torsdag 30 september 2010

Riktig fiberhatig

Den här svenska översättningen var ju lite kul. Hade varit kul att ha den här med till essän om förpackningspåskrifterna.


Även om jästen inte ökat, eller kanske just tack vare det, så var brödet jättegott!

Ska man äta lika året runt?

Jag har nu varit två kvällar på kurs i kinesisk läkekonst. Jag skrev om kursen förra veckan också. Den här gången handlade det om att lyssna på hur din egen kropp reagerar på olika smaker, olika födoämnen. Det var otroligt intressant, ska skriva mer om det nån annan gång!

Det här med att äta lika året runt är något jag undrat över i de finländskamyndigheternas kostrekommendationer, eller tja, som jag tycker är så galet. I den kinesiska kostfilosofin ska kosten vara individuellt anpassad för att man ska kunna hålla sig frisk. Men enligt den finska rekommendationen ska alla (någorlunda friska) finländare äta lika: som varann, varje dag, året runt. Jag tycker det är ganska galet.

För det första, att alla ska äta 50-60 energiprocent kolhydrater, 25-35 energiprocent fett och 10-20 energiprocent proteiner. De som har ett stillasittande arbete, de som är i rörelse hela dagen, de som har diabetes, de som är feta, de som är smala, skolbarn, åldringar. Alla ska äta så här, tycker finska staten.

Varje dag ska man äta så. Helst ska samma fördelning upprepa sig vid varje måltid, helst 6 gånger om dagen. Varför det? Inte fungerar väl ens kropp och ens energibehov lika dygnet runt?

Och året runt ska man äta så här. Rekommendationen att äta 500 gram frukt och grönsaker om dagen gäller också året runt i Finland - varför det? Är det inte galet? Det är ju under juni-augusti vi har bär, under augusti-oktober vi har frukt, och bara på sommarn och hösten vi har färska grönsaker att tillgå. Vad är det för idé att äta lika året runt? Är det inte naturligt att äta mest bär på sommarn, mest frukt på hösten, och mest rotsaker och kött på vintern och våren?

Enligt den kinesiska kostfilosofin så ska man alltid äta så att man är i balans. Det finns ingen mat som alltid är bra eller som alltid är dålig. På vintern, när det är kallt, ska man gärna äta mer kött än på sommarn. Man ska värma eller tillreda (t.ex. wokka) grönsakerna. På sommarn ska man äta rikligt med svalkande kall frukt. Har man en inflammation i kroppen, t.ex. influensa, ska man gärna äta svalkande saker. Är man förkyld ska man gärna drycka varma drycker. Är man slemmig ska man undvika mjölk och mjölkprodukter. Och så vidare... (på den övre bilden ser du en typisk vintermaträtt hos oss, och på den nedre en typisk sommarmaträtt!)

Allt handlar om balans! Det gillar jag.

onsdag 29 september 2010

Gräddig strömming i ugn med dill och ansjovis

Jag tog en risk. Köpte hem två 300 grams paket djupfryst strömming. Man måste väl testa? När det så sällan finns riktigt färsk strömming i fiskdisken. Resultat? Godtagbart. Men inte bättre än fiskdiskens. Filéerna var ganska stora dessutom.

Tid: 40/15 minuter (+ 2 h upptining i rumstemperatur). För 5-6 personer.

Rullade 600 gram strömmingsfilé med skinnsidan utåt och ställde i en smörad form. Gjorde en röra av 2 dl grädde, en halv burk creme fraiche, en liten burk ansjovisfiléer (och ett par skedar spad), salt, peppar, den sista teskeden av den röda såsen, en halv finhackad rödlök och mycket klippt dill. Hällde detta över strömmingen, gräddade 25 minuter i 200 grader varm ugn.

Serverade med kokt potatis och kokta rödbetor från föregående dag som mannen stekte i smör. God kombination!

Sjuåringens kompletta guide till matens värld

Ibland har jag drömt om att ge ut en matbok av något slag, men lilla flickan hann före. En dag satt hon och pysslade och pynjade i några timmar medan vi andra gjorde vårt, och som resultat föddes boken "Mat". En komplett guide till matens värld ur en sjuårings synvinkel. Hon tyckte det var en bra idé att marknadsföra den också här på bloggen.








Imorgon börjar nästa bokprojekt, en bok om naturen ska det bli, har jag hört!

tisdag 28 september 2010

Svärföräldrarna bjöd på goood middag

Man kan bli matintresserad på gamla dar också, har jag märkt. Inte för att min svärmor är särskilt gammal, hon är bara 22 år (säger hon), och svärfar har alltid varit duktig på mat. Men mer experimentella och kreativa har de blivit, och framför allt tycker de det är roligt att laga mat.

Det här är ett matreportage. När jag ätit särskilt god mat hos någon så får jag med värdarnas lov publicera ett reportage, men exakta recept kommer det inte. Mer som inspiration!

Så här såg menyn ut:

Trattkantarellsoppa med tryffelsmak
***

 Rödbetsrårakor fyllda med rökt lax och sås, grönsallad med äpple
***

Pavlova med dajm och färska bär och kiwi

Trattissoppan var alldeles underbar. Den var gjord med både torkad och färsk trattkantarell, egenhändigt plockad så klart, och så var den spetsad med lite tryffelolja.

Huvudrätten med rödbetsrårakorna var supergod. Härligt med nya smakupplevelser. Fisken var hemrökt, och den blir ju godast så. Det ska vara mild röksmak för att inte ta över rödbetornas milda fina smak. Mums!

Pavlovan är en klassiker hos mannens familj. Den här gången hade marängen den mest perfekta konsistensen, lite brun på ytan och både frasig och mjuk samtidigt. Jag, som inte är så mycket för sött i allmänhet, måste erkänna att jag tog tre portioner...

måndag 27 september 2010

Lindströmsbiff med potatis-jordärtskocksmos och rödlök

Lindströmsbiff hör nog till det godaste som finns... Men då ska man nog ha mycket mer rödbeta än de vanliga recepten säger. Tycker vi!

Tid: 40 minuter (+ koktid för rödbetorna ca 40 minuter). För 5 personer.

