måndag 31 maj 2010

Därför ska man inte tro blint på myndigheterna

Ska man alltid kunna lita på vad myndigheterna säger? Många av oss litar på dem. När myndigheterna säger att man ska äta enligt tallriksmodellen, då gör de flesta hälsomedvetna finländare (och svenskar) det. Tallriksmodellen innebär, uttryckt i procenter, att 50-60 % av ditt energiintag ska bestå av kolhydrater (= stärkelse och socker), 10-20 % av proteiner (som du närmast får från kött, fisk, ägg och baljväxter), samt 25-35 % av fett.

Men är det något som garanterar att detta är bra för vår hälsa? Knappast. Det som myndigheterna rekommenderar, särskilt ifall denna myndighet liksom i Finland (och Sverige) lyder under jordbruksministeriet, är antagligen det som är bra för jordbruksindustrin. Och annan industri som finansierar dessa instansers arbete.

Hur skulle myndigheterna nånsin kunna avråda oss helt från att äta socker, då sockerindustrin är beroende av att folk äter socker? Eller vitt mjöl, eller för mycket bröd? Tvärtom, vi rekommenderas ju äta mycket mer av detta än vi rimligtvis kan hållas friska av! Vi rekommenderas att äta väldigt mycket bröd, för annars kan vi omöjligt få den mängd fibrer som skyddar oss från cancer. Men - hur skyddade sig mänskan från cancer innan jordbruket uppfanns då? Läs mera här om hur det går till i Sverige: Livsmedelsverket är korrupt (Sanna Ehdins blogg)

I Finland är systemet ganska långt motsvarande. Här är vår motsvarande myndighets webbsidor: Statens näringsdelegation, Näringsrekommendationer

Sorry har inte hunnit kocka...

Beklagar att det inte blivit så mycket matinlägg på sistone! Vi har haft mycket program, studier och jobb om kvällarna. Idag åt vi en så okulinarisk röra av spaghettirester och en såsrest, skarvad med äggröra att ni nog inte skulle haft nån glädje av det...

Men ikväll har jag gjort en klassisk rostbiff klart för morgondagen, och den bloggar jag imorgon! Vet inte ännu vad det blir till, men det klarnar senast i butiken!

En humlestör

En humlestör vill jag ha i min trädgård. Det här är min lilla humlebörjan!


Eller egentligen kanske det var lilla flickan som ville mest, hon hade läst om humlen:
Humlen klättrar så vild och så tokig,
slår knut på sej själv och blir alldeles krokig.
Den håller sig fast i minsta grej.
Om du står still tar den nog fast i dej,
den slingrar och växer sommaren lång
och vårt parasoll blev en hel humlestång.
Sen får den kottar, ljusgröna fina
dom brukar jag hänga i öronen mina.
(Lena Anderson: Majas Alfabet)

söndag 30 maj 2010

Viktväktarna eller Gary Taubes?

Häromdagen berättades det att Viktväktarna kommer att sluta sin verksamhet i Finland på grund av olönsamhet. Enligt Viktväktarnas Norden-chef Lotte Wamberg hade verksamheten i Finland varit olönsam i flera år redan.

En del kanske sörjer det här beslutet, men jag tycker vi ska vara glada. Det mesta vi går miste om är bortkastade pengar, felaktiga kostläror och massor av jojobantning. Jojobantning är skadligt för kroppen. Endast en liten minoritet av alla viktväktarmedlemmar har blivit smala, de allra flesta har bara jojobantat.

Vad är då felet med Viktväktarnas läror? Jo, Viktväktarna anser att en kalori från fett är sämre än en kalori från kolhydrater. Deras "points" räknas på ett sätt som styr medlemmarna att äta så fettsnålt som möjligt. Ju mindre fett, desto bättre. Ju fler kolhydrater, desto bättre. Äter du en fet men kolhydratsnål måltid så får du hungra resten av dagen, för dina "points" har gått åt.

