torsdag 30 juni 2011

Entrecote med stekt äggplanta och paprika

Än en gång, så enkelt, men så gott. En bra köttbit, en paprika och två paprikor är allt du behöver. Och olivolja.


Tid: ca 30/15 minuter plus köttet ska stå framme en timme före. För 5 personer.

Ta fram köttet i tid så det inte är iskallt när det ska stekas. Skär lagom tjocka skivor av köttet. För vår familj går det åt ett knappt kilo, och vi tycker skivorna ska vara ca 2,5-3 cm tjocka.

Skär äggplantan i skivor på längden. Strö lite salt mellan skivorna och låt dem stå 10 minuter (om du har mycket tid så gärna upp till en halvtimme). Krama sedan ur dem och stek dem i mycket olivolja på låg värme på bägge sidor, i omgångar. De ska bli helt mjuka. Krydda med svartpeppar.

Stekt till sist paprikaringarna. De behöver inte bli helt mjuka.

Salta och peppra sedan biffarna, och stek dem några minuter per sida, så mogna som du själv vill ha dem. Mannen lagade en snabb sås av stekskyn med lite rödvin.
_

onsdag 29 juni 2011

Grillad maletköttbiff med kokta rödbetor, lök och morot

Kan det bli enklare och godare? Kan månne någon påstå att denna rätt inte är hälsosam?


Tid: 30/15 minuter - eller kanske svårt att säga hur länge då förberedelser för grillandet också tar lite tid i anspråk. För 5 personer.

Maletköttbiffar har jag beskrivit förr, så hänvisar till ett tidigare recept, även om mannen kan ha lagt lite annan kryddning den här gången. Det var nötkött, och viktigt när man grillar på utegrill är att forma biffarna tillräckligt noggrant så de hålls ihop, att inte ha för het grill och att inte grilla för länge.

Vi kokade rödbetor till, 5 stycken mellansmå, i en kastrull i ca 20 minuter. Lökarna med större delen av blasten kvar, två per man, samt de fem söta små morötterna, fick koka ca 7-8 minuter i en egen kastrull.

Serverades med bara smör till, samt en del hackade råa blast. Muuuums!
_

Pion - världens vackraste blomma

Undrar om jag skrev ett helt identiskt inlägg för ett år sedan... kanske det, men jag ids inte kolla. För jag är fortfarande av samma åsikt, och varje pion som slår ut från sin stora, runda, vackra knopp är ju ändå en ny pion.



_

tisdag 28 juni 2011

Nyhet i trädgården: magnolia

Vi har fått två magnolior av en givmild grönfingrad grannfru. Den ena har vi planterat invid kompostbänken, den andra lite längre ner på gårdsplanen. Den vid kompostbänken är lite mer buskformad, den andra mer som ett träd.


Vill gärna ha lite unga träd på vår gård, för emellanåt måste man ta ner av de stora, annars blir man i blåsten med dem. Vår halvstora kastanj har fått rejält stryk av de två kalla vintrarna och ser ganska ensidig ut, och börjar dessutom vara ganska i vägen.

Vi vet inte exakt vilken sorts magnolia vi har, men grannfrun tippade på att blommorna är vita. Den lär bli ungefär 4 meter hög. Magnolian är ganska känslig och jag hoppas den ska klara av våra vintrar.

Den ser i alla fall fin ut än så länge. De nya bladen som kommer är alldeles mörklila. Den gör många nya skott hela tiden från stammen.

(Bilden är lite otydlig, men trädet/busken står alltså precis framför bänken och är drygt midjehögt.)
_

måndag 27 juni 2011

Sommartips: osthyvel till smöret

Många använder oivariini (som Bregott i Sverige) hellre än smör för att smöret är för hårt att breda. Själv använder jag bara smör.


Under större delen av året har jag alltid ett tredjedels paket i rumstemperatur i en smörbytta med lock. Nu under sommarn tycker jag det blir för mjukt, och då har jag ett annat tips (som också funkar på vintern):

Hyvla det kylskåpskalla smöret med osthyvel!


_

söndag 26 juni 2011

Liten liten gurka

Min växthusgurka, nyhet i växthuset för i år, har redan haft många fina gula blommor. Nu har den en ca 4 cm lång gurka. Den borde bli 20-30 cm, och jag undrar om den verkligen ska lyckas växa så mycket ännu?


_

Testat: majslinguini

Som jag berättat förr, så tål jag inte vete. Eftersom jag alltid gillat pasta har jag testat flera olika vetefria pastasorter. Den senaste på listan är majslinguini. De är som smala tagliatellen och är gjorda på ekologiskt majsmjöl.

