Föreläste för pensionärer i Grankulla

I tisdags hade jag en av de trevligaste föreläsningarna jag haft på länge. Grankulla svenska pensionärer hade bjudit mig in som föreläsare.

Rubriken de hade beställt var "Berika din mat" och de var lite intresserade av superfoods också, så jag fick baka in en del information om det också i min dryga timmeslånga föreläsning. Jag berättade ändå en del bakgrund till ämnet som jag brukar, om varför vi kan ha nytta av superfoods. Jag hade också tagit med mig lite smakprover på chiafrö och chiagelé, hela och krossade kakaobönor samt kokosolja.

Föreningen har också själva recenserat föreläsningen på sin webbsida, vilket ju är trevligt. Recensionen är särskilt bra då den också innehåller recensentens egna tankar.

Jag tycker om att föreläsa för äldre personer. Minns särskilt några tillfällen tidigare där medelåldern i publiken varit ganska hög, t.ex. en gång på finska för Espoon työväenopisto om kost för äldre och en gång på Helsingfors svenska reumaförening. Också där var publiken väldigt intresserad och nyfiken.

Min nya utmaning - rörelse och stark kropp

I februari och mars koncentrerade jag mig på att få huvudet i skick. Eller sinnet. Eller själen. Hur man nu vill uttrycka det. Jag mediterade dagligen i två månader. Det som hände var mer häftigt än jag kunnat ana. Trots att jag hade mina två brådaste månader nånsin så höll jag mig helt lugn nästan precis hela tiden. Familjen min rapporterade också att jag var lugn och snäll. Min målsättning var att meditera 20 minuter om dagen. Genomsnittet låg slutligen på drygt 15 minuter i februari och drygt 16 minuter i mars. Huvudsaken är att det funkade.

Min nästa utmaning är att röra mig mer och få en starkare kropp. Den här gången är det inte fråga om någon standard "gå ut och springa oftare"-kampanj, utan ett viktigt beslut för resten av livet. Det gäller för mig att ändra min livsstil. Permanent.

Det är nämligen så att min mormor är 95 år gammal. Hon levde helt utan mediciner tills hon var nära 90 år gammal. Hon bor fortfarande ensam och reder sig själv. Ännu i januari åkte hon in till stan för att dansa varje vecka. (Det skulle hon göra nu också, om hon inte olyckligtvis dragit på sig en del sjukdomar i magen, men det är en annan historia.) Hon arbetade tills hon var 77 år om jag minns rätt. Hon sålde från dörr till dörr, och bil hade hon inte, utan hon rörde sig med de allmänna och så klart oändliga sträckor till fots. Efter att hon slutat arbeta byggde hon sig ett dansgolv på sin strand, en strandkaj i sten, grus och sand som hon egenhändigt kärrade till stranden med skottkärra samt flera byggnader, blomlådor med mera. Hundratals skottkärrslass, tusentals stenar lade hon på plats med egna händer. Nu i påsk berättade Mormor att det kom  64 lastbilslass med grus och sten, och varje lass blev ungefär 150 skottkärrsfulla som hon körde till stranden (!). Flera hundra olika växter har hon dessutom i sin trädgård, och hon odlade alltid också egna grönsaker och örter. När hon fyllde 90 började hon dansa en gång extra i veckan, för hon insåg att fysiken annars börjar gå neråt!

Mormor på påskdagen 2012, 95 år gammal!

Vad gäller kosten brukar Mormor säga att hon gjort precis tvärtemot myndigheternas kostrekommendationer. Redan på 80-talet delade hon ut kopior med information om E-koderna åt min syster, min kusin och mig. Margarin har hon alltid vägrat. Grädde och feta mjölkprodukter skall det vara. Ingen pasta och annat "strunt". Mycket fil, surmjölk, numera fet grekisk yoghurt, nötter, frukter, bär, svamp, rotsaker, fisk och kött. Och de egenhändigt odlade örterna, grönsakerna och frukterna.

Nu har vi storstädat Mormors kök och även många andra rum i hennes hus och upptäckt att hon inte kastat något på tiotals år. Inte heller mat. Det är nog oundvikligt att man får i sig gammal mat ibland om man har huset fullt med mat som borde ätits för många många år sedan. Och då ökar så klart risken för att få olika besvär med magen.

Jag såg för några veckor sedan en dokumentär om 100-åringar. Man hade intervjuat och studerat 100-åringar i olika delar av världen, bland annat i Japan, Frankrike och USA. Det gemensamma för dem var att de åt äkta mat, rörde på sig mycket och hade ett socialt liv. De allra äldsta personerna hade haft rörliga jobb, till exempel varit herdar. Helt som min mormor. Med kontorsjobb är det kanske en omöjlighet att leva frisk till 100?

