I år har jag tillsammans med Lena Lietepohja, hushållslärare på Rudolf Steiner-skolan i Helsingfors, skrivit två artiklar om skolmaten i hushållslärarnas facktidning Kotitalous.
Del 1
Den första artikeln hette "Den ständigt aktuella skolmaten" och kom ut i slutet av januari 2012. Den andra delen kom ut helt nyligen, och heter "Skolmaten - vad kan vi göra?".
Del 2
Om du klickar på bilderna så blir de större, kanske så stora att du kan läsa texten också.
Lena Lietepohja och jag skrev texterna tillsammans. Lena har följt med många av de aktuella projekten som nämns i texten. Själv stod jag mer för den näringsmässiga sidan av skolmatsproblematiken.
Jag citerar här ännu faktarutan om skolmatens problem, som finns med i första delen:
Skolmatens problem: 1. Långt processade livsmedel. Råvarorna har förlorat vitaminer, antioxidanter och enzymer. 2. Dålig smak. Smakförstärkare får all mat att smaka lika. Mat borde smaka det som den är gjord av. 3. Tillsatser. De flesta anses vara säkra, men man vet för lite om cocktail- och långtidseffekterna. 4. För lite näringsrika grönsaker. Grönsaker tillredda på platsen skulle vara godare och mer näringsrika, och ha större åtgång. 5. Dåliga, onaturliga fetter, t.ex. bordsmargarin och flytande margarin. Vanligt smör används i de flesta skolkök inte. 6. För lite naturligt fett. Barnen blir sötsugna och trötta, och tyr sig till godis och energidrycker. Med tillräckligt fett skulle barnen hållas mätta längre och kunna koncentrera sig bättre på skolarbetet. 7. För mycket snabba, tomma kolhydrater. Stärkelse tillsätts i maten bara som utfyllnad. Ökad risk för bland annat övervikt. 8. Barnen serveras inte närmat. Man borde tänka ekologiskt och hållbart. Samtidigt som man skulle stöda lokala producenter och undvika onödiga transporter skulle maten bli godare och mer näringsrik. 9. Skenbar billighet. Råvarorna i skolmat av äkta råvaror med riktig smak skulle kosta mindre, eftersom processning kostar.
Vi bakade en sats spröda pepparkakor för en vecka sedan samt en sats vetefria pepparkakor åt mig.
Samtidigt bakade vi delarna till lilla flickans och mellanflickans pepparkakshus. Men det var inga vanliga hus de planerat i år! Lilla flickan hade designat en godismaksin. En sorts tornformad skapelse. Tornets övre del är fylld med godis. Har man riktigt små fingrar kan man kanske få ut några genom det lilla fönstret redan före trettondagen... :)
Mellanflickan hade designat en gristunnel. Hon ville ha ett hem för sina två pepparkaksgrisar. Tunneln gräddades platt i ugnen halva tiden, sedan böjde vi den över en tom hushållspappersrulle. Nästa dag, då den ännu var lite mjuk, eftergräddade jag den ännu en kvart i bakugnen, där det var kring 70 grader varmt.
Igår blev det äntligen av att lilla ihop lilla flickans godismaskin och dekorera både den och gristunneln med godis och kristyr.
Stora flickan har i stället gått på pepparkaksklubben på skolan och där skapat en fantastisk pepparkaksstuga som inspirerats av en grannstuga på Pörtö. På taket har den hackad mandel och kokosflingor.
Här hemma skapade hon i stället två pepparkaksskålar genom att grädda degen i folieklädda ugnståliga skålar. En rolig idé. Här är skålarna med kristyr på. Hon har tänkt servera pepparkakor i dem på julafton, tror jag.
Och eftersom det blev en del kristyr över så dekorerade barnen också de flesta av pepparkakorna vi bakade tidigare.
Vi ska ännu försöka kombinera de olika skapelserna till en by. Vi har bara inte ännu hunnit.
_
Jag håller kockklubb för 4-6-klassister på Mårtensbro skola två gånger i veckan. Vi har under höstens lopp lagat bland annat egen rostad mysli, äppelgröt, nyttigare chokladbollar och pizza. Det har varit jätteroligt.
Förra veckan byttes hussasalens spisar ut och vi kunde inte använda köket. Då hade vi sapere istället, det vill säga smakskola på barnens sätt. Sapere är viktigt eftersom en betydande del i matlagningen är att våga smaka på olika saker, att kunna använda sina olika sinnen vid matlagning och måltid (känsel, ljud, syn, lukt och smak), samt att kunna beskriva de olika känslorna verbalt.
Vi hade två olika uppgifter. Vi lekte en typ av känselalias i grupp. Varje barn fick en påse med något ätbart i och fick beskriva för de andra barnen hur råvaran kändes, och de andra fick gissa. Om ingen gissade, fick man börja beskriva utseende istället. Det var oftast lättare. Även om jag försökt ta så grundläggande grejer som möjligt så fanns det flera saker som inget barn i gruppen kände igen: äggplanta, kålrabbi, palsternacka, ingefära och rättika. Men avokado, lime och dadel kände de igen. Efteråt fick de titta, lukta, känna och smaka på alla saker. De flesta vågade prova på allt. En del hittade nya saker de gillade, t.ex. kålrabbin.
