Visar inlägg med etikett näringsfysiologi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett näringsfysiologi. Visa alla inlägg

måndag 19 oktober 2015

Sötsug och saltsug i Myteriet

Jag skapade i tiderna en etikett här som heter "Nina i media". Tanken var ju att jag skulle blogga här varje gång jag uppträtt i radio, på TV, på tryckt media eller nån viktig webbkanal. Dessvärre finns ju bara en bråkdel av mina medieframträdanden här. Men ingen fara - för jag har samlat alla på min webbsida Tosiruoka - Riktig mat i huvudmenyn, så läs under rubriken Media så hittar du allt på ett ställe.



I fredags firade jag höstlov på stugan, men på morgonen ringde Myteriet och ville intervjua mig om sötsug, magnesium, krom och annat skoj. Det passade så klart bra, eftersom det gick att ordna per telefon. Inte låg jag nu riktigt på stenarna på stranden medan jag intervjuades, men inte så långt ifrån. Eller nåja, i själva verket låste jag in mig i vedförrådet men tog ingen selfie där utan bara på stranden.



Här kan du se Myteriet 16.10.2015 - det är två timmar långt men ämnet sug behandlas från och med 47 minuter till 57,30. Du kan också läsa sammandragsartikeln som skrevs om ämnet.

tisdag 10 april 2012

Alumnidag för kostrådgivare och personliga tränare i Stockholm

mf Hälsoutbildningar, där jag blivit kostrådgivare, ordnar årligen en alumnidag där vi som gått kurs hos dem får träffas, mingla och lära oss mer. I år var den fredagen 30 mars, och jag kunde på det sättet kombinera den med Hälsokonventet på Bosön som var samma veckoslut.


Årets alumnidag hade en gästföreläsare, Monique Forslund från Lifezone, som förutom föreläste om kost för barn också höll ett fartfyllt zumbapass för oss. Monique är montessoripedagog, har tre barn som är 19, 16 och 8 år gamla, och arbetar dessutom som kostrådgivare, fitnessinstruktör och bloggare. Hon är också författare och företagare. Monique ansåg att gluten är illa för barn, och via den i Sverige så populära vällingen får svenska barn i sig alldeles för mycket gluten. Alla barn hon stött på som krånglat med maten har varit vällingbarn. Svensk välling innehåller bland annat solrosolja och maltodextrin. (I Finland är det kanske mer pulvergröt som gäller, men ingredienserna är ganska liknande.)

Monique berättade också att mjölk för många sockerråttor när sötsuget. Då insåg jag att min egen lilla flicka antagligen gjort just det. Hon är mest sötsugen i familjen, och hon kunde dricka hur mycket mjölk som helst, och äta hur mycket ost som helst. Det är mjölkproteinet kasein som står för effekten.


Jonas Bergqvist från mf Hälsoutbildningar höll en föreläsning om gluten. Det var en nyttig föreläsning för mig, för gluten är relativt invecklat och det har inte behandlats särskilt ingående på någon utbildning tidigare. De två huvudsakliga glutentyperna är gliadiner och gluteniner. Det är gliadinerna som ställer till trubbel. De har en sekvens på 33 aminosyror som inte kan brytas ner. De stora problemen uppstår ifall sekvensen lyckas tränga igenom tarmslemhinnan. Ungefär 40 % av befolkningen har de två gener som behövs för att en molekyl ska fästa vid aminosyresekvensen och kunna orsaka inflammation via T-celler. För att celiaki ska utvecklas behövs flera faktorer.

Förutom att glutenet kan ställa till med problem i immunförsvaret då tarmslemhinnan börjar läcka, så påverkar gluten signalsubstanser i hjärnan då de förvandlas till opiater i blodet. Även kasein har den egenskapen. De stimulerar belöningssystemet och kan ge beroende och sug efter mat av olika slag.

Gluten kan ge näringsbrist (för celiakiker), läckande tarm, inflammation, ökad risk för autoimmuna sjukdomar, neurodegenerativa sjukdomar och sköldkörtelrubbningar. Det viktigaste steget vid all inflammation är att reparera magen.

Efter alumnidagen blev det en liten paus, och förkonventet började, för att sedan fortsätta med själva Hälsokonventet, som jag bloggat om i två inlägg: lördagen och söndagen. Ett synnerligen effektivt och innehållsspäckat veckoslut, och jag kommer säkert nästa år igen!
_

fredag 6 april 2012

Hälsokonvent på Bosön 2012 - del 3

I veckoslutet var jag på mf Hälsoutbildningars Hälsokonvent på Bosön, Lindingö, i Stockholm. Här kommer ett sammandrag av söndagens program.



På söndagen föreläste Kostdoktorn Andreas Eenfeldt och experten på kost och träning Jonas Bergqvist. Söndagen hade sedan hela fem träningspass, av vilka jag tyvärr missade två på grund av att flyget jag bokat redan i januari annullerades och jag fick åka iväg redan kl 15.30. Men å andra sidan var jag ganska slutkörd redan då :).

Andreas har jag hört en gång förr live - under min kostrådgivarutbildning i Stockholm 2010. Nu hade han i alla fall en del nytt material. Och Andreas är en så superb föreläsare att det alltid är roligt att höra och se honom. Han började med att berätta hur hans blogg blivit allt mer populär sedan starten år 2008 med ungefär 500 läsare om dagen. Idag har han 35000 besök om dagen.

Andreas klargjorde vad fetmaepidemin beror på: mindre fett > mer kolhydrater > mer insulin > mer fetma. Vi förbereder oss på en period av svält. Men - vad händer om den inte kommer? Just så har det ju gått. Svältperioden kom aldrig!

Andreas tror på ett paradigmskifte inom kort. Han tror skiftet blir så här:
  • Mättat fett farligt >> ofarligt
  • Kolhydrater nyttig >> överdrivet intag kan göra dig sjuk.
Jag hann också få en kort pratstund med Andreas efter hans föreläsning. Han frågade bland annat om han har planer på att besöka Finland inom den närmaste framtiden, men det hade han tyvärr inte.