Mannen gjorde smeten. Han rörde ihop nästan lika mycket riven kokt rödbeta som malet ekologiskt nötkött. Han blandade dessutom i ett ägg, lite röd sås, och salt och peppar.

Till moset tog vi upp två delar potatis och en del jordärtskocka, kokade mjukt, stötte för hand med smör, lite mjölk och lite grädde, och lite salt.

Rödlöken stektes sakta mjuk i olivolja under kanske 20 minuter. Sedan tillsatte han en sked socker och lite vinäger och det fick puttra ännu en stund.

Biffarna formade vi nästan rakt i pannan. De blir godast om man steker dem i rejält med smör i äkta gjutjärnspanna.

söndag 26 september 2010

Bredbart smör och persilje-ringbloms-smör!

Nu har jag äntligen gjort mitt bredbara smör. Jag utgick från vanligt mejerismör, men man kan så klart också göra bredbart smör av hemkärnat smör, kärnat smör från butiken, eller ekologiskt smör.


Tid: 10 minuter + några timmar mjukningstid. Ca 650 gram smör.

Först lät jag 500 gram smör få rumstemperatur under några timmar. Så vispade jag smöret, hällde i 1,25 dl rybsolja (det motsvarar förhållandena 4:1 smör/olja), vispade det jämnt, det tar bara en minut. (Det går lika bra med olivolja, men smöret får också smak av den olja du använder!) Jag vispade också ner 0,5 dl vatten.

Så skedade jag det väldigt mjuka nya bredbara smöret in i ett eget kärl.

Sedan gjorde jag en sats persilje-ringbloms-smör av ungefär halva satsen: Jag hackade en knippe persilja och två ringblommors kronblad, och vispade ner dem i smöret. Klart!

Jag täckte smörbyttorna med lite folie och lade in i kylskåpet.

Bägge smören blev jättegoda, och just lagom bredbara helt kylskåpskalla! Rybsoljan ger en god nötig smak. Jag kan tänka mig att det blir gott med olivolja också!

Risgrynsgröt i bakugn

Har du en bakugn? I så fall är det här tipset för dig. Vi inledde ugnsgrötssäsongen igår.

Tid: 2 minuter + 10 timmar i ugn. För 5-6 personer.

Ta ett ugnsfast kärl. Häll i 2,5 dl grötrisgryn, 1 tsk salt och 1,5 liter mjölk. Det går att använda lättmjölk eller röd mjölk eller en blandning av mjölk, grädde, vatten. Lägg en bit aluminiumfolie på (du kan använda samma foliebit åtminstone 10 gånger), och gör 10 hål i den med en kniv. Ställ formen i bakugn som är 100-150 grader varm på kvällen, och gröten är klar på morgonen.

Bäst blir gröten om temperaturen är precis över 100 grader. Ju hetare ugn, desto mer extra vätska bör man lägga. T.ex. om det är 130 grader får man lägga ett par dl extra för det kommer att koka bort mer.

Vi lagar bakugnsgröt också på bland annat korngryn och speltflingor. De är också supergoda. Bovete blir det säkert att testa i år, och havregryn (alltså hela gryn) också som jag fått tips om. Recepten kommer säkert senare i höst.

lördag 25 september 2010

Läsvärt: Rädda vår mat av Lars Wilsson

Den här boken tyckte jag verkligt mycket om. Den är samtidigt både teoretisk och praktisk. Lars Wilsson, född 1928, är svensk biolog, fil.mag. och skollärare. Han har i många år hävdat att mänskan för sin hälsas skull bör äta den föda hon enligt evolutionen är anpassad till, och först under de senaste åren har hans tanke fått vetenskapligt stöd.

Wilsson har skrivit flera andra böcker före denna, men han var definitivt före sin tid, och böckerna har tyvärr inte fått så mycket uppmärksamhet. Hans bok Världens ohälsa gavs ut redan år 2002.

Boken, som har 230 sidor, handlar till stor del om näringsfysiologin bakom den rådande ohälsan idag. Wilsson behandlar evolutionen som bakgrund och ger sin tolkning, som har starkt vetenskapligt belägg, av hur mänskor åt på stenåldern.

I ett stycke på två sidor förklarar han under rubriken "Varför blir man inte fet av fett?" klarare än få andra hur måltiden påverkar insulinnivåerna och hur dessa påverkar cellernas fettförbränning, och så vidare.

En stor del av boken ägnas åt fisket och jordbruket, både det konventionella, och mer hållbara metoder. Hur de påverkar både miljön, och djurens och mänskans hälsa. Just dessa kapitel tyckte jag själv var mest intressanta, och de gav mig många nya insikter.

Om du är intresserad av matens ursprung och varför mänskan bör äta naturlig, riktig mat för att hålla sig frisk, mer än just LCHF-dieten i sig själv, då rekommenderar jag dig den här boken.

Kompostbänken - del 9: skördetid

En sista titt på vår kompostbänk. Rosenbönan bara växer och växer! Den har gett en rejäl bunt bönor varje vecka. Och de är sååå goda.

Nu har jag redan börjat ta av en del av de nya skotten, eftersom de knappast mera hinner ge nya bönor. För med första frosten är det nämligen goodbye med bönorna, de tål ingen frost alls. Kompostlådan har redan några tiotals centimeter gräs, tjuvade tomatskott och annat gott.

fredag 24 september 2010

Skördemat: squasch-tomat-gratäng och kokta rosenbönor

Korta, men härliga, tid när man kan hämta nästan hela middagen i trädgården!

Tid: 45/10 minuter. För 5 personer.

Jag började med att skiva en ganska stor squasch och 7-8 tomater (hade tänkt skiva lök och men glömde, det skulle ha passat bra!). Varvade dem med salt och peppar i en smörad gratängform. Hällde på en röra av 3 ägg, 1,5 dl grädde och lite röd sås (som den här gången huvudsakligen smakade chili, ingefära och vitlök). Överst lade jag några skivor bacon (de går att lämna bort också, likaså äggen, och då blir rätten vegetarisk).

