Ozonerad olivolja mot rosacea

Som jag har skrivit redan för fem år sedan i inlägget Spannmålsfritt mot rosacea, så lider jag av acne rosacea, även kallad vuxenacne, sedan 18 år. På finska kallas den ruusufinni.

Det skedde ju ett hujsig förbättring då för fem år sedan när jag slutade äta vete, vilket syns på bilderna i det ovan länkade inlägget. Dessvärre blev min hy för några år sedan igen sämre. Jag har försökt sköta den enligt bästa förmåga och har också identifierat vissa nya saker som irriterar den: citronsyra E330, chili, stress, brist på vila, brist på basbildande kost.

Min hy är alltid bäst på sommarn, och blir från mitten på hösten gradvis sämre ända till mitten av maj ungefär. Vad det beror på är svårt att veta, då det är så många saker man göra annorlunda på sommarn än under resten av året: solsken, D-vitamin, barfota, utevistelse, vila, råkost och färska grönsaker, mindre skärmtid, värme, luftfuktighet.

Nu i sommar har hyn varit sämre än tidigare somrar, så jag har sett mig om efter nya metoder. Då stötte jag på ozonerad olivolja. Jag hade hört om den förut via en kund, men nu hade några försäljare på Ruohonjuuri testat den och den fanns i deras hylla. Jag beslöt mig för att testa och här är resultatet.

Utgångsläge:

 

Efter 9 dagar:

Så det ser lovande ut. Jag har använt "stark", den näststarkaste av fyra olika styrkor. Jag fortsätter lägga på ett tunt lager varje morgon och kväll, har snart hållit på i två veckor. När jag läst folks bloggar ser jag varierande resultat - vissa har fått hjälp, andra inte. Olivoljan ska funka förutom på rosacea också på bl.a. fotsvamp, vårtor och sår. Enligt en erfarenhet på nära håll funkar den synnerligen effektivt på fotsvamp och nagelsvamp också.

Hur funkar den då? Enligt produktbladet så funkar den antimikrobiskt (inte bara mot bakterier utan också svampar, virus och parasiter), frigör syre på huden och hjälper upp cellandningen. Dessutom gynnar den vissa tillväxtfaktorer som bildandet av nya blodkärl och ger ett antioxidantskydd. Med andra ord desinficerar och syresätter den.

Den ozonerade olivoljan innehåller givetvis inga parabener eller andra kemikalier, och den har inte haft några biverkningar som rodnad eller klåda, vilket så gott som alla andra medel jag testat haft. Den luktar kanske lite otrevligt men det vänjer man sig vid. Min hy har dessutom blivit smidigare och flagar inte alls.

Så du som har hudproblem av något slag - kanske värt att testa? (Jag har inget med tillverkaren av det här medlet att göra, och det finns flera som producerar ozonerad olivolja. Jag delar bara med mig av mina erfarenheter om det skulle kunna hjälpa någon!)

Nya mjölken testad: Arla-Ingmans gammaldagsmjölk

Härligt, alltså. I förrgår hittade vi denna mjölk i matbutiken. Jag publicerade några bilder av mjölkpaketet på min Facebook-sida redan vid femtiden, och på en timme tror jag 20 personer hade gillat bilderna och nyheten om mjölken, och nästa dag över 50. Den populäraste nyheten jag nånsin skrivit!

Det har alltså kommit en ny mjölk: ekologisk helmjölk. Fetthalten är 4,1-4,4 % beroende på bland annat årstidsvariation. Den smakade jättegott. Barnen gillade den också. Stora flickans ögon lyste när hon fick syn på den i kylskåpet, nästan som om hon hittat en gåva. "Jättegod", var bedömningen. "Gräddig, men god".

Lite pris har den tyvärr också, men man får ju mer energi för priset då man jämför med den ekologiska lättmjölken som kostar lika i vår butik. K-supermarket i Iso Omena: 1,59 euro/l. På Facebook läste jag prisrapporter på 1,39 euro och 0,99 euro. Mjölken har hittats på både K-butiker, S-market, Prisma och Alepa.

Vi kommer klart att övergå till den här, köper varken ekolättmjölk eller vanlig röd mjölk mer.

Har du hunnit smaka redan?
_

Biffar av hemmalet getkött med purjo-morot och trattissås

Minsann originellt. Men verkligt gott! Ingen seg get denna gång! Vår nya lilla köttkvarn funkade bra.

