Fortsättningskursen i kinesisk läkekonst

I höst gick jag en kurs i kinesisk läkekonst på Esbo Arbis. Jag har bloggat en del om kinesisk läkekonst förut också: etiketten kinesisk läkekonst. Nu i vår har jag gått fortsättningskursen.

Också i den här kursen var Mikael Ikivesi lärare. Han är otroligt kunnig. Jag blir mer och mer fascinerad av det här. Under den här kursen gick vi mer in på de olika elementen och vilka sjukdomstillstånd och hälsoproblem som hänger samman med de olika elementen och organen.

De fem elementen är vatten, trä, eld, jord och metall. De befinner sig i en cirkel så att ett element alltid skapar det följande, t.ex. vatten skapar trä, och trä skapar eld. Vilket på ett sätt känns logiskt. Förutom cirkeln har de också ett annat förhållande till varann, som bildar en femuddig stjärna i cirkeln. De reglerar varann så att t.ex. jorden reglerar vattnet, och vattnet reglerar elden.

Har man en krämpa som hör till ett visst element så påverkar ofta också andra saker som hör till samma element, eller som hör till de elementen som ligger närmast intill elementet.

Varje element och de organ och kanaler som tillhör det kan vara antingen för tomma eller för fulla. Då är symptomen också olika och behöver olika vård. Dessutom kan antingen yin eller yang vara tomt eller fullt.

• Till vattenelementet hör njurarna och urinblåsan.
• Levern och gallblåsan hör till trä. 
• Hjärtat och tunntarmen hör till elden.
• Mjälten, bukspottkörteln och magsäcken hör till jorden.
• Lungorna och tjocktarmen tillhör metallelementet.

Hur kan man då använda sig av denna urgamla kinesiska visdom? Är det bara humbug eller fungerar det? Faktum är att det faktiskt fungerar.  Inte till hundra procent, men gör västerländsk medicin det heller? Verkligen inte.

Det kinesiska tänket går ut på att hitta orsaken till sjukdomen, medan den västerländska väldigt ofta bara botar symptomen. Ett exempel på det är hur vi behandlar huvudvärk och migrän. Den medicin som ordineras tar givetvis (i bästa fall) bort symptomen, men inte orsaken till problemen. Det hälsoproblem, den obalans, som orsakade migränen är fortfarande obehandlad, och kommer troligen att förorsaka också andra problem, om inte nu, så senare.

Det finns också många helt dokumenterade delar av den kinesiska läkekonsten som fungerar och även används av västerländska läkare, även om de inte helt kan förklarar varför det fungerar. Ett exempel är hjärtkanalen som mynnar i lillfingret precis intill nageln. Om man trycker, sticker en nål, eller i brist på annat i brådskan biter där kan man hindra en död i hjärtslag. Det här används t.ex. av ambulansläkare om man inte råkar ha all appartur till hands.
_

Är du intresserad av kinesisk läkekonst?

Jag gick en kurs i grunderna i kinesisk läkekonst på Esbo Arbis i höst. Nu går samma kurs igen, den här gången i Hagalund med början den 18 januari. Det finns just nu ännu 11 platser! Mer info här på Ilmonet eller i pdf-kurskatalogen som du hittar på stadens webbsidor.

Själv anmälde jag mig just till fortsättningskursen. Den är i mars, och med samma lärare, Mikael Ikivesi. Ikivesi har webbsidan Kiinalainen lääketiede.
_

De olika organen i den kinesiska läkekonsten

Nu är grundkursen i kinesisk läkekonst avklarad. Synd att det var bara tre kvällar, men lyckligtvis ska samma kille, Mikael Ikivesi, ordna en fortsättningskurs i vår. För er andra som är intresserade kan jag tipsa om att det troligtvis kommer att ordnas en ny grundkurs också i vår, på Esbo Arbis.

Den sista gången var teoretisk, liksom den första, men inte desto mindre intressant för det. Vi gick igenom vilka olika sjukdomstillstånd som hör till de fem olika elementen, och logiken bakom dessa. Och på vilka olika sätt svagheten i olika element kan yttra sig.

Det finns fem huvudsakliga organ som "styr" kroppens funktioner: levern, njurarna, mjälten, hjärtat och lungorna. De har sedan samband med de andra organen, t.ex levern och gallblåsan har ett samband. Svagheter i de olika organen tar sig uttryck på olika sätt: svaghet i levern kan yttra sig genom sköra naglar, svaghet i hjärtat genom ansiktets hy, svaghet i njurarna genom grånande hår.

När jag analyserar min egen kropp och mitt eget liv verkar levern, mjälten och njurarna vara i ganska bra skick, just nu. Levern hade jag problem med en lång tid ända till förra våren då jag kom på vad jag vill göra med mitt liv. Levern håller nämligen qi jämnt, och ett tecken på obalans kan vara näsblod, som jag hade förra vintern. Hjärtat har jag antagligen haft problem med tidigare, då hyn i mitt ansikte varit dålig, men det är bättre nu. Mina lungor tror jag är svagast för tillfället, för jag känner mig lite ur balans. Lungorna är ett reglerande organ.