Den andra leken var ljudmemory. Jag hade fyllt 20 tändsticksaskar med 10 olika födoämnen som har ljud. Bland annat svartpeppar, pasta, ris, couscous, kikärter och kardemummafrön. Varje ljud hade sitt par. Memoryspelet spelas med samma regler som vanlig memory förutom att man lyssnar istället för att vända och titta. Det var roligt, tyckte de allra flesta barnen. Här på bilderna testar vi spelet hemma. Det är mellanflickan som lyssnar på två askar.
Idéerna för de två lekarna härstammar från Mikaela Wickströms saperekväll som jag skrev om för några veckor sedan. Hon har hållit på mycket med sapereundervisning, men huvudsakligen för dagisbarn och yngre lågstadiebarn så jag har anpassat idéerna lite.
Här är några andra bilder från hösten. Jag har gjort dem ganska små och suddat ut kockklubbsbarnens ansikten på alla bilder så att det inte går att identifiera dem, men man ser ungefär hur det går till. Vi lagade chokladbollar den här dagen. De innehöll bland annat kokosolja, mandelmjöl, kakaopulver, kokosflingor, hackade nötter och mandlar, smör och havregryn.
_
Stora flickan hade som läxa i huslig ekonomi att planera och genomföra en middag. I söndags bjöd hon oss på mexikansk middag.
Till förrätt lagade hon en sallad med tre sorters bönor, röd lök, majs och röd och grön paprika. Dressingen innehöll citron, lime, olivolja och svartpeppar. Den var verkligen god.
Som huvudrätt var det fajitas, det vill säga fyllda tortillaplättar. Hon lagade plättarna själv, från grunden. Hon hade velat laga majstortillor så att även jag kunde ha ätit dem, men majsmjöl finns ju inte i våra butiker (bara maizena, och det är majsstärkelse, inte majsmjöl i mexikansk betydelse!), så det blev istället vetetortillor och skilda jyttemjölstortillor åt mig. Det funkade bra! Tortillorna lagade hon enligt samma recept som jag själv använt en gång tidigare. Till det serverade hon stekt malet kött (som hon inte använde några färdiga kryddblandningar till), guacamole, också den gjord från grunden så klart, paprikatärningar samt creme fraiche.
Efterrätten var ett modigt val. Mango i chilisås. Det var jättegott, men jag tyckte det kanske hade passat bättre som tillägg till kött än som efterrätt. Vi åt också resten med kött nästa dag.
Nu blir det glesare på bloggen igen ett tag, för jag har ganska bråttom. Men roliga uppdrag! Under tiden kan du kanske läsa något av de tio mest lästa inläggen under bloggens historia, se länken till höger.
I tisdag ska jag föreläsa för eleverna på Kyrkslätts gymnasium samt hålla tre workshoppar om kost och hälsa, ur tonåringarnas synvinkel, så klart. Det blir jättekul, men då jag inte förr föreläst och jobbat med just den ålderns mänskor så får jag ju förbereda mig en hel del och skapa nytt material.
På måndag och torsdag har jag alternativt program i kockklubben på grund av att hussasalens spisar byts ut och salen inte kan användas. Det blir sapere! Det vill säga smakskola. Det kräver så klart också lite planering. Jag är lite i sista minuten med planeringen, och idag är ju dessutom butikerna stängda så jag får skjuta på shoppingen också. Men det ska bli lite för varje sinne: syn, hörsel, känsel, lukt och smak.
Följande större uppdrag efter dessa blir föreläsningen på Esbo Arbis torsdag 24 november kl 10-12.15: "Hur påverkar maten dig och din kropp?". Det finns ännu platser. Har du redan anmält dig? Anmäl dig här: https://ilmonet.fi/ilmo/#KurssitiedotView-112787-3-&f.
_
Igår kväll hade den stora glädjen att få uppleva en saperekväll med Mikaela Wickström på den lokala marthaföreningen Marthini i Esbo: "Sapere - för matglada barn". Mikaela har bloggen Socker under, socker på... där hon numera skriver ganska lite om socker men desto mer om riktig mat och sapere (se t.ex. etiketten Sapere).
Vad är sapere då? Sapere är smakskola, ett koncept som utvecklats i Frankrike på 70-talet för skolbarn och sedan på 90- och 2000-talen spritt sig till många länder, bland annat till Sverige och Finland. Idén var att lära barnen tycka om smaker av riktig mat igen istället för bara smaken av söt och konstgjord industrimat. Du kan läsa massor om sapere t.ex. här i min bloggarkollega Monicas blogg: Jacques Puisais, matfilosofen eller på samma blogg på etiketten Sapere.
Mikaela hade gjort massor av förberedelser för kvällens alla smaktest. Vi möttes av ett vacker bord dekorerat med de mest fantastiska höstiga lönnblad, och säsongens grönsaker framsatta i skålar av bland annat savojkål. Finurligt!