Min bedömning: riktigt goda! Nästan som riktig tagliatelle. Jag köpte dem på Ruohonjuuri i Helsingfors.

Jag åt pastan igår med en gräddig sås med bland annat rucola.
_

lördag 25 juni 2011

Sommarklassiker: kokta majskolvar med smör

Det här ska väl nästan ätas varje sommar (om man tål majs). Även om vi inte tycks ha ätit det förra sommarn, för det är helt obloggat åtminstone!


Tid: 20/5 minuter. 1-2 majskolvar per man.

Vi satte vatten att koka i den största kastrullen. Vi putsade majskolvarna och lade dem i, tillsammans med 1-2 tsk salt, när vattnet kokade. De fick koka ca 7 minuter. (Om de inte är klara då så brukar det ta högst 10 minuter. Man ska absolut inte koka för längre, de blir hårda på nytt efter ett tag annars!)

Vi stack in tandpetar i ändorna och åt med mycket smör och lite nymald salt och svartpeppar. Var och en med egen teknik. Vi åt en majskolv per man men två hade varit bättre, vi åt sedan några ostsmörgåsar till.

Jag kom förresten just på varför inte åt majskolvar förra sommarn: det var så klart för att lilla flickan hade vickevicktänder hela sommarn. Det är jobbigt att äta majskolvar om framtänderna inte sitter! :)
_

Spaghetti med äggröra, grädde och rucola

Det blev ganska mycket äggröra över i morse när jag inte visste hur hungrig familjen var. Äggröran gick åt tillsammans med en stor bunt rucola från trädgården i en gräddig pastasås.


Tid: 20 minuter. För 5 personer.

Började med att sätta spaghettivattnet och koka. Jag fick lägga mitt pastavatten i skild kastrull - jag, som inte tål vete, hade den här gången majslinguini.

Under tiden såsen, så klart. En ny lök skivades med blast och allt, frästes i en stor klick smör ett par minuter. Så hällde jag på 2,5-3 dl grädde. Till sist salt och peppar samt äggröreresten, som kanske bestod av 4 ägg.

Hällde såsen över den färdiga avrunna pastan, och strödde den grovt skurna rucolan ovanpå. Muuums!
_

torsdag 23 juni 2011

Glad Johanne kära bloggläsare!!

Nu ska jag stänga datorn inför helgen, även om jag inte kan garantera att det håller. Men jag har inget förbloggat heller, så det kan bli tystare än vanligt här. Jag brukar nämligen ha väldigt knalt med läsare här under stora helger.


Gla Johanne på er allihopa! Kopel å och ha en fin helg!

= Glad midsommar. Ta det lugnt och ha det bra!

onsdag 22 juni 2011

Läst: Laihdu pysyvästi av Pertti Mustajoki och Ulla Leino

"Laihdu pysyvästi - hallitse painoasi", på svenska ungefär "Banta hållbart - kontrollera din vikt". Tja, ingen vidare översättning, men ungefär det betyder den fullständiga titeln på svenska. Boken är skriven redan år 1993, men har reviderats till en ny bok år 2002. Men Mustajokis tankar har inte ändrat mycket sedan den här tiden.

Jag läste boken på två dagar. Det gick inte många timmar. Delvis kan jag tacka lättlästheten, delvis de många bilderna, men tyvärr, delvis, det magra innehållet. Bokens 130 sidor är uppdelade huvudsakligen på sex kapitel: fetma, bantning och viktkontroll, koständringar, ändring av matvanor, motion och hur du gör efter avslutad bantning.

Budskapet i boken är det "gamla vanliga" hos skolmedicinen:
  1. Övervikt beror bara på en enda sak, och det är så kallad positiv energibalans. Det vill säga man äter för mycket i förhållande till hur mycket man motionerar.
  2. För att gå ner i vikt ska man minska på fettet i första hand, för det innehåller mer energi per viktenhet än annan mat.
Inte i hela boken står ordet insulin, eller hormoner, eller att fetma påverkas av sammansättningen i maten. Det ingår helt enkelt inte i konceptet. Är man fet så äter man helt enkelt för mycket, punkt. Även om det finns otaliga feta som inte alls äter för mycket. Många äter t.ex. för lite.

Några sakfel finns också. Förstås det klassiska totalt värdelösa resonemanget att man kan gå både upp och ner t.ex. 10 kg på 10 år genom att äta typ 40 kcal mer eller mindre varje dag. Så är det så klart inte. Kroppen söker en balans, och 40 kcal rubbar inte en balans!