Men vad vill jag säga? Jag vill bli som min mormor, men inte äta gammal mat! Min nästa utmaning är ett rörligare liv och en starkare kropp. Det betyder att jag inte kan sitta och jobba vid min dator 10 timmar om dagen, för att däremellan föreläsa stående några timmar i veckan och kanske gå ut och springa några gånger i veckan. Hela mitt liv måste bli rörligare. Det betyder mindre datortid, mindre TV och mer av något som jag inte alls hållit på med. Jag vill också vara jordad - och det innebär att jag behöver tillbringa tid utomhus, och barfota eller med lädersulor.

Jag har inte ännu riktigt beslutat klart vad allt som ska ändras. Men några saker har jag redan gjort:

• Skippat TV:n. Lite "tur" hade jag med mig - den gick sönder och vi beslöt att inte skaffa en ny, i alla fall än .
• Tagit ett synnerligen rörligt deltidsjobb till sommarn. Mer om det senare!
• Tagit fram cykeln. Jag har 13 km till kontoret och inga barn mer att föra till dagisar - med andra ord ingen orsak att inte cykla till jobbet.

Nog ska jag fortsätta springa också. Idag var jag på en drygt 8 km runda. Det var så skönt. Och jag har gjort ett långt yogapass idag. Yoga är nånting jag känner starkt för, det passar min kropp, jag känner hur välgörande det är och jag tycker alla mänskor borde göra yoga... Men mer ska det bli, och framför allt mer variation, mer naturlig rörelse och mer regelbundenhet. Det ska bli både styrketräning, aerob träning och anaerob träning. Mycket inspiration fick jag också på Hälsokonventet på Bosön förra helgen.

Vad har du för tankar om det där med kroppen och konditionen?
_

Kan man bota alzheimer med kost?

Jag läste i Gary Taubes' bok "Good calories, bad calories" en hel del om forskning inom kostens inverkan på demens, och särskilt alzheimer. Han beskrev också fysiologin bakom dessa sjukdomar, så långt man känner den idag.

Demens är en välfärdssjukdom. Dessutom ökar den och har börjat förekomma hos allt yngre personer. Man kan kanske gissa att den kan ha att göra med samma faktorer i kosten som hela det metabola syndromet: socker och snabba kolhydrater.

Snubblade idag över ett fall i USA där en mans snabbt försämrade alzheimer vände tack vare en omläggning i kosten och kosttillskott. Koständringen var att eliminera socker och stärkelserika födoämnen ur kosten, och kosttillägget hette fosfatidylserin.

Läs mera om denna fantastiska historia här. Det finns också fyra ca 10 minuter långa videointervjuer av paret på sidan. Här är en av dem:

Skulle det hända åt mig själv en anhörig till mig att livet sakta skulle försvinna bara för att huvudet inte funkar mer, skulle jag inte tveka att prova denna koständring och tillskott. Skulle du?

Superfood-serien: Kokosolja

Kokosolja är bland det mest nyttiga fettet man kan tänka sig! Sedan jag upptäckte den för ett par år sedan har det gått åt några burkar. Jag använder det allra mest till wok, äggröra, gröt och purésoppor. Andra användningsområden är som tillsats i kokt ris, på smörgås, eller till och med i kaffet. Eller precis vad du hittar på. Kokosoljan tål upphettning utmärkt, så endast fantasin är din gräns. Många tar 2-4 matskedar om dagen.

Kokosoljan ska vara kallpressad, och du kan köpa den i hälsokostaffären eller på Internet i bl.a. 500 grams och 1000 grams glasburkar. Det silverfärgade paketet i matbutikens kallhylla ska du inte köpa, det är en annorlunda produkt. Så här ser den kokosoljan ut som jag har hemma nu: CocoVi.

Varför är det så nyttigt då? Det finns många orsaker. För det första består kokosoljan till största delen av mättat fett och är därför väldigt stabil jämfört med de flesta andra växtfetter. Men kokosoljans fettkedjor i motsats till animaliska fettkedjor medellånga, och inte långa. De är därför bättre lösliga i vatten än andra mättade fetter. Kokosfettet är dessutom flytande i kroppen, eftersom dess smältpunkt är ca 26 grader. Kokosfettet upptas väldigt snabbt och effektivt i kroppen. Det påskyndar ämnesomsättningen istället för att lagras som fett i kroppen.