Mikaela inledde med lite information om vad sapere är och saperes historia. Sapere handlar i sista hand om att äta mångsidigt. Hon förklarade mycket om hur barn upplever smak och hur de använder sina olika sinnen vid måltiderna, för det är barn Mikaela jobbat mest med hittills, och många av marthorna ville också höra om barnen. Jag lärde mig bland annat att små barn ofta behöver känna på maten för att våga smaka på den. Och att de ofta vill ha alla råvarorna serverade var för sig. Självklart, när man hör det förklaras, men kanske inte så självklart i vardagen.
Jag lärde mig också att smaken faktiskt inte sitter i maten! Utan i munnen. Kanske självklart, men ändå spännande. Och så lärde jag mig att 80 % av smakupplevelsen består av annat än den egentliga smaken, t.ex av minnen. Så om maten inte smakar så är det väldigt sällan kockens eller ens matens skuld.
Smaktesten under kvällen var många och spännande! Jag är lite fräck och tänker inte alls avslöja alla, för många har ett överraskningselement. Men det kan jag säga att vi började med att testa varje sinne för sig. Först doft, sedan smak, så syn, känselsinne och hörsel. Och så hade vi burkar med olika dofter och ljud och de burkarna kan man spela sapere-memory med. Vilken härlig idé, tycker jag.
Efter många övningar fick vi till sist laga en sapere-smörgås åt oss. Den skulle innehålla både sött, surt, beskt, salt och umami. Bordet dignade av allt möjligt gott som representerade de olika smakerna, bland annat cantaloupe, honung, citron, surbrödet själv, selleri, savojkål, sallad, flingsalt, skinka, parmesanost. Min smörgås ser du på bilden. Visst är det idé i att inkludera alla smakerna i en måltid för den var jättegod!
Till sist presenterade Mikaela ännu vad det finns för litteratur för dem som är intresserade av att lära sig mer. Och så är hon tillgänglig för sapereuppdrag t.ex. på barnkalas eller bjudningar för vuxna.
Jag blev i alla fall intresserad av att hålla på mer med sapere. Kommer åtminstone att göra några små test i kockklubben på Mårtensbro skola som jag är ledare för. Ska bli så spännande!
_
Jag försökte hitta ett inlägg om när Hufvudstadsbladet intervjuade mig i våras då jag för ett par veckor sedan skrev om och länkade till intervjun med mig i Familjeliv (hela programmet är värt att höra, men intervjun med mig kommer från och med 40 och en halv minut). Men tydligen har jag inte nånsin skrivit om Hbl-intervjun här, utan bara på min Facebook-sida och min Twitter-profil.
Anyways, här är en länk till min mediedebut, som var intervjun med mig i Hufvudstadsbladet 23.3.2011: Helsingforsbarnen matas med e-koder Det handlar om skolmaten.
_
Nu ska jag slutföra reportaget om konferensen jag var på i veckan. Jag skrev om konferensens första dag, tisdagen 11.10, redan för några dagar sedan.
Onsdagen 12.10 inleddes för min del med temat barns kost och hälsa. Förmiddagen var nämligen indelad i hela tre olika salar. I de två andra salarna behandlades huvudsakligen sjukhusmat respektive havre.
Emil Bruun Blauert, Danmark, talade om vikten av att bilda nätverk och tänka på att ha en strategi, för att få saker att gå framåt. Det vill säga få barnen att lära sig laga mat igen och tycka om riktig mat. Han talade om fyra så kallade bloodlines: gastronomin, manifestet från år 2004 om matens betydelse, forskning om den nordiska matens hälsoeffekter och den offentliga måltiden. Han ansåg att då vi "förlorat" en generation så ska vi nu lära barnen laga mat istället. Han hoppades på en snöbollseffekt (se bilden) då vi börjar lära barn uppskatta och laga riktig mat.
Niels Heine Kristensen, Danmark, talade om känsla, smak, njutning, skapande och matkultur. Man måste försöka planera maten och matlagningen ur barnens perspektiv. Grejer som till exempel en blender är överraskande populära och inspirerande för barn. Barn tycker också om att ta bilder och videor av mat de själva skapat.
Pär Bergkvists, Sverige, presentation var verkligen inspirerande. Han hade för några sedan beslutat att avverka 100 michelinstjärnor på ett år, vilket han gjorde. Men mot slutet av året ansåg en av hans döttrar, som troligen saknat sin pappas närvaro en hel del under årets lopp, att han skulle komma och äta med dem i skolan istället. Och det gjorde han. Hans följande projekt blev att testa 100 skolkök på ett år! Hans första fråga: Varför tycker vi vuxna att 8-10 kronor per måltid är rätt nivå? Det är nämligen det lägsta möjliga priset man kan laga en varm måltid för. Värt att tänka på! Och varför ser vi inte sambandet mellan skolmat och studieprestationer? Vi måste se helheten: Mat ska vara måltid. Matrast ska ses som lektion. Skolkökets ansvar ska vara skolans ansvar. Vi måste öka kunskapen och intresset hos dem som lagar maten. Enligt Bergkvist behövs, för att lyckas, bara fyra saker: kostchef, passionerad skolkock, rektor och förälder.
