkade OK - vi har ganska lite sjuka. I år testar jag att inte ta - och jag är lika lite sjuk. Jag tänker dock börja ta ännu i vinter - jag tänker så att jag tar först när nivåerna i mitt blod börjar vara riktigt låga. De sjunker ju ända till april - ända tills man kan vara ute med minst armarna bara!

Stugmat i Lappland: Hel kyckling i ugn

Jag tillbringade torsdag till söndag i Lappland tillsammans med mina superkivoga arbetskompisar. På fredagen lagade jag maten. Från grunden, så klart.

Tid: ca 20 minuter, plus 1 h 20 min i ugnen. För 8 vuxna.

Tre djupfrysta kycklingar flyttades till kylskåpet för att tina upp långsamt ett dygn på förhand. De sista 5 timmarna fick de vänta i rumstemperatur. Jag fyllde kycklingarna med ett äpple och två lökar, som jag skurit i bitar, och lite salt. Jag gned utsidan med smör, salt samt en italiensk pepparblandning jag har fått av min gumor, som består av bland annat torkad vitlök och chilifrön. Jag skar några snitt i kycklingarnas skinn på både ryggen och magen, och tryckte in några smörklickar och kryddor också under skinnet. (Du kan ersätta den med färsk hackad vitlök och chili eller med grön, vit eller röd sås!)

Så lade jag in kycklingarna i 200 grader varm ugn, på mage, och sänkte efter en kvart temperaturen till 150 grader. Efter en halvtimme vände jag kycklingarna så de blev på rygg. Helt i slutet av den totala ugnstiden på 1 h 20 minuter höjde jag igen temperaturen till 200 grader.

Medan kycklingarna tillredde sig själv kokade jag ris och gjorde en sås av sådant jag hittade i stugan: 3 dl grädde, spad som runnit ur kycklingarna (som jag samlade upp från ugnsplåten), ett glas skumvin, lite överbliven salsa från föregående dag, och de lökklyftor som inte rymdes in i kycklingarnas magar. Det här fick lugnt puttra ner i en halvtimme. Smakade av med salt, och silade såsen.

Det var faktiskt supergott, och mina hungriga kolleger och jag åt upp alla tre kycklingarna. På benen kokade jag givetvis buljong sedan. :)
_

Hemlagat chokladsurrogat

En dag kom jag hem från jobbet (hör och häpna) först en kvart i åtta på kvällen och var väldigt hungrig. Efter maten var jag chokladsugen. Väldigt. Panik... ingen choklad i skåpet! Vad gör man då? Jo, lagar egen.

Tid: 10 minuter plus stelning utomhus typ 15 minuter skulle säkert räckt.

Jag smälte några skedar kokosolja i vattenbadskastrullen.

Under tiden hackade jag en handfull mandlar och jordnötter.

Jag rörde några matskedar kakao (4-5 kanske, jag satte mer och mer...) och 1-2 matskedar rörsocker ner i kokosoljan. Sedan nötterna, och en matsked kokosflingor.

Så klickade jag ut massan på ett bakplåtspapperklätt skärbräde, och förde det ut på kallverandan för att stelna.

Det var faktiskt riktigt gott!

Suomen Masterchef börjar snart!

Kommer ni ihåg mina drömmar?

Här är programmets trailer. Eller en av dem. Flera finns här på programmets hemsida. Suomen Masterchef börjar sändas tisdagen 18 januari klockan 20:00.

Smoothie: persimon, blodapelsin, kokos och havtornsströ

Smoothiekock idag: jag. För 5 personer.

2 bananer, en persimon, en blodapelsin, en handfull kokosflingor, fyra teskedar torkat krossat havtorn, en halv pressad citron, lite vatten, 6-7 isbitar.

Liksom i alla mina smoothien tar jag först de stora sakerna i mindre bitar. Apelsiner brukar jag skala med vass kniv och skiva (så bongar jag eventuella kärnor).

Läsvärt: Mat rätt av Nina Colliander-Nyman och Maria Riska

Äntligen fick jag den här boken läst, som länge stått på min lista. Även om innehållet var ganska tunt, den är ju till större delen ändå en kokbok, så blev jag positivt överraskad av det fina upplägget, det goda språket, och det välstrukturerade innehållet i faktadelen i början av boken. Boken består av sakdelen på ca 45 sidor, samt knappt 100 sidor recept fiffigt indelade enligt de fyra årstiderna.