Men - det är fel! Särskilt för överviktiga är en fettkalori nämligen betydligt bättre än en kolhydratskalori. Att minska på fettet, och att räkna kalorier eller points, gör dig bara hungrigare. Alla viktväktare jag känt har varit hungriga. Att bara minska kaloriintaget är lite som att töja ut ett gummiband. Förr eller senare orkar du inte hålla i, för du blir bara hungrigare och hungrigare. Du släpper gummibandet, och jojoeffekten är där: den förlorade vikten kommer tillbaka, helt av sig själv.

Men varför ska en överviktig alltså hellre äta fett än kolhydrater då? Det enda vettiga att göra när man vill gå ner i vikt är att söka en ny balans, utan hunger. Det är huvudsakligen insulinet som reglerar fettbildningen i kroppen, det är insulinbalansen du behöver komma åt, inte kaloriintaget. Jag kunde försöka förklara det hela själv, men den här gånger tänker jag låta Gary Taubes göra det i stället. Han är prisbelönt vetenskapsjournalist och har skrivit bland annat boken "Good Calories, Bad Calories". Han intervjuas här av läkaren Andreas Eenfeldt.



Det finns många överviktiga barn och ungdomar idag. Samma biokemi gäller också dem. Ge dem inte fettfattiga produkter, de kommer inte att minska i vikt av att äta dem! Det enda som kan reglera deras insulinnivåer är sockret. Och alla kolhydrater omvandlas till socker i tarmen. Fett omvandlas inte till socker i tarmen.

Kompostbänken - Del 3: grunden

Idag har vi grundat kompostbänken. Fiberduk, sex uppklippta kryss, och sex stolpskor som vi hackade ner i kryssen. Vi hade tur - träffade inte en enda sten!

Hoppas vi hinner fortsätta igen nån kväll i veckan. Jag ska odla rosenbönor bakom bänken som ska få klättra längs med ryggstödet, och de har redan kommit upp i växthuset där jag förodlar dem.

lördag 29 maj 2010

Växthuset fick koppar

Jag har en bok som heter "Växthus & Uterum". Där skriver Jörgen Schwartzkopf om ett engelskinspirerat växthus i Limhamn med en nockplåt i koppar:
"Ett effektivt och beprövat knep. Eftersom koppar joniserar när den kommer i kontakt med vatten, sköljer den med regnvattnets hjälp effektivt bort eventuella alger och mögelangrepp."
Också andra växthus i boken har kopparnockplåt.

Boken inspirerade oss på många sätt när vi designade och byggde vårt växthus förra året. Och utan att ta reda på desto mer om det där med joniseringen kan stämma eller inte, så beslöt vi att en sån där nockplåt i koppar vill vi absolut ha. För den är ju vacker också!

Den här veckan fick jag äntligen plåten beställd från en verkstad. 2880 mm lång blev den, och i två delar som vi skulle skjuta innaför varann, eftersom verkstadens kopparlakan är bara 2 meter långa.

Och idag har jag gjort mitt första kopparjobb! Mannen klippte upp hack i vardera kortändan för att vi skulle kunna vika plåten under takakrylskivan. Jag fick vika ena sidan. Fint blev det!

Killen på plåtverkstaden sade att kopparn nuförtiden tyvärr inte längre blir vackert grön när den oxiderar, vad det nu sedan kan bero på. Den mörknar bara istället. Så vi får se hur den ser ut i slutet av sommarn?

Veckans vege: spaghetti med morotssås

Idag trodde jag att jag lagade morotssoppa, men tji fick jag. Buljongen som min man kokat iförrgår var nämligen saltare än jag trodde, och lite trött som jag var efter gårdagens 20-årsstudent-jubileum så glömde jag smaka på buljongen... och soppan blev för salt för att äta som soppa. Jag kokade spaghetti till, och dagens lite udda rätt uppstod så.

Tid: 45/15 minuter. För 5 personer, men det blev över också.