Jonas Bergqvist, som även utbildat mig till kostrådgivare, är aktuell med sin nya bok LCHF och träning. Han föreläste en timme om samma ämne. Han började med att säga att vi behöver skala av. Vi går omkring rejält förvirrade. Vi har läkemedelsindustri och livsmedelindustri som hjälper till att förvirra oss. Det vi ska ha kvar, när vi skalat av, är evolutionen, biologin, det sunda förnuftet och den moderna vetenskapen. Dessa ska vi grunda vår kunskap på.

Vi behöver bygga en stark kropp som står emot dagens belastningar. Man kan jämföra knäleden på en kyckling som är konventionellt uppfödd, på fel sorts föda och trångbott, med en kyckling som vuxit upp på artegen föda och fått röra på sig. Knäck knälederna - vilken går lättare att knäcka?

Vi behöver distansträning, funktionell styrketräning och intervallträning. Någon form av dessa alla. För att ha en god hälsa länge.

Det är viktigt att skilja mellan bantar-LCHF och tränings-LCHF. Detta Jonas' budskap tycker jag är det finaste "nya" som kommit upp i LCHF-diskussionerna. Det är ju nämligen inte så att var och en av oss ska minimera kolhydratintaget. Jag tycker det är viktigt att äta inhemsk mat under vintern - och då gäller det att äta rotsaker och för många också potatis. Men de av oss som till exempel på grund av sin metabolism inte tål rotsaker och potatis ska inte äta det.

Och gluten då? Jonas tycker inte spannmål är mänskomat.

Särskilt roligt var det när Jonas läste upp några citat ur häftet "Uppladdningen", som getts ut av Lantmännen i Sverige. Han använder boken som en lättsam humorbok. "Frukostflingor är givet till frukost".


Söndagens träningspass var styrketräning, löpträning, zumba, tribal yoga och CrossFit. I styrketräningen fick vi bland annat prova lyfta tyngder, gå ner i huk, träna armarna och bålen hängande (på bilden visar Karin från mf hur man gör) och göra utfallssteg - igen.

(Bild: Ann-Maria Beaudry)

I löppasset tränade vi huvudsakligen midfoot-striking. Hela passet gick barfota (!), vilket stämde bra överens med löparen Rune Larssons tips kvällen innan. Vi hoppade lätt på stället, och hoppade jämfota framåt, på tårna. Det var tungt för vaderna, men kändes effektivt. På bilden hoppar jag i grå byxor.

Zumbapasset var det sista jag var med om. Det var sååå roligt. Mf:s Leyda är en jättebra instruktör. Hon är klar och tydlig, har lagom svåra serier så att inte heller nybörjarna blev så frustrerade, och samtidigt var hon rolig och inspirerande när hon tjoade och sjöng med i låtarna på spanska. I zumban märkte jag att min grundkondition trots allt inte lidit så av den långa vintern utan löpning. Jag hängde bra med :).

Sedan bär det av hemåt med buss, tunnelbana och flygbussen, och så flyget så klart. Full med nya idéer och inspiration. Inte minst för min nya utmaning som handlar om ett rörligare liv och en starkare kropp, men också för min yrkesutveckling som kostrådgivare.
_

Hälsokonvent på Bosön 2012 - del 2

I veckoslutet var jag på mf Hälsoutbildningars Hälsokonvent på Bosön, Lindingö, i Stockholm. Nu berättar jag om lördagens program. Under hälsokonventets lördag fick vi höra föreläsningar av Katrin Zytomierska, Bitten Jonsson och Rune Larsson. Träningspassen var CrossFit, funktionell yoga, tabata och skipping.


Katrin Zytomierska är en speciell person! Spontan, sprudlande, färggrann. Hon berättade om sin resa från 86 kg efter sin graviditet till 56 kg, med LCHF-kost. På bilden ser vi hennes så kallade halleluja-moment där hon visar var hennes rumpa slutade innan kostförändringen. Nu hade hon inte tränat på tre månader, men ändå inte gått upp i vikt ett gram, sa hon.


Bitten Jonsson var den allra främsta orsaken till att jag anmälde mig till Hälsokonventet redan före årsskiftet. Bitten är Nordens absolut främsta expert på beroendesjukdomar och behandling av dem, särskilt sockerberoende. Jag har bloggat om hennes bok Sockerbomben redan år 2010.


Jag lärde mig mycket under Bittens effektiva timme på scenen, även om en del var bekant. Som att beroende kännetecknas av att personen ljuger, gömmer och smyger med något. Särskilt intressant tyckeer jag det faktum är, att beroendet sitter till större delen i reptilhjärnan. Alltså till mindre del i däggdjurshjärnan, och överhuvudtaget inte i vår mest avancerade del av hjärnan, dvs där t.ex. impulskontrollen sitter. Undra på att personer med beroende inte "kan rå" för vad de gör!

Jag lärde mig också att beroende kan delas in i "co-induced craving" och "stress-induced craving". På det sättet kände jag åter igen ett par fall av sockerberoende till bland mina klienter. Och att alla har en "drug-of-choice", som sedan kan ersättas med andra saker ifall den bästa inte är tillgänglig.

Enligt Bitten är också ätstörningar undertyper av beroende. Både anorexi och bulimi.

Jag beslöt också att jag kommer att åka till Sverige för utbildning inom sockerberoende, bara det passar in i mina tidsplaner. Det pågår ett pusslande av höstens tider just nu och jag hoppas verkligen att jag får allt att passa.


Sist på lördagens schema stod Rune Larsson. Han är Sveriges, och en av världens, främsta löpare av extremt långa distanser. Vi talar om hundratals kilometers sträckor. Först funderade hur arrangören hade lagt två träningspass i rad och Rune Larsson först kl 17.30-18.30 - hur ska man orka lyssna så sent på dagen? Men när jag hörde Rune insåg jag att honom orkar man alltid lyssna på, hur trött man än skulle vara. Han var så rolig och inspirerande. Han berättade många anekdoter om sitt löpande, bland annat om hur han försökte sova mitt i vintern under bar himmel i ett bo av granris, hur han lärde sig springa sovande och om den fulaste jackan han sytt själv.

Rune betonade vikten av att utmana sig själv mentalt för att kunna klara av ultradistanssträckorna. Han tyckte också att vi är alldeles rädda för det naturliga, bland annat springer vi med alldeles för tjocka sulor.