På kaffepausen var det speed-dating. Var och en skulle hitta två nya personer att tala med och utbyta idéer med om vad vi kan göra för att barnen ska äta bättre. Jag talade bland annat med Anna-Karin Mellblom, svensk kock bosatt i Sibbo som drar bland annat saperematklubbar för barn och unga. Så fort jag började tala med henne insåg jag att jag hört henne intervjuas på radio i programmet Familjeliv. Det var givande att tala med henne.
Senare på förmiddagen talade Harriet Strandvik om Operation Skolmat. Harriet berättade att barnen åt 5-7 gånger mer grönsaker under veckorna då Operation Skolmat höll grönsaksbuffé i skolorna. Hon ansåg att vi helt enkelt måste fundera på vilket som är vårt mål: vill vi ha industrilösningar eller kunnig personal? Centralisering dödar måltiden.
Vi hörde Riitta Cederberg tala om hur man kan integrera smakskola i ämnen som matematik, biologi och språk. Och vi hörde Arja Lyytikäinen berätta att det kostar bara en euro per elev och vecka att ha en hel del sapere-pedagogik med i undervisningen.
Vi hörde Ida Berg Heuge, Norge, tala om Smakens Uke som äger rum årligen i november. Hennes presentation var superbra och inspirerande, och erbjöd generöst alla i Norden att ta del av allt material de skapat och använda det. Hon visade också på video hur det kunde se ut på Smakens Uke. Här är en jag hittade:
Speciellt med Smakens Uke är att verksamheten är väldigt organiserad, och koncentrerad till en enda vecka per år. De har ett smak-team med vita rockar, en Smakens Uke-kappsäck med alla instrument för smakningen, de ger diplom, har hela set med uppgifter för barnen, med mera.
Ragnheidur Hedinsdottir, Island, berättade om forskning hon varit med och gjort bland barn och skolmaten. Även hon hade kommit fram till att barn äter mat, inte näringsämnen, att mat inte ger näring om den inte äts upp, och att skolmaten inte åtnjuter respekt idag. Den viktiga utmaningen är att översätta kostråden (näringsrekommendationerna) till måltider. Enligt Hedinsdottir är myckeln att be anbuden på rätt sätt, att göra dem per skola (vilket vi ju inte tyvärr gör i Helsingfors och Esbo), att hålla föräldrarna involverade, och att tänka på barnens synvinkel i alla situationer.
Karolina Sparring och Johanna Westman, Sverige, höll ett roligt och inspirerande anförande om de kurser de håller för dagiskokpersonal. Båda kvinnorna har skrivit kokböcker, Westman hela 11 stycken. De verkade härliga, kurserna. Man tillredde god mat av lokala, förmånliga råvaror i säsong. Som Sparring sa: "Alla barn har rätt till kärleksfullt lagad mat under sina förskoleår". De efterlyste flera vuxna som vill hålla sån här typ av kurser. Det vill ju i alla fall jag, tänkte jag då!
I slutet av den andra förmiddagen fanns ännu plats för lite diskussion. Några idéer som lades fram var att politiker måste mötas på lokal nivå, att man kan använda priser för att inspirera till bättre offentliga måltider, både gällande skolkök och t.ex. åldringsvårdsmat, och att organisationen Ny Nordisk Mat ska göra alla presentationer från konferensen tillgängliga på sina webbsidor.
Under lunchpausen blev jag intervjuad av Stadi TV. Det var lite kul. Det kom i direkt sändning. Förstod jag rätt skulle klippen vara tillgängliga också efteråt, men jag har inte ännu hittat dem på nätet.
På eftermiddagen var det några panelinlägg och lite mer diskussion. Vi hörde bland annat Einar Risvik, Norge, berätta att hälsokostnaderna stiger tre gånger snabbare än statsbudgeten. Han sade också att det inte är pengar som saknas i första hand, utan kunskap. Får vi inte bättre mat får vi utan tvekan mer stärkelse, mer socker, mer salt och mer dåliga, billiga fetter. Vi hörde Johanna Mäkelä, Finland, tala om framtida scenarium (på bilden).
Mattias Kroon, Sverige, konstaterade att situationen i Norden är hoppfull för det är få andra regeringar som har förbundit sig vid att höja kvaliteten på maten. Han ansåg att det vi behöver är galna idéer: "We need completely mad ridiculous people who fail all the time". Emil Bruun Blauert berättade att bara 5 % av föräldrarna i Danmark uppger att de lagar mat tillsammans med sina barns ens en gång i veckan! Hemlagad mat behövs det mer av, för det kan alla vara överens om att det är hälsosammare än färdigmat. "If you cook, you have a relationship to what you eat". Bra sagt, tycker jag.
Konferensen var verkligen värd sitt pris för mig. Jag fick massor av nya idéer för min verksamhet och knöt flera nya kontakter. Jag talade en stund med matstrateg Ville Relander också om skolmaten. Kanske vi kommer att hitta på något bra sätt att förbättra skolmaten framöver.