Lilla flickan och jag skalade 8 stora morötter, jag skivade dem och fräste i smör. Så hällde jag på buljong. (För en helt vegetarisk version tar man då inte buljong kokt på djurben, men jag råkade ha grisbuljong i kylskåpet.) Jag tillsatte också en bit zucchini, en liten bit kålrot, en ny lök, två potatisar och lite vit sås.

Till sist kryddade jag med lite grön sås, kanel, ingefära, spiskummin, curry och lite cayenne. Sedan skulle jag alltså servera den som en soppa, men då den var för salt så kokade jag spaghetti till istället. Garnerade med hackade lökblast.

Tillägg 30.5.2010: Idag blev det till sist ändå morotssoppa av min för salta puré. Jag kokade en potatis och en bit blomkål, och skarvade det som fanns kvar av purésåsen/soppan med det plus kokvattnet. Nu var sältan lagom för soppa, nätt och jämnt. Gott!

fredag 28 maj 2010

Hemlagat vaniljsocker

Tycker du också vaniljsocker är godare än vanillinsocker? Har du kanske läst Mats-Eric Nilssons böcker och blivit avskräckt? Jag svarade ja på bägge frågorna för ungefär ett år sedan, och började laga mitt eget vaniljsocker. Så här gör man.

Ta en vaniljstång. De kostar flera euro styck, men grejen är den att du behöver köpa bara en eller ett par stänger i året! Klyv vaniljstången med en kniv och peta ur fröna. Skär vaniljstångens "skal" i 4-5 cm långa stumpar.

Ta en burk, t.ex. en återanvänd glasburk. Häll strösocker i den. Blanda i vaniljfröna, så gott det går. Rör om. Stick till sist ner stumparna av vaniljstångens skal.

Ställ burken mörkt, och rör om då och då. Efter en vecka kan vaniljsockret börja användas. Doften är ljuvlig! Sedan behöver du inte längre röra om.

När du använt en del av vaniljsockret fyller du bara på mer socker och rör om. Efter ett år kan det vara dags att ta en ny vaniljstång, tidigare ifall du använt upp mycket av det. Mitt vaniljsocker är på bilden redan närmare ett år - i början sitter de svarta prickarna tätare.

Vaniljsockret kan användas som vanligt socker, särskilt i färska desserter med t.ex. bär, grädde och yoghurt eller kvark, eller hemlagad glass.

Finska statens åsikt om fett

Igår kväll kom då den föreläsningen som inkluderade en 45 minuters översikt om fett. Till slut, efter många påpekanden om det mättade fettets skadlighet, hade vi några minuter extra, och hon undrade om det fanns ännu nån fråga. Då frågade jag henne: "Hur ställer du dig till det faktum att allt fler läkare rekommenderar att äta mycket mättat fett, särskilt åt överviktiga och diabetiker, bland annat i Sverige?"

Hennes svar var helt i enlighet med myndigheternas officiella åsikt. Hon gav en 7-minuters monolog om hur inget ännu kunnat motbevisa Norra Karelen-projektet och om hur metaanalysen från i våras inte var rätt gjord. Men här är lite info lite ur en annan synvinkel om Norra Karelen-projektet samt om metaanalysen hon ansåg vara tveksam.

Och så sa hon att hon inte hört om en enda läkare i internmedicin som skulle anse att mättat fett är bra. Men här är en hon missat: Fredrik Nyström, överläkare och professor i internmedicin. Här kan du se en kort intervju med Nyström. Och här kan du läsa mer om hans aktivitet i debatten och andra professorer.

De här länkarna, och många till, skulle jag vilja ge föreläsaren, men inte kommer jag att göra det, inte i det här skedet. Jag visste ju från början hurdan propaganda de här kurserna innehåller. Jag vill nämligen inte bråka med nån, jag vill bara hjälpa mänskor att bli friskare och kryare i sina kroppar.

torsdag 27 maj 2010

Veckans couscous: med sås på gris

Ikväll var jag på föreläsning igen, så mannen hade lagat mat. Det här tog bara några minuter, och nån jätteexakt beskrivning har jag inte heller...