(Bild: Ann-Maria Beaudry)

Träningspassen på lördagen var tuffa. fyra en timme långa pass. Det började med CrossFit. Det var utfallssteg med tyngd, burpees, stå på händer och annat, 45 sekunders körande och 15 sekunders förflyttning. Så var det funktionell yoga. Det var som vanlig poweryoga, inget nytt för mig. Det tredje passet var tabata: först uppvärmning och sedan 20 sekunders hårt körande och 10 sekunders förflyttning. Även där favoriterna utfallssteg i annan variant, samt burpees. Otroligt effektivt. Dagens sista pass var skipping. Hoppa hopprep. Först utan rep, sedan med repet "bredvid" och sist med rep. Men det var ju svårt! De vanliga hoppen med rep gick fint, men när fötterna skulle göra si och samtidigt repet skulle matcha under dem blev det trassel. Men tungt var det, och roligt och effektivt! På bilden hoppar jag till höger i grön topp. Lucas från mf drar passet.

På lördagskvällen stupade jag i säng ganska fort, så det blev inget socialt den kvällen. En full dag, kroppen var skönt mör och huvudet fyllt av inspiration och information!
_

tisdag 20 mars 2012

Värt att höra: Kaisa Jaakkola på Briim Center 17.3.2012

I lördags åkte jag till det nya Briim Center mitt i Helsingfors centrum för att höra en föreläsning av Kaisa Jaakkola. Det är hon som skrivit boken "Hormonidieetti" som jag recenserade tidigare i år. Rubriken på den timmelånga föreläsningen var "Syö mielesi teräväksi", på svenska ungefär "Ät dig skarp". Ungefär 30 personer hade kommit för att lyssna.


Kaisa är ung, bara 29 år gammal, men har hunnit med en del. För det första är hon diplomingenjör som jag, och har sedan kommit in i näringscoachingen via fitness-sporten, idrottsnäringsläran och sedan via en utbildning i Biosignature-metoden i USA. Nu driver hon sitt eget företag och föreläser en hel del.

Hon var en riktigt bra föreläsare. Inte så särskilt karismatisk, utan mer ingenjörsaktig (hehe, också där kan jag känna igen mig själv). Hennes föreläsning var väl uppbyggd, och ganska detaljerad, kanske till och med lite för detaljerad. Men hon talade om kostens betydelse för hjärnan ur väldigt många olika synvinklar, så det var på det viset väldigt uttömmande.

Frukostens betydelse betonade hon väldigt starkt. Det är en sak jag själv också börjat sätta allt mer vikt på, så det fick jag bekräftat än en gång. Frukostar behöver så klart inte vara stora, nödvändigtvis, men de bör inte hoppas över. Proteiner till frukost ansåg hon vara synnerligen viktigt och nyttigt - hon föreslog att man skulle testa en biff med lite sallad till frukost!

Några andra tips plockade jag också upp: fiskolja för gravida, glutamin utspädd i grädde mot sötsug, inositol för ADHD och depression.

Hon frågade publiken hur många som sover minst ca 8 h oavbruten sömn varje natt, och till min stora förvåning var jag en av några enstaka som räckte upp handen! Hallå - folk - sover ni inte? Jag sover även under veckan från ca 23.30-7.30. Sover jag mindre är jag trött på dagarna. Men nåja, sömnbehovet är ju nog individuellt, en del klarar sig säkert med 7 timmar.



I början av föreläsningen presenterade Reidar Wasenius, personen bakom Briim Center, sitt hjärngym. Han berättade också om stolarna vi satt på. Det fanns olika stolar, bland annat hopvikbara stolar som Reidar behändigt "installerade" på några sekunder, gympabollar och högre ryggstödslösa pallar som ger ryggen lite jobb.

Kaisa såg fräsch och representativ ut. Hon hade bra kontakt med publiken också. Jag rekommenderar nog gärna hennes föreläsningar för dig som är intresserad av kost!
_

tisdag 7 februari 2012

Läsvärt: Hormonidieetti av Kaisa Jaakkola

Äntligen har jag lyckats läsa färdigt en bok. Har nämligen under hösten hållit på med åtminstone fyra andra böcker som inte är slutlästa.


Kaisa Jaakkola, som liksom jag är diplomingenjör till grundutbildningen, har utbildat sig i BioSignature-metoden i USA och hennes specialområde är hormonell fettförbränning. Hennes bakgrund är intressant i sammanhanget då hon idkat fitnessgrenar, och där spelar fettlagrets tjocklek på olika kroppsdelar en stor roll.

Boken heter i sin helhet "Hormonidieetti - Opas yksilölliseen täsmälaihdutukseen", på svenska ungefär Hormondieten - En guide till individuell precisionbantning. På ett sätt är titeln vilseledande. Det låter lite som "ännu en dietbok", vilket den egentligen inte är. Det är ingen dietbok, utan en bok om alla de hormoner som spelar en viktig roll i fettlagring, fettförbränning och kroppsform.

Vilka är dessa hormoner? Jo, de viktigaste är
  • insulin
  • kortisol
  • sköldkörtelhormon
  • östrogener och progesteron
  • androgener (t.ex. testosteron)
  • tillväxthormon.
Jaakkola ägnar vart och ett hormon ett helt kapitel. Hon går igenom hur hormonet fungerar, hurdan typ av fettlagring en för stor eller för liten mängd kan leda till, samt vilken typ av mat som kan balansera upp obalanser.

Boken, som har ca 175 sidor, kom ut i slutet av sommarn 2011. Jag ville läsa den ända sedan dess. Det är nämligen så att en majoritet av mina klienter är kvinnor, och majoriteten av dem över 40 år gamla. Och då är det inte bara insulinet som spelar in vid fettlagringen och -förbränningen utan alla de där andra hormonerna också. En för hög kortisolproduktion kan helt förhindra viktnedgång. Tack vare den här boken kan jag lättare känna igen olika problemfall jag träffar på.

Några andra saker som behandlas ingående i boken är leverns funktion och magsyrans stora betydelse för hälsan. Också träning behandlar på många ställen.

Jag tycker om Kaisa Jaakkolas stadiga grepp om invecklade saker. Det är inte lätt att skriva tydligt om så invecklade helheter som kroppens hormonbalans. Hon har också humor i texten. Det finns mycket bilder, och boken är också för övrigt lättläst. Rekommenderar varmt åt alla som jobbar med dessa saker, eller som vill veta mer om hur den egna kroppen fungerar.
_

fredag 6 januari 2012

Vill du bli kostrådgivare?