In i 200 graders ugn på ungefär 35 minuter, tills squaschen (och löken) är mjuk. Låt gärna svalna 10 minuter när du tagit ut den, den blir godare då! Ovanpå klippte jag lite persilja.

För att bli mätta av en relativt lätt rätt serverade vi rosenbönor till, som vi kokat i 10 minuter, med smör.

Bovetepannkaka med äppelkompott

Härligt som kvällsmål, lunch eller mellanmål, eller varför inte som frukost!

Tid: 30/10 minuter. För 5 personer.

Jag vispade ihop 6 ägg, 1,5 dl bovetemjöl, 0,5 dl kornmjöl och ca 7-8 dl mjölk. En nypa salt. Det går bra med vilket mjöl som helst, gissar jag. Jag gör min pannkakssmet lite på högt!

In i form, jag klär själv formen med bakplåtspapper så blir det mindre att diska, och in i 220 grader varm ugn ca 20-25 minuter, tills "kullarna" har fått lite färg.

Vi åt pannkakan med äppelkompott, som mannen lagat av äpplen i bitar som han kokat samman med en aning vatten och lite socker.

torsdag 23 september 2010

Flo Food fyller ett halvt år!


Idag har det gått ett halvt år sedan mitt första blogginlägg. Pionerna på bilden hade jag då som banner upptill på bloggen. Mycket har hänt sedan dess. Bland annat har jag skrivit 385 inlägg. Det är lätt uträknat att det betyder drygt två inlägg om dagen i medeltal. Mattipsen är 178 stycken, så knappt hälften av inläggen är mattips.

De tio populäraste inläggen "genom tiderna" är dessa, i popularitetsordning:
  1. Superfood-serien: Kokosolja (maj)
  2. Veckans enkla: rostbiff med ångkokt blomkål och stekt zucchini (juni)
  3. Utmana Flo: april 2010 (april)
  4. Om skolhälsovården i Finland (maj)
  5. Utmana Flo: maj 2010 (maj)
  6. Grön, vit och röd sås (april)
  7. Naturligt solskydd, finns det? (maj)
  8. Näringsfysiologi del 5: Beror övervikt på att man äter för mycket? (juli)
  9. Här är jag (september)
  10. Veckans pasta: penne med nässlor och fetaost (maj)
 Och de populäraste etiketterna är snabbt, LCHF, mattips, kocktips och smoothie. Se länkar till höger :).

♥♥♥ Stort tack till alla mina underbara bloggläsare för att ni finns till och vill läsa det jag har att säga! Utan er skulle det vara mycket trist... ♥♥♥

Stora flickans glassiga specialefterrätt med äpple

Det här är stora flickans skapelse, och jag har fått lov att blogga den. Hon är 12 år.

Tid: ganska länge, man skär försiktigt när man är så ung ännu. För 5 personer.

Hon skar fem små äpplen i små tärningar. Så vispade hon 2 dl grädde och blandade i lite turkisk yoghurt och lite socker. Hon hackade en stor näve mandlar och hasselnötter. Hon rörde ner hälften av äppeltärningarna och nöthacket i röran och lade det  i frysen. En gång hade hon fram bunken och rörde om, och lade den tillbaka. Totalt var den en och en halv timme i frysen.

Sedan skedade hon upp den glassiga röran i glas, och dekorerade med resten av äpplen och nöthacket samt kokosflingor. Gott!

onsdag 22 september 2010

På kurs i kinesisk läkekonst

Ikväll har jag varit på kurs i kinesisk läkekonst. Det fortsätter ännu två onsdagar till. Kursdragaren, Mikael Ikivesi, är duktig och kunnig. Min tanke med att gå kursen är den, att varje kropp har en balans, och den kinesiska läkekonsten ser till den här balansen betydligt mer än den västerländska medicinen gör.

Idag gick vi igenom filosofin och principerna. De fem elementen - vatten, trä, eld, jord och metall - och deras betydelse. Särskilt kul tyckte jag det var när föreläsaren förklarade hur energin ofta "packar sig" under vintern, för att komma ut i ett flöde på våren, ofta i form av nya idéer och projekt. Precis så som det brukar gå för mig. Varje vår har vi nya projekt som fötts under vårvintern. Inte minst det här året, då min blogg föddes, och hela mitt branschbyte såg dagen! Jag är helt hooked!

Nästa gång ska vi gå närmare in på kosten. Vi ska till och med smaka på olika smaker för att känna efter hur vår kropp reagerar på dem. Ser verkligen fram emot det.

Odla jordärtskocka!

Den andra grönsaken som är urenkel att odla och ger massor med god mat (förutom grönkålen alltså) är jordärtskocka. Rekommenderar varmt! Du behöver bara lägga ner några enstaka jordärtskockor, t.ex. 4-5 st, en gång, och så blir du aldrig av med den.

Det räcker nämligen att det blir några kvar i jorden till vintern, så har du fullt igen nästa år. Du får aldrig alla knölar plockade, så du kan lita på att den kommer upp igen.

Vi lade ner några knölar i jorden för ett och ett halvt år sedan. I år är det fullt igen. Den har vackra blommor också och blommar som bäst! Och det bästa är att när allt annat är slut så har man jordärtskockan kvar. Man kan börja skörda redan nu i slutet av september, men man kan hålla på så länge jorden inte är för isig att gräva i. På min backe ännu i december.

Vi har en vinnare: moroten!

Septemberfrågan är avgjord. I början ledde tomaten, men moroten vann. Med hela 33 röster totalt hade 60 % av alla personer inkluderat moroten bland sina favoriter.

God tvåa blev tomaten, tätt åtföljd av paprikan, sedan broccoli, gurka, blomkål och spenat.

I svansändan har vi fänkål, kålrot och jordärtskocka. Alla dessa har jag åtminstone en gång bloggat, och de är goda hörni! :)

Själv röstade jag på broccoli, paprika, sparris, spenat och äggplanta (tre av de åtta äggplantsrösterna kom för övrigt från min familj). Men jag storgillar faktiskt alla 17! Fänkål, rödbeta och squasch var nära att komma in bland mina fem bästa. Plus många till som fattas från listan: grönkål, svartrot, endiv, brysselkål, palsternacka, blekselleri, savoykål.