Han använde resten av grisköttet från gårdagens mat, lät helt enkelt kött i tunna skivor puttra tillsammans med lök i 15-20 minuter i en sås av grädde (inkluderande rest av gårdagens sås). Så kokade han couscous till, som han smaksatte med russin. Gott!

Annika Dahlqvist i Kuriren

Nåja, börjar det blåsa friska vindar i Svenskfinland? Inte bara ett uppslag om Annika Dahlqvist i den finlandssvenska tidskriften Kuriren, utan tre hela uppslag!

Annika Dahlqvist skulle jag kunna kalla Sveriges Antti Heikkilä. Hon är ganska hård och definitiv i sina argument, men i jämförelse med Heikkilä är hon nog ganska mjuk, och framför allt vänlig.

Här är Annika Dahlqvists blogg för den som vill veta mer om henne: Doktor Dahlqvists blogg

onsdag 26 maj 2010

Veckans gourmet: grisbit med fylld tomat och paprika

Vilken lycka, jag kom hem idag sent från jobb och pilatestimme, och den kära mannen hade lagat så god mat. Bloggfotografen (stora flickan) hade redan tagit en bild, och jag fick fråga detaljerna om hur han tillrett den utsökta middagen.

Tid: 120/25 minuter. För 5 personer.

Grisbiten med ben (bog, heter det visst, "lapa" på finska?) hade han kokat i ca 1,5 h, i vatten som var smaksatt med salt, nejlikor och lagerblad. Så hade han haft den i ugnen med en glasering av grön sås och vit sås, senap, cider och ingefära, i 10 minuter på 200 grader. Han hade 1,7 kg kött, men det räcker riktigt bra till två dagar.

Tomathalvorna hade han gröpt ur, och så hade han fyllt dem och paprikabitarna med en blandning av två olika ostar (emmental och brie), hackad lök, kapris, och lite grön och vit sås. Så var de 20 minuter i ugnen.

En sås hade han gjort till av äppelcider, grädde, smör och lite hackade färska örter (dill, rosmarin och salvia).

Och till sist ännu coleslaw till. Nam!

tisdag 25 maj 2010

Grupparbete om fisk

Den här veckan har vi på kursen "Elintarvikkeet ruokavaliossa" fått göra grupparbete. Min grupp valde fisk. Vi var tre i gruppen, och min andel var industriella processer och deras inverkan på näringsämnena i fisken. Vi presenterade vårt arbete idag, och de övriga grupperna idag talade om ägg, kött och mjölkprodukter.

Jag är nog ganska guru på fiskprocesser nu. Visste ni till exempel följande:
  • att fisk går illa så snabbt på grund av att den har så lite bindväv?
  • att kallrökt fisk röks i 15-30 graders värme, i 10-36 timmar, och att det är rökens antioxidanter som gör att hållbarheten förlängs?
  • att sillarna tillbringar minst ett halvår i tunna i saltlake innan de hamnar i sin sås i glasburken?
  • att helkonserver packas med rå fisk för att sedan hettas upp till 121 grader under hårt tryck, så alla mikrober dör?
  • att surströmming och thailändsk fish sauce har det gemensamt att båda är fermenterade fiskprodukter?
På torsdagen är det dags för fett, grönsaker och frukt, och sädesslag.

Äter du tillräckligt grönsaker?

Hittade ett roligt test: Kasvistesti Tyvärr verkar den finnas bara på finska. Mer info på svenska finns t.ex. här.

Ja, hur är det med frukt och grönsaker. Hur mycket ska man äta? Ska man äta 500 gram om dagen? Ska man äta 5 portioner om dagen?

