onsdag 30 september 2015

På Ruohonjuuri

Som en del av er vet så "extraknäcker" jag på Ruohonjuuri, som är en ekologisk matbutik i Helsingfors. Närmare sagt jobbar jag för CocoVi, som är en finländsk importör av superfoods, med att förevisa produkter på Ruohonjuuri. CocoVi ägs numera av FuncFood.



Jag började med det här jobbet ännu medan jag jobbade som ingenjör på Tekla, för drygt 3,5 år sedan. Då hade Ruohonjuuri två butiker i Helsingfors. Nu har de redan fyra. Jag jobbar varje månad en dag i var och en av de fyra butikerna - Kampen, Citypassagen, Hagnäs och Östra centrum. Bilden är tagen på Ruohonjuuri i Itis, alltså Östra centrum, i förrgår. Min arbetstid är kl 12-18, och jag kan själv välja vilka dagar jag jobbar. Reserverar jag dagarna långt på förhand har jag många dagar att välja bland. De har ju också andra producenter och importörer som står i butikerna och förevisar sitt. Ibland är jag också i någon av Life-butikerna, och en gång har jag varit i Pur. Jag brukar numera koncentrera mina dagar så just nu har jag en period då jag jobbar alla september- och oktober-dagar inom ett par veckor. Då har jag mer tid att göra annat sedan däremellan.

Att komma ut bland folk några gånger i månaden är ganska kul tycker jag, som annars, förutom när jag håller kurs eller föreläsning, jobbar mest här hemma. Man blir ju lite "mökkihöperö" annars - vad det nu sen kan heta på svenska.

Det blir också omväxling då det är fyra olika butiker varje månad, och varje månad är det olika produkter jag förevisar. CocoVi har varje månad tre olika produkter på specialerbjudande, och dem förevisar jag. Nu i september har vi haft chiafrön, lucumapulver och sprängtickate. Jag hade den här månaden förberett mig genom att laga en vit råchoklad med lucuma som jag bjöd kunderna på.



Sprängtickate hade jag i termos. Chiafrö har jag ofta bjudit på i form av chiapudding med t.ex. granatäpple men den här gången hade jag bara gjort en enkel gelé som man fick smaka på om man ville.

Nästa månad, som ju börjar imorgon, blir det bl.a. kokosolja. Den är, liksom chiafröna, en återkommande favorit.

Det allra bästa med att stå i Ruohonjuuri är ändå att tala med mänskor. När man diskuterar kost får man alltid höra intressanta saker och lära sig något nytt. Om hur någons mage har blivit så mycket bättre tack vare chiafrön, eller hur någon har hållit sig frisk med sprängtickate. Och ofta träffar man bekanta i butiken. Idag klev till exempel en gammal lärare till mig in, som jag inte sett sedan skoltiden. Det var roligt att få hjälpa henne med att hitta bra produkter. Ja - ofta frågar ju kunder också om andra produkter än just de jag förevisar. Det är också givande och lärorikt.

När jag jobbar i stan passar jag på att äta lunch ute. Då får man nya idéer och lite vardagslyx också. På Ruohonjuuri i Citypassagen finns en Delidisk, där man kan köpa bl.a. jättegoda vegetariska lunchsallader, smoothies och rågrötar eller puddingar. Förr fick man också chiapudding, men myndigheterna har förbjudit säljande av förädlade chiaprodukter. När jag jobbar i Citypassagen äter jag alltid Ruohonjuuris deligrejer. När jag jobbar i Hagnäs brukar jag äta på Onda, en supertrevlig restaurang med vegetariska alternativ och mycket raw food. Ibland äter jag på Raiku eller på thairestaurangen Lemon Grass. I Itis äter jag oftast på Cafe Stoa, ibland på FLQ. Idag när jag jobbade på Kampen åt jag på Om Nom, också jättegott och helt vegetariskt.

Ruohonjuuri är en bra butik. De som jobbar där är alltid beredda att hjälpa kunderna och de vet jättemycket om produkterna. Med tiden har jag också hunnit prova en stor del av produkterna, speciellt på matsidan men också en del av kosmetiksidan, som t ex. det enda ekologiska schampoot jag använder (Ole hyvä) och den ozonerade olivoljan. Förutom de fyra butikerna i Helsingfors har Ruohonjuuri också butiker i Åbo, Tammerfors och Uleåborg och en webbutik.