Tid: 30-35 minuter, plus malandet av köttet som nästa gång kommer att gå betydligt smidigare.

Vi malde köttet. Det var en "rullad" av geten, dvs en ganska så seg och platt bit, samt en bit nötkött, också det lite senigt. Utmärkta för ändamålet. Det tog lite tid, för först på slutet insåg vi att man inte ska trycka, utan lägga i köttbitarna en åt gången. Först tryckte vi så hårt att de verkligt seniga getköttsbitarna blev inne i kvarnen och snurra. Men så gick det bra.

Det malda köttet kryddade vi med två saker: salt och svartpeppar. Formade biffar som vi stekte i smör i gjutjärnspanna, och låt mogna / hållas varma i ugnen (125 grader) medan vi lagade resten färdigt.

Till detta blev det morot och purjo i smör. Skivade några morötter och en purjo och lät puttra sakta med en stor klick smör (ca 100 gram?) i ca 25 minuter.

Svampsåsen lagades av finhackad lök och torkad trattis, som bara frästes i smör och sedan späddes på med grädde och fick puttra färdigt, det tog också närmare en halvtimme. Smaksatt med salt och peppar.
_

Testat: rågspaghetti

Den här produkten testade jag för några veckor sedan. Nu i januari äter jag ingen gluten alls, men normalt har jag ätit bl.a. råg. Den här spaghettin hittade jag i en K-butik och tänkte att jag ska testa den.

100 % ekologisk fullkornsråg.

Tyvärr var jag inte förtjust. Inte ens den goda bolognese vi lagat till kunde täcka den dåliga smaken. Konsistensen var ännu sämre än hos rågpastan jag testat tidigare, inte ett dugg spaghettilik, hela segheten saknades. Både vid helt al dente-kokning och lite mjukare kokat. Rekommenderar inte! Vill du ha vetefri spaghetti, ta då hellre vetefri spaghetti eller bovete-batat-spaghetti.
_

Herbie kom fram igen

Nu när min egna persilja är slut var det dags att ta fram Indoor Gardens Herbie igen. Jag skrev några inlägg om den förra våren, bland annat det här: http://flo-food.blogspot.com/2011/03/prylen-har-ateruppvackt-mina-halvdoda.html.

Vi hittade en ny plats åt den på andra sidan av köket än vi hade den i våras. Det passade bra i det här mörka hörnet.

Vi har nu basilika, timjan och citronmeliss i den.
_

Testat: rysk yoghurt

Lindahls nya ryska yoghurt har 17 % fett, medan den turkiska och grekiska som redan funnits flera år på marknaden har 10 %. Den ryska yoghurten kom till de flesta butiker i början av september i år.

Jämför man alla näringsämnen har, per 100 gram,

• den turkiska 4,2 gram protein, 5,1 gram kolhydrat och 10 gram fett
• den ryska 3,5 gram protein, 4,0 gram kolhydrat och 17 gram fett.

Den ryska, liksom de övriga, är tillverkad i Tyskland.

Jag hade väntat mig att den ryska skulle smakat som ett mellanting mellan yoghurt och smetana, men det gjorde den inte alls. Den smakar helt yoghurt, även om den är så mycket fetare. Aningen syrligare än den turkiska men mycket god! Här på bilden äter jag den med lite hemlagad plommonsylt.

Har du smakat på den? Vad tycker du?
_

Testat: bovete-batat-spaghetti

Nappade tag i en ny vetefri spaghetti igen senast jag besökte Ruohonjuuri. Spaghetti gjord på 95 % ekologiskt bovete och 5 % ekologisk batat. Inget annat.

Den var faktiskt ganska god! Smakade mindre bovete än vad själva grynen gör, men lite mer än vad plättar och blinier gör. Med en god sås funkar det nog helt bra. Även om jag nog tyckte majspennena var godare, och så klart min spaghettifavorit quinoa-ris-spaghetti.

Jag har använt bovetespaghettin bland annat till squasch-tomat-pastan häromdagen, och så med hemlagad pesto. Smakade riktigt bra.

Testat: majslinguini

Som jag berättat förr, så tål jag inte vete. Eftersom jag alltid gillat pasta har jag testat flera olika vetefria pastasorter. Den senaste på listan är majslinguini. De är som smala tagliatellen och är gjorda på ekologiskt majsmjöl.