Tackar allihopa för rösterna! Det här var den nästpopuläraste röstningen under Flo Foods historia, hela 55 personer har röstat med i genomsnitt 4,5 grönsaker.

tisdag 21 september 2010

Jordärtskockssoppa

Första jordärtskocksskörden för i år, som faktiskt pappa tog upp och inte hann äta upp själv. Nu fortsätter det ända fram till december. Skockor är goda!

Tid: 30/10 minuter (plus buljongkok). För 5 personer.

Jordärtskockorna måste tvättas och borstas noggrant, de behöver inte alltid skalas. Vi hade ca 800 gram. Jag kokade upp buljong, lät skockorna koka i den ca 20 minuter tills de var helt mjuka. Jag hade lammbuljong den här gången från lammläggskoket som jag skrev om i ett skilt inlägg. Men det går med vilken buljong som helst. Buljongen ska nätt och jämnt täcka skockorna. Tillsatte en kokt potatis (råkade ha överlopps) mot slutet. Hällde i 1-2 dl grädde. Stavmixade. Smakade av. Serverade med lite hackad persilja. Gott!

måndag 20 september 2010

Odla grönkål!

Den här har jag odlat från frö. Jag har bara sju plantor, men de är jättestora. De är lättskötta, och de ger massor med mat!


I samma växtlåda har jag broccolin (nere till vänster) och squasch. Det har gått ganska bra för dem att samsas, för det är först nu grönkålen blivit så här stor och yvig. Och den växer ännu.

Man kan skörda av grönkålen längs med sensommarn, och så fortsätta hela hösten. Ännu efter att det kommit frost. Grönkålen är god att stuva eller strimla ner i soppor och grytor. Kanske någon har flera idéer?

Stekta ingefärs-kokos-rödbetsskivor

... som vi åt med en woknudelrest från föregående dag. Men jag tänker berätta bara om rödbetan nu!

Tid: 70/20 minuter. För 5 personer.

Började med att koka åtta medelstora rödbetor nätt och jämnt genommjuka. Det tog ca 45 minuter.

Mannen gjorde en röra genom att stavmixa ingefära (i rot) med vitlök, en tomat, salt och peppar, lite honung och vatten. De skivade rödbetsbitarna, ännu varma, varvades med den här "marinaden" en stund, och så stekte vi dem i smör och kokosolja, 1-2 minuter per sida. Jättegott!

(Wokresten var baserad på kyckling, lök och kokos)

söndag 19 september 2010

Förpackningspåskrifter för livsmedel

Nina Westerback
RAV131 Elintarvikkeet ruokavaliossa, oppimistehtävä
Helsingfors Universitet, Öppna Universitetet, sommar 2010
21.6.2010


Innehållsförteckning

1. Inledning

2. Iakttagelser om förpackningspåskrifterna

2.1. Livsmedlen i studien

2.2. Iakttagelser beträffande allmänna påskrifter
2.2.1. Livsmedlets beteckning
2.2.2. Förteckning över beståndsdelar samt innehållsmängd
2.2.3. Minsta hållbarhetstid eller sista användningstidpunkt
2.2.4. Tillverkarens, förpackarens eller försäljarens namn och adress, samt ursprungslandet
2.2.5. Livsmedelpartiets identifikationskod
2.2.6. Förvaringsanvisning, bruksanvisning och varningspåskrift

2.3. Iakttagelser beträffande frivilliga påskrifter
2.3.1. GDA-påskrift
2.3.2. Näringspåstående
2.3.3. Hälsopåstående

2.4. Iakttagna speciella livsmedel
2.4.1. Funktionella livsmedel
2.4.2. Lättfettsprodukter

3. Slutsatser

Källor

Bilaga 1
Bilaga 2


1. Inledning

Syftet med detta arbete är att lära sig identifiera obligatoriska och frivilliga förpackningspåskrifter, samt att kunna avgöra om påskrifter håller måtten enligt bestämmelserna. Detta görs genom att studera förpackningar till verkliga livsmedel i de olika födoämnesgrupperna.

Bestämmelserna för förpackningspåskrifter finns till för att konsumenten ska kunna få en så realistisk bild som möjligt av livsmedlet och dess egenskaper. Bland annat beståndsdelarna, framställnings-metoden, ursprungslandet och eventuell bruksanvisning ska stå tydligt på förpackningarna så att konsumenten ska kunna välja rätt produkt med tanke på sin hälsa och personliga preferenser. Livsmedelssäkerhetsverket Evira har publicerat en handbok om påskrifter på förpackningar, vilken använts mycket i detta arbete. Dessutom behandlar Livsmedelslagen, samt nationella förordningar, EU-förordningar och EU-direktiv ämnet.


2. Iakttagelser om förpackningspåskrifterna


2.1. Livsmedlen i studien

För studien valdes 12 livsmedel i de olika födoämnesgrupperna: tranbärssaftdryck, dill, malax-limpan, ekohavreflingor, svensk hårdost, turkisk yoghurt, djupfryst kycklinglever, bacon, tonfiskbitar i vatten, ekoägg, kallpressad ekologisk rybsolja och smör. I tabellen i bilaga 1 finns mer information om alla livsmedlen som valts för studien samt vilka markeringar deras förpackningar innehåller.

2.2. Iakttagelser beträffande allmänna påskrifter

De allmänna påskrifterna är sådana som bör finnas på alla förpackningar, förutom enstaka undantag, vilka konstateras nedan för den del undantagen varit relevanta i studien. (Evira 2008, s 4)

2.2.1. Livsmedlets beteckning

Livsmedlets beteckning ska stå tydligt på varje förpackning. Det ska inte förväxlas med handels-namnet (t.ex. Amerikan pekoni) eller varumärket (t.ex. LGG Gefilus). Beteckningen ska stå på både finska och svenska i tvåspråkiga kommuner, med vissa undantag av t.ex. livsmedel som säljs över en servicedisk. Beteckningen ska stå i tillräckligt stora bokstäver och nära handelsnamnet, om möjligt. (Evira 2008, s 10, 20)

Bland de iakttagna förpackningarna fanns livsmedlets beteckning på alla utom ett livsmedel, Malaxlimpan, där man kan anse Malaxlimpan vara ett handelsnamn och inte beteckningen. Möjligen anser bageriet i fråga att ”Malaxlimpan” är ett etablerat namn i Finland, men det kan ifrågasättas. Dessutom fattades beteckningen på svenska på ett livsmedel, dillen, samt på finska på ett annat, den svenska hårdosten (bilaga 2, bild 1).