Du är jättevälkommen att hälsa på när jag jobbar på Ruohonjuuri! På deras webbsidor kan du alltid se när jag är där. Det står i händelsekalendern "CocoVi Superfoodit". Ca 13.30-14 bukar jag ha lunchpaus, annars står jag alltid där. Nu i fredag är jag i Östra centrum igen, vilket står i Itis' händelsekalender. I måndag 5.10 är jag på Kampen, i tisdag 6.10 i Citypassagen, och fredag 9.10 i Hagnäs.

söndag 20 september 2015

Föreläste för pensionärer i Grankulla

I tisdags hade jag en av de trevligaste föreläsningarna jag haft på länge. Grankulla svenska pensionärer hade bjudit mig in som föreläsare.

Rubriken de hade beställt var "Berika din mat" och de var lite intresserade av superfoods också, så jag fick baka in en del information om det också i min dryga timmeslånga föreläsning. Jag berättade ändå en del bakgrund till ämnet som jag brukar, om varför vi kan ha nytta av superfoods. Jag hade också tagit med mig lite smakprover på chiafrö och chiagelé, hela och krossade kakaobönor samt kokosolja.



Föreningen har också själva recenserat föreläsningen på sin webbsida, vilket ju är trevligt. Recensionen är särskilt bra då den också innehåller recensentens egna tankar.

Jag tycker om att föreläsa för äldre personer. Minns särskilt några tillfällen tidigare där medelåldern i publiken varit ganska hög, t.ex. en gång på finska för Espoon työväenopisto om kost för äldre och en gång på Helsingfors svenska reumaförening. Också där var publiken väldigt intresserad och nyfiken.

torsdag 17 september 2015

Kompostbänken fick ett extra ryggstöd

För fyra år sedan byggde vi en kompostbänk. Du kan läsa om hela byggprojektet här. Vi har varit jättenöjda med den, hela familjen ryms där och det är ofta det enda stället vi har sol, förutom i växthuset och potatislandet, sent på eftermiddagen under våren och sensommarn.

Vi planterade följande år en buske invid kompostbänken. Grannen som donerat den åt oss sade att det var en magnolia. Busken växte och växte och det klarnade i något skede att det inte alls är en magnolia, och först i somras fick jag reda på att det är ett trumpetträd, en katalpa.

Nå, hur som helst, ni vet kanske det där vanliga som händer att man planterar små plantor "väldigt glest" eller "väldigt långt från något", och så växer de och är helt för nära. Så gick det med vår katalpa. Den hängde i somras ner över vår rymliga kompostbänk så att bara en person rymdes att sitta där och helt i ena kanten.



Som lösning byggde mannen ett extra ryggstöd, som samtidigt blev ett stöd för buskens, som rätade på sig istället för att hänga. Så här blev det. Vi ska dra roslagsmahogny, som vi också behandlat resten av bänken med, nån dag, kanske nästa vår.

onsdag 16 september 2015

Fjädrarna lossar!

Våra hönor har börjat rugga. Det första året med höns stöter man väl på nya saker längs med hela året. Det ligger fjädrar överallt där hönsen rör sig. Ruggningen brukar ske nångång under hösten. Fjädrar fälls och nya växer småningom ut. Medan de nya växer ut blir det paus i värpandet, för det går ju åt näring till de nya fjädrarna.




Bilderna ovan är tagna i hönshuset idag - den övre är på bajslådan under sovpinnen, den nedre från golvet. Gården såg lika ut ända tills det kom regn igår, då blir dunen plötsligt så gott som osynliga.

Och ser man Olivia så kan man gissa på att 80 % av de lossade fjädrarna är hennes. Kanske de andra börjar senare - på Milou, Elvira och Shakira ser man ingen skillnad ännu.


måndag 14 september 2015

Hönshuset - del 10 - extra utegård

I de tidigare delarna har jag beskrivit de viktigaste delarna i hur vår lekstuga byggdes om till ett hönshus, och hur hönsens inhägnad byggdes. Jag har också beskrivit lite hur hönor beter sig och vad mina hönor äter.