Min bedömning: riktigt goda! Nästan som riktig tagliatelle. Jag köpte dem på Ruohonjuuri i Helsingfors.

Jag åt pastan igår med en gräddig sås med bland annat rucola.
_

Amarant - en ny bekantskap

Jag kan på grund av veteintolerans inte äta vanlig pasta mer. Som följd av det har jag undersökt många glutenfria eller vetefria produkter. Den senaste är amarant.

Amarant är en ört som växer i åtminstone Afrika. Den är egentligen ett ogräs, men man använder både bladen och fröna.

Amaranten kokas helt som quinoa eller ris. Smaken påminde om quinoa, och konsistensen om hirs, men grötigare. Grynen är betydligt mindre än både hirs och quinoa. Men goda var de!

Amarant lär vara väldigt hälsosamt också. Grynen innehåller många essentiella aminosyror i sitt relativt stora proteininnehåll, och många antioxidanter, och kan möjligtvis sänka blodets LDL-kolesterol. Amarant innehåller kalcium, järn, magnesium, zink, koppar, mangan och potassium. Vitaminrik är den också, den innehåller bland annat folsyra, A, K och B6.
_

Testat: Viva Mais majspenne

Nu har jag testat en ny vetefri pasta:

Jag köpte den tillsammans med ekologiskt kött och några andra produkter från Svarfvars. Den vara riktigt bra, tyckte jag!

Pastan är gjord på endast ekologiskt majsmjöl och vatten.

Jag använde den i sallad, och när jag sköljde den i kallt vatten blev den tyvärr lite hård, lite väl al dente liksom. Men den var godare när jag smakade den just innan avkylningen för att kolla att den var färdig. Då smakade den dessutom lite corn flakes, vilket jag tyckte var lite kul! Helt god - kommer definitivt att beställa oftare av den.
_

Örtsaxen

Den här lilla manicken har jag skrattat åt några gånger. Hur onödiga saker kan man hitta på riktigt?

Men så råkade det sig så att min mormor kom på besök till påsken, och hon hämtade den här saxen åt mig. Och då tackar man ju och tar emot.

Och ... i själva verket är den ju inte så dum. Själv hackar/skär jag helst örterna med vår stora kniv, men det vill jag ju helst inte att barnen ska göra, och för dem är ju den här saxen perfekt!

Den andra gången jag har nytta av den är när bägge skärbrädena redan är i användning, vilket händer rätt så ofta när man lagar mat från grunden. Man vill inte skära örter på ett smutsigt eller vått skärbräde.

Första gången jag använde saxen klippte jag basilika och oregano med den. Och 90 % av klippet blev kvar i saxen. Suck! ropade jag, och när barnen såg vad som var på tok kom de gående med den lilla kammen, som jag hade missat då det inte var jag som tagit ur saxen ur sin förpackning. Alltså - smart! Fembettad sax och sextaggad kam! Stuff. :)
_

Jag har hittat två vetefria havrebröd!

Det ena fick jag tips om för länge sedan av en bekant, men råkade först nu besöka en butik som hade det, faktiskt en Alepa. Det är Ehos Kaura 100.

Jag tyckte brödet var jättegott och kommer att beställa det till min lokala K-butik också!

Det andra hittade jag av en slump i en S-market häromdagen, Vaasan 100 % Kaura. Jag tycker texten på paketet är väldigt vilseledande - det står 100 % havre, men där finns också rågmjöl, även om det bara använts "på bakbordet", som det står. Vad säger en celiakiker om det..? 

Brödet var helt OK, men både jag och barnen gillade Ehos havrebröd bättre. Och enligt ingredienslistan (maltodextrin, aromer, förtjockningsmedel...) är Ehos bröd också betydligt trevligare.

_

Herbie tvättades

Herbie, min inomhusträdgård, örtagård, har nu varit med om sin första tvätt. Den ska tömmas och tvättas med tre veckors mellanrum. Jag har skrivit om den tidigare, bland annat här: Prylen har återuppväckt mina halvdöda... .

Bara så här grumligt var vattnet efter dryga tre veckor. Ett par små basilikablad simmar runt.

Det gick faktiskt överraskande smärtfritt. Lampan måste kopplas ut, och ledningarna hänger ju med, men annars var det lätt och gick på några minuter. Efter tvätten lade jag i en fräsch påse växtsalt.

