Drinkkurs på Sling in

Igår deltog jag i en drinkkurs på restaurang Sling in i Helsingfors tillsammans med sex kolleger. Det var jätteroligt!

Bartendern Jukka lärde oss om drinkars historia, olika typer av drinkar och grundprinciperna. Det vi fick order att komma ihåg efteråt var att drinkarna ska innehålla sött och surt i balans. Hoppas jag kom rätt ihåg nu. Och så balanserar man så klart också med den bittra smaken. Vi fick smaka på många olika drinkar, både klassiker som Whisky Sour, Tom Collins och Mojito, och annorlunda, nyare drinkar.

Vi fick lära oss skillnaden mellan shaken och stirred (som i James Bond-filmerna). På bilden har vi stirred till vänster och shaken till höger. De såg helt olika ut och kändes olika i munnen också!

Bartendern var kunnig och trevlig. Vi fick fråga vad vi ville, och han hade nog inga problem att svara.

Och så fick vi så klart blanda våra egna drinkar. Var och en av oss fick själv önska vilken drink vi vill lära oss göra. En del av oss gjorde klassiker, andra fick vara med om unika originalexperiment. I mångas drinkar kom det frukt och bär, till exempel passionsfrukt eller lingon.

Jag gjorde en drink som hette Snickers. Den innehöll glass, kakao, jordnötssmör, toffeelikör och brännvin, och iskross förstås. Den gjordes i blender. Den var förrädiskt god. Jag har aldrig använt vår blender till något med alkohol i, men kanske man kunde testa nån gång?
_

Körsbärslikör

Varje år brukar vi laga körsbärslikör. Det får räcka med en flaska, för vi dricker sällan annat än vin. Och då det tar ca 4 månader för den att fullbordas blir det alltid ganska lagom med nysmakning till julafton.

Man fyller en flaska med körsbär, med kärnor i så klart. Så häller man i socker. Den här gången ville vi inte ha riktigt så mycket som det brukar stå i recepten, utan hällde bara några dl. Får se om den blir lite mindre söt, hoppas på det. Så fyllde vi på med vodka ända upp till flaskans mynning.

Tät kork på, flaskan på mörkt ställe (i ett skåp, t.ex.) och så skakar man om flaskan några gånger i veckan, eller byter position på den, de första veckorna så att sockret smälter jämnt. Och när fyra månader gått är likören klar!
_

Körsbärssaft, både kallpressad och kokad

Körsbärssaft för de små och för de stora har vi lagat. Med saft för de stora avser jag likör, men det ska jag skriva ett skilt inlägg om.

Vi har plockat minst 10 liter körsbär i år, idag plockade jag igen en liter och ännu finns det kvar. På vårt enda träd som är bara 6 år gammalt. Ett bra träd.

Körsbärssaften lagar vi sällan med mehumaija. Vi brukar istället trycka de färska körsbären genom ett durkslag och ta till vara den färskpressade saften. Den dricker vi, använder till smoothie, och fryser ner i små askar för vinterns smoothien.

Sedan kokar vi det som blir kvar i durkslaget tillsammans med lite vatten, och trycker den sedan på nytt genom durkslaget. Då har vi kokt saft. En del lägger vi på flaskor som vi dricker under höstens lopp. Där tillsätter vi lite socker. Inte mycket, utan typ 10 %. Den får vara lite sur, för den är ändå supergod.

Har du körsbär? Vad gör du med dem?
_

Highlights från 13-årsfesten: ananas-is-drink

Denna dryck representerade Thailand på stora flickans 13-årsbjudning häromdagen. Den var väldigt omtyckt.

Tid: ca 10 minuter. Blir 4-5 glas.

Skala en ananas med en vass kniv. Skär den i bitar, spara lika många bitar som glas för att dekorera med, lägg resten i blender. Lägg med 5 blad mynta. Lägg i iskuberna från en hel form, ca 25 stycken, och ca en dl vatten så "kör" blendern bättre. Kör sedan blendern kort, inte för länge, det får gärna finnas lite iskross kvar!
_

Mjölkfri caffelatte, försök 4c: ekologisk sojadryck

Äntligen hittade mannen sojadryck gjord på ekologisk soja. Den tycks inte alls finnas i varje butik. Vi ville gärna ha ekologisk soja, då den, om jag förstått rätt, inte är genetiskt modifierad.

Bedömning: tja, ganska lika som de andra sojadryckerna. Den här var också sötad, liksom den i försök 4b (försök 4 var alltså osötad), men inte smaksatt med vanilj. Fortfarande hade den här en mjölig sojig efterkänsla i munnen.