Åh vad det är fint när barnen växer. Stora flickan, 13 år, har ikväll lagat sin första middag helt själv. Det var förrätt, huvudrätt och efterrätt. Lite festligt i vardagen!
Gräddig potatis-purjolökssoppa
*****
Kycklingwok med grönsaker, curry och kokosmjölk
*****
Chokladmousse
Gott var det. Fantastiskt. Hon har hussa (huslig ekonomi) nu i skolan, men endast soppan hade hon lagat i skolan, och också den gången var det en annan i gruppen som lagat den. Så det här gjorde hon helt utifrån recept, och woken faktiskt utan recept.
Särskilt fin var uppläggningen och dukningen. På bilden strör hon hackad mörk choklad över chokladmoussen. Och så hade hon brutit blomkålen i så vackra buketter och skurit alla grönsaker så regelbundet och vackert. Fint!
_
Jag tillbringade tisdagen (inklusive kvällen) och onsdagen på en väldigt intressant konferens, nämligen New Nordic Food, på danska Ny Nordisk Mad och på svenska Ny Nordisk Mat, på Fiskartorpet i Helsingfors. Konferensen hade drygt 220 deltagare, de flesta från Finland (inklusive Åland), Sverige, Danmark och Norge, men även Island var representerat och några länder utanför Norden. Konferensens språk var både "skandinaviska" (i praktiken svenska, danska eller norska) och engelska.
Konferensens två eftermiddagar var plenumsessioner, medan förmiddagarna var indelade i två eller tre parallellsessioner. De olika alternativen var offentlig måltid, barnens kost och hälsa samt de nordiska havredagarna. Jag var lite inne och lyssnade på alla delar, men mest på kost för barn.
På kaffepauserna och luncherna serverades nordisk, lokal mat. På bilden ser du lingonpannacotta som serverades till en av kaffepauserna.
Här kommer en del av det jag förundrade mig över och lärde mig på konferensen.
Under tisdagsförmiddagen lyssnade jag på föredrag om sjukhuscatering (i Finland), skolmat (i Island), hållbar utveckling i kommunens verksamhet (i Sverige), undersökningar om bland annat korns och havres inverkan på hälsan (i Sverige), och nya havreprodukter (i Finland). I de två undersökningarna, som ansågs påvisa goda hälsoeffekter hos havre och korn, hade många andra ändringar också gjorts, såsom undvikande av vitt vetemjöl och socker. Vilket är synd, för jag skulle gärna vilja veta om havre och korn verkligen är gynnsamma för hälsan eller om man egentligen mår lika bra utan dem.
Under tisdagseftermiddagen hörde vi bland annat minister Jari Koskinen, Finland. Han sade bland annat att mat inte bara är näring, utan reflekterar hela vårt samhälle, samt att hälsosam kost är en av regeringens högsta prioriteter, och att mat framför allt är njutning, glädje och smak.
Vi hörde programkoordinator för Ny Nordisk Mat, Magnus Gröntoft, Sverige, säga att vi behöver lägga en gastronomisk nivå ovanpå de officiella kostråden. Han betonade matglädje, innovation och mångfald.
Vi hörde professor Sirpa Kurppa, Finland, berätta att bara 30 % av den mat som produceras i Finland äts upp. Det tycker jag är grymt, faktiskt.
Vi hörde Andreas Viestad, Norge, tala om Geitmyra matkultursenter för barn. I Norge äter barnen inte varm skollunch, och inte heller har man obligatorisk hushållsundervisning i skolorna. Geitmyra grundades för att erbjuda barnen en möjlighet att syssla med matlagning som hobby, att lära dem om riktig mat. Det är beläget på en gammal bondgård mitt i Oslo! Det handlar om att njuta och lära sig. De har verksamhet för barn i åldern 5-15 år, både eftermiddagsverksamhet, kurser, lägerskolor och verksamhet för hela familjer. Ett fantastiskt koncept tycker jag! Andreas Viestad sade om sig själv att hans eget förhållande till mat har blivit allt enklare med åren. Matlagning är att lära sig, matlagning är hälsa, matlagning är gemenskap, mat är skönhet, sade han.
Sedan hörde vi ett par anföranden om social media och kost. Harriet Strandvik berättade om hur hon använder sin blogg och barnens mobiltelefoner i hushållsundervisningen. Barnen får ta bilder av mat de lagat som läxa, och om de vill publiceras de på Harriets blogg. En fantastiskt bra idé. Tommy Mård, Arcada, berättade många bra tips om videobloggning. Man ska inte vara rädd för att vara personlig!
Läkaren Henrik Höjgaard Rasmussen, Danmark, berättade om varför det skulle vara så viktigt för patienter att få näringsrik mat. Det skulle vara kostnadseffektivt att använda mer pengar på detta, då det är bevisat att patienterna tillfrisknar snabbare, vilket besparar samhället kostnader. Även han betonade att mat inte är bara näring, utan också kultur, gourmet, social samvaro, sensorik, miljö och mycket mer. En tätare länk mellan patient och kök visade sig i deras försök vara oerhört viktig, och det ger också kökspersonalen tillbaka deras yrkesstolthet.