Vi har just nu basilika, oregano och en sallad i vår Herbie. På bilden, som är tagen på veckoslutet, är salladen inte med. Den är nog ganska behändig, måste medges. Och våra små tomatplantor åker glatt snålskjuts på ljuset :).
_

Kokosmjöl och mandelmjöl

Det här är två produkter som läsarna frågat om emellanåt. Jag har använt dem sedan februari. De är otroligt bra, särskilt för personer med dålig glutenintolerans, då de kan ersätta mjöl i många sammanhang, och personer som inte tål mycket kolhydrater.

Både kokosmjölet och mandelmjölet är kolhydratfattiga och glutenfria, samt väldigt näringsrika. De har också mycket fibrer.

De kanske känns dyra i butiken, men båda produkterna är synnerligen dryga. Då de är mycket fett- och proteinrikare, och också fiberrikare än t.ex. vetemjöl så mättar de mycket bättre, och därför behövs det mindre mängder.

Man kan köpa dem på Ruohonjuuri och välsorterade hälsokostaffärer.

Kokosmjölet har en bra och mättande energisammansättning. Hälften av energin kommer från fett, och en fjärdedel från kolhydrater respektive proteiner. Majoriteten av fettet är naturligt, mättat fett. Kokosmjölet har särskilt mycket fibrer, hela 39 gram på 100 gram.

Kokosmjölet sväller snabbt när det kommer i kontakt med vätska, vilket är de vattenlösliga fibrernas förtjänst. 

Mandelmjölet har också en bra energisammansättning, och förhållandevis mer proteiner: närmare 40 % kommer från fett, ca 10 % från kolhydrater, och drygt 50 % från proteiner. Fiberandelen är 29 gram per 100 gram. Mandelmjöl är särskilt mineralrikt, liksom hela mandlar också är. De innehåller bland annat magnesium, kalium, järn, koppar, och zink, samt vitaminerna B1, B2, B6, pantotensyra, folsyra, A- och E-vitamin, samt essentiella aminosyror.

Jag har använt bägge produkter till bakning, bland annat kokosplättar med lite mandelmjöl i, kokosbröd och chokladkaka och hemlagad godis. Alla dessa har blivit jättegoda, så jag rekommenderar de här verkligen. Kokosmjölet smakar ganska milt av kokos, och ger även lite naturlig sälta, vilket kan vara värt att tänka på. Mandelmjölet smakar som mandel och ger mycket smak åt maten.

I smoothie är det också ett närande och mättande tillskott. Man kan också lägga med av dem i gröt, mysli och yoghurt. Det finns många fler recept också när man googlar, eller bara börjar experimentera. Det lönar sig att passa upp med mängderna, ofta kan en sked kokos- eller mandelmjöl motsvara flera skedar annat mjöl, och särskilt mandelmjölet sväller ännu med dröjsmål. Kokosmjölet sväller mycket, men snabbt.
_

Tillsatsfri saft

Vi brukar ha blandsaft hemma, även om jag egentligen inte tycker det är särskilt nyttigt. Barnen får dricka av det ibland, och själv dricker jag kanske ett eller två glas i veckan när jag känner mig sugen. Vi har alltid köpt bara kvalitetssaft, som man hittar på glasflaska i regel. Sån som är gjord på huvudsakligen bär, socker och vatten, eller utan socker.

Nu i e-fria mars har vi tittat extra noggrant efter tillsatsfria alternativ. De flesta av de bättre safterna har nämligen citronsyra, och det var nu uteslutet. I våra butiker har jag hittat i alla fall fyra alternativ som alla är goda och tillsatsfria.

Kallpressad havtornssaft (flera märken), samt kallpressad tranbärssaft (Aten):

Osockrad kallsockrad svartvinbärssaft (Meritalo):

Och kallpressad svartvinbärssaft med lite socker (Aten):

Den här sista känns väldigt söt när man vant sig vid de osockrade. Också barnen, åtminstone de större, dricker gärna osockrad saft också nu.

Ja, förresten kan man ju laga sin saft själv. Vi lagade emellertid bara ett par satser saft i höst, och den dracks upp redan under hösten. Här lagar vi aroniasaft:  http://flo-food.blogspot.com/2010/09/saftningsdag-del-2-aronia-och.html
_

Prylen har återuppväckt mina halvdöda örter, hurra!