Frågar du mig så tycker jag man ska äta mycket grönsaker, hur mycket som helst, men begränsa frukten till en eller två om dagen. Frukt är nämligen sååå mycket näringsfattigare än grönsaker, det är bara att gå till www.fineli.fi och titta. Och så har den ju himla mycket kolhydrater, som inte gör nån större nytta och ofta tyvärr gör skada istället.

Frukt som efterrätt tycker jag inte är så klokt, för fruktens näring sugs bäst upp på tom mage. Ät därför helst frukt varje morgon istället, eller som mellanmål på eftermiddagen ifall du äter middagen sent. Att nappa frukt längs med dagen i flera omgångar tycker jag är dåligt både för tänderna och för sötsuget, som det upprätthåller.

Till de näringsrikaste grönsakerna hör broccoli, röd paprika, avocado, spenat, rödbeta, morot, grönkål, tomat, sparris, brysselkål, vitlök och lök. Men - visst tycker jag det finns många ganska bra frukter också. T.ex. grape, granatäpple, ekologiska äpplen, aprikoser (gärna ekologiska torkade), melon, mörka vindruvor, banan, och så klart alla inhemska bär.

En annan bra tumregel kan vara att äta det som är i säsong, dvs mycket bär och inhemska frukter under sommarn och hösten, och bär ur frysen på vintern och våren. Alla grönsaker och frukter innehåller flavonoider, som antas vara nyttiga.

Allium slår snart ut

Min nyhet i år, allium, ska snart slå ut. Jag väntar så! Allium lär ska jaga bort sorkar också, läste jag nånstans.

måndag 24 maj 2010

Veckans snabbis: broccolipasta

Det här är en klassiker hos oss, kanske den äldsta, den har hängt med i nästan 20 år! Den är supergod!! Den baserar sig på ett italienskt recept som jag modifierat lite. Ibland lägger jag i strimlad skinka, men den är nog lika god utan.

Tid: 20/10 minuter. För 5 personer.

Först lade jag hett vatten att koka i min största kastrull. Sedan putsade jag bort de hårda delarna av broccoliskaften (500 g broccoli) och skar skaften i bitar. När vattnet kokade lade jag i skaften. Sedan när vattnet kokade på nytt lade jag i pastan, i samma kastrull. Jag hade en blandning av penne, gnocchi och fullkornspipe (låter fånigt, men de heter pipe rigate på italienska), 500 g pasta.

5 minuter innan pastan var färdig lade jag i broccoliblommorna. Medan de kokade smalt jag en stor klimp smör i min största stekpanna, och fräste tre krossade vitlöksklyftor på medelhög värme.

När pastan var klar hällde jag ut vattnet, och fräste allt i samma stekpanna i en minut. Sedan hällde jag på 2 dl grädde och 1 dl creme fraiche (det går bra med bara grädde också). Jag rörde om och när allt var varmt malde jag på lite svartpeppar och rätten var klar! Nyriven parmesan till.

Snabbt om lågkolhydratkost

Har du nångång försökt övertyga någon om varför man inte behöver vara orolig för det mättade fettet i t.ex. smör, eller varför det ofta är klokare att äta mindre kolhydrater än vad staten rekommenderar? Eller varför det är lättare att gå ner i vikt med lågkolhydratkost än med tallriksmodellskost? Det är inte så lätt, för skepsisen är stor omkring oss.

Nu följer lite reklam faktiskt, även om jag inte får betalt för det. Det är nämligen så att jag gillar extremt mycket en viss svensk hälsoblogg, som också råkar vara Sveriges största. Om du, eller nån i din närhet, har problem med hälsan, t.ex. övervikt, högt blodtryck, "kolesterolproblem" eller diabetes, så finns där jättenyttig läsning. Flyern här nedan kan du också skriva ut och ge vidare i pappersform.


www.kostdoktorn.se kan du läsa om många olika hälsorelaterade ämnen, och mest skrivs det om kosten. Det talas mycket om LCHF på Kostdoktorn. LCHF är enligt min åsikt ingen absolut sanning eller vetenskap, men tiotusentals svenskar och finländare har redan haft stor glädje av LCHF-sättet att äta. Vill du veta vad LCHF är på tre minuter, läs den här broschyren:

söndag 23 maj 2010

Huvudingången

Nära vår huvudingång står min lilla söta nya rododendron som nu har slagit ut i full blom! Jag tycker den är sååå vacker så här i skymningen.