På en förpackning stod beteckningen inte i tillräckligt stora bokstäver, samt inte heller i närheten av handelsnamnet, baconet. Handelsnamnet ”Amerikan pekoni” stod med stora bokstäver, och beteckningen helt på andra sidan förpackningen i samma stycke som förteckningen över beståndsdelar (bilaga 2, bild 2).

2.2.2. Förteckning över beståndsdelar samt innehållsmängd

Förteckningar över beståndsdelar fanns väl angivna (bilaga 1). Förteckningen ska finnas på både finska och svenska i tvåspråkiga kommuner och behövs inte i fall förpackningen består av bara en enda ingrediens. (Evira 2008 s 10, 29) På en förpackning, svensk hårdost, saknades förteckningen på svenska (bilaga 2, bild 3 och 4). Den var täckt av ett klistermärke med den finska texten, vilken olyckligtvis hade placerats fel, även om det hade funnits ledig plats på förpackningens sida. Klistermärket kunde inte tas bort, så man kunde inte få reda på beståndsdelarna på svenska.

Innehållsmängden stod korrekt angiven på alla förpackningar utom dillen (bilaga 1). I handboken (Evira 2008) stod visserligen inga undantag för färska örter i kruka, men det är i praktiken omöjligt att ange vikt eller volym för en växande ört.

2.2.3. Minsta hållbarhetstid eller sista användningstidpunkt

Denna var angiven på alla förpackningar helt enligt reglerna, förutom dillen, som är en färskvara, vilket är godtagbart (bilaga 1). Av de undersökta förpackningarna hade endast baconet sista användningstidpunkt, de övriga hade minsta hållbarhetstid, vilket var korrekta val.

2.2.4. Tillverkarens, förpackarens eller försäljarens namn och adress, samt ursprungslandet

Alla förpackningarna hade dessa korrekt angivna utom den svenska hårdosten, vilken saknade adress för tillverkaren (bilaga 1). Istället hade den en webbadress angiven, vilket åtminstone ännu inte är godtagbart (bilaga 2, bild 4). (Evira 2008, s 60)

2.2.5. Livsmedelpartiets identifikationskod

Denna kod stod tydligt endast på sju av de tolv livsmedelsförpackningarna (bilaga 1). Åtminstone i ekohavreflingorna, den svenska hårdosten, djupfrysta kycklinglevern, och ekoäggen kan man anse bäst före-datumet kunna ge tillräckliga data gällande partiet (Evira 2008 s 67), men i dillen hade det varit bra att ange det. Intill bäst före-datumet på havreflingorna stod några otydliga tecken som kan ha föreställt en kod där stämplingen misslyckats (bilaga 2, bild 5).

2.2.6. Förvaringsanvisning, bruksanvisning och varningspåskrift

Förvaringsanvisning stod på alla de undersökta förpackningarna utom Malaxlimpan och tonfiskbitarna i vatten (bilaga 1), och dessa två livsmedel kan anses hålla i rumstemperatur.

De allra flesta förpackningarna hade någon form av bruksanvisning (bilaga 1). En förpackning hade ett serveringstips (Malaxlimpan), och två hade recepttips (turkiska yoghurten och smöret). Ytterligare sex hade helt klara anvisningar.

Ingen av de undersökta förpackningarna hade varningspåskrift eller behov av det.

2.3. Iakttagelser beträffande frivilliga påskrifter

2.3.1. GDA-påskrift

GDA-påskrifter (vägledande dagligt intag) har blivit allt vanligare. Sådana fanns på två av livsmedlen: malaxlimpan och ekohavreflingorna. Se bilaga 1 och bilaga 2, bilder 6 och 7.

2.3.2. Näringspåstående

Näringspåståenden får användas bara om de finns i bilagan till förordningen om påståenden (1924/2006/EG) som utges och uppdateras kontinuerligt av Europeiska unionen. (Evira 2008 s 86)

Näringspåstående fanns på sex av livsmedlen (bilaga 1). Hjärtförbundets symbol ”Bättre val” anses jämställt med ett näringspåstående. Denna symbol fanns på tre av livsmedlen, bland annat dillen. Även om Hjärtförbundet godkänner vilka livsmedel som får använda symbolen så tycker jag det kan anses onödigt att dillen marknadsförs som hjärtvänligt, eftersom det är en kryddört och örter används i så liten mängd i maten att det inte har någon betydelse om de t.ex. innehåller fett eller inte.

2.3.3. Hälsopåstående

Hälsopåståenden får användas på producentens eget ansvar, förutsatt att en ansökan om att få använda påståendet skickats in till organet EFSA (den europeiska myndigheten för livsmedels-säkerhet). De har en lista över godkända och fällda hälsopåståenden (Evira 2010 (1)). Ett hälsopåstående förekom på två av förpackningarna: tranbärssaftdrycken och den ekologiska kallpressade rybsoljan. (bilaga 2, bilder 8 och 9)

2.4. Iakttagna speciella livsmedel

2.4.1. Funktionella livsmedel

Det finns ännu ingen definition av begreppet funktionellt livsmedel i EU:s lagstiftning. Enligt International Life Sciences Institute är ett livsmedel funktionellt ifall det utöver de normala näringsmässiga egenskaperna har påvisats verka gynnsamt på en eller flera målfunktioner i kroppen och på det viset främjar eller uppehåller hälsa eller välmående och/eller minskar risken för sjukdom (Evira 2010 (2)). Den undersökta tranbärssaftdrycken är ett så kallat funktionellt livsmedel. Dess LGG-mjölksyrabakterier berättas öka den naturliga motståndskraften genom att tillföra bakterieflora till tarmen och därmed hindra skadliga mikrobers verksamhet och dess naturliga flavonoider, vilka också anses främja hälsa. (bilaga 2, bild 8)

2.4.2. Lättfettsprodukter

I studien fanns en lättfettsprodukt: den svenska hårdosten (bilaga 2, bild 3 och 4). Den innehöll 17 % fett och får därför med rätta använda både den svenska nyckelhålssymbolen och den finländska Bättre val-symbolen, vilka är näringspåståenden (se stycke 2.3.2).