Då hönsens trygga utegård, inhägnaden, är bara ca 10 m2 stor så planerade vi från början en utegård till. Vi hade två olika alternativ: en flyttbar inhägnad, så att de ständigt har tillgång till färskt gräs, eller en större fast inhägnad. Och så skulle vi ju ha hönsen fritt på gården också en viss tid varje dag, förutsatt att vi var hemma själva. Då har de ju ändlös tillgång på färskt gräs, natagräs, insekter med mera.



Vi beslöt att göra en stor, men lägre, lättare inhägnad. Den byggde vi av ett antal låga stolpar, ca 1 meter högt nät (som vi hade extra av) och fågelnät ovanpå. Nätet är inte nedgrävt i marken, så om vi är borta hemifrån mer än en kort stund så har vi hönsen bara i den gamla trygga, fasta inhägnaden. Vi byggde en ny lucka mellan den gamla och den nya inhägnaden.

 
 
Vi inredde den nya inhägnaden med en gammal röd trädgårdsbänk för barn, som jag själv suttit på när jag var liten. Här matar stora flickan Shakira och Elvira med rölleka.




Här är Elvira på min arm, medan jag tittar på Shakira som just håller på att landa på min andra axel men är utanför bilden.

Där finns inte ståhöjd för vuxna, men man kan gå in och sitta och umgås med hönsen. Vilket också barnen gjorde en hel del, särskilt innan Shakira och Elvira släpptes ut fritt på gården.

Den nya låga inhägnaden har också en port ut men med en enkel mekanism, ingen egentlig dörr eller lucka.



Det här systemet har funkat riktigt bra. Hönsen har gott om utrymme, och det färska gräset har räckt bra till. De får också vara ute allt längre tider då de nu vet var det är tryggt att hålla till och vi vet att de hålls på vår gård.

söndag 13 september 2015

Hönshuset - del 9 - veranda

Vi hade haft lekstugan i ca 10 år och planen på en riktig terrass eller veranda hade aldrig genomförts. Terrassen bestod av fyra lastpallar ovanpå varandra. Inget räcke. Men nu då hönshuset hade blivit ganska fint, och det också visade sig att vi hade äldre grannar och släktingar som hade svårt att ta sig in i hönshuset utan en riktig veranda, så byggde vi en den äntligen.



Först gräva lite jämnt och kolla höjder, så några betongformstenar som blivit kvar efter husbygget. Det var mannens jobb. Så balkar ovanpå och överst vanlig ohyvlad bräda. I framtiden kanske vi tjärar brädorna eller drar roslagsmahogny på.

Så var det räckets tur. Vi har lövsågade räcken med egen design både på husets öppna veranda, balkongen och biltaket, så vi ville ha lövsågat räcke också här. Designen skulle passa lekstugans stil, och förstås ha hönstema. Och vara någorlunda lätt att såga ut. Mellanflickan, lilla flickan och jag designade räcket tillsammans.



Det blev så här fint, men både fjärilar, blåklockor och ägg. Mannen sågade det mesta av det, jag hjälpte till. Och så sågade jag till de övriga delarna av räcket.



Senare målades räcket vitt. Vi byggde också ett litet vedtak intill hönshuset, för mannen hade huggit en hel del ved strax intill, och vi tänkte att det kanske blir en liten tilläggsisolering också närmast sovpinnen!



Vårt hus heller Villa Elinelund och vi har en skylt ovanför huvudingången med detta namn. Hönshuset har faktiskt ett officiellt namn, som t.o.m finns på våra registreringspapper - Kackelinelund. Så klart ska ett hönshus också ha en namnskylt. Lilla flickan ritade namnet och hönan som målades under namnet är mellanflickans design. Här klipper lilla flickan schablonen.