Bakom rhodon syns en blodhägg. Och mellan stentrappan och rhodon har jag tulpanerna och senare funkia och plymspirea.

Men nu är följande projekt andra sidan av trappan... Kolla bara vilket kirskålshelsike... :( En rosentry står där, och en hallonbuske, och resten är kirskål och lite nässla... Jag har funderat på att plantera en riktigt tålig näva av något slag, som skulle orka konkurrera ut kirskålen och ta över hela områden på bilden. Har någon förslag på tåliga duktiga marktäckare?

Jäst bröd

För snart två år sedan började jag baka bröd. Min vana trogen tog jag först noggrant reda på hur bröd ska bakas på riktigt. Jag ville inte börja från några fuskversioner. Det mest äkta receptet, på jäst bröd då, som jag hittade var ett recept av munken Edward Espe Brown från ett munkkloster i Kalifornien. Lite sökt... men jag råkade ha hans bok hemma, även om jag aldrig använt den för brödbakning.

Jag behövde ett grundrecept där brödet fick jäsa på äkta vis, som jag skulle utgå från ända tills jag fick brödkänslan i fingrarna och inte längre skulle behöva recept. Jag hittade tydligen det perfekta grundreceptet, för det gick överraskande snabbt, redan andra gången började känslan komma.

Mina mått är halvsats av det ursprungliga receptet, som blir 4 stora limpor. Mina mått kräver en stor degbunke och blir 2 stora limpor eller 3 mindre, eller två plåtar semlor.

Här kommer min ganska snabba beskrivning av hur brödet bakas. Knådningsteknik med mera finns mer utförligt beskrivet, på engelska, i länken längst ner i inlägget.

Fördeg:
1. 7 dl handvarm vätska. Vatten eller vad som helst annat.
2. Ett paket jäst, alltså 50 g.
3. En handfull socker eller något annat sött.
4. Ca 8-10 dl mjöl, jag brukar ta till exempel 50/50 graham och jästbrödsmjöl.
5. Blandas noggrant, ska slås 100 gånger med sleven.
6. Jäses 60 min.

--- ca 60 minuters paus ---

Sedan:
1. Häll på en rejäl klunk olivolja eller annat fett.
2. En dryg matsked salt.
3. Ca 10 dl mjöl till eller vad som ryms.
4. Blandas i.
5. När degen släpper kanterna fortsätter man på bakbordet och knådar degen åtminstone i 5 minuter. Då går det i ytterligare 4-10 dl mjöl (vet inte exakt, man slutar sen när degen känns rätt, inte kliddar mera).
6. Jäses ca 50 min.

--- ca 50 minuters paus ---

1. Degen slås ned med 20 knytnävsslag.
2. Jäses ca 40 min.

--- ca 40 minuters paus ---

1. Forma limpor eller semlor eller helt vad du vill.
2. Jäses på plåt ca 20 min.

--- ca 20 minuters paus ---

1. Pensla bröden med vatten. Jag brukar skvätta på med handen, orkar inte leka med penslar.
2. Skär snitt ifall du har hela bröd eller limpor.
3. In i ugnen. Jag brukar ha 200 i början och sedan sänka till ca 180 grader. Limpor upp till 45 min, semlor beroende på storlek 20-25 minuter. Det här är kanske svårast att veta, men man lär sig sedan.

Alla tider är ungefärliga och bara riktgivande! Det är ingen katastrof om någon paus blir dubbelt för lång. Men är jag bara inne brukar jag hålla mig till de här tiderna.

