Läsvärt: Blodsockerblues av Fredrik Paulún

Den svenska nutritionisten Fredrik Paulun är en man jag hört både gott och ont om. Enligt många lågkolhydratkostsförespråkare i Sverige har Fredrik Paulún nämligen fettskräck, och debatten går därför ibland het på t.ex. Kostdoktorns blogg. Men jag har beslutat att läsa böcker av alla sorters experter, inte bara dem jag själv litar på, och jag är glad att jag läste den här boken. För den var väldigt bra.

Fredrik Paulún är en förespråkare av GI-metoden. GI går ut på att man äter kolhydrater med ett lågt eller medelhögt glykemiskt index, dvs långsamma kolhydrater, och undviker de snabba. Långsamma kolhydrater, med lägre GI, är t.ex. ovanjordsgrönsaker, baljväxter och fullkornsrågbröd, medan vitt bröd, potatis och fruktjuice är snabba kolhydrater, med högt GI.

Annars tycker Paulún att man ska äta mycket protein, och måttligt med fett och kolhydrater. Han har på senare år utvecklat en ny diet, som i långt bygger på samma principer som GI-metoden, och han kallar sin diet för ISO-metoden.

Boken, som består av ca 160 sidor, är uppdelad i en hel massa riktigt korta kapitel, och känns därför väldigt lättläst. Flertalet kapitel tar upp hur GI-kosten påverkar någon viss sjukdom eller annan hälsorelaterad sak, som t.ex. GI och migrän, GI och hjärtat, GI för styrka och muskeltillväxt. Varje kapitel slutar med en kort sammanfattning, vilket jag gillar. Det ger dig en möjlighet att skumma igenom delar av boken om du så önskar.

Slutet av boken utgörs av recept och tabeller. Recepten är till största delen ganska så kolhydratrika, motsats till de flesta av dagens GI-recept som påminner långt om LCHF. Kött och fett har ju i stort sett noll i GI-värde, så sådan kost sitter bra in i begreppet GI-kost. I Paulúns bok är det mycket fullkornsris och fullkornspasta, bönor och förstås grönsaker. Mjölkprodukter används sparsamt och smör inte alls, det är växtoljor hela vägen. Köttprodukterna är också fettsnåla.

Boken är utgiven redan år 2002. De mest pålitliga metastudierna som bevisat fettets och det mättade fettets ofarlighet kom först för några år sedan. Så jag klandrar inte så mycket alla hänvisningar till att mättat fett är illa. I alla fall grundar Paulún det inte på att de i sig skulle täppa till blodkärlen eller orsaka hjärt-kärlsjukdom, utan på att ett stort intag mättat fett sänker insulinkänsligheten. Och det är ju faktiskt sant att den gör det. Men det är ingen orsak att minimera det mättade fettet, tycker jag, för det är nämligen inte skadligt att sänka insulinkänsligheten ifall man äter kolhydratsnålt, vilket diabetiker i regel borde göra.

Jag tror själv att GI-metoden är en mycket bra metod för många, både för att gå ner i vikt och att från början bygga upp en god hälsa. Men för viktnedgång och sockerberoende är den inte lika bra som lågkolhydratkost, för den tar inte bort suget för alla personer, utan bara för en del.

Bokens största värde för mig låg i att den förklarade fysiologiska processer i kroppen på ytterligare ett nytt sätt. Det är klokt att basera sin kunskap på så många böcker, och studier, som möjligt. Och då olika kolhydratkällors glykemiska index bevisligen har en stor betydelse för hälsan, och jag inte rekommenderar lågkolhydratkost åt alla, så behöver jag veta mycket om GI-värdena.

Så jag anser att boken var läsvärd, men att man bör ställa sig kritisk till påståendena om mättat fett.

Här kan du läsa mer om Fredrik Paulún: http://paulun.se

(Bilden av Fredrik Paulún: Fotograf Peter Knutson)
_