Indoor Gardens lilla örtgård har tydligen nu imponerat mig, för min vissna basilika och timjan har fått nytt liv. Hujsigt! Så här såg de ut igår, och nu ser de ut så här:

Visst är det mödolöst och effektivt. På Indoor Gardens webbsida står det att man kan få tre gånger mer skörd av en butiksörtkruka, och det verkar ju stämma i den här takten. Basilikan gör redan nya småblad, och timjan samlar inför sin spurt. Asiaa!
_

Prylen: Indoor Gardens Herbie-örtagård!

Fina gissningar hade ni när jag bad er gissa vad jag höll på och byggde, gissningarna närmade sig sanningen hela vägen. Prylen jag fick igår är ett kärl med vattenpump och lysrörsarmatur för odling av örter och sallad. Läs mer här: Indoor Garden. Du kan köpa den på Stockmann, Plantagen och Bauhaus.

Monteringen gick ganska bra, men nog hade jag önskat att jag fått vara testperson innan den så kallade snabbguiden gick i tryck! Här kommer nämligen min konstruktiva feedback beträffande monteringsupplevelsen:

• Förpackningen var bra, kompakt och fin, lätt att hitta alla delar. Delarna är lätta och känns hållbara.
• Snabbguiden (en hel A4) för monteringen saknade bild - stort minus från mig! Denna brist gällde till några onödiga funderingar och dröjsmål i monteringen, även om jag både hört om produkten förr, läst broschyren och webbsidan, och sett den live. Kunde ta modell av Ikea, de får allt i bild!
• Den lilla pumpen var lätt att montera, och att provköra pumpen ett par minuter gick bra. Det var bra att det stod att den tystnar efter de första minuterna, för mannen hann redan komma in och undra "Va, ska det låta så där?".
• Jag funderade nog några minuter hur armaturens arm skulle monteras. En pil på en bild skulle ha sparat den tiden.
• Jag försökte gång på gång lägga botten på nytt i, för den satt snett. Först när jag körde pumpen insåg jag att bottnet ska vara snett.
• Man skulle hälla i vatten tills max-strecket nås. Var är max-strecket? Jag sökte i flera minuter.
• När jag tömde ut första vattnet enligt anvisningen så hällde jag en hel del över mig själv där jag stod vid diskbänken. Det kom liksom vatten ur olika hål. Hur ska man hälla ut? Ska man ta ur mellanbotten eller inte?
• När jag fyllde på den på nytt, till max-strecket som jag nu hittat, spillde jag, igen, en dl vatten på golvet. Det är svårt att hälla utan att det strittar eller går förbi i diverse hål. Mot slutet hittade jag bästa stället att fylla: i ett av hörnen.
• Jag hade monterat hela apparaten och lagt i mina örter när jag började fundera på näringssaltet. Det står att det ska tillsättas när man byter vatten, inget stod det om saltet i själva monteringsanvisningen. Så mina växter är nästan utan salt nu (jag kompromissade och hällde i några korn salt helt ovanifrån till sist), och jag vet fortfarande inte om saltet skulle vara där, då det inte stod att det skulle, men jag gissar på att det skulle.

Designen gillar jag. Den finns förutom i svart även i vitt, grönt och rött. Kvaliteten känns väldigt bra. Nån använde uttrycken "stuff" och lyxprodukt. Nå visst är det ju det! En lyxprodukt, något man kanske inte behöver. Men verkar nog så behändig för oss lyxfruar som vill ha färska örter också på vintern ;).

Jag gav min lilla Herbie, som den tycks kallas på finska webbsidan samt i folklig mun här i trakten, en liten utmaning genast i starten. Vi hade två halvvissna örter hemma: basilika och timjan. Får se om Herbie klarar av att uppliva dem. Då skulle jag vara imponerad nämligen! Som på bilden till höger såg de ut när jag lade dit dem.

Förresten, feedback om webbsidan har jag så klart också. (Det kanske lyser igenom att jag testat produkter förut, men det hjälps ju inte. Jag är grundlig när jag granskar en sak!) Den svenska webbsidan har mycket mindre innehåll än den finska. På den finska saknas ingenting, mycket bra frågor och svar.

Fortsättning följer!
_