In i brödet kan du knåda nästan vad som helst. Jag har varierat åtminstone med speltmjöl, kornmjöl, en del rågmjöl, talkkuna, havreflingor, nötter, rivna äpplen, riven morot, potatismosrester, grötrester, mysli, gräddfil, mjölk, smör, övermogna bananer, äppelmos, passerad tomat ... Alltid har det varit gott!

Gällande brödens form har jag oftast gjort tre limpor eller en plåt brytsemlor. En limpa görs så att du kavlar ut en tredjedel av degen och rullar den till en limpa. Skär sedan snitt ovanpå limpan, annars spricker den sedan var som helst under gräddningen. För brytsemlor kavlar du ut två fyrkantiga plattor av degen, lägger dem på varandra på en plåt, och skär ett rutmönster med en kniv.

Läs mer här: Tassajara basic yeasted bread
Och boken av Edward Espe Brown:
The Tassajara bread book

lördag 22 maj 2010

Tulpaner!

Äntligen i blom! Jag trodde de skulle blomma till första maj redan... Den här sorten heter Apeldoorn. Och på den här sidan av huset var inte heller hararna framme!

fredag 21 maj 2010

Utmana Flo: maj 2010

Dags för utmaningen igen! Maj-utmaningen är Kokkisota, på svenska också känd som Kockduellen. Nu tävlar jag ju inte mot nån annan, utan bara med mig själv, men i alla fall.

I Kokkisota får kocken en korg med råvaror, och så ska han tillreda en så god måltid som möjligt, där alla sakerna i korgen ingår. Utöver dessa får kocken endast använda vanliga basvaror såsom smör, mjöl, grädde, olja, lök och kryddor, dvs sånt som kocken alltid har hemma.

Du får lägga (högst) fem saker i korgen. Vad lägger du i min korg?

Jag väljer den mest intressanta och lagom utmanande korgen som föreslagits i maj. Jag gör mitt yttersta för att få tag på råvarorna, tillreder en eller flera rätter av dem men på en måltid, och gör ett matinlägg om det.

April-utmaningen handlade om fisk, och det blev en kalakukko. Här kan du läsa mer om de tidigare utmaningarna!

Veckans pizza: feta, tonfisk och tomat

Det blev pizza igen härom dagen.

Tid: 90/20 minuter. För 5 personer, och lite blev det över också till följande dags mellanmål/kvällsbit.

Hänvisar till ett tidigare pizzarecept för degen, och tomatsåsen även om dessa inte heller där är så noggrant beskrivna, för tyvärr använder vi inga mått, och ugnstemperatur etc. Bara fyllningen varierar gång till gång.

Fyllningen den här gången: tomatsås, tonfisk, skivad färsk tomat, skivad purjo, fetaost och riven emmentaler. Lite olivolja behövs också.

torsdag 20 maj 2010

Sådd i långa rader

Jag har sått en massa saker redan förra veckoslutet, och väntar med spänning. De gamla vanliga ärter, lök, sallad, rucola, morot, dill, persilja, grönkål. Nytt för i år är purjo (som vi nog testade på ifjol men inte lyckades med) och broccoli. Och så har jag rosenbönor igen efter ett par års paus. På bilden har jag allt det ovanstående utom broccolin som är i kruka ännu och lökarna, som är i potatislandet nedanom växthuset, där jag förresten också har jordärtskocka som övervintrat i jorden och säkert kommer upp snart. I den bakersta lådan på bilden har vi också en del potatis.


På försådd har jag förutom broccoli ännu tomater, paprika, djungelgurka och zucchini. Av dessa kommer tomat, paprika och gurka i växthuset. Krukorna på bilden är bara en del av min försådd, jag har mer i glasverandan. Mina tomatplantor mår förresten inte alls bra, jag hoppas de tar sig ännu, och också paprikan är så liten. Zucchinin (längst bak) tar sig fint, och planteras riktigt snart ut i några låga stora krukor.