3. Slutsatser

Föreskrifterna för påskrifter på förpackningar verkar följas tillfredsställande väl av flertalet finska företag. En del av bristerna hänförde sig till kraven på påskrifter på båda inhemska språken. Andra brister gällde tydligheten.

Personligen tycker jag det i sin helhet, trots alla obligatoriska påskrifter, är väldigt svårt för konsumenten att välja produkter i djungeln. Gällande tillsatser kan en e-kodnyckel vara till hjälp, men trots det vet konsumenten sällan vilka e-koder som borde undvikas, klara budskap finns inte.

Gällande näringspåståenden anser jag personligen att många produkter med rätt att använda Bättre val-symbolen (hjärtsymbolen) inte förtjänar att ha den, då den officiella riktlinjen för hjärthälsa betonar undvikande av mättat fett i högre grad än undvikande av socker och stora mängder raffinerade kolhydrater. De senare har enligt senare tids forskning visat sig öka risken för hjärt-kärlsjukdom i minst lika hög grad som mättat fett, möjligtvis mer (Mente, de Koning, Shannon & Anand 2009). 


Källor

Evira. Eviras anvisning 17005/3/sv Handbok om påskrifter på förpackningar. Uppdaterad 12/2008.
Europeiska unionen: Euroopan unionin virallinen lehti, Euroopan parlamentin ja neuvoston asetus (EY) N:o 1924/2006.
Evira. 2010 (1). [Online] Refererad 16.6.2010. Tillgänglig: http://www.evira.fi/portal/fi/elintarvikkeet/valvonta_ja_yritt__j__t/ravitsemus-_ja_terveysvaitteet/usein_kysyttya_ravitsemus-_ja_terveysvaitteista/
Evira. 2010 (2). [Online] Refererad 20.6.2010. Tillgänglig: http://www.evira.fi/portal/fi/elintarvikkeet/elintarviketietoa/funktionaaliset_elintarvikkeet/
Mente, Andrew, PhD; de Koning, Lawrence, MSc; Shannon, Harry S., PhD; Anand, Sonia S., MD, PhD, FRCPC (2009). A Systematic Review of the Evidence Supporting a Causal Link Between Dietary Factors and Coronary Heart Disease. Archives of Internal Medicine. 2009;169:659-669.

Bilagor



 


Lammlägg med stuvad grönkål

Det här var det godaste vi lagat på länge. Helt underbart. Och det är ju inte varje dag man hittar lammlägg i butiken heller, så det gäller att passa på!

Tid: 180/30 minuter. För 5 personer.

Först stekte vi snabbt tre lammläggar i smör runtom. Sammanlagt vägde de tre lammläggarna ett drygt kilo. Så skar vi lök i stora klyftor, en morot i bitar, och 3-4 tomater i bitar, och lade det in i en ugnsfast gryta tillsammans med köttet, några dl rödvin och lite vatten, salt, pepparkorn och lagerblad och lite honung.

Det fick sedan puttra för sig själv i 140 graders ugn i 2,5 timmar. Mot slutet av tiden stuvade vi grönkål: strimlade ganska grovt, fräste i smör tillsammans med 4-5 krossade vitlöksklyftor, hällde på 2,5 dl grädde, salt och peppar. Det var klart efter ca 20 minuter.

Allra sist gjorde mannen en sås av buljong som han kokade in en stund, och redde med en liten boll av smör och bovetemjöl (vetemjöl går lika bra).

lördag 18 september 2010

Mera smör på bordet i A-talk

I torsdags kom det ett debattprogram om det mättade fettets farlighet eller ofarlighet, A-talk: Voita pöytään. Här kan du se programmet på Yle-arenan ännu 29 dagar till, dvs till mitten av oktober.

I programmet möttes generaldirektör Pekka Puska (för svenska läsare kan vi kalla honom Finlands Stephan Rössner), docent Mikael Fogelholm, kirurg Taija Somppi och professor Kari Salminen.

Jag analyserar programmet ganska kort. Vill ni läsa en mer ingående analys kan ni läsa t.ex. på Christer Sundqvists blogg (på finska)

Jag fick mycket hopp av att se programmet. Några saker är värda att nämna.
  • Pekka Puska kunde inte ange en enda studie som antydde att mättat fett är skadligt för hälsan eller leder till hjärt- och kärlsjukdom
  • Pekka Puska hade inte ens bemödat sig att se MOT-programmet från måndagen så han visste inte riktigt vad folk gick så heta om den här veckan, vilket han alltså själv medgav (tycker jag tyder på bristande intresse?)
  • Kari Salminen talade sakligt och bra, hade många vetenskapliga referenser bakom sig
  • När Pekka Puska drog fram det trötta argumentet att "enstaka" positiva erfarenheter inte kan ändra den rådande uppfattningen" hänvisade Taija Somppi till tusentals mänskors erfarenheter
  • Taija Somppi framförde att aterosklerotiska plack inte alls består av det fruktade kolesterolet, såsom ofta framförs i läroböckerna, utan innehåller högst några procent kolesterol
  • Mikael Fogelholm medgav klart och tydligt att det verkar som om mättat fett verkligen inte är skadligt, utan en tillsats av fleromättat fett istället är nyttig
  • Mikael Fogelholm berättade att han skulle vilja att de kommande förnyade kostrekommendationerna har ett minskat kolhydratintag och ett högre fettintag än de nuvarande (!!!!), med betoning på mindre andel snabba kolhydrater.