Ett sakfel, som jag dock kan förlåta författarna då boken gavs ut för 9 år sedan, är detta:
"Yhteistä kaikille näille dieeteille [Atkin, Zone, Montignac] on, että ne ovat niin kaukana ihmisen normaalista syömisestä, ettei kukaan voi elää niillä jatkuvasti."
Det vill säga:
"Gemensamt för alla dessa dieter [Atkins, Zone, Montignac] är att de är så långt från mänskans normala kost att ingen kan leva på dem i längden."
Hah! Vilket struntsnack.

Nå - i slutet av boken, möjligen ett avsnitt som reviderats i den senaste upplagan, står det i alla fall att ifall metoderna som beskrivs i boken inte fungerar så kan det finnas någon annan metod som passar bättre. Det tycker jag låter mer ödmjukt.

Och så det klassiska misstaget att man tänker att mänskan kan kompensera sitt så kallade överätande med motion och gå ner i vikt. Det har man tack och lov på senare tid insett att inte fungerar.

Många bilder finns det i boken som jämför det "onyttiga" alternativet med ett "nyttigare", som ofta har till och med hälften mindre kalorier. Gemensamt för dessa exempel är att det nyttigare alternativet ser tråkigt och torrt ut. Jag skulle i samtliga fall välja det så kallade onyttigare. Med det menar jag inte att alla mänskor når bättre vikt med det så kallade onyttigare, men det nyttigare är liksom inte gastronomi enligt mig, utan mer kaninmat. Om jag får vara lite ironisk :).

För att försöka hitta några bra saker i boken, så var det avsnitten som inte hade direkt med kostens sammansättning att göra, utan med matvanorna. Där fanns många kloka ord. Som att man ska äta lugnt och långsamt, invänta mättnaden. Och att ett sug inte alltid behöver tillfredsställas, det kan gå om. En kedja som leder till överätande av skräpmat kan brytas på många olika ställen i kedjan - om man ser till att förhindra de små länkarna kan man hindra slutskedet.

Det kanske allra klokaste i boken var stycket som handlade om att man inte får ge upp när man gör snedsteg. Alla gör snedsteg. Att göra snedsteg är inte att misslyckas. De är olika saker.

Min slutsats är att detta definitivt inte är en läsvärd bok. Det finns många bättre böcker om man vill gå ner i vikt.
_

tisdag 21 juni 2011

Biffar med mald lever med citron-yoghurtsås

Jag har nångång gjort biffar på mald lever förr, men det här var på lite nytt sätt med citron-yoghurtsåsen, som passade väldigt bra till. Det som jag brukat göra förr är att blanda malet kött och mald lever, smaken blir godare då tycker jag.


Tid: 25-30 minuter. För 5 personer, och det blev över ett par portioner också.

Blandade 350 gram malet ekologiskt nöt-gris-kött med 400 gram mald nötlever (skulle räckt med lite mindre också). Kryddade med salt och peppar, samt rörde ner ett ägg, lite röd sås och ett par skedar kokosmjöl (vetemjöl eller skorpsmulor går också för den som tål vete).

Stekte ett par squaschar som var skivade på längden. Stekte biffar av smeten i smör och ankfett (för att vi fortfarande har ankfett kvar efter den senaste hela ugnsankan...) i gjutjärnspanna. Smeten är lite klurigare att få att hålla ihop än vanliga färsbiffar, så man får koncentrera sig lite.

Jag gjorde en kall sås av ungefär lite mer turkisk yoghurt och lite mindre creme fraiche (bägge går, det beror på vad du råkar ha hemma!), det rivna skalet av en halv citron, några skedar pressad citronsaft, en sked röd sås samt salt och peppar.
_

måndag 20 juni 2011

Om fettets katabolism...

... och annat biokemiskt. Min sommarkurs om enzymer och ämnesomsättning på Öppna Uni lider mot sitt slut.

Jag föll ganska rejält av kärran i början med alla enzymräkneövningar och krångliga enzymatiska reaktioner, men själva ämnesomsättningen var som tur lättare att förstå. Det är ju till stor del bekanta saker för mig.

Av den besvärliga början fick jag i alla fall den ödmjuka insikten att enzymer är otroligt avancerade grejer och otroligt viktiga! Jag har också förstått vad ett enzym egentligen gör. Alltså med vilken mekanism de försnabbar en kemisk reaktion. Den flyttar helt enkelt på atomer i molekyler från ett ställe till ett annat så att atomen ska komma rymdmässigt närmare den atom den ska reagera med. Helt självklart, inser jag nu.