Vill du bli kostrådgivare? mf-Hälsoutbildningar, som har utbildat även mig i Sverige år 2010, håller motsvarande grundutbildning för licensierad kostrådgivare i Vasa i april och maj 2012. Närmare sagt 23-27.4 och 28.5-1.6. Det är två hela intensiva veckor, en del mellanstudier och ett prov på slutet.

Om du anmäler dig senast 20.1.2012 får du kursen med boka tidigt-rabatt. Den normala anmälningstiden går ut 16.3.2012.

Här kan du läsa mer om innehållet: Lic.Kostrådgivare.

Här är en länk till kurskalendern med prisuppgifterna. mf-Hälsoutbildningar ordnar kostrådgivarutbildning huvudsakligen i Stockholm, men förutom nu i Vasa också i Malmö, Göteborg, Oslo och Nerja/Spanien. Och förutom kostrådgivare utbildar de också bland annat personliga tränare.

Anmäl dig här.

Utbildningen var mycket bra då jag gick den i Stockholm och jag rekommenderar den varmt. Värt att tänka på är dock att utbildningen ensam inte ger kompetens att fungera som kostrådgivare, utan det förutsätts även att du läser på mycket mer än så. Du måste läsa en hel del läroböcker för att förstå mänskans fysiologi och metabolism, och inte minst den psykiska biten. Och du måste ständigt följa med studier på området.
_

söndag 1 januari 2012

Januariutmaning: spannmålsfri månad!

Äntligen känner jag mig mogen att utmana mig igen. Jar har inlett en spannmålsfri månad idag. Jag kommer under hela januari att undvika allt spannmål som innehåller gluten, dvs förutom vete som jag annars också är utan så undviker jag nu också råg, havre, korn och spelt.

Det här äter vi inte i januari!
Det är länge sedan jag senast undvek allt spannmål - nästan 1,5 år sedan, och då också bara ett par tre veckor. Du kan läsa mera här: Spannmålsfritt mot rosacea.

Jag har insett att jag ätit väldigt mycket rågbröd den här hösten, och jag är nyfiken på om en spannmålsfri kost kan leda till bättre hälsa och en piggare tillvaro. Även mellanflickan, som har besvärliga utslag på bland annat fingrar och ben, är nu med.

När man utesluter något i kosten är det viktigt att fundera vad man tänker äta mer av i stället. Annars blir man bara hungrig och kan få "cravings". Vi tänker äta mer ägg, frön och nötter. Kanske sporadiskt något av bovete, kokosmjöl, hirs eller amaranth.

Det finns otaliga mänskor i Norden som skulle må bättre av att ändra mindre gluten eller utesluta det helt ur sin kost. Många uppskattar att upp till 80 procent hör till dem. Om du lider av upprepade infektioner, astma, allergier, trötthet eller svullen mage är det större chans att just du hör till dem - till oss.
_

torsdag 24 november 2011

Sista föreläsningen för år 2011 avklarad

Idag höll jag föreläsning på Esbo Arbis. Slutligen anmälde sig hela 13 personer, och 12 kom på platsen. Det lär ska vara ett bra resultat för en svensk föreläsning som dessutom är mitt på förmiddagen. En del bekanta fanns också i publiken, bland annat min egen pappa och syster! Så lite spännande var det. Men nervös har jag tydligen slutat vara, och det är ju skönt.


Jag hade delat upp föreläsningen i Introduktion, Socker, Fett och kolesterol, Tarmen och Riktig mat i praktiken. Det kom sedan så många bra frågor att tarmen och den riktiga maten fick lite mindre tid än jag planerat. Men det gör inget, för att känna till sockrets påverkan, samt hur fettet och kolesterolet fungerar i kroppen, är viktigt också. Och åhörarna har lov att kontakta mig för att få hela materialet sänt till sig per e-post om de vill referera efteråt. På bilden ser du mina nio första slides.

Jag fick frågor bland annat om effekter av lågt blodsocker, hur olika sorters mat påverkar kolesterolvärdena, om hurdana livsmedel som innehåller mycket kolhydrater om omega 6/3-balansen och om fullkornsspannmål i förhållande till vitt mjöl. Och många till, tyvärr har jag svårt att komma ihåg alla frågor efteråt då jag under föreläsandet är så "inne" i min grej. Det var en mycket bra publik!

Skulle gärna ha flera föreläsningar på Esbo Arbis. Nu under den kommande vårterminen har jag inget inprickat på Esbo Arbis, men däremot kommer jag att ha två föreläsningar på Helsingfors Arbis i januari och februari! Tisdag 10.1 kl 18.05 med rubriken Hur påverkar kosten din hälsa? och tisdag 7.2. kl 18.05 Ät naturlig mat! Mer om dessa senare.
_

torsdag 10 november 2011

Du har chansen att höra mig föreläsa torsdag 24.11!

Det finns ännu platser kvar på min Esbo Arbis-föreläsning torsdagen 24 oktober kl 10-12.15 i Hagalund. Adressen är Östanvindsgränden 8, IV våningen i finska Esbo Arbis' utrymmen.


Här kan du anmäla dig: https://ilmonet.fi/ilmo/#KurssitiedotView-112787-3-&f& 

Jag kommer att tala om på vilka olika sätt vi kan börja må sämre av maten vi äter, och hur vi ska råda bot på det. Bland annat behandlar jag övervikt och fetma, trötthet och högt blodsocker. Det blir också tips på förbättringar i kosten som vi alla mår bra av. Välkommen! _

fredag 28 oktober 2011

Tekla-föreläsningen gick bra!

Skönt att ha det över, även om det var jätteroligt! Jag föreläste i förrgår för personalen på Tekla, där jag själv jobbat i drygt 10 år och numera jobbar deltid.

Liksom jag skrev i måndags var rubriken "Kuinka juuri minun pitäisi syödä, jotta voisin hyvin?". Dvs "Hur borde just jag äta för att må bra?". Jag hade underrubriker om bland annat hur nutidens mat påverkar kroppen, vad kolesterol egentligen är, och om tallriksmodellen.