Allra sist på tisdagen talade professor Kaisa Poutanen, Finland (på bilden), om betydelsen av havre, korn och råg i de nordiska mattraditionerna. Idag äter finländare nästan 100 kg vete/person varje år, men bara ca 12 kg råg, 5 kg havre och 4 kg korn. För bara några årtionden sedan stod råg för majoriteten.
Tisdagen avslutades med en supé i form av en matshow i Fiskartorpets runda sal. Showen hade planerats av Finlands kock i årets Bocuse d'Or-tävling, Matti Jämsen. Maten var finsk, bland annat sik, älg och lingon, och smakade fantastiskt. Salen var dekorerad enligt tema (Nordisk mat) med granar, tallar och ett havrefält. Varje rätt föregicks av en rolig show av Liisa Ruuskanen.
_
Jag intervjuades den här veckan för programmet Familjeliv, Radio Vega. Jag marknadsförde programmet på Tosiruoka - Riktig mat-Facebook-sidan, men glömde bort att berätta på förhand på bloggen, sorry! Programmet sändes ut igår morse kl 9.03 delvis i direktsändning från Slow Food-festivalen i Fiskars. Temat för den här gången var "Om maten i barnfamiljen direkt från närmatsmarknaden i Fiskars med Annika Löfgren och Hanna Berndtsson-Hera."
Jag svarar bland annat på frågor om varför barnfamiljer och andra på sista tiden har börjat undvika socker i stället för fett, och om LCHF-kost är bra eller inte.
Om du missade det kan du höra programmet i repris imorgon, dvs måndag 3 oktober kl 13.03. Du kan också kolla direkt på Arenans podcast: http://arenan.yle.fi/audio/1317712703152 . Du hör mig från 40 min 30 sekunder in i programmet, inslaget tar ca 10 minuter inklusive kommentarerna efteråt. Men hela programmet är verkligen värt att höra! Bland annat intervjuas en småbarnsmamma som helt slutat upp med socker i sin familj, och hon berättar bra tips hur man vänjer av barnen med socker.
_
Den här veckan har jag hållit en kurs med både föreläsning och praktisk matlagning för kökspersonal och föreståndare på en privat daghemsstiftelse. Kursen var beställd av Helsingfors Arbis med skräddarsydd enligt just den här stiftelsens önskemål. Det var 11 deltagare på kursen.
Idén, som jag tolkade den, var att förklara varför det är viktigt att laga maten från grunden och att använda sig av äkta vara. Jag ville också visa att det i praktiken är fullt möjligt, inte kräver avancerade ingredienser, inte är svårt, inte tar lång tid, och inte ens nödvändigtvis är så dyrt.
I den praktiska delen av kursen, ca 3 timmar, lagade kursdeltagarna mat enligt 10 olika recept jag utvecklat för dem i fem grupper. Bland recepten fanns både frukostar, mellanmål och lunchar. På bilden lagar de bland annat smörkokt squasch och ugnsgröt av korngryn och ekologisk mjölk.
I föreläsningsdelen, totalt ca 3 timmar, berättade jag om bland annat om sockrets och andra snabba kolhydraters inverkan på barnens hälsa och beteende, om blodsockerkurvan, om fettets betydelse för hälsan, energinivån och hjärnans utveckling, tillsatsämnen och processad mat, halv- och helfabrikat.
Kursen fick väldigt bra feedback. Jag var glad att jag faktiskt kunde tillföra ny kunskap i matlagning från min synvinkel också åt professionella. Det gladde mig särskilt mycket eftersom jag själv njöt av att få planera och hålla en sådan kurs och gärna vill hålla många fler i framtiden.
_
För några veckor sedan höll jag två kostföreläsningar för barn på Rehabilitering Orton i Helsingfors. Där rehabiliteras bland annat personer med reumatiska sjukdomar. De hade organiserat en familjerehabiliteringsvecka för svenskspråkiga familjer, och jag föreläste skilt för föräldrarna och barnen.
Jag talade två timmar med föräldrarna om bland annat anti-inflammatorisk kost och förebyggande av övervikt hos barn, och hade sedan två timmar med barnen.
Det yngsta barnet var i fyraårsåldern, och det äldsta redan en ung vuxen, så det var minst sagt utmanande att hitta på två "föreläsningar" som skulle engagera allihopa. Jag beslöt att hålla en mer "teoretisk föreläsning", där jag talade om sammansättning av tallrikar och hurdan mat som är nyttig och bra, och hurdan mat man gärna ska äta mindre av, samt en med smakskola.
På den första lektionen talade och frågade jag först. Barnen var mycket aktiva! Sedan fick barnen klippa ut maträtter ur tidningar jag haft med, och lägga dem på papperstallrikar. Några av resultaten ser du på bilden. Alla lyckades mycket bra. Det yngsta barnet klippte visserligen ut lite andra saker än mat också :).