Det har varit intressant att testa alla möjliga mjölksurrogat, men sojadryck kommer vi nog aldrig att köpa på nytt!

Mjölkfri caffelatte, försök 8: hasselnötsmjölk

Den här gjordes lika som den enklare versionen av mandelmjölk. Jag hade ca 3/4 hasselnöt och 1/4 mandel, och dessutom en nypa kokosflingor. Körde alltihopa i blendern, silade genom en sil.

Bedömning: Lika god som mandelmjölken, dvs väldigt god! men en lite besk smak. Smakade nötigt, och hade fin till och med lite krämig konsistens. Lyckligtvis inte lika besk som sesammjölkens. Den här var helt duglig!

Det som blev i silen är gott att använda i t.ex. turkisk yoghurt, att blanda ner lite av i myslin eller gröten, eller i smoothien. Eller så klart om man bakar bröd eller gör plättar!

Mjölkfri caffelatte, försök 4b: Alpros sojamjölk

Försök 4 var alltså sojadryck. Men jag hade fått ett tips om att Alpros sojadryck är den enda goda, så jag beslöt att testa även den.

Bedömning: Alldeles drickbar, men lite söt i vår smak. Smakade i stort sett som fettfri mjölk med förtjockningsmedel, vaniljsmak och lite socker i. Sojasmaken hade de med andra ord lyckats dölja ganska duktigt. Konsistensen däremot var lika som GoGreens sojadryck, det blev en särskild lite mjölig känsla i munnen efteråt.

Iakttagelse: Det finns ju massor av olika sojadrycker, och den här kallas med ganska stor text "Natural", som du ser på bilden till höger. Och det för ju tankarna till ordet "naturell", på finska "luonnon-", som i t.ex. naturell yoghurt. Som är osmaksatt. Men var denna Alpros Natural-sojadryck naturell? Nej verkligen inte! Här är innehållet:

_

Mjölkfri caffelatte, försök 7: sesammjölk

Jag gjorde eventuellt något fel, det blev inte riktigt som det borde blivit enligt de recept jag googlade upp. Men i alla fall.

Tid: 5-10 minuter. Jag lade två dl sesamfrön i blöt över natten (vilket jag eventuellt inte borde ha gjort). På morgonen tillsatte jag vatten så jag hade totalt en dryg liter, och körde alltihopa ca 4 minuter i blendern. Sen borde man inte ha behövt sila, men jag silade ändå för jag tyckte det fanns så mycket "pulp" kvar.

Bedömning: lite besk, en svag bismak av mögel (?) men annars ganska god. Smakade svagt sesam. Jag förstår varför många recept hade en banan med, eller t.ex. lite torkat fikon. Lite sötma tar bort lite udd av beskheten.
_

Mjölkfri caffelatte, försök 6: rismjölk

... ja, eller risdryck, som det ju heter. Risdrycken bestod av ris, vatten, solrosolja och havssalt. Riset och solrosoljan är ekologiska.

Bedömning: Fy! Det här är den första versionen jag hamnat slänga bort en del av koppens innehåll.

Alltså grejen är den, att det smakade ungefär som kaffe med mjölk och socker i. Och har man aldrig druckit kaffe med socker i, så smakar kaffe med socker i hemskt. Drycken innehåller också 5 g socker av de 11 grammen kolhydrater på 100 gram. Protein och fett innehåller den så gott som inget av.

Dricker man däremot sitt kaffe med socker, så tror jag risdrycken är ett ganska trevligt alternativ, faktiskt. Den har ingen annan särskild bismak, och konsistensen är ganska bra, lite mindre vattnig än havredryckens.

Mjölkfri caffelatte, försök 5: äggmjölk

Nå nu blev vi nog överraskade. Det här är ju vinnaren hittills. Hurra! Eller nja, den kanske får dela plats med mandelmjölken, den finare mandelmjölken.

Tid: 10 minuter. För två personer.

Jag kokade upp 4 dl vatten. Jag smalt en sked kokosolja och en sked ghee.

Så hällde jag det smultna fettet i blendern (matberedare går också), och knäckte i två ägg.
Jag satte i gång blendern och hällde i det kokheta vattnet medan den körde. Klart!

Bedömning: God! Fyllig smak. Lite vattnig, men ändå på något sätt fyllig och ingen bismak. En klar fördel är så klart skummet och det vackra utseendet i och med det. En nackdel är att man inte kan spara drycken, åtminstone inte i flera dagar.