Senaste gången talade vi om fetter och kolesterol. Hur biokemiskt man än försöker se på en så omdebatterad sak som dessa, så blir det ju alltid diskussion! Vår föreläsare Pirjo Nikula-Ijäs, som ser det hela ur biokemins synvinkel, kunde inte förstå varför läkarna har fått för sig att kolesterolvärdena i blodet är något man ska sänka för att få bättre hälsa. Statiner (kolesterolsänkande medicin) tyckte hon var totalt onödiga och felaktiga i de allra flesta fall. Kolesterol är ju helt enkelt ett byggnadsmaterial som används till att bygga upp viktiga ämnen i kroppen, bland annat alla könshormoner, samt cellväggar. Varför skulle man medicinskt försöka minska halten av detta i blodet, tyckte hon. Jag kunde så klart bara hålla med!

I morgon kväll har jag den sista föreläsningen. Jag vet inte om jag nånsin kommer att tenta kursen, då jag missade de flesta räkneövningarna. Kursen har oberoende varit värd att gå på!
_

Föreläste för barn

För några veckor sedan höll jag två kostföreläsningar för barn på Rehabilitering Orton i Helsingfors. Där rehabiliteras bland annat personer med reumatiska sjukdomar. De hade organiserat en  familjerehabiliteringsvecka för svenskspråkiga familjer, och jag föreläste skilt för föräldrarna och barnen.


Jag talade två timmar med föräldrarna om bland annat anti-inflammatorisk kost och förebyggande av övervikt hos barn, och hade sedan två timmar med barnen.

Det yngsta barnet var i fyraårsåldern, och det äldsta redan en ung vuxen, så det var minst sagt utmanande att hitta på två "föreläsningar" som skulle engagera allihopa. Jag beslöt att hålla en mer "teoretisk föreläsning", där jag talade om sammansättning av tallrikar och hurdan mat som är nyttig och bra, och hurdan mat man gärna ska äta mindre av, samt en med smakskola.

På den första lektionen talade och frågade jag först. Barnen var mycket aktiva! Sedan fick barnen klippa ut maträtter ur tidningar jag haft med, och lägga dem på papperstallrikar. Några av resultaten ser du på bilden. Alla lyckades mycket bra. Det yngsta barnet klippte visserligen ut lite andra saker än mat också :).

På den andra lektionen hade jag valt morot som tema för en sapere-inspirerad smakskola. Sapere är metod för att lära känna sina sinnen och sin egen smak med hjälp av olika smakövningar. Metoden utarbetades i Frankrike på 1970-talet av Jacques Pui­sais som var orolig för att den massproducerade västerländska maten som serverades bland annat skolbarn riskerade att skapa så kallade ketschup-barn, som blev beroende av livsmedelsindustrins söta och salta, förenklade, smaker.

Vi smakade på morot i sex olika former, och analyserade och diskuterade utseende, doft, känsla i munnen, ljud och smak. Det fanns rå morot av två sorter - inhemsk och italiensk. Så fanns det kokt morot, morotspuré, och riven morot på två sätt - finriven och grovriven.

Nästan alla barnen kände en klar skillnad mellan den finska och italienska moroten och tyckte den finska moroten var godare. Flera sade att den italienska hade en bismak av kemikalier (!).

Nästan alla barnen föredrog den finrivna moroten framöver den grovrivna. Det som serveras i skolor och andra lunchrestauranger är oftast närmare den grovrivna. Jag, liksom barnen, tyckte den finrivna hade mer smak och var saftigare.

För övrigt hade barnen använt väldigt fyndiga beskrivningar av både utseenden, dofter, känslor och smaker. Bland dofterna fanns somrig doft, björksav, maskros, nässlor och diskmedel. Bland utseendena sågspån, "äckligt" och randig, och bland smakerna erikeeper (lim), babymat, och så sött, beskt, gott, saftigt, med mera.

Det var givande att tala om mat för dessa familjer. De hade många bra frågor också. Feedbacken var också positiv.

I höst kanske det blir mer verksamhet med skolbarn, men mer om det senare.
_

söndag 19 juni 2011

Paprika fylld med malet kött och hirs, med mynta-yoghurtsås

Jag hittade fina paprikor till billigt pris, visserligen från Holland, men omöjliga att motstå. Jag köpte många. Fem gick åt till denna rätt!


Tid: 40 minuter. För 5 personer.