Jag har stått i detta samma auditorium och presenterat olika saker genom åren: utbildningsmaterial för Tekla Structures (programvaran vi producerar på Tekla), hur kundutbildningarna ska arrangeras på bästa sätt, Intranätets administration, hur man gör videor med Adobe Captivate, det förnyade Extranätet, planeringsprocessen för vår dokumentation och utbildningsmaterial... säkert mycket mer. Men aldrig har det ändå varit pirrigt och spännande på det här sättet.

Salen som normalt har 70 stolar, och kan fyllas upp med flera också, var nästan fullsatt. Tippar på drygt 60 åhörare.

Jag var lagom nervös de två eller tre första minuterna, för att sedan gå in i ett klart flowstatus. Oftast går det så - ju mer jag är nervös och pirrig, desto säkrare blir det flow sedan, och en lyckad föreläsning.

Bilderna till höger tog jag innan föreläsningen startade. Jag hade tänkt ge kameran åt någon i första raden för att ta bilder av mig in action, men det glömde jag tyvärr sedan.

Det kom ännu mer frågor än jag hoppats på. Den första frågan kom redan när jag bara talat några minuter! Frågorna handlade bland annat om oivariini, om lågkolhydratkostens råvarors höga pris, om spannmål, och om färdigmat. Tyvärr har jag glömt många frågor nu, för jag var på något sätt så inne i föreläsningen just då.

Feedbacken har varit positiv. De som har kommenterat har sagt att jag var en bra föreläsare, helt "i mitt rätta element", att jag framförde saker på ett så sakligt sätt att det inte gjorde något att åhörarna inte hade samma åsikt på varje punkt, man kunde ändå lyssna. En åhörare hade skrivit så här på min finska blogg: Nina luennoi Teklassa 26.10.2011.
_

söndag 2 oktober 2011

Igår var jag i radion!

Jag intervjuades den här veckan för programmet Familjeliv, Radio Vega. Jag marknadsförde programmet på Tosiruoka - Riktig mat-Facebook-sidan, men glömde bort att berätta på förhand på bloggen, sorry! Programmet sändes ut igår morse kl 9.03 delvis i direktsändning från Slow Food-festivalen i Fiskars. Temat för den här gången var "Om maten i barnfamiljen direkt från närmatsmarknaden i Fiskars med Annika Löfgren och Hanna Berndtsson-Hera."

Jag svarar bland annat på frågor om varför barnfamiljer och andra på sista tiden har börjat undvika socker i stället för fett, och om LCHF-kost är bra eller inte.

Om du missade det kan du höra programmet i repris imorgon, dvs måndag 3 oktober kl 13.03. Du kan också kolla direkt på Arenans podcast:  http://arenan.yle.fi/audio/1317712703152 . Du hör mig från 40 min 30 sekunder in i programmet, inslaget tar ca 10 minuter inklusive kommentarerna efteråt. Men hela programmet är verkligen värt att höra! Bland annat intervjuas en småbarnsmamma som helt slutat upp med socker i sin familj, och hon berättar bra tips hur man vänjer av barnen med socker.
_

fredag 26 augusti 2011

Imorgon grundas Finlands nya diabetesförening

Imorgon ska jag förutom en trevlig släktings bröllop på ett möte jag sett fram emot länge. Det är nämligen så att Finlands nya diabetesförening grundas imorgon kl 12 på restaurang Laulumiehet i Helsingfors, Sanduddsgatan 2.


På Facebook grundades redan i början av sommarn saken (på Facebook kallas det "cause") "Perustetaan usi diabetesyhdistys Suomeen, dvs "Vi grundar en ny diabetesförening i Finland". Saken har nu 324 medlemmar. Jag ser ut att ha värvat näst mest medlemmar, hela 17 stycken. Mest har så klart hälsobloggare och biologie doktor Christer Sundqvist värvat, det är han som står bakom initiativet och har ordnat mötet.

Idén med den nya föreningen är bland annat att erbjuda diabetiker, både av typ 2 och 1, bra och mångsidig information om hurdan kost som är bäst för diabetiker.

Ett pressmeddelande har skickats ut, läs mer om föreningens målsättningar i det. Det finns att läsa här på Christers blogg: Perustetaan uusi valtakunnallinen diabetesyhdistys Suomeen.

Om du är intresserad av att vara aktiv är du så klart välkommen med! Både nu imorgon på mötet och när som helst senare.
_

måndag 20 juni 2011

Om fettets katabolism...

... och annat biokemiskt. Min sommarkurs om enzymer och ämnesomsättning på Öppna Uni lider mot sitt slut.

Jag föll ganska rejält av kärran i början med alla enzymräkneövningar och krångliga enzymatiska reaktioner, men själva ämnesomsättningen var som tur lättare att förstå. Det är ju till stor del bekanta saker för mig.

Av den besvärliga början fick jag i alla fall den ödmjuka insikten att enzymer är otroligt avancerade grejer och otroligt viktiga! Jag har också förstått vad ett enzym egentligen gör. Alltså med vilken mekanism de försnabbar en kemisk reaktion. Den flyttar helt enkelt på atomer i molekyler från ett ställe till ett annat så att atomen ska komma rymdmässigt närmare den atom den ska reagera med. Helt självklart, inser jag nu.

Senaste gången talade vi om fetter och kolesterol. Hur biokemiskt man än försöker se på en så omdebatterad sak som dessa, så blir det ju alltid diskussion! Vår föreläsare Pirjo Nikula-Ijäs, som ser det hela ur biokemins synvinkel, kunde inte förstå varför läkarna har fått för sig att kolesterolvärdena i blodet är något man ska sänka för att få bättre hälsa. Statiner (kolesterolsänkande medicin) tyckte hon var totalt onödiga och felaktiga i de allra flesta fall. Kolesterol är ju helt enkelt ett byggnadsmaterial som används till att bygga upp viktiga ämnen i kroppen, bland annat alla könshormoner, samt cellväggar. Varför skulle man medicinskt försöka minska halten av detta i blodet, tyckte hon. Jag kunde så klart bara hålla med!

I morgon kväll har jag den sista föreläsningen. Jag vet inte om jag nånsin kommer att tenta kursen, då jag missade de flesta räkneövningarna. Kursen har oberoende varit värd att gå på!
_

fredag 27 maj 2011

Näringsfysiologi - hur funkar det i kroppen?