Personligen hoppas jag att Fogelholm kommer att få en stor roll i debatten. Han är modig som har ändrat sin åsikt till det mättade fettets fördel, genom att följa med alla de nya undersökningarna. En annan bra sak är att läkaren Antti Heikkilä inte bjuds in i varje debatt mer. Vi behöver se att det finns många andra läkare än han som tänker annorlunda.

Min lilla broccoli!

Så här ser min enda broccoli ut, är den inte fin? Jag har odlat den från frö. Av nån orsak kom bara en enda planta upp av mer än 10 frön. Så det är inget jag i det här skedet kan rekommendera...


Istället rekommenderar jag att odla grönkål. Det blir massor av mat av det, och det är otroligt gott, mångsidigt och nyttigt. Mer om det i ett skilt inlägg inom kort!

Yes, klarade tenten!

Det var den jag fick sjuk hand av för en månad sedan, och jag fick ju en full femma! Jihuu!

Jag lovade förresten publicera essän jag skrev om förpackningspåskrifter, som ingick i kursen, ifall den godkänts. Den kommer i ett skilt inlägg.

fredag 17 september 2010

Ugnsäpplen med hasselnötter

Här kommer ett härligt desserttips till veckoslutet så här i bästa äppelsäsong.

Tid: 25 minuter. För 5 personer.

Kärna ur 5 äpplen. Jag gjorde det med hjälp av en potatisskalare, för jag äger ingen äppelurkärnare. Hacka hasselnötter grovt. (Det går bra med andra nötter också, eller mandlar!) Ställ äpplena i en smord ugnsform. Rör ihop lite smör, honung, citronsaft och hasselnötter, men spara lite nötter för dekoration. Ju sötare äpplen du har, desto mer citron, och ju surare äpplen, desto mer honung!

Fyll äpplena med röran och grädda i 175 grader varm ugn tills äpplena är mjuka. För mina kaneläpplen tog det 15 minuter, men det kan ta längre tid. Vispa under tiden grädde, smaksätt med lite äkta vaniljsocker om du vill. Servera med grädden, och dekorera med lite nöthack och kanel.

Barn och frukost, del 3: Mjölkprodukter

Som jag skrivit förr: jag tror på riktig mat. Mina rekommendationer angående frukost för barn grundar sig på detta.

Jag tycker att mjölk och mjölkprodukter är bra för de allra flesta barn, men inte nödvändigtvis för alla. Några procent av finländare är laktosintoleranta. En del är allergiska för mjölk, och en del är dessutom särskilt känsliga för mjölkproteinet kasein. Mjölk och mjölkprodukter är en bra källa till kalcium, men absolut inte den enda. Det finns rikligt av kalcium i många gröna grönsaker, och också i säd, frön och viss fisk.

Jag tycker alla barn ska äta fullfeta mjölkprodukter. Ju mer fett, desto bättre tas de fettlösliga vitaminerna till godo. Även kalciumet behöver det fettlösliga D-vitaminet för att kunna upptas effektivt i kroppen. Dessutom, ju mer fett produkten innehåller, desto mindre processad är den. Hur de olika vitaminerna, mineralerna och antioxidanterna samverkar i upptagningen av t.ex. kalcium i kroppen vet forskarna inte nära på allting om, och därför anser jag att ju naturligare och ursprungligare form mjölken och mjölkprodukterna är, desto bättre.

Det finns heller inga undersökningar som skulle stöda hypotesen att mättat fett, ens i mjölkprodukter, skulle leda till sämre hjärt- och kärlhälsa, diabetes eller övervikt. Allt det där är bara påhittat. Tvärtom finns det undersökningar som tyder på motsatsen. T.ex. så är barn som dricker helmjölk smalare än barn som dricker fettfri mjölk, och bönder i Sverige som åt feta mjölkprodukter hade en bättre hjärthälsa än bönder som inte åt feta mjölkprodukter.

En annan orsak till att barn ska äta fullfeta mjölkprodukter är den att ju mer fett deras kost innehåller, i förhållande till kolhydrater, desto längre hålls de mätta och desto mindre sötsug får de. Skillnaden kan vara mycket stor. Proteiner mättar bättre och längre än kolhydrater, men fett håller mättnaden ännu längre än proteiner. Det är inte bra för barn att ha hoppigt blodsocker, och det är just det man får om maten innehåller mycket kolhydrater men bara lite fett!

Tyvärr finns det i Finland ingen ohomogeniserad helmjölk, och inte heller ekologisk helmjölk. Ohomogeniserad helmjölk kan man däremot tillverka själv genom att blanda en större del ekologisk lättmjölk med en skvätt vanlig vispgrädde. En del personer som inte tål vanlig mjölk tål ohomogeniserad mjölk. Större delen av finländare som inte tål mjölk är troligtvis inte laktosintoleranta, utan skulle tåla mjölk om den inte var så långt processad.

Ekologiska mjölkprodukter är bättre än andra. Fettet i ekologisk mjölk har en bättre fettsyresammansättning, bland annat har de mer omega-3-fettsyror. Det finns faktiskt ekologisk grädde, men den är laktasbehandlad, det vill säga laktosen är sönderspjälkt till de enkla sockerarterna galaktos och glukos. Själv tycker jag att det är en processning för mycket, men den kan ändå vara ett bra val för många. Det finns också ekologiskt smör, men det är tyvärr väldigt dyrt.

Det finns många bra mjölkprodukter för barn, även om majoriteten gör mer nytta på butikshyllan än i barnens mage. Bra är t.ex. ekologisk mjölk, smör, turkisk yoghurt, annan naturell yoghurt, vispgrädde, kvark, alla fullfeta ostar (helst utan tillsatser, sådana finns!), grynost, fil.

torsdag 16 september 2010

Kyckling med soffrito och fullkornsbasmatiris

Tid: 80/20 minuter. För 5 personer.

Mannen tog en kyckling. Han blandade finhackade tomater, vitlök, salt, peppar och soja, och det här stoppade han under kycklingens skinn på bröstsidan. In åkte kycklingen i ca 210 graders ugn (med varmluft) på en dryg timme.

Han gjorde en soffrito, av hackad lök, gurka, tomater och olivolja, lite salt och peppar, vinäger, lemon tahini, lite persilja.