Jag skar ändan, den med skaftet av 5 stora tvättade paprikor och skar bort innankråmet. Jag satte 1,5 dl hirs att koka i lättsaltat vatten. Jag fräste 350 gram malet kött, några cm hackad squasch och ett par lökar i smör i stekpanna. Rörde ner den färdiga hirsen i köttröran, samt 1-2 dl riven ost.

Fyllde paprikorna, trottade fyllningen ganska tät. Kokade upp vatten, ca 3 cm högt, i två kastruller, och lade de fyllda paprikorna med sina lock på att koka där. Passa upp så de inte välter och så inte vattnet når för högt upp! Fundera på förhand ut så alla ryms lagom och stöder varann! Jag saltade vattnet. Efter ca 15 minuter tror jag de vara klara. De ska vara ganska mjuka, men behöver inte vara mjuka helt igenom.

Under tiden lagade jag mynta-yoghurtsåsen. Jag hämtade en stor näve mynta från trädgården som jag hackade i små bitar med kniv. Rörde ner den i en blandning av 3 delar turkisk yoghurt och 1 del creme fraiche. Kryddade med salt och peppar.

lördag 18 juni 2011

Hemlagad glass med choklad och mynta

Lagade häromdagen glass igen. Den här gången med mynta-, kakao- och kaffesmak.


Tid: 10-15 minuter förberedelser, ca 45 minuter i glassmaskin. För 4-5 personer.

Vispade 1,5 dl vispgrädde nästan till vispgrädde, det ska vara lite löst ännu. Rörde ner 2 äggulor i 1,5 dl mjölk i stavmixerns kärl. Lade en stor näve mynta i samma kärl och stavmixade. Vispade 2 äggvitor till skum. Rörde ner 2-3 skedar kall espresso, 3 msk socker och 5 msk kakaopulver i myntaröran. Rörde sedan till sist ihop allt och hällde i glassmaskinen, och lät gå tills den var klar. Dekorerade med citronmelissblad. Muuuums!
_

Läst: Sjukdomars uppkomst av Henrik Brändén

Det här var en intressant och lärorik bok, även om den inte var så speciell egentligen. Underrubriken lyder "Varför blir man sjuk?", och det var så klart det som intresserade mig.

Boken är skriven år 2007 och har ca 240 sidor i relativt litet format. En del bilder ingår också.

Brändén går ingående igenom hur bakteriesjukdomar uppkommer, samt andra infektionssjukdomar, hur immunförsvaret fungerar och vilka sjukdomar som har med immunförsvarets funktion att göra. Bokens sista del behandlar andra sjukdomar, som ärvda sjukdomar, cancer, hjärtinfarkt och stroke, KOL och alzheimer.

I början förklaras ingående hur bakterier är uppbyggda och vilka vägar den försöker sprida sig i mänskokroppen. Också virus och parasiter beskrivs. Och så hur kroppens försvar reagerar på dessa: först olika typer av fagocyter och komplement, sedan själva immunförsvaret. Spännande hur kroppen har så många system för att bli frisk, tycker jag!

I slutet fanns ett appendix med intressanta texter om bland annat infektionssjukdomarnas historia. Liksom jag läst i många andra källor verkar ju de flesta infektionssjukdomar ha uppkommit först i samband med civilisationen och jordbrukbrukets ankomst. Många sjukdomar spreds till oss från husdjuren, t.ex. influensa, mässling, smittkoppor och turberkulos.

Det bästa med boken var att den var lättläst och på "lagom" nivå för mig. Saker förklarades detaljerat men på ett bra sätt, med bilder till. Nu fick jag också en gång för alla klart för mig vad skillnaden mellan influensa och förkylning är (även om forskarna fortfarande inte är ense om hur förkylning uppkommer!), och varför snoret ibland är gult och tjockt, och ibland rinnande. Det är ju döda fagocyter som gör snoret gult, samma som gör varet gult. Och de kommer när det finns bakterier att bekämpa, inte ännu i en vanlig virusinfektion, som förkylning, eller ens influensa.

En enda vanlig sjukdom saknade jag i boken, kanske den vanligaste av alla i min omgivning, nämligen öroninfektion. Annars var alla de vanligaste och även historiskt sett viktigaste krämporna med.

Och en sak vill jag kritisera boken för. Redovisandet för hur hjärtsjukdom och ateroskleros var ganska svagt, även då jag beaktar att boken är 4 år gammal. Där stod till exempel att grädde och smör försämrar kolesterolet ger ateroskleros. Som källa till det stycket hade författaren tydligen använt en enda professor från Karolinska Institutet, vilket är ganska kortsynt i ett så väldigt debatterat ämne. Författaren kunde hellre ha läst en bra och mer vetenskaplig bok om kolesterolet, t.ex. av Uffe Ravnskov.
_

fredag 17 juni 2011

Inre filé av ren med paprika, blomkål och ny lök

Så här längre tog det innan vi var på tumanhand, mannen och jag, och kunde äta det sista av Rudolf renen, som vi fick från Lappland i november. Det var nämne inre filén, och den räcker bara till två.