Nu måste jag medge att jag har varit lat med att skriva. Eller inte hunnit, helt enkelt. Och inte hinner jag tyvärr idag heller riktigt.

Men istället tänkte jag påminna gamla läsare och tipsa nya om en serie jag skrev förra sommarn om näringsfysiologi. Den var ganska populär. Särskilt kanske del 5 där jag försöker förklara orsaken till att en del mänskor blir feta. Som alltså inte är glupskhet, lättja, eller dålig självdisciplin. Men jag rekommenderar alla inläggen! Kommentera gärna också om du vill!

Här är inläggen:

Näringsfysiologi del 1: Evolutionen

Näringsfysiologi del 2: Cellen och energin

Näringsfysiologi del 3: Organen

Näringsfysiologi del 4: Energianvändningen

Näringsfysiologi del 5: Beror övervikt på att man äter för mycket?

Näringsfysiologi del 6: Insulinet

Kanske jag borde fortsätta på serien i år. Jag tror jag i alla fall kommer att skriva en ny del om hur kroppen påverkas av hur man äter maten, hur den är tillredd, och varför. För det ägnas alldeles för lite uppmärksamhet åt det, de flesta ser maten som bara en kombinatioin av olika näringsämnen: makronäringsämnena kolhydrater, proteiner och fett, och vitaminer och mineraler. Men mat är ju så mycket mer!
_

fredag 13 maj 2011

Om sockerberoende

Häromdagen skrev en känd finländsk näringsexperten Patrik Borg att sockerberoende inte finns. Här kan du läsa hans blogginlägg: Ruoka-addiktio 

Har har visserligen bra motiveringar, och han har också flera år av yrkeserfanhet. Men då jag känner flera personer som verkligen är sockerberoende och som vet vad det är, så kan jag inte hålla med om hans grundtes, alltså att ett fysiologiskt sockerberoende inte existerar. En av personerna jag känner är Anna Hallén, en annan Helena Wester. Och många till, men dessa två skriver om sitt sockerberoende på sina hemsidor, så dem täcks jag nämna. Kan hända har Patrik rätt på många punkter, men kanske de personer han beskriver bara har varit sockermissbrukare och inte sockerberoende? Det är stor skillnad, nämligen!

En tredje, som jag inte känner personligen men som många jag känner känner :), är Bitten Jonsson. Hon har sedan lite mer erfarenhet än Patrik, vilket jag lite fräckt också meddelade honom i en kommentar (vänligt, nog, och han tog det nog bra), nämligen 22 år av beroendeterapi varav 14 år med sockerberoende, plus eget socker- och alkoholberoende. Så hon har ju fysiologiska beroenden att jämföra med då, kan man säga.

Jag skrev lite om sockerberoende i några inlägg förra sommarn också: Sockerberoende del 1: Kan man bli sockerberoende? och Sockerberoende del 2: Hur blir man sockerberoende? och här hittar du många inlägg på min blogg som behandlar sockerberoende: sökning på sockerberoende.

Men det jag egentligen ville länka till, förutom Patrik Borgs tänkvärda inlägg (som ni gärna får kommentera här också!) var Anna Halléns tredelade serie om sockerberoende som hon nyligen skrivit på sin blogg:

Sockerberoende
Sockerberoende del 2
Sockerberoende del 3

Anna är själv sockerberoende, så hon vet vad hon talar om. Och därför kan jag inte hålla med Patrik om att fysiologiskt sockerberoende inte existerar. Med Anna, som så många andra, är det nämligen så att visst kan hon ta en bit kaka utan att kanske som en alkoholist falla tillbaka och häva i sig hela kakan. Men känslan som uppfyller hennes kropp när hon tagit kakbiten är otrevlig, hon får ett sug som hon är tvungen att motstå. Och detta vill hon inte utsätta sig för, därför är hon hellre "absolutist" med sockret.

är det att vara sockerberoende nämligen. Alla överviktiga eller feta har ju inte sockerberoende heller, bara en del, och en ganska betydande del. Och en stor del av smala har det också.

(Bild: www.pronutritionist.net)
_

måndag 11 april 2011

Läsvärt: Mat för ditt barn av Camilla Porsman och Fredrik Paulún

Det här var en ganska bra bok. För mig hade den ett stort informationsvärde.

Boken är skriven år 2003, och det var en tid innan Fredrik Paulún justerade sina egna kostråd till de han rekommenderar nuförtiden. I den här boken står ännu Svenska Livsmedelsverkets kostrekommendationer som grund, dvs. 55-60 energi-% kolhydrater, 25-35 energi-% fett och 10-15 energi-% proteiner.

Boken har 170 sidor. De första 25 sidorna handlar om bra mat förklarat ur ett näringsfysiologiskt perspektiv. De följande 30 sidorna ger kostrekommendationer för barn ända från babyålder till skolålder, samt för träning och tävling. Sedan följer 10 sidor om övervikt och undervikt, och drygt 10 sidor om ätstörningar. Efter det kommer ännu ett 10 sidor långt avsnitt om födoämnesallergier och intoleranser, samt ett par korta stycken om tandhälsa och mat för sjuka barn. De sista 70 sidorna var recept, en överblick över vitaminer och mineraler, samt GI-tabeller.

Jag tyckte de bästa styckena i boken var de näringsfysiologiska förklaringarna i början, styckena om ätstörningar, samt vitamin- och mineralöversikten.

Tipsen för överviktiga barn var till många delar väldigt bra också, men rekommendationen om lättfettsprodukter för dessa barn är ju minst lika fel som lättfettsprodukter för feta vuxna, så det störde mig ganska mycket. Recepten gillade jag inte särskilt mycket, de innehöll väldigt mycket pasta och andra former av vitt mjöl.

Jag uppskattar Paulúns stora kunskap och dedikering till äkta mat. När han skrev den här boken och den andra boken jag läst och recenserat (Blodsockerblues) var han betydligt yngre och oerfarnare än vad han är idag. Det verkar som om han lärt sig mycket sedan dess. Jag har i vintras sett honom i en svensk TV-debatt om kost för autistiska och andra barn med NPF (neuropsykiatriska funktionshinder) och han talade verkligen bra där, han förklarade näringsfysiologiskt varför NPF-barn blir friskare utan kasein och gluten, något som läkarna inte ens vill tro på även om hundratals föräldrar kan vittna om det.