Vi hade ingen grön färg kvar efter senaste husmålning, så vi blandade istället ihop en grön färg av någon typ av hobbyfärger lilla flickan hittade i sina gömmor. Det tog en god stund att få rätt nyans. Så här blev det!

torsdag 10 september 2015

Hönshuset - del 8 - hönsmat

Vi har registrerat våra höns som ekologiska höns. Då måste vi följa alla normer som gäller ekologiska höns. När golvhöns enligt lag bör ha minst 1 m2 per 9 höns, så får man ha bara 5 ekologiska hönor per m2. I vårt hönshus, vars fria hönsgolvyta är ca 3,6 m2, skulle vi alltså få ha 18 ekologiska hönor. Vi tycker fem är ganska lagom. Också angående t.ex. utegård och utevistelse finns särskilda regler för ekologiska höns.

Beträffande maten ska majoriteten av födan vara ekologisk. Vi har gett hönsen vanlig havre, som är oekologisk, för vi kunde inte köpa ekologisk djurspannmål på nära håll. Industriellt foder finns att få ekologiskt, men vi har helt undvikit att ge sådan. För när jag kollade vad den innehåller kändes det inte rätt. Inte lever ju mina barn heller på samma enformiga mat eller färdigprocessad fabriksmat dag ut och dag in, så varför skulle jag ge mina hönor det. Och bra har de värpt med hemmamat, de som värper.



Så här ser en vanlig matdag ut för våra hönor:

På morgonen, ungefär 8.30...9: en stor skopa hel havre och resterna från frukosten och/eller gårdagens middagslagning. Kan vara melonskal, ekologiska bananskal, broccoliskaft, morotsskal. I morse t.ex. fick de melonskal och -frön och de yttersta bladen och mitten från en rödkål finhackade.

På dagen: Utevistelse - då äter de bl.a. gräs och andra växter, sniglar, maskar, insektägg och flugor.

Kl 15...16: sörpa. Det här kallas ape på finska. Jag brukar koka en gröt av något jag råkar ha, t.ex. speltmanna, och så berikar jag den med olika frön, ärtproteinpulver, kött- och fiskrester, fiskskinn, äggskal, grönsaker, yoghurt, ost, eventuella andra matrester. Bröd som torkat blötläggs och blandas med också, och spaghetti- och risrester åker också med. Själva gröten kokar jag en stor sats av som räcker flera dagar. En del av det jag ger hönsen har jag fått gratis i olika sammanhang. På vintern har jag tänkt blanda lite vete- och korngräs och nässelpulver i deras sörpa.



Är det bra väder och vi är hemma så vistas de ute också mot kvällen. De går sedan själva in och lägger sig, just nu redan kring 7-tiden.



Shakira och Elvira åt redan från början från handen. Vilket var bra, för vi ville se till att de fick tillräckligt mat, särskilt protein, för att växa bra. Efter några veckor åt alla hönorna från handen, längst tid tog det för Olivia att bygga upp förtroendet. Här på bilden är det Shakira som äter undulatfrön ur lilla flickans hand en knapp vecka efter att de kom till oss. Elvira står bakom.



Och så har de fri tillgång till vatten, hönskalk och grus så klart. Hönsen äter det mesta av ens hushållsavfall. De äter inte lök, citrusskal, avokado eller choklad, också så ger jag dem inte heller rester av kycklingrätter (fast jag vet att en del gör det). Allt annat går. Vissa grönsaksrester måste hackas ganska fint eller kokas, eftersom höns inte har tänder, även om de kan bryta ganska skickligt med näbben.

Den mat vi komposterar har minskat sedan vi fick hönsen. Tänk - de processar maten till ägg åt oss, och också till hönsskit! Ganska kul tycker jag.

onsdag 9 september 2015

På kurs i indisk vegetarisk matlagning

Igår kväll var jag för första gången på en matlagningskurs på arbis som jag inte själv höll. Jag fick nämligen ett timlärarstipendium för fortbildning i år av Helsingfors arbis och har ännu pengar kvar att använda.

Det var en kurs i indisk vegetarisk matlagning, "Innostu Intiasta - intialaista kasvisruokaa", och den hölls av Kaija Sulkava-Räsänen. Kaija undervisar i matlagning på Omnia, och kursen hölls också i Omnias undervisningskök.



