lördag 16 april 2016

Två hönor fler och en färre

Tydligen har det gått exakt ett fjärdedels år sedan jag senast bloggat på svenska. Men bättre sent än aldrig! Nu har det minsann hänt viktiga saker i hönshuset och det tänkte jag avreagera mig om.

Nå - för det första så fick vi i onsdags två kycklingar! Det är Olga och Esmeralda och de är 8 veckor gamla. Dom är så söta och vackra så det inte är sant. De kommer från samma fina ställe i Ingå som Milou, Elvira och Shakira kom från.

Här är några bilder. Olga är betydligt försiktigare och lite mindre. Esmeralda flög redan första dagen av ren nyfikenhet ut i inhägnaden men har sedan varit lite lugnare och hållit sig ett par dagar inomhus tillsammans med Olga.

Här har de just kommit till oss.

Det är Esmeralda som står högre upp här, Olga nedanför.

Här hör de ett flygplan och vänder huvudena mot ljudet.

Ralli-Esme har flugit upp på takstödet.

Olga tar det lugnt i redet.

Här åt de sin frukost i morse. Stora hönorna har mest varit ute och även här äter de stora sin frukost ute i inhägnaden.

De har fått lite sol inne också.

5+2-1=6. Samma kväll som nykomlingarna kom så slaktade vi Olivia. Vi hade beslutat från början att hönsen inte är på pension hos oss, inte i alla fall i evighet. Olivia visade sig aldrig lägga ägg, och vi gav henne ett ultimatum till påsken, ifall att flytten till oss bara tog så hårt på att hon tog en tidig paus. På påsken värper alla höns som nånsin ska värpa, tänkte vi. Och hon värpte fortfarande inte. Så vi beslöt att slakta henne.

Vi hade tidigare redan tagit reda på hur man gör, nu repeterade vi lite till och fick lite tips, och så var det menoks. Inte var det roligt, verkligen inte! :( Men som hönsägare har man ett visst ansvar, för man kan hamna utföra nödslakt eller nödavlivning när som helst på grund av till exempel olycksfall eller sjukdom.

Här är Olivia förra sommarn. Vi brukade säga att hon hade uggs på fötterna - hon hade stajliga fotfjädrar.

Jag höll i och mannen slog hönan först medvetslös och sen höggs halsen av och jag höll kroppen neråt i ett ämbar så blodet rann dit. Sedan tog vi det lugnt en stund, gick in och tvättade händerna och samlade oss. Mellanflickan, 16 år, som vill bli läkare, var med och tog det bra. (Själv tog jag det inte alls bra - jag sov väldigt dåligt och kort följande natt.)

Vi kokade upp vatten i en stor gryta, doppade fågelkroppen i det heta vattnet några gånger, och så var fjädrarna lätta att plocka. Vissa fjädrar på vingarna satt ändå ganska hårt. Sedan blev det min tur att ta ur inälvorna, för mannens hand ville inte riktigt rymmas. Efter en god stund tror jag att allt var ute. Mannen sköljde kroppen väl.

Så har vi läst att köttet ska hängas, och att lämplig hängningstid är 40 dygnsgrader. Det innebär att köttet hänger t.ex. 4 dygn i 10 graders värme eller 8 dygn i 5 graders värme. Vi har haft köttet och hängas strax 3 hela dygn i ca 13 graders värme, så det ska vara 40 dygnsgrader. Ikväll kan vi med andra ord koka gryta eller soppa på Olivias kött.

Här hänger köttet, fast i ett galler hängande över en lådas kanter.

Hoppas du inte tycker det känns för makabert med köttbilden - men det ser ju inte så annorlunda ut än en vanlig butiksbroiler. Vingarna är starkare och låren slankare. Det fanns också mer fett runt gumpen. Kommer jag att kunna äta det? Ingen aning! Det har nog känts som att det ska kunna gå, men jag vet ju inte ännu med säkerhet. Jag har varit utan att äta kyckling / broiler nu i några månader, och nog äter jag hellre en Olivia som hade ett fint liv än broiler. Lilla flickan (13 år) och mellanflickan sade för länge sedan skarpt ifrån, men mellanflickan kunde nu efter slakten nog tänka sig att äta köttet. Kanske det dessutom blir helt för segt, vi vet inte hennes ålder med säkerhet, och kanske något misslyckats under hängningen. Men det ska bli intressant att se hur det blir.

Här kommer ännu en sista bild av Olivia, livslevande. Även om hon försökte picka Shakira och Elvira, så var hon till sist lägst i rang och sov på den lägre pinnen medan de övriga sov högre upp. Vi minns henne som en snäll och alert höna, som brukade kommunicera när hon såg en fara nånstans. När Olga och Esmeralda kom var hon helt lugn och lämnade dem i fred.

R.I.P. Olivia

Olivia var dessutom väldigt vacker och hade en underbart rundad triangelformad äkta hönskropp. Det enda vi vet om hennes ras är att hon var en hybrid. Sådana slutar ofta värpa väldigt tidigt. Eftersom hon aldrig värpte hade hon ganska liten matlust, men blomfrön brukade hon alltid bonga i gräsmattan och picka i sig. Olivia tog väl hand om sina snygga fjädrar och såg, förutom en kort ruggningsperiod i början av hösten, alltid tip-top ut.