På den andra lektionen hade jag valt morot som tema för en sapere-inspirerad smakskola. Sapereär metod för att lära känna sina sinnen och sin egen smak med hjälp av olika smakövningar. Metoden utarbetades i Frankrike på 1970-talet av Jacques Puisais som var orolig för att den massproducerade västerländska maten som serverades bland annat skolbarn riskerade att skapa så kallade ketschup-barn, som blev beroende av livsmedelsindustrins söta och salta, förenklade, smaker.
Vi smakade på morot i sex olika former, och analyserade och diskuterade utseende, doft, känsla i munnen, ljud och smak. Det fanns rå morot av två sorter - inhemsk och italiensk. Så fanns det kokt morot, morotspuré, och riven morot på två sätt - finriven och grovriven.
Nästan alla barnen kände en klar skillnad mellan den finska och italienska moroten och tyckte den finska moroten var godare. Flera sade att den italienska hade en bismak av kemikalier (!).
Nästan alla barnen föredrog den finrivna moroten framöver den grovrivna. Det som serveras i skolor och andra lunchrestauranger är oftast närmare den grovrivna. Jag, liksom barnen, tyckte den finrivna hade mer smak och var saftigare.
För övrigt hade barnen använt väldigt fyndiga beskrivningar av både utseenden, dofter, känslor och smaker. Bland dofterna fanns somrig doft, björksav, maskros, nässlor och diskmedel. Bland utseendena sågspån, "äckligt" och randig, och bland smakerna erikeeper (lim), babymat, och så sött, beskt, gott, saftigt, med mera.
Det var givande att tala om mat för dessa familjer. De hade många bra frågor också. Feedbacken var också positiv.
I höst kanske det blir mer verksamhet med skolbarn, men mer om det senare.
_
Vi tillbringade säkert ett par timmar på Bon Appétit, och gick sedan ännu igenom resten av Heureka också, det är många år sedan vi senast var där.
Det fanns många trevliga saker för barnen på Bon Appétit. Jag gillade särskilt vikten av mångfald, lokal mat, olika kulturer, och det att mat inte är bara näring och energi utan också smak och social närvaro.
Här kommer några bilder.
Balans i livet ska det vara! Lilla flickan balanserar mat, socialt umgänge och familj. Eller något sånt.
Vilken mat är snabbast? Jag står och vevar för brinnkära livet, men har ju dragit nitlotten - en riktig maträtt, och den är ju inte snabb. Hamburgaren och franskisarna åker snabbare...
Mellanflickan funderar på en hurdan ätare hon är. Detta test gav ganska bra resultat - för henne är det viktigt med positiv stämning kring bordet, även om hon är en riktig gourmet.
Hela familjen tävlar i frågesport vid de fem diskhoarna. Frågorna handlade om allt möjligt med näring och kost och mat. Flickorna mina klarade sig ovanligt bra, tänk vad de kan mycket! :)
Det som jag tyckte vara allra roligast var en gissningslek där en person från ett land (där fanns länder från hela världen) berättade om sin favoriträtt på sitt eget språk (plus tolkning). Berättade om hur den smakade, ursprunget, minnen från barndomen, sedan mer tips som ingredienser... medan man fick försöka gissa vad det var för en rätt. Spännande!
Lite kritik kan jag också framföra... Givetvis var fettskräcken och kolhydratkärleken stark framme, vart och ett land har ju fått lokalisera kostråden, tydligen. Här på en informationsskylt kan du läsa lite om principerna som visades också på Heureka.
Alltså, femte "budet": fettsnåla maträtter. Suck... Måttligt med vitaminer antar jag är bara dålig översättning. Varför skulle man vara måttlig med vitaminer? Eller menar de tillskott? Hmmm.
Men i ett annat av spelen ser man samma fetträdsla som för övrigt hos myndigheterna i Finland. Jag skulle berätta hur jag ätit under en hel dag, genom att välja livsmedel på min tallrik. Så räknade programmet ut hur jag ätit, och kom faktiskt ganska nära min normala sanning. Här är resultatet (lite svag lokalisering där, engelsk text finns kvar i översättningen):
Alltså - kolla bara vad det står: Hälften av måltiden borde bestå av stärkelserika livsmedel, frukt och grönsaker. Suck...
Men i sin helhet en sevärd utställning, särskilt för barnen men också för oss vuxna.
_
Överviktiga barn - en handbok för föräldrar och proffs, lyder den fullständiga titeln. Boken har kommit ut år 2003, men de rådande "officiella" rekommendationerna har inte ändrat sedan dess.
Boken, som består av drygt 200 sidor text, är välskriven och tydlig. Den är full av konkreta tips och bra exempel, och innehöll i stället väldigt lite teori. Vilket är bra för mig, för teorin kan man läsa i så många andra källor.
Boken är indelad i några huvuddelar:
Sanningar och konsekvenser,
Råd för alla,
Behandlingspyramiden,
Efteråt, på den smala vägen, samt
Om du behöver mer hjälp.
Förordet är skrivet av professor Claude Marcus, som är en av Sveriges största experter på barnfetma, och i slutet finns ännu några kaloritabeller och kurvor.