Kokosoljan innehåller rikligt med laurinsyra. Samma ämne finns i bröstmjölken. Laurinsyran stärker immunförsvaret och har en antibakteriell verkan genom att den omvandlas till ett ämne som är giftigt för många virus, bakterier och svamp. Den har en skyddande effekt mot bland annat herpes simplex och influensa och kan döda parasiter i tarmen.

Man har också kunnat konstatera att intag av kokosolja har sänkt LDL-kolesterolvärden. Detta beror på oljans positiva effekt på sköldkörtelns funktion.

Koksolja kan också stimulera viktminskning hos överviktiga. Inte minst genom att den minskar sötsuget effektivt, och ökar ämnesomsättningen.

Kokosolja har visat sig ha en gynnsam effekt på minnesfunktionen hos äldre. En artikel hos Kostdoktorn beskriver ett intressant fall där en man lyckades lindra sin alzheimer med hjälp av kokosolja: LCHF och alzheimers.

Kokosolja kan användas både invärtes och utanpå kroppen! Kokosoljan är utmärkt för torr hud, t.ex. fotsulor och händer, eller som massageolja. Kokosoljan gör dessutom huden mjukare och kan fördröja åldrande i huden. Den kan hjälpa också mot eksem och psoriasis.

Huvudsakliga källor, samt här kan du läsa mer om kokosolja:
Solid Health: Varför kokosolja?
Näringsterapeuten.se: Kokosolja
Kokosolja - kallpressad medicin

(coconut picture by mconnors)

Drömmen om ett åldringshem

Redan för flera år sedan drömde jag om att grunda ett åldringshem. Drömmen lever faktiskt ännu, även om vägen dit kommer att få via matfrågor och kostrådgivning. Men kanske det inte är någon dålig väg alls? Visst borde alla åldringar få äta god mat också, varje dag, eller hur?

I den här artikeln (på finska) kan man läsa om ett hemskt exempel på hur åldringar behandlas idag. Jag vill bara gråta när jag läser sånt här. Är det inte bara fel att man går igenom ett helt liv på jorden, studerar flitigt, växer upp till en ansvarsfull vuxen, kanske vakar man med sina små barn, uppfostrar dem med stor kärlek, jobbar som en dåre till 65-årsdagen, samlar på sig en massa visdom, och så behandlas man liksom som en nödvändig samhällsbörda bara för att fysiken (eller huvudet) inte längre klarar av att sköta ett eget hem?

I andra kulturer tar familjerna hand om sina äldre, varför vill inte vi göra det då? Varför hamnar våra gamlingar liksom utanför, varför är det inte välkomna i våra liv?

MIN DRÖM
Jag ska beskriva min dröm för dig. Mitt åldringshem kommer att vara ett hem där åldringarna ses som vanliga mänskor, individer, som bara levt längre på vår jord än vi själva. Ett hem där de själva bestämmer om de vill ha ett glas vin till maten eller inte, om de vill vakna klockan 4 eller klockan 9, om de vill bo i egen vrå eller med andra.

Jag kommer att behöva bl.a. skötare, kock, bokförare, städare, och en massa andra som vill jobba där emellanåt med att förgylla livet för de som bor där. Jag har redan i några år samlat material och artiklar om olika åldringshem som lyckats, och om personer som verkar veta mycket om området.

I den här artikeln kan vi läsa om ett bättre exempel. Just så där vill jag att mitt åldringshem ska vara. Det kom bra fram hur viktigt det är att personalen trivs.

Och jag önskar så att mänskors liv ska vara minst lika meningsfullt och innehållsrikt på livets höst som det varit dittills, oberoende om kroppen är i samma skick som förr eller inte. Tänk er en fest som är rolig i början, intressant på mitten, och så blir den bara tråkigare och tråkigare på slutet, och maten blir ljummen, tråkig och smaklös. Det känns bara jobbigt egentligen, men man är kvar bara för att man måste, man har inte möjlighet att åka hem. Då blir ju hela fiilisen från festen dålig, eller hur?

Jag tycker det är väldigt orättvist att så många gamla mänskor inte får ha ett lika bra liv som vi yngre. Det är också många gånger bevisat hur stor betydelse det psykiska välmåendet har för utvecklandet av både fysiska och mentala problem, bl.a. demens. Med andra ord leder de knappa resurserna för åldringsvården bara till mer kostnader.

Hur vill du leva ditt liv när du blivit gammal?

(bilderna är tagna från en "livskarta" jag gjorde i september 2009. Jag planerade åt vilket håll jag ville styra mitt liv under de kommande 10 åren. Det finns förutom åldringsvården också mycket matrelaterat med på kollaget :) )