Här är Fredriks webbsida om du vill veta mer: http://paulun.se
_

onsdag 6 april 2011

Läsvärt: Blodsockerblues av Fredrik Paulún

Den svenska nutritionisten Fredrik Paulun är en man jag hört både gott och ont om. Enligt många lågkolhydratkostsförespråkare i Sverige har Fredrik Paulún nämligen fettskräck, och debatten går därför ibland het på t.ex. Kostdoktorns blogg. Men jag har beslutat att läsa böcker av alla sorters experter, inte bara dem jag själv litar på, och jag är glad att jag läste den här boken. För den var väldigt bra.

Fredrik Paulún är en förespråkare av GI-metoden. GI går ut på att man äter kolhydrater med ett lågt eller medelhögt glykemiskt index, dvs långsamma kolhydrater, och undviker de snabba. Långsamma kolhydrater, med lägre GI, är t.ex. ovanjordsgrönsaker, baljväxter och fullkornsrågbröd, medan vitt bröd, potatis och fruktjuice är snabba kolhydrater, med högt GI.

Annars tycker Paulún att man ska äta mycket protein, och måttligt med fett och kolhydrater. Han har på senare år utvecklat en ny diet, som i långt bygger på samma principer som GI-metoden, och han kallar sin diet för ISO-metoden.

Boken, som består av ca 160 sidor, är uppdelad i en hel massa riktigt korta kapitel, och känns därför väldigt lättläst. Flertalet kapitel tar upp hur GI-kosten påverkar någon viss sjukdom eller annan hälsorelaterad sak, som t.ex. GI och migrän, GI och hjärtat, GI för styrka och muskeltillväxt. Varje kapitel slutar med en kort sammanfattning, vilket jag gillar. Det ger dig en möjlighet att skumma igenom delar av boken om du så önskar.

Slutet av boken utgörs av recept och tabeller. Recepten är till största delen ganska så kolhydratrika, motsats till de flesta av dagens GI-recept som påminner långt om LCHF. Kött och fett har ju i stort sett noll i GI-värde, så sådan kost sitter bra in i begreppet GI-kost. I Paulúns bok är det mycket fullkornsris och fullkornspasta, bönor och förstås grönsaker. Mjölkprodukter används sparsamt och smör inte alls, det är växtoljor hela vägen. Köttprodukterna är också fettsnåla.

Boken är utgiven redan år 2002. De mest pålitliga metastudierna som bevisat fettets och det mättade fettets ofarlighet kom först för några år sedan. Så jag klandrar inte så mycket alla hänvisningar till att mättat fett är illa. I alla fall grundar Paulún det inte på att de i sig skulle täppa till blodkärlen eller orsaka hjärt-kärlsjukdom, utan på att ett stort intag mättat fett sänker insulinkänsligheten. Och det är ju faktiskt sant att den gör det. Men det är ingen orsak att minimera det mättade fettet, tycker jag, för det är nämligen inte skadligt att sänka insulinkänsligheten ifall man äter kolhydratsnålt, vilket diabetiker i regel borde göra.

Jag tror själv att GI-metoden är en mycket bra metod för många, både för att gå ner i vikt och att från början bygga upp en god hälsa. Men för viktnedgång och sockerberoende är den inte lika bra som lågkolhydratkost, för den tar inte bort suget för alla personer, utan bara för en del.

Bokens största värde för mig låg i att den förklarade fysiologiska processer i kroppen på ytterligare ett nytt sätt. Det är klokt att basera sin kunskap på så många böcker, och studier, som möjligt. Och då olika kolhydratkällors glykemiska index bevisligen har en stor betydelse för hälsan, och jag inte rekommenderar lågkolhydratkost åt alla, så behöver jag veta mycket om GI-värdena.

Så jag anser att boken var läsvärd, men att man bör ställa sig kritisk till påståendena om mättat fett.

Här kan du läsa mer om Fredrik Paulún: http://paulun.se

(Bilden av Fredrik Paulún: Fotograf Peter Knutson)
_

måndag 4 april 2011

Värt att höra: Jonas Bergqvist om ketogen kost och träning

mf-Hälsoutbildningars alumnidag för kostrådgivare och personal trainers i Stockholm i slutet av mars höll också Jonas Bergqvist en föreläsning. Jonas utbildar tillsammans med bland annat Anna Hallén och Louise Edlund kostrådgivare på den kurs jag också gick förra sommaren. Han är leg. sjukgymnast, master funktionell tränare och personlig tränare samt utbildad inom bland annat näringsfysiologi.

Det handlade om hur LCHF-kosten påverkar träningen och resultaten. Ämnet har varit aktuellt för mig själv då jag har flera klienter som också tränar, en del så gott som dagligen och periodvis flera timmar i sträck. För beroende på grenens intensitet och andra egenskaper kan LCHF-kosten komma med vissa extra utmaningar.

Ketogen kost betyder inte rakt av LCHF-kost. Det är ganska individuellt hur lätt man kommer i ketos. Men de flesta personer uppnår ketos genom att dra rejält på andelen kolhydrater i maten, i praktiken oftast till ca 50 gram om dagen. För att ketonerna ska upptäckas i urinen krävs ofta ännu mindre andel kolhydrater i kosten. Tillståndet kallas ketogenes, och är helt ofarligt och naturligt för kroppen, eftersom mänskor i alla tider periodvis kunnat ha ont om kolhydrater, redan tack vare årstidsväxlingarna. Ketosens funktion är att förse hjärnan med energi i situationer där hjärnan inte kan få glukos ur kosten och levern inte kan eller hinner bilda glukos.

Ketos underlättar fettförförbränning, och gör den mer effektiv. Bildandet av ketonkroppar regleras av hormonet insulin, precis som blodsockret också regleras av insulinet. Fettförbränning sker även utan ketos. När kosten inte innehåller tillräckligt med kolhydrater för att täcka hjärnans behov av glukos, bildar levern glukos själv.