Äggmjölk kan med fördel också användas till kakao åt barn som inte tål mjölk. Och för alla personer som behöver begränsa kolhydratintaget.
_

Mjölkfri caffelatte, försök 4: sojamjölk

... eller sojadryck, som det ju egentligen heter.

Jag fick ett tips i ett tidigare inlägg att Alpros sojamjölk är bra. Men nu hade min man hunnit skaffa den här andra sojamjölken, GoGreens, innan rekommendationen kom. Så jag ska ännu försöka hitta Alpros också!

Bedömning: urk :(. Mannen sa "vad är det här??!" när han smakade på kaffet, för han trodde att vi hade havremjölk kvar. Sojamjölk, sa jag.

Färgen var ju trevlig och intrycket krämigare än havredrycken och mandelmjölken. Men skenet bedrog.

Så nä, det var ingen succé. Den hade en bismak av - ja - sojamjöl. Som jag nångång smakat på.

Mandelmjölk - metod 2, den svårare

Som jag skrev tidigare, så gjorde jag nyligen mandelmjölk på två olika sätt.

Här beskriver jag det svårare, men godare!, sättet. Metoden är från H C Barregrens blogg, som jag också länkade videon från häromdagen.

Tid: 20 minuter, plus blötläggning 1 dygn. Ca 4-5 dl mandelmjölk.

Först blötlade jag två handfulla mandlar i vatten i ungefär ett dygn, i kylskåp.

Så pillade stora flickan och jag bort skalet från alla mandlar, för de ger en viss beskhet.

Jag körde mandlarna med ca 4-5 dl rent kallt vatten i blender, riktigt fint. Petade ännu upp det som fastnat kring bladen, och körde lite till.

Så silade jag massan genom en ren duk (blöjtyg) i en sil.

Till sist kramade jag ur mjölken.

Det som blev kvar i duken har barnen lagt på sin turkiska yoghurt!

Den här mandelmjölken var minsann värd besväret! Den var verkligt god i caffelatten. Även om caffelatte på helmjölk nog är ännu godare :).

Mandelmjölk - metod 1, den enklare

Jag gjorde nyligen mandelmjölk på två olika sätt.

Här beskriver jag det enklare och snabbare sättet. Metoden är från H C Barregrens blogg, som jag också länkade videon från häromdagen.

Tid: 10 minuter. Blir 3-4 dl mandelmjölk.

Jag lade två handfulla med mandlar, med skal, i blendern. Så hällde jag i ungefär 4 dl kallt vatten.

Jag körde mixern tills allt var ganska fint.

Och så silade jag, genom en vanlig sil, först en grövre, så en finare (tesil), för jag hittade inte mitt blöjtyg (som hade varit bättre). Klart!

Du kan använda mandelmjölken på samma sätt som mjölk, t.ex. i kaffe, eller i matlagning. God att dricka så där bara, eller ha med i smoothie.

Det som blir över kan man använda till att smaksätta sin turkiska yoghurt, eller baka med, eller använda i smoothie. Passa ändå upp med den mest skalstinna delen, för den blir ganska besk av garvsyran i mandelskalet.

Mjölkfri caffelatte, försök 3: mandelmjölk, på snabbt sätt

Mitt tredje försök att laga mjölkfri caffelatte var med mandelmjölk. Jag hittade en väldigt bra svensk video om hur man lagar mandelmjölk:



... som jag följde ganska långt. Jag lagade först den snabbare versionen, sedan den finare. Den här bedömningen gäller den snabbare versionen.

Bedömning: inte alls illa! Ganska bra, med tanke på att det verkligen gick snabbt att laga mandelmjölken. Mandelmjölken har en mild men väldigt god smak. Resultatet var mindre vattnigt än de två tidigare. Mandelmjölken ger ett litet oljigt skikt på kaffet men det gör ingenting.

Jag ska blogga mandelmjölkslagandet i ett skilt inlägg inom kort!
_

Mjölkfri caffelatte, försök 2: havremjölk

Här kommer nästa försök till "caffelatte". Havremjölk, eller havredryck, som det heter.

Den innehåller endast vatten, ekologisk havre och havssalt.

Bedömning: tja, ganska vattnig, som du ser på bilden. Drycken är inte alls lika vit och fyllig som på bilden på förpackningen! Dessutom lite otrevligt söt.

En kall freddo på sommarn kunde den kanske passa bättre till, för då vill man ha lite sötma?

Men helt duglig. Bättre än kokosmjölken.

