onsdag 23 februari 2011

Istället för smör: schmaltz

Fick ett så bra tips av en gammal klasskamrat, som för övrigt vet allt om mat!, som hade läst att jag har mjölkfri månad på gång: schmaltz (tack!!). Det är smultet ank- eller grisfett, som man använder till exempel på brödet. Man kan smaksätta det med lök, peppar och örter, eller hur man vill.


Jag tänkte genast att jag ska testa på detta. Hittade trots googlande inga vettiga recept, så jag fick lite testa själv. Tänkte att jag kokar fettet så länge tills det mesta som har tänkt smälta ser ut att ha smultit.

Tid: några minuter, plus 30-40 minuter kokning.

Jag skar grisfett (från en grisryggbit med tjock fettrand) i kuber och smalt det i en kastrull. Jag råkade ha lite fett från ett nötbuljongkok kvar och lade det också med (även om det kanske inte var renlärigt). Klyftade en halv lök. Lät allt puttra på riktigt svag värme ca 30-40 minuter.

Sedan silade jag fettet ner i en liten kanna. När det nästan kallnat vispade jag det en stund, kanske en minut eller ett par. Smaksatte med lite salt, svartpeppar och hackad färsk rosmarin. Lade i kylskåp.

Vi smakade på schmaltzen idag med rågbröd. Gott!!

En lustig detalj är att jag faktiskt råkade bli bjuden på schmaltz på restaurang Muru för en knapp vecka sedan. Jag som aldrig hade hört om schmaltz innan min klasskompis tipsade om det, och planerade lagade det själv! Murus schmaltz var nog ännu godare än min. Vad det sen hade gjort. Det hade kanske vispat den mer och kryddat den kraftigare, ja och så var den kanske gjord på ankfett.

6 kommentarer:

  1. Schmalts har sitt ursprung i det judiska och tyska köket men blev fort även godtaget i det franska köket där det används än i dag för att smaksätta något stekt eller brynt i pannan. Och för att få det här fettet matade man gässen ordentligt för att det skulle bli fetare, och som en sido effekt av detta fick man också då den kulinariska delikatessen "fois gras" om än en omdiskuterad och kontroversiell delikatess. I det judiska köket var och är schmaltser fett gjort på endast kycklingfett.

    SvaraRadera
  2. Jag har provat på detta via det tyska kökets "smöraskar".. Smakade försiktigt och litet misstänkt på det vita, för tio år sedan, men då var jag inte så "fettintresserad" som jag nu är med LCHF i bakgrunden.. Idag skulle det säkert smaka mycket bättre:-) - sa guni med puzzelbitarna

    SvaraRadera
  3. Tack Christian för insikterna. Just det att schmaltz i första hand är en judisk rätt (populär i bl.a. USA och som du sa säkert i Frankrike också) gjorde det svårt för mig att hitta recept. Schmaltz i Tyskland görs ju istället oftast just på grisfett. Jag har lättare att få tag på grisfett själv.

    Guni, jo du skulle säkert tycka om schmaltz :).

    SvaraRadera
  4. Schmalz är som sagt mycket populärt i Tyskland. Det görs av "Flomen". En sorts ister, dvs det mjukaste fettet fran buken av svinet. Det smaksätts oftast med stekt lök och äppel.Ett rezept kan du läsa under www.marions-kochbuch.de/rezept/0994htm. Där kan du ocksa läsa om "Flomen". Pa flere restauranger bjuds sma brödbitar och en minibytta schmalz medan man väntar pa maten. I butiken kan man köpa schmalz, men självlagad är förstas godare.
    Gumor

    SvaraRadera
  5. Tack för tipsen, Gumor! Vitlök skulle minsann smakat bra i också, och säkert också äppel nångång när vi har dem i säsong!

    SvaraRadera
  6. Ett tips till: använd schmalz när du fräser rödkal. Gott! Gumor

    SvaraRadera