Tid: ca 30 minuter. För två personer.

Jag tog fram renfilén en timme på förhand i rumstemperatur. Jag stekte den sedan i smör i gjutjärnspanna på alla sidor, varefter jag satte in en stektermometer i den och vände den därefter bara så mycket jag lyckades.

Samtidigt stekte jag fyra stora paprikabitar och 5 små nya lökar i pannan.

Jag ångkokade en halv stor blomkål till, som skulle serveras med smör.

När renens temperatur visade 50 grader tog jag bort den från pannan och virade in den, paprikan och lökarna i en bit folie, fortfarande med stektermometern i. Den fick vila ca 12 minuter. I slutet av den tiden hade temperaturen passerat 59 grader och börjat sjunka igen. Perfekt! Salt och peppar var allt renen ville kryddas med den här gången. Mannen skar filén i skivor. Mums!
_

torsdag 16 juni 2011

Vilken är den bästa sommarmaten? ... och drycken? Rösta!

Jag blev så sugen när jag började lista upp allt möjligt gott som hör sommarn till. Rösta på 3-5 favoriter uppe till höger i bloggen!

Det finns en omröstning för mat, en för dryck.

Finns dina favoriter inte med? Svara med en kommentar!

Smoothie med vattenmelon, blåbär och mynta

Mynta är en mångsidig ört och den sprider sig snabbt så man har massor av den. I smoothie är den speciellt god!


Smoothiekock idag: jag. För två personer (barnfritt veckoslut).

En banan, en bit vattenmelon, en näve blåbär, en stor näve mynta och en lite mindre näva citronmeliss från trädgården, en halv pressad citron. Allt i blendern bara, och så är det klart!
_

onsdag 15 juni 2011

Nypotatis på LCHF-vis, version 2, med matjessill och ägg

Häromdagen lagade jag nypotatis på LCHF-vis. Den här varianten är ännu mer lchf, främst för att det var lite mindre potatis. Kolhydraternas energiprocent är här 9 % och mängden 17 gram.


Tid: ca 20 minuter. För 2 personer.

Började med att sätta vatten att koka för både äggen och potatisen. I mitt fall, ganska små potatisar, skulle de ha ungefär lika lång tid. Jag kokade då ca 10 små potatisar och 5 ägg.

Mannen lade matjessillen att dra en stund i lite hackad dill och olivolja och de överblivna fyra små ansjovisfiléerna från föregående gång.

Vi smalt ca 100 gram smör i en kastrull. Allra sist hackade jag tre blast från nya lökar, de är så goda i början av sommarn. Klart!
_

tisdag 14 juni 2011

Ny gurka i växthuset

Vi skaffade på veckoslutet en ny planta till växthuset. Jag sa åt mannen att vi understöder småföretagare idag (med andra ord inte Plantagen...) så vi åkte till Helling, för att köpa ett par squaschplantor och två rosor. Dessutom får man bra service där, och man vet att de kan sina plantor.


Men vi kom hem med även den här gurkplantan och en liten chiliplanta. Det ska bli spännande att följa med hur den blir! Förra året hade vi djungelgurka, och det var minnsann en djungel, det! Haha, tänk så här liten var den också i början.
_

måndag 13 juni 2011

Sevärt: Bon Appétit på Heureka

För ganska många veckor sedan besökte vi utställningen "Bon Appétit - äta tillsammans"vetenskapscentret Heureka. Utställningen pågår ända till 18 september så du hinner bra se den ännu.

Vi tillbringade säkert ett par timmar på Bon Appétit, och gick sedan ännu igenom resten av Heureka också, det är många år sedan vi senast var där.

Det fanns många trevliga saker för barnen på Bon Appétit. Jag gillade särskilt vikten av mångfald, lokal mat, olika kulturer, och det att mat inte är bara näring och energi utan också smak och social närvaro.

Här kommer några bilder.


Balans i livet ska det vara! Lilla flickan balanserar mat, socialt umgänge och familj. Eller något sånt.



Vilken mat är snabbast? Jag står och vevar för brinnkära livet, men har ju dragit nitlotten - en riktig maträtt, och den är ju inte snabb. Hamburgaren och franskisarna åker snabbare...