Mat som stärker lungorna är bland annat ingefära, vitlök, lök, äpple, citron, päron, ägg, kyckling och mjölkprodukter. En del av dessa stärker qi och gör det mer rörligt, andra stärker yin eller fuktar. Kanske jag ska äta några ägg ikväll då? Eller kanske en bit mogen ost...

PS. Min bloggarvän Pia har också skrivit några inlägg inspirerad av samma kurs: bland annat Hösten inom kinesisk läkekonst

Ska man äta lika året runt?

Jag har nu varit två kvällar på kurs i kinesisk läkekonst. Jag skrev om kursen förra veckan också. Den här gången handlade det om att lyssna på hur din egen kropp reagerar på olika smaker, olika födoämnen. Det var otroligt intressant, ska skriva mer om det nån annan gång!

Det här med att äta lika året runt är något jag undrat över i de finländskamyndigheternas kostrekommendationer, eller tja, som jag tycker är så galet. I den kinesiska kostfilosofin ska kosten vara individuellt anpassad för att man ska kunna hålla sig frisk. Men enligt den finska rekommendationen ska alla (någorlunda friska) finländare äta lika: som varann, varje dag, året runt. Jag tycker det är ganska galet.

För det första, att alla ska äta 50-60 energiprocent kolhydrater, 25-35 energiprocent fett och 10-20 energiprocent proteiner. De som har ett stillasittande arbete, de som är i rörelse hela dagen, de som har diabetes, de som är feta, de som är smala, skolbarn, åldringar. Alla ska äta så här, tycker finska staten.

Varje dag ska man äta så. Helst ska samma fördelning upprepa sig vid varje måltid, helst 6 gånger om dagen. Varför det? Inte fungerar väl ens kropp och ens energibehov lika dygnet runt?

Och året runt ska man äta så här. Rekommendationen att äta 500 gram frukt och grönsaker om dagen gäller också året runt i Finland - varför det? Är det inte galet? Det är ju under juni-augusti vi har bär, under augusti-oktober vi har frukt, och bara på sommarn och hösten vi har färska grönsaker att tillgå. Vad är det för idé att äta lika året runt? Är det inte naturligt att äta mest bär på sommarn, mest frukt på hösten, och mest rotsaker och kött på vintern och våren?

Enligt den kinesiska kostfilosofin så ska man alltid äta så att man är i balans. Det finns ingen mat som alltid är bra eller som alltid är dålig. På vintern, när det är kallt, ska man gärna äta mer kött än på sommarn. Man ska värma eller tillreda (t.ex. wokka) grönsakerna. På sommarn ska man äta rikligt med svalkande kall frukt. Har man en inflammation i kroppen, t.ex. influensa, ska man gärna äta svalkande saker. Är man förkyld ska man gärna drycka varma drycker. Är man slemmig ska man undvika mjölk och mjölkprodukter. Och så vidare... (på den övre bilden ser du en typisk vintermaträtt hos oss, och på den nedre en typisk sommarmaträtt!)

Allt handlar om balans! Det gillar jag.

På kurs i kinesisk läkekonst

Ikväll har jag varit på kurs i kinesisk läkekonst. Det fortsätter ännu två onsdagar till. Kursdragaren, Mikael Ikivesi, är duktig och kunnig. Min tanke med att gå kursen är den, att varje kropp har en balans, och den kinesiska läkekonsten ser till den här balansen betydligt mer än den västerländska medicinen gör.

Idag gick vi igenom filosofin och principerna. De fem elementen - vatten, trä, eld, jord och metall - och deras betydelse. Särskilt kul tyckte jag det var när föreläsaren förklarade hur energin ofta "packar sig" under vintern, för att komma ut i ett flöde på våren, ofta i form av nya idéer och projekt. Precis så som det brukar gå för mig. Varje vår har vi nya projekt som fötts under vårvintern. Inte minst det här året, då min blogg föddes, och hela mitt branschbyte såg dagen! Jag är helt hooked!

Nästa gång ska vi gå närmare in på kosten. Vi ska till och med smaka på olika smaker för att känna efter hur vår kropp reagerar på dem. Ser verkligen fram emot det.

Vattenmelon mot näsblod

Vattenmelon mot näsblod? Jovisst, åtminstone enligt doktor Yulan Niu, som jag hade glädjen att få höra ett föredrag nyligen. Hon bedriver sedan år 1995 kliniken Akupunktio ja Kiinalainen Hoito i Helsingfors. Doktor Niu har studerat både västerländsk medicin och traditionell kinesisk läkekonst. Kosten har stor betydelse i den kinesiska läkekonsten. Balansen mellan yin och yang är en av grundprinciperna. Fortfarande är patientens puls och tunga väsentliga delar av diagnosticeringen, något som jag inte sett här i väst.

Sagt och gjort, jag som hade haft näsblod dagen innan köpte en vattenmelon och åt av den i några dagar. Och höll paus med rödvinet, som doktor Niu också beordrat. Näsblodet återkom inte. OK - inte kan jag så klart veta om det var vattenmelonens förtjänst, men i alla fall smakade den fantastiskt bra just de dagarna, det kändes som om jag faktiskt haft begär efter den, jag som inte ens gillar vattenmelon särskilt mycket!

Jag kommer att skriva mer om kinesisk läkekonst senare.