Jag håller med om i stort sett allt i boken. Där är fina tips också. För att nämna några,

• du kan tillreda mat för babyn av samma mat som du lagar åt resten av familjen, genom att salta och krydda den först på slutet och först ta undan en del av maten som du stavmixar åt babyn
• medan hungriga barn väntar på middagen kan du ställa fram gurk- och morotsstavar, solrosfrön, vitkålsstrimlor med mera
• använd into mikrovågsugn
• låt barnen önska sin favoriträtt, och gärna delta i matlagningen

Några få saker höll jag inte med om, personligen. Som t.ex. att strö rårörsocker på gröten. Jag skulle aldrig vänja barn vid socker på gröten, tycker det är så onödigt. Så fanns där ett tips om att aldrig stavmixa eller blenda vitlök, i samband med ett pestorecept, för den blir besk. Är det så? Har du märkt det? Jag stavmixar ofta vitlök till bland annat de hos oss väldigt populära råtillredda såserna vit sås och röd sås. Och de är inte beska. Däremot har jag läst i en toskansk kokbok att toskanerna (som alltså bor i landskapet Toscana i Italien) aldrig hackar basilika med kniv, utan river för hand eller mortlar, för de anser att basilikan blir förstörd annars.

Särskilt mycket uppskattade jag styckena om familjens samvaro, om att inte ha för bråttom, om att äta tillsammans varje dag, om att promenera till skolan (i mån av möjlighet), om att barn behöver lugn och ro och tillräckligt med sömn för att utvecklas. Det kan tänkas vara bredvid ämnet, men har nog så stor betydelse för maten som helhet i och med måltidernas betydelse för kroppens näring.

Dessutom fanns många inspirerande och vackra bilder av mat, samt barn i olika åldrar som är med och plockar, lagar eller äter maten (författarnas egna barn).

Boken är läsvärd särskilt för unga vuxna, särskilt småbarnsföräldrar, samt för personer som nyligen börjat intressera sig för matlagning, eller som nyligen börjat intressera sig för riktig mat. För mig, och för andra som redan vet mycket om mat och länge lagat sin mat för grunden, ger den kanske inte så mycket nytt. Boken är även översatt till finska.
_

Batatsoppa med bacon, kastanjer och färsk salvia

Mannen lagade häromdagen en underbar soppa av batater, efter att ha inspirerats av Jamie Olivers recept. Även om det inte innehöll batater alls, men vem bryr sig? :)

Tid: vet inte riktigt, men kastanjskalandet tog lite tid ... För 5 personer.

Beskriver bara i stora drag, då du annars kan följa Jamies recept i länken. Mannen halverade två batater på längden och grillade dem i ugn tills de var helt mjuka. Samtidigt hade han kastanjerna i ugnen i en form med grovt salt. Han använde kycklingbuljong från frysen som bas för soppan. Så hade han också lite potatis, lök och morot i.

Han kokade soppan tills allt var mjukt, och stavmixade lite, så att det ännu fanns en del bitar kvar. Han kryddade soppan med bland annat lite grön sås som hade grön chili i den här gången, samt med knaperstekt bacon. Hälften av kastanjerna hackade han mycket grovt och rörde ner i soppan.

Soppan serverades sedan med creme fraiche, resten av kastanjerna och hackad färsk salvia.

Urgott!

Utan baconet är det här en utmärkt vege-rätt.
-

Rensoppa, version två

Tja, den här skiljer sig faktiskt inte sååå mycket från rensoppan jag lagade tidigare. Men några skillnader är där.

Tid: 120/30 minuter. För 5 personer + ca 2-3 portioner extra.

Receptet är faktiskt annars lika som senast, med två skillnader:
1. Kryddningen till buljongen var annan: enbär, vitpeppar,  rosépeppar och lagerblad.
2. Mannen putsade alla de beniga köttbitarna på kött, och kokade de kala benen ännu en stund i buljongen, varefter den silades, och kokades upp på nytt tillsammans med morot, potatis och kålrot en knapp halvtimme. Köttet lades i till sist.

Jättegod. Och nog enklare att äta så här utan benen med i soppan!

Glass med frukt på burk, äkta chokosås och rostade mandlar och kokos

I lördags insåg barnen att godisskåpet var tomt, trots att de har "rätt" till lördagsgodis. Barn är flexibla, det blev en glassefterrätt istället, och lite pepparkakshus. Vi hade vaniljglass kvar i frysen som vi haft som reserv på julhelgen, och så hittade jag en burk konserverad fruktcoctail som ingen av oss medgav att ha köpt (!). Stora flickan kom ihåg att min mormor hade gett den åt oss för en lång tid sedan. Ingen visste varför. Nå - hur som helst, det blev en väldigt god dessert när man dränkte portionen med hemlagad chokosås och rostade mandlar och kokosflingor.

Tid: 10 minuter. För 5 personer.

Vi lagade chokosås (vilket också var ett bestyr, för kakaon var slut, och barnen fick gå och låna av grannen - min pappa). 3/4 dl vatten, 1/2 dl socker, 3/4 dl kakao vispades slät i kastrull, och kokades upp. Klart!

Mandlar grovhackades och rostades i torr gjutjärnspanna. Till sist en handfull kokosflingor med.

Glassen skars i prismaformade bitar (enligt stora flickans portionsdesign) och lades upp i skålar. Frukten kring, sedan chokladsås på och sist mandel och kokos. Mums!