Första föreläsningen

Igår kväll var jag på den första föreläsningen i en räcka av fyra i kursen "Elintarvikkeet ruokavaliossa" (Livsmedlen i maten). Det var sååå kul! Föreläsaren var inspirerande och otroligt kunnig, och det hela var väldigt interaktivt. Jag lärde mig massor på dryga tre timmar. Lite kul är det också att vara på föreläsning i gamla universitetsbyggnaden. Det var ju inte riktigt samma fiilis i Tekniska Högskolan i Otnäs...

Jag lärde mig att det heter tyydyttynyt rasva, inte tyydytetty rasva (mättat fett på svenska). Det här vet kanske de flesta, men det används ofta felaktigt. Och jag lärde mig att vår mat inte alls innehåller bara vatten, proteiner, fett, kolhydrater, vitaminer, mineraler och spårämnen, utan även miljögifter, främmande ämnen, rester, livsmedelstillsatser (nåja, dom känner man dessvärre till!), enzymer, mögel, bakterier, jäst, kolesterol, sterol, nitrat, kofein, flavonoider och ännu hundra saker till.

Jag lärde mig att alla vitaminer och mineral är essentiella, även om jag själv hade annan åsikt om D-vitaminet. Definitionen av essentiell var nämligen att kroppen behöver få dem via maten, men D-vitamin bildar ju kroppen i första hand utan mat (med hjälp av solsken). Så. Det tycks inte vara en helt exakt vetenskap.

Och så lärde jag mig att man behöver födoämnen för bara fyra ändamål: att hållas frisk och pigg, växa, förnya vävnader och föröka sig. Så enkelt är det! Och jag lärde mig mycket mer också.

Till tisdagen ska vi göra ett grupparbete om en viss födoämnesgrupp, då vi har 45 minuter tid att presentera det. Min grupp valde fisk. Jag skriver mer om det senare.

onsdag 19 maj 2010

Veckans gourmet: lammfilé med paprika, aubergin och grillad vitlök

Det här var något så underbart gott som mannen lagade på veckoslutet när vi hade barnfritt.

Tid: ca 30/15 minuter. För 2 personer.

500 gram lamm yttrefilé (vi åt nästan allt... 400 gram skulle ha räckt). Han kryddade med salt, peppar och timjan, stekte runtom några minuter, och lade i ugnen. Han skar två röda paprikor i bitar, och en aubergin i skivor, och stekte dem i ugnen (ca 225 grader) med olivolja och salt på. Auberginen behöver mycket olja, ett par matskedar räcker inte så långt... Han klöv en hel vitlök och grillade den också.

När köttet var färdigt (vi brukar låta innertemperaturen gå till ca 60 grader) tog han ut det och lade det att vila i folie, innan han skar upp det. Jag gjorde en kall sås till av creme fraiche, majonnäs, saften av en halv citron, en vitlöksklyfta (grillad, från ugnen), salt, peppar, timjan och oregano.

Den här måltiden var så god att vi satt vid bordet och försökte komma fram till vilken del som var godast. Köttet var jättegott, men alla de tre grönsakerna var ännu godare. Särskilt paprikan. Och vitlöken, och auberginen :).

Veckans wok: kyckling och zucchini

Wok i veckan är väl enkelt och bra?

Tid: 15 minuter. För 5 personer.

Kokade nudlar - både glasnudlar och vetenudlar, för vi hade inte tillräckligt av nåndera.

Fräste tre kycklingfiléer i bitar i två omgångar, i olivolja, och tog dem undan på en tallrik emellan. Fräste sedan en lök i klyftor, och en zucchini i strimlor. Lade kycklingköttet tillbaka. Currysås (indisk, på burk), en burk kokosmjölk, puttra några minuter. Blandade ihop nudlarna med resten, och så var det faktiskt klart!