Mjölkfri caffelatte, försök 1: kokosmjölk

Jag är nog lite caffelatteberoende.... så jag gör ännu mitt bästa för att ersätta den med något gott nu under mjölkfria februari.

Mitt första försök var med varm kokosmjölk.

Bedömning: inte supergod, men drickbar. Förutom den helt goda kokossmaken hade den en lätt metallisk smak som störde mig.

Relativt dyr i längden, kan jag lägga till.
_

Riktig varm kakao med kokossmak

Jag får ibland frågan om hur jag börjat intressera mig för kost och hälsa, eller för äkta mat. Faktum är att jag har mycket av det hemifrån. Medan alla kompisar drack O'Boy hemma, lagade vi nämligen vår kakao (eller drickchoklad, som det heter i Sverige) från grunden. Alltid.

Tid: några minuter.

Du behöver: kakao, (socker,) mjölk, grädde och kokosolja om du vill.

Värm gräddmjölk eller mjölk (helt som du gillar det bäst) i en kastrull på spisen, vakta hela tiden och rör om emellanåt.

Blanda 1 tesked kakao med 1/2 tesked socker, t.ex. rörsocker (eller inget socker alls om du inte gillar sött eller inte tål socker!). Häll i en tesked kall mjölk, och rör om så det blir en alldeles jämn gegga.

Häll sedan försiktigt i den varma mjölken som nu säkert är lagom varm.

Om du gillar kokos, lägg i en sked kokosolja (kallpressat kokosfett) och rör om tills det smultit. Jättegott!!

Lyxversionen är förresten toppad med lättvispad grädde. Ännu godare!

Äppelsaft i mehumaija

Vi undrade länge om man kan laga äppelsaft i mehumaija (saftmaja). Nå, det var bara att prova!

Tid: 2 h/30 minuter. Två liter blev det.

Mannen skar syrliga äpplen i fyra bitar så att han lämnade kärnhusen kvar. Rakt in i saftmajan. Och socker enligt smak och tycke, beroende på hur sura äpplen man har, så klart. Resten av processen var ungefär som med bären. En gång tog vi också och rörde om i grytan, de mosiga äpplena ville annars täppa till hålen.

Saften blev jättegod! Betydligt svagare än bärsaft så klart, man får blanda i förhållandena 1:2...3. Smaken påminner lite om rabarbersaft av någon orsak...

Saftningsdag del 2: aronia- och rönnbärssaft

Veckoslutets saftningsbestyr, del 2. Mehumaijan kom i användning igen när aroniabären skördades idag. De var förresten härligt enkla att plocka! På en halvtimme hade mannen, stora flickan och jag plockat 10,5 liter, vilket var hela vår buske. Rönnbären var minsann värre... hittade inga perfekta träd, så det tog nästan en timme att få ihop 1,5 liter!

Tid: några timmar. Typ halva eftermiddagen och hela kvällen, även om vi gjorde annat också.

Den första satsen: hela mehumaijan med aroniabär samt en citron i. Den andra satsen, där bara halva mehumaijan mera fylldes, för så tog bären slut: 70 % aronia och 30 % rönnbär (på bilden).

Anvisningar ids jag inte ge, för jag vet inte exakta volymer, varken av bären eller av sockret, som vi bara hällde i på högt, varvat med bären.

Resultat: Drygt 4 liter saft samt en dryg liter efterkok på aronia, som jag har tänkt koka bärgröt på någon dag.

Saftningsdag del 1: äppel-päron-must

Saftningssöndag! Äppel-päron-must med äppelpressen, och aronia- och rönnbärssaft med mehumaija. Här följer del 1: äppel-päron-musten.

Jag vägrar ange en tid... det tar evigheter sånt här. Börjandes med att kånka ner pressen från pappas garage och tvätta den. Och plocka alla äpplen, klyva varje päron för att se att det inte är ruttet inifrån, skölja äpplena. Men samtidigt får man vara ute, och barnen hjälptes åt. Härligt!

Pressandet i stort ser du på bilderna. Äpplena rivs först sönder, så att man matar och vevar samtidigt, och en annan person fyller på äpplen. Mest äppel var det, bara ett dussin päron den här gången. Äppelrivet hamnar i en fyrkantig låda med ett stort lakan i.

När lådan är full pressas den, och saften rinner ner i ett ämbar. Den håller sedan upp till tre dagar innan den börjar jäsa. Godast är den samma dag! (Idag hade den nog en bismak av gammalt garage... så brukar höstens första sats alltid smaka.)