Mellanflickan funderar på en hurdan ätare hon är. Detta test gav ganska bra resultat - för henne är det viktigt med positiv stämning kring bordet, även om hon är en riktig gourmet.



Hela familjen tävlar i frågesport vid de fem diskhoarna. Frågorna handlade om allt möjligt med näring och kost och mat. Flickorna mina klarade sig ovanligt bra, tänk vad de kan mycket! :)

Det som jag tyckte vara allra roligast var en gissningslek där en person från ett land (där fanns länder från hela världen) berättade om sin favoriträtt på sitt eget språk (plus tolkning). Berättade om hur den smakade, ursprunget, minnen från barndomen, sedan mer tips som ingredienser... medan man fick försöka gissa vad det var för en rätt. Spännande!

Lite kritik kan jag också framföra... Givetvis var fettskräcken och kolhydratkärleken stark framme, vart och ett land har ju fått lokalisera kostråden, tydligen. Här på en informationsskylt kan du läsa lite om principerna som visades också på Heureka.


Alltså, femte "budet": fettsnåla maträtter. Suck... Måttligt med vitaminer antar jag är bara dålig översättning. Varför skulle man vara måttlig med vitaminer? Eller menar de tillskott? Hmmm.

utställningens hemsida finns mycket information och ganska roliga spel, genomförda visuellt trevligt. Till exempel i detta spel http://bonappetit.heureka.fi/sv/pourquoi-manges-tu/quelle-recette-es-tu.php var skoj.

Men i ett annat av spelen ser man samma fetträdsla som för övrigt hos myndigheterna i Finland. Jag skulle berätta hur jag ätit under en hel dag, genom att välja livsmedel på min tallrik. Så räknade programmet ut hur jag ätit, och kom faktiskt ganska nära min normala sanning. Här är resultatet (lite svag lokalisering där, engelsk text finns kvar i översättningen):


Alltså - kolla bara vad det står: Hälften av måltiden borde bestå av stärkelserika livsmedel, frukt och grönsaker. Suck...

Men i sin helhet en sevärd utställning, särskilt för barnen men också för oss vuxna.
_

Så här ser stora flickan på mitt jobb

Stora flickan, nu 13 år, har än en gång gjort ett kollage om hur hon ser på mitt jobb. Hon ville gärna att jag publicerar det :).

_

söndag 12 juni 2011

Sallad med maletköttbiffar och feta

En het sommardag till. Då vill man äta enkelt men gott och näringsrikt.


Tid: ca 20 minuter. För två personer.

Mannen lagade biffarna. De bestod av malet nötkött, salt, peppar, lite senap, cheddarost, och hackad basilika. Stekta i ankfett, bara för att vi råkar ha överblivet ankfett hemma.

Till detta lagade han en sallad av ekbladssallad och rucola, och tärnad fetaost. Han stekte också några paprikaringar en minut i pannans eftervärme.

På det en sås av avocado och yoghurt, med en skvätt olivolja i och salt och peppar.

Supergott!!
_

lördag 11 juni 2011

Kirskålssallad och rökt makrill

Har du testat att äta kirskål? Det hör till de mest besvärliga ogräsen på min gård, och nu beslöt jag att börja dra nytta av dem istället :). Här kan du förresten läsa mer om nyttiga ogräs: Marthornas guide, Vilda grönsaker.


Tid: 10 minuter. För 2 personer.

Plockade lite kirskål, rev i lite mindre bitar. Försökte hitta så späda blad som möjligt. Rev också lite ekbladssallat och rucola. Skar en halv gurka i bitar och likaså två tomater. Dressade med olivolja och lite balsamvinäger, ett par kvarndrag salt och peppar. Rörde om.

Serverade med en rökt makrill, lagom för två personer, samt rester av gårdagens avocadoröra. Klart!
_

fredag 10 juni 2011

Nypotatis på LCHF-vis: med bacon, feta, ansjovis och avocado

Det du! Jag har räknat kolhydraterna på fineli.fi, och det totala innehållet kolhydrater är 11 energiprocent, och 27 gram/portion. Så inte strikt LCHF, men nog moderat LCHF. Hur som helst, gott om fett och väldigt gott!


Tid: 20 minuter. För 2 personer (vi har barnfritt).

 Först kokade vi nypotatis. En ordentlig portion per man. Mannen stekte nio skivor bacon och lade dem på tork på ett par hushållspapper. Så gjorde han en sås av fyra hackade ansjovisar, en stor bunt klippt dill och en tjock skiva smör som han lätt puttra sakta några minuter. Han hällde även baconfettet med :).