Vi hade mer än 12 rätter att laga, men då tre personer inte dök upp så blev ändå ett par rätter ogjorda. Jag lagade rödbetsvada, ett slags friterade rödbetsbiffar (nedan), samt tillsammans med en kurskamrat den ena efterrätten som var en mjölk-vermicell-pudding (nedan).




Några andra rätter på menyn var avial, okra i kokosmjölk, rödbetscurry, palak paneer, jordnötschutney och morotshalva. Kryddorna och smakerna var typiska - senapsfrö, gurkmeja, chili, koriander, jeera, kokos, ingefära, vitlök, kardemumma, curryblad.

Det var faktiskt Kaijas första arbiskurs av en hel rad som hon ska hålla i år, och med tanke på det så gick det väldigt bra. Stämningen var trevlig, recepten bra och maten god. Bara små missar skedde - kikärtsmjölet till mina rödbetsvadan fanns ingenstans, och så glömdes riset bort så vi åt alla curryn etc utan ris. Men alla blev mätta, och till min maträtt hittade Kaija sedan majsmjöl att ersätta kikärtsmjölet med och det blev helt OK.

Jag fick inspiration för att laga mer vegetarisk mat här hemma och lite mer insikt i det indiska köket. Kaija har rest flera gånger till Indien och hon berättade också en del roliga historier medan vi åt. Några nya bekantskaper för mig var okra, som jag nog ätit någon enstaka gång men aldrig tillrätt (vi använde djupfryst okra), och vermiceller, som jag också ätit men aldrig använt och särskilt inte i en efterrätt. Vi använde risvermiceller.

Recepten var alla ganska enkla - tar en stund att skära och riva grönsaker, men sen går det ganska snabbt. Så det är bara att sätta igång.

Det var jätteskönt att bara lyssna och lära och lugnt greja med en enda maträtt åt gången! Och så få vara nyfiken och gå omkring och kolla vad alla andra gör den egna rätten stod och puttrade. Och att sköta disk och slutstädning i ett 10-personers gäng - det gick undan! Jag rekommenderar nog alla att delta i matlagningskurser på arbis, både dem jag håller och andras.

tisdag 8 september 2015

Hönshuset - del 7 - hönsliv

Den här gången ska jag beskriva lite hur livet med hönor är. Vi har nu levt några månader med höns och hunnit vänja oss ganska bra vid dem.



Höns är härliga djur! Personliga, nyfikna, glada, underhållande, och de lever i nuet. På bilden har grannens katt kommit för att kolla in de nya residenterna.

I början chockades vi av den hårda rangordningen. Nu verkar det helt naturligt och balanserat. Nemi tog ledningen redan första dagen. Olivia var två, sedan Milou och sist de unga Shakira och Elvira. Efter några veckor bytte tvåan och trean plats, så Milou blev tvåa. Shakira och Elvira smågnabbas ofta och det verkar som om de börjar söka sin inbördes ordning. Vi tycker Shakira verkar starkare, mer dominerande.



Rangordningen är inte alltid så tydlig. De kan bada, putsa fjäderdräkten och sova ganska tätt inpå varandra. Det är när maten kommer som ordningen blir tydligast, eller när de går fritt ute och en höna med lägre rang kommer för nära när man krafsar i jorden. Också på sovpinnen syns en tydlig ordning - Nemi och Milou är på högsta pinnen, Olivia på den lägre pinnen, och Shakira och Elvira får ännu ibland sova på avföringslådans kant.



Vi vågade efter några veckor släppa ut hönsen för några timmar varje dag. Shakira och Elvira väntade vi några veckor till med. Jag ville först vara säker på att vår katt inte var intresserad av att jaga dem. Det visade sig att katten förstår att hönsen är våra husdjur, och de är helt bra vänner redan. Vi har dem fortfarande på gården bara när vi själva är hemma, för vi har också rävar, grävlingar och mårdhundar i byn. Sparvhökar har vi också sett, och ibland rör det sig främmande katter eller lösa hundar på gården.



På bilden rensar Milou vårt lökland. Det funkar utmärkt, för hönor älskar natagräs (våtarv) och gillar inte lök.