Särskilt bra i boken var alla de konkreta råden som grundar sig på författarnas egna, praktiska erfarenheter. De har, till exempel, märkt att det är bra att begränsa antalet smörgåsar för barn som ska gå ner i vikt, och mängden mjölk, även om det skulle vara fettfri mjölk. Och de har förstått att all kolhydratrik godis måste elimineras eller minimeras. Ännu en skillnad mot de "sämsta" rekommendationerna för barn med fetma jag sett är att det i denna bok rekommenderas att skippa mellanmålen och äta bara tre mål mat om dagen. Jag tror också på detta - så får kroppen en chans att bränna fett också!
Jag lärde mig att det är ganska lätt för barn och unga att gå ner i vikt bara alla omkring dem stöder dem på rätt sätt och förstår vad det är frågan om. Och så klart måste barnet själv vara motiverad. Jag lärde mig också att risken att överviktiga barn utvecklar ätstörningar efter påbörjad viktbehandling är minimal eller obefintlig.
Men fettskräcken finns ännu kvar i boken, även om andelen kolhydrater i maten klart kommer att minska från det rekommenderade 55-60 energiprocent genom att brödet och mellanmålen begränsas. Några klara procenter angavs inte, men tar man bort godis, saft och smörgåsar så kommer ju helt klart procenten ner.
Jag väntar ännu på att få läsa en bok som rekommenderar en klart större andel fett åt de överviktiga och feta barnen, något som redan kunnat ses fungera i praktiken.
Så förutom rädslan för naturligt fett i boken tycker jag den var väldigt läsvärd!
_
Igår kväll föreläste jag för Hem-och-skola-föreningen vid Degerby skola, Ingå. Ämnet var ungefär det samma som vid Mårtensbro-föreläsningen för ett par veckor sedan, men nu hade jag bara en timme tid. Så jag var tvungen att lämna bort en hel del intressant innehåll. Av det som jag så klart gallrat redan till Mårtensbro-kvällen. Ja - vad gör man när det är så mycket man vill säga? :)
Stämningen var trevlig i Degerby. Man kände att det var en mindre skolan, och att folk kände varann bättre. Vi satt i ett fullt klassrum, jag tror vi var över 40 personer, vilket också gav en mer familjär stämning, även om luften snabbt ville ta slut.
Jag hade försökt lära mig av feedbacken jag fick i Mårtensbro, och givetvis feedback från andra tidigare förläsningar, och försökte ge mer tid åt de konkreta råden och frågorna. Nå - säkert uppskattades det, men så fick jag den här gången feedback från några personer att jag borde ha haft källor med. Kanske jag kan tillägga några källor till handouts ifall de orkar vänta några dagar på dem. Det känns lite synd att jag inte lyckas tillfredsställa alla preferenser, även om jag vet att det är nästintill omöjligt. Skulle gärna prata längre, eller flera gånger, så att man skulle hinna beakta de olika behoven.
Det kom mycket frågor, redan i början. Trevligt! En del frågor kändes lite provokativa, men jag tål provoceras, så hoppas ingen blev orolig att jag på något vis ogillade det. Det kom många frågor om bland annat spannmål, typer av bröd och mjöl, fullkorn och annat, och hurdan frukost som är bra, och hurdan mjölk som är bra. Andra frågor berörde kolesterol, dålig aptit och övervikt.
Tack alla som gav mig feedback, både skriftligen och muntligt! Den är värdefull för mig. En del av feedbacken var lite kritisk också, men det mesta var positivt. Många bra idéer framfördes, som att jag kunde framföra konkreta förslag med bilder till om vilken mat som kan bytas ut mot vilken, samt att jag borde ha presenterat mig bättre i början, t.ex. mer om min bakgrund. (Min bakgrund är alltså diplomingenjör, och jag har först i "mogen ålder" utbildat om mig till kostrådgivare. Och så har tre egna barn som alla går i lågstadiet.)
Här är länken till videon med den danska familjen, som jag valde att inte visa under föreläsningen då jag hade bara en timme tid: Familjen kärnfrisk.
Jag tar som lärdom att jag borde tvinga mig att begränsa mig hårdare till den tid jag har till mitt förfogande, och alltid komma ihåg att räkna med mååånga frågor. Det här är nämligen ett ämne som väcker till diskussion, varje gång.
_
Flera månader försenat firade mellanflickan sin 11-årsdag. Redan till 10-årsdagen hade hon kocktema, då lagade vi hemlagad ravioli med såser till, och chokladkaka.
I år hade vi funderat ihop en sydeuropeisk, medelhavsinspirerad meny:
Fransk löksoppa
Grekisk moussaka
Italiensk pärongelato och citrongelato
Här är några bilder från menyplanerandet (mellanflickan hade skrivit recepten på dator, med bilder och allt, och vi skrev ut dem på papper) och kockandet. På den översta bilden lagar flickorna moussakans köttsås.
Citrongelato ska det bli här! Det blev två olika glassmassor, som åkte in i två glassmaskiner - vi hade lånat en av min syster.
Serveringspersonalen håller paus :) (systrar, samt två kusiner hjälpte till).