Jag gjorde en röra, lite som en guacamole men med eget recept av två härliga mogna avocadon (en skulle räckt, det blev en del över), en halv creme fraiche och ett par stora skedar turkisk yoghurt, 1-2 matskedar pressad citron, en krossad vitlöksklyfta, en slurk olivolja, och salt och peppar.

Mannen hackade baconen i små bitar. Han skar ca 80 gram fetaost i små kuber.

Lade upp på tallrikar: först potatisen, sedan bacon och fetaost, såsen, och avocadoröran.
_

Enzymer och ämnesomsättning - bakslag...

Jag har valt en sommarkurs på Öppna Uni i år - Enzymer och ämnesomsättning. Jag fick en liten chock när nivån verkade vara lite annan än på de tidigare kurserna... På de första föreläsningarna har jag verkligen tvingats gräva i bakhuvudet efter all möjlig gymnasiekemi som jag trodde jag aldrig skulle behöva. Karboxylgrupper, reducering, fosfylering, koinhibitatorer...

Och på föreläsningarna ser det ut som på bilden. Det är Pirjo Nikula-Ijäs som föreläser.


... och räkneövningar! Hjälp. Jag får kämpa lite. Men intressant är det, senast talade vi om fettförbränning, ATP, ADP, glukoneogenes och annat som jag i alla fall har ett hum om.
_

torsdag 9 juni 2011

Smoothie: havtorn och honungsmelon

Smoothiekock idag: jag själv. För 5 personer.

Skar en tredjedels honungsmelon i bitar. Lade i blendern 2 bananer, honungsmelonbitarna, ca 1 dl kallpressad havtornssaft, ett par skedar torkat havtornskross, en rejäl skopa turkisk yoghurt och lite vatten. Jättegod!
_

onsdag 8 juni 2011

Method Putkisto 30 dagars intensivprogram - slutrapport

I maj genomförde jag ett 30 dagar långt Method Putkisto-program med träningar ca 5 gånger i veckan. Vi gjorde vissa kroppsmätningar i början. Nu ska jag avge slutrapporten.


I slutmätningarna kunde jag konstatera att jag sittande kunde böja mig framåt 5,5 cm längre än förut, att min kropp böjer sig bättre i sidled särskilt åt höger, att mina axlar rör sig bättre och att min andningskapacitet blivit 2 cm bättre. Andningskapaciteten mättes så att man tog måttet över bröstkorgen (där BH-bandet går) med tomma lungor och med fulla lungor, och subtraherade dem från varandra.

Andra skillnader jag kände var att musklerna och senorna framtill vid höften är betydligt mer markerade, deffade, än förr, att överarmens muskler och likaså vaderna deffats och att insidan av låret känns fastare. Dessutom har svanken minskat i djup och jag kan böja mig ner med raka ben så att handflatorna enkelt tar i golvet och huvudet i knät, jag liksom "viker mig på mitten", vilket jag inte förr gjort.


Även huvudet/nacken är aningen rakare än förr...? Kanske. Utgångsläget till vänster, slutläget till höger. Visst är det väl lite rakare. Och axlarna är faktiskt rakare, de var på olika höjd i början.

Jag är mycket nöjd med programmet och rekommenderar det åt alla som vill bli vigare och mjukare, samt få vackrare kropp och bättre kroppsuppfattning.
_

tisdag 7 juni 2011

Hur knyter man en sarong?

Nu i hettan passar jag på att sända mina sarongknytningsavsnitt från förra sommarn i repris. Jag har i år fått två nya saronger och jag älskar dem.

Jag knyter omväxlande på olika sätt, både som kjol och som klänning.

Knyta sarong - del 1

Knyta sarong - del 2

Knyta sarong - del 3

måndag 6 juni 2011

Det gror igen!

För några veckor sedan berättade jag vad jag hade sått. Nu har det mesta redan grott!

 Rödbeta (med god vilja, bland ogräset...)

 Dill

 Broccoli!

 Ärter

 Spenat

 Rucola. (Varför är den full med små hål - vet någon?)

Sallad

... och jordärtskocka. Den kommer så klart överallt också där vi inte alls bett den komma. Typ i potatislandet och i växthuset... suck! :)

Väntar ännu på moroten, persiljan, rosenbönorna (såg en, men någon buse har bitit av den lilla lilla plantan :( ) och grönkålen. Och potatisen, så klart.

Och när jag nyss var ute för att fotografera de pikusmå plantorna sov redan mina kära söta tusenskönor, som jag förresten till min stora glädje hittat redan på tre olika ställen på tomten.

_