Vi åt inte kycklingkött på hela sommarn. När man på nära håll ser hur höns egentligen beter sig så blir man ännu mer illa berörd av hur djur i stora anläggningar behandlas. Jag har också fått mindre lust att äta alla typer av oekologiskt kött. Men också de ekologiska djuren har det ofta för trångt för att kunna bete sig på ett naturligt sätt. En naturlig hönsflock består t.ex av 20-30 hönor, inte flera tusen som ekologiska anläggningar kan ha. Om flocken är tillräckligt liten kan alla känna igen varann.

I nästa del ska jag behandla hönsens föda.

måndag 7 september 2015

Hönshuset - del 6

På onsdagskvällen, sent, kom våra två första hönor och följande morgon, dagen före midsommarafton, kom de tre övriga.


Man brukar transportera höns korta sträckor i papplåda med lufthål i och lite halm i botten. Mörkret gör dem lugnare.

Onsdagskvällen var intressant. Nemi var kolugn (därav det coola namnet!), men Olivia kacklade i över en timme. Första natten sov Nemi i ena redet, Olivia ovanpå redets tak. Nemi är den ljusgråa, Olivia den ljusbruna.



Utöver Nemi och Olivia som kom från ett hem bara några kilometer härifrån skulle vi få tre hönor från Ingå. Vi skulle egentligen få tre vuxna höns, men när vi kom dit fick vi möjligheten att ta en vuxen höna och två småttingar istället, för det hade nu klarnat att de var hönor och inte tuppar. De var bara 6 veckor gamla. Men så söta! Vi ville ju gärna ha dem, så det blev så.

Milou, den vuxna hönan som var ca 1 år gammal, var också så vacker. Hon hette Blomma innan hon kom till oss, för hon har blommig fjäderskrud.

 
Kycklingarna fick heta Shakira och Elvira. De har hållit ihop sedan de kom hit, det är fortfarande sällan de är mer än ett par meter från varandra. Elvira är till vänster, Shakira till höger. Just i den här vinkeln är det svårt att se skillnad, men Shakira är nästan helt svart och Elvira mycket ljusare och har gula fötter.

 


Att ge namn åt höns är jätteroligt. Vi hade minst 60 bra namnförslag. Men det är bra att ha några på lager för kanske de blir flera en vacker dag! Det blev till sist så att var och en av oss fem namngav varsin höna, men vi tyckte alla om alla namnförslagen. Vi har också flera bra namn för tuppar redan. Blir de mycket fler så ska det nog vara en tupp också tycker vi. Vi skulle gärna ha tupp nu också, men grannarna är inte lika pigga på idén.

söndag 6 september 2015

Ozonerad olivolja mot rosacea

Som jag har skrivit redan för fem år sedan i inlägget Spannmålsfritt mot rosacea, så lider jag av acne rosacea, även kallad vuxenacne, sedan 18 år. På finska kallas den ruusufinni.

Det skedde ju ett hujsig förbättring då för fem år sedan när jag slutade äta vete, vilket syns på bilderna i det ovan länkade inlägget. Dessvärre blev min hy för några år sedan igen sämre. Jag har försökt sköta den enligt bästa förmåga och har också identifierat vissa nya saker som irriterar den: citronsyra E330, chili, stress, brist på vila, brist på basbildande kost.

Min hy är alltid bäst på sommarn, och blir från mitten på hösten gradvis sämre ända till mitten av maj ungefär. Vad det beror på är svårt att veta, då det är så många saker man göra annorlunda på sommarn än under resten av året: solsken, D-vitamin, barfota, utevistelse, vila, råkost och färska grönsaker, mindre skärmtid, värme, luftfuktighet.

Nu i sommar har hyn varit sämre än tidigare somrar, så jag har sett mig om efter nya metoder. Då stötte jag på ozonerad olivolja. Jag hade hört om den förut via en kund, men nu hade några försäljare på Ruohonjuuri testat den och den fanns i deras hylla. Jag beslöt mig för att testa och här är resultatet.