Till kycklingen åt vi, förutom soffriton, fullkornsbasmatiris (supergott, förresten, rekommenderar!!). Jättegott!!

onsdag 15 september 2010

Läsvärt: GI-Noll! av Sten Sture Skaldeman

Sten Sture Skaldeman anses vara en av Sveriges främsta experter på LCHF-kost. Han kallar kosten GI-noll. Han är inte läkare, utan journalist till utbildningen, men han har behandlat tusentals viktklienter under snart tio år, med stor framgång. Hans första bok heter "Ät dig ner i vikt".

GI-Noll! är riktad särskilt till kvinnor, står det på pärmen. Men, så när som på ett eller två kapitel om kvinnor så lämpar den sig precis lika bra för män.

Jag blev väldigt positivt överraskad när jag började läsa boken. Sten Sture åskådliggör de egentligen ganska krångliga fysiologiska processerna bakom kostens funktion på ett otroligt skojigt och enkelt sätt. Det här är definitivt boken för alla som inte vill fördjupa sig i själva fysiologin, och som inte orkar läsa tråkig text.

Nästan hälften av boken är recept. Recepten är väldigt bra, de är enkla och varierade. De flesta går att göra på några minuter. Sten Sture har en väldigt konkret och praktisk approach - både i recepten och i de övriga råden.

Vad gäller Sten Stures läror så tror jag han har mycket klokt att bidra med. Han utgår från att var och en som är överviktig eller fet har en viss sockerkänslighet, och att den ska botas med ganska radikalt sänkt kolhydratandel i kosten. Ju fetare man är, eller ju mer man jojobantat, desto mer ska grönsakerna endast utgöra "dekoration" i den för övrigt animaliska kosten. Jag tror verkligen hans kostråd är mycket effektiva för de flesta av finländare och skandinaver, då vi hör till de folk som tål spannmål sämst. Men... personligen tror jag de flesta av oss ändå klarar av en större mängd kolhydrater i kosten än den han förespråkar. Han tycker alltså att GI-kost är bara skoj, men jag tycker GI kan vara fungerande för många, det har jag ju sett själv.

Boken är läsvärd, snabbläst och roligt skriven. Den är särskilt värdefull för personer som jojobantat och inte lyckats bli av med sin övervikt på långsikt, eller personer med stor övervikt, t.ex. 30-40 kg och mer. Vill man ha mer teoretisk bakgrund så rekommenderar jag andra böcker.

Smoothie: äppel och lite vinbär

Smoothiekock idag: Mannen. För 5 personer.

Två bananer, 5 äpplen tärnade smått, en handfull gröna och svarta vinbär, en pressad citron, en gnutta honung, vatten. God!

Det lönar sig att låta blendern gå extra länge om du har äppel, så hinner de bli finfördelade.

tisdag 14 september 2010

Ska jag bli företagare? Jodå!

Igår kväll började jag på en åtta kvällars företagarkurs, "Minustako yrittäjä?" ("Ska jag bli företagare?"). Spännande! Det är Cimson Koulutuspalvelut som ordnar den, och det är gratis (TE-centralerna betalar). De åtta kvällarna handlar om allt från businessplanering, marknadsföring och försäljning till bokföring och beskattning.

Den första gången gick vi igenom allmänna grejer om företagande, och förutsättningar för företagande, både vad gäller omgivning, person, tajming, resurser och mycket annat. Och en del om businessplaneringen. Helt super. Idag handlade det om olika företagsformer, och om all försäkringar... vilken djungel. Kanske man inte är riktigt klok som gett sig in på det här, men det är nog bara menoks nu, så är det.

Roligt gäng är där också, skiljer sig ganska markant från de "snälla" flickorna på unis näringsläraföreläsningar... här är folk av bägge könen, i alla åldrar, med alla olika personligheter. Och alla branscher... grafiker, bilmekaniker, jurist, psykoterapeut. På torsdagen fortsätter det...

Fett- och kolesteroldebatten sätter fart i Finland, hurra!

Igår kväll kom det ett verkligt sevärt program: MOT: Rasvainen Kupla. Programmet, som tar en knapp halvtimme, kan ses på Yle-arenan ännu ca 1 vecka. Så passa på, och försök gärna skicka länken åt eventuella fettfobiska bekanta du har:

MOT: Rasvainen Kupla på Yle-arenan: http://areena.yle.fi/video/1272481

I programmet intervjuas Pekka Puska, Generaldirektör på THL (Institutet för Hälsa och Välfärd) samt Uffe Ravnskov, dansk-svensk kolesterolforskare, samt ett flertal läkare och professorer som genomskådat kolesterolmyten. Många forskningsresultat som bevisar att mättat fett är snarare nyttigt än skadligt hänvisas till. Och givetvis är de enda studierna Puska kan hänvisa till Seven countries-studien, som inte har något värde, samt Norra Karelen-studien, där inget i världen bevisar att det mättade fettet hade den minsta roll.

Fortsättning följer i MOT, YLE1, den 25 oktober kl 20:00, då om kolesterol och statiner.

måndag 13 september 2010

Saftningsdag del 2: aronia- och rönnbärssaft






Veckoslutets saftningsbestyr, del 2. Mehumaijan kom i användning igen när aroniabären skördades idag. De var förresten härligt enkla att plocka! På en halvtimme hade mannen, stora flickan och jag plockat 10,5 liter, vilket var hela vår buske. Rönnbären var minsann värre... hittade inga perfekta träd, så det tog nästan en timme att få ihop 1,5 liter!

Tid: några timmar. Typ halva eftermiddagen och hela kvällen, även om vi gjorde annat också.

Den första satsen: hela mehumaijan med aroniabär samt en citron i. Den andra satsen, där bara halva mehumaijan mera fylldes, för så tog bären slut: 70 % aronia och 30 % rönnbär (på bilden).

Anvisningar ids jag inte ge, för jag vet inte exakta volymer, varken av bären eller av sockret, som vi bara hällde i på högt, varvat med bären.

Resultat: Drygt 4 liter saft samt en dryg liter efterkok på aronia, som jag har tänkt koka bärgröt på någon dag.