Det tar oftast 2-3 dygn för glukoneogenesen att uppregleras, alltså den process där levern bildar glukos av aminosyror och glycerol. Då får musklerna 50 % av sin energi av ketoner. Aminosyrorna kommer från proteiner i kosten, och glycerolen från fettet i kosten. Fortsätter den kolhydratfattiga kosten kommer under de följande 3-4 veckorna musklernas ketonförbränning småningom att sjunka till ca 10 %.

Men det är inte helt okomplicerat att träna eller idrotta på kolhydratfattig kost. Generellt sätt fungerar träning på lågintensiv nivå (under 75 % av maxpuls) ofta lika bra, ibland till och med bättre, på lågkolhydratkost, medan träning på högintensiv nivå fungerar bättre på kolhydratrik kost. Förutom typen av träning har det visat sig vara stora individuella skillnader i hur kroppen orkar träna. En del klarar av hur länge som helst, medan andra behöver tillföra kroppen en del extra kolhydrater före och efter träningen för att kunna träna lika bra som med kolhydratrik kost. För styrketräning fungerar kolhydratfattig kost för många betydligt bättre, huvudet verkar inte bli lika trött.

För viktnedgång verkar styrketräning i kombination med lågkolhydratkost vara väldigt effektivt. Då ska man gärna ha så stora tyngder / tunga övningar att man orkar bara ca 6-7 repetitioner i följd.

För maximal prestation verkar en viss kolhydratanpassning vara klart nyttig. Då anpassar man med en liten mängd långsamma kolhydrater ca 2 h före träningen och en liten mängd snabba kolhydrater inom en halvtimme efter träningen. Kolhydraterna efter träningen ska gärna vara snabba och intas utan för mycket fett för att ge ett lagom stort insulinpåslag, vilket hjälper att bilda muskelmassa.

Hur mycket kolhydrater man optimalt ska äta när man tränar beror med andra ord på:
  1. vilket mål personen har - god hälsa eller extra träningsresultat
  2. hur intensivt och hur ofta personen tränar
  3. hur det känns i kroppen, samt
  4. om personen verkligen är anpassad till en effektivare fettförbränning med kolhydratfattig kost.
_

lördag 5 februari 2011

Läsvärt: Matrevolutionen av Andreas Eenfeldt

Sällan har jag jag läst så mycket av en författare redan innan jag läst en enda bok av honom! Det gäller naturligtvis Andreas Eenfeldts första bok, Matrevolutionen, som kom ut helt i början av januari i år. Andreas är mannen med webbsidan www.kostdoktorn.se, som jag besöker så gott som dagligen sedan nästan tre år.

Vad handlar boken om?
Förväntningarna var därför höga, och de blev lyckligtvis uppfyllda också. Hela boken är både lättläst, sällsynt välskriven och rolig. Även om det mesta av innehållet är bekant för mig så fanns där många anekdoter som var nya för mig. Jag uppskattar också alltid en ny vinkling i hur man beskriver fysiologiska processer, så som t.ex. hur kolesterolet fungerar. Andreas' sätt var klart och tydligt och får säkert otaliga mänskor att inse hur det hänger ihop.

Boken gör skäl för sitt namn, som har en viss dubbelbetydelse: Matrevolutionen. Boken, som har 230 sidor plus referenser, är nämligen uppdelad på ett särskilt sätt. Det blir både evolution, revolution och mat nämligen.
  • Första delen heter Bakåt. Som ni anar, börjar den med evolutionen, och slutar med den fetmaepidemi som drabbat världen de senaste decennierna.
  • Andra delen, den längsta, heter Framåt. Den berättar om bland annat viktnedgångens fysiologi, om de västerländska sjukdomarna, och om kolesterolet. Och i det sista stycket av delen Framåt kommer revolutionen: En friskare framtid. Vad kan du göra för att förbättra din hälsa, och sedan, om du vill göra mer, för att förbättra andras hälsa?
  • Tredje delen heter Guide. Den beskriver i korthet hur du går tillväga för att äta dig friskare. I den här delen ingår också kapitlet "Frågor, svar och myter" som är ett av de användbaraste i boken. Just de frågor som läsarna kommer att få när de börjar diskutera ämnet i kafferummet på jobbet..!
Vad tyckte jag mer?
Andreas ger en bra överblick av alla de väsentliga personerna som påverkat både de rådande, bristfälliga och felaktiga kostråden, och lågkolhydratskostens framfart i världen. Jag tycker balansen mellan historian och fysiologin är just lagom. Och den lagom långa delen som behandlar praktiken, med till och med en handfull recept. Den här boken bör därför kunna fånga de flesta typer av mänskor. Den är liksom både vetenskaplig och underhållande, vilket ganska få böcker lyckas bra med.

Jag uppskattar särskilt mycket att stilen i boken, trots att den är både direkt och underhållande, inte är sarkastisk. Livsmedelsverket i Sverige, till exempel, kritiseras på ett strängt men sakligt sätt.

Om jag hade fått önska några tillägg så hade de varit dessa: mer om gluten och dess påverkan på mycket fler av oss än vi här i Norden fattat, och mer om sockerberoendet.

Vem ska läsa boken då?
Jag rekommenderar boken särskilt åt alla näringsterapeuter (i Finland kallas alltså dietisterna så) och åt alla läkare. Jag rekommenderar boken åt alla som jobbar på Folkhälsan och andra institutioner som vill befrämja hälsa, och åt alla Marthor. Jag rekommenderar boken åt alla överviktiga och alla diabetiker, och åt alla med typiska vardagsohälsoproblem såsom magproblem eller hudproblem, men även åt personer med epilepsi. Jag rekommenderar boken åt alla som inte ännu läst jättemånga böcker om lågkolhydratkost, och kanske åt dessa också. 

Och jag rekommenderar givetvis boken åt alla mina klienter. Kom just på idén att jag kanske borde köpa ett lager och ha boken att ingå i kostrådgivningsprogrammet. Därför är jag glad att den kommer att komma ut på finska, även om jag inte vet exakt när, jag hoppas redan i år.

Tillägg 6.2.2011 kl 18:01:
Här kan du läsa mer om boken, och även läsa hela första kapitlet (!): http://www.kostdoktorn.se/matrevolutionen.
Och här kan du läsa fler bloggrecensioner: http://www.kostdoktorn.se/ytterligare-bloggreaktioner-pa-boken och http://www.kostdoktorn.se/nya-bloggreaktioner-pa-matrevolutionen
_