Utgångsläge:


 
Efter 9 dagar:



Så det ser lovande ut. Jag har använt "stark", den näststarkaste av fyra olika styrkor. Jag fortsätter lägga på ett tunt lager varje morgon och kväll, har snart hållit på i två veckor. När jag läst folks bloggar ser jag varierande resultat - vissa har fått hjälp, andra inte. Olivoljan ska funka förutom på rosacea också på bl.a. fotsvamp, vårtor och sår. Enligt en erfarenhet på nära håll funkar den synnerligen effektivt på fotsvamp och nagelsvamp också.



Hur funkar den då? Enligt produktbladet så funkar den antimikrobiskt (inte bara mot bakterier utan också svampar, virus och parasiter), frigör syre på huden och hjälper upp cellandningen. Dessutom gynnar den vissa tillväxtfaktorer som bildandet av nya blodkärl och ger ett antioxidantskydd. Med andra ord desinficerar och syresätter den.

Den ozonerade olivoljan innehåller givetvis inga parabener eller andra kemikalier, och den har inte haft några biverkningar som rodnad eller klåda, vilket så gott som alla andra medel jag testat haft. Den luktar kanske lite otrevligt men det vänjer man sig vid. Min hy har dessutom blivit smidigare och flagar inte alls.

Så du som har hudproblem av något slag - kanske värt att testa? (Jag har inget med tillverkaren av det här medlet att göra, och det finns flera som producerar ozonerad olivolja. Jag delar bara med mig av mina erfarenheter om det skulle kunna hjälpa någon!)

lördag 5 september 2015

Hönshuset - del 5

Ett tak tänkte vi blir bra över deras lilla lucka till inhägnaden, så kan de komma ut också om det ösregnar, en liten stund i alla fall. Vi kunde ha gjort ett mycket större tak över halva eller hela inhägnaden, men om vi skulle byggt taket direkt som fortsättning på hönshusets tak så hade det blivit för lågt för mannen att gå under, så det blev den här enkla lösningen i stället.



2*2 tums ribbor och två 1,5 m lång billiga plastpaneler från järnbutiken. Så där var vi och handlade igen. På bilden ser man också rampen som hönsen använder för att komma in och ut. Den kunde ha gjorts bredare märkte vi sedan, men nu är alla höns vana vid den.

Nu har vi funderat på att utvidga taket i alla fall, de gånger det ösregnat har det nämligen varit ganska trångt under taket. Vi kommer eventuellt att bygga om det så att lutningen blir flackare och taket fortsätter ända ut till inhägnadens kant.

Inne byggde vi en mellanvägg så att det bildades en minitambur i hönshuset. Tamburen är bara ca 1,90 m * 0,60 m stor, men där ryms både spannmål, grus och kalk och några redskap.



Väggen består undertill av brädor upp till 30 cm, och ovanför det huvudsakligen av hönsnät. En enkel pardörr byggde jag också.

Sedan gjordes de sista småjobben - ramper för hönsen att komma upp på sovpinnarna och en liten ramp för att komma fram till luckan. Golvet täcktes med en tjock fiberduk som veks upp ca 30 cm på väggen och fästes med bräda hela vägen runt.



Och sist blev det dags att hämta ett par säckar med kutterspån, som tydligen hade väntat på mitt hönshus i några tiotals år i min pappas garage. Bra med en pappa som är samlare ibland!



Nu är vi kronologiskt framme vid midsommarveckan. Nästa gång kommer hönsen!!

fredag 4 september 2015

Hönshuset - del 4

Det roligaste med att bygga hönshus är att planera inredningen. Vi hade två fönster att beakta, och dörren så klart. Så funderade vi på var morgonsolen och kvällssolen kommer in.

Vi beslöt att placera redena i hörnet ovanför hönsens egen lilla lucka.



Framtill lade jag en fanerskiva med sågade gluggar i så att det skulle vara mörkt och mysigt. Senare fyllde vi redena med halm och torkad vass. Pinnen framför redena bytte jag senare ut mot en lite tjockare och placerade den längre ut för det var lite krångligt för vår största höna att röra sig annars.

Sovpinnarna kom sedan mittemot, med en låda som samlar upp skiten under pinnarna. Lådan fick hönsnät på så att inte hönsen ska trampa i avföringen.



Senare bytte vi ut också de här pinnarna till tjockare, de verkar greppa om dem bättre så, och vi flyttade pinnarna så långt ut från väggen och så långt från varann som det går. Det fanns inte så mycket plats här då fönstret sitter precis intill till vänster.

Jag byggde också en kalk- och grusautomat av faner. Den har funkat bra. Hönor ska ju ha ständig tillgång till kalk och grus, de vet själv hur mycket de behöver.



Här på bilden saknar den ännu lockets hake, locket har alltså gångjärn för fyllning av den, och så är den inte ännu upphängd på väggen. I facket längst till vänster har jag i det här skedet havre, men nuförtiden står det tomt. Vet inte ännu om jag ska ha något där i vinter.

Till alla de här tre prylarna kunde jag åter använda byggmaterial och gångjärn som redan fanns, samt grangrenar och -stammar som pinnar.

En regnig dag innan hönsen kom målade lilla flickan och jag gardiner på redena. Vi tyckte det skulle se lite fint ut.



Nästa gång byggs hönsens utetak och mellanväggen inne i hönshuset.

onsdag 2 september 2015

Ordning i kaoset - uppdatering!

UPPDATERING! Nu är skrivbordsprojektet klart. Uppdaterad med en slutbild.

27.8.2015:
När jag ska börja med något nytt tar det ibland liksom lite emot, och så börjar jag städa mitt arbetsbord och mina material i stället. Nå - det kanske är all orsak att städa - så här såg utgångsläget nämligen ut.



Jag har jobbat ungefär en hel arbetsdag på att få ordning, även om det bara är ett halvår sedan jag senast gick igenom saker och satte in i mappar. Nu har jag gått lite djupare - har hittat urgammalt material i en låda som jag gått igenom. Bl.a. barns vårdbeslut från år 2002, powerpoints om webbkommunikation från år 1999, recepthäften som delats ut gratis och som innehåller både mjöl och konstgjord grädde, utskrifter av barnskötararbetsansökningar från år 2004. Så en ca 25 cm hög pappershög forslas inom kort till ett pappersinsamlingskärl.

En av utmaningarna har varit att jag haft material i tre olika rum. För att mitt arbetsbord är mitt i vår sal, och jag inte har så mycket lagringsutrymme där, och för att mitt behandlingsställe är i samband med stora flickans rum i övre våningen, och för att min bokhylla är i sovrummet. Dessutom hade några av mina fackböcker tappat bort sig till bokhyllan på glasverandan. Nu har jag organiserat om så att de flesta böckerna är i min bokhylla, de böcker jag kan behöva oftare är invid skrivbordet på stegen, inget är på verandan, och bara arkiverat material är i behandlingsrummet på övre våningen.

Och så de eviga papplådorna med CocoVi-produkter under bordet ... försöker ersätta dem med ett litet lågt skåp, som faktiskt stod tomt, som jag hittade uppe i mitt hörn i behandlingsrummet. Jag behöver ju dessa produkter fyra gånger varje månad, för så ofta jobbar jag på Ruohonjuuri, så de måste vara nära till hands.

Än är inte arbetet klart. Så här ser det ut nu.



Bordsytan syns redan! Fortsätter ikväll eller imorgon ...

2.9.2015:
Äntligen blev städprojektet klart. Så här blev det. Nu kan jag jobba effektivt igen. Jag fick t.o.m ett "nytt" fotstöd.


Hönshuset - del 3

Väggarna blev klara och taket fick också panel. Jag sågade ett hål för utluftsventilen och installerade den. Ventilen hittade jag i källarens förråd, likaså "tunneln" som går genom väggen, bara utsidans galler fick jag köpa.



Grävandet av inhägnaden startade. Det var mannens jobb :). Nertill hade vi tätare djurnät som grävdes ner en bit under jorden samt böjdes utåt under jorden så att inte rävar och grävlingar kan komma in. Stolpskor hackades ner i jorden och tolpar sattes upp. Nätet nitades fast.

 

Dörren var sedan åter mitt jobb. Det är oftast jag som gör alla småjobb, t.ex. såna som involverar gångjärn och beslag, och mannen som gör de stora. För övrigt så hittades alla gångjärn här i knutarna, begagnade.



I nästa del börjar vi göra inredning åt hönsen!