Jag skapade i tiderna en etikett här som heter "Nina i media". Tanken var ju att jag skulle blogga här varje gång jag uppträtt i radio, på TV, på tryckt media eller nån viktig webbkanal. Dessvärre finns ju bara en bråkdel av mina medieframträdanden här. Men ingen fara - för jag har samlat alla på min webbsida Tosiruoka - Riktig mat i huvudmenyn, så läs under rubriken Media så hittar du allt på ett ställe.
I fredags firade jag höstlov på stugan, men på morgonen ringde Myteriet och ville intervjua mig om sötsug, magnesium, krom och annat skoj. Det passade så klart bra, eftersom det gick att ordna per telefon. Inte låg jag nu riktigt på stenarna på stranden medan jag intervjuades, men inte så långt ifrån. Eller nåja, i själva verket låste jag in mig i vedförrådet men tog ingen selfie där utan bara på stranden.
Här kan du se Myteriet 16.10.2015 - det är två timmar långt men ämnet sug behandlas från och med 47 minuter till 57,30. Du kan också läsa sammandragsartikeln som skrevs om ämnet.
Visar inlägg med etikett socker. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett socker. Visa alla inlägg
måndag 19 oktober 2015
fredag 6 april 2012
Hälsokonvent på Bosön 2012 - del 2
I veckoslutet var jag på mf Hälsoutbildningars Hälsokonvent
på Bosön, Lindingö, i Stockholm. Nu berättar jag om lördagens program. Under hälsokonventets lördag fick vi höra föreläsningar av Katrin Zytomierska, Bitten Jonsson och Rune Larsson. Träningspassen var CrossFit, funktionell yoga, tabata och skipping.
Katrin Zytomierska är en speciell person! Spontan, sprudlande, färggrann. Hon berättade om sin resa från 86 kg efter sin graviditet till 56 kg, med LCHF-kost. På bilden ser vi hennes så kallade halleluja-moment där hon visar var hennes rumpa slutade innan kostförändringen. Nu hade hon inte tränat på tre månader, men ändå inte gått upp i vikt ett gram, sa hon.
Bitten Jonsson var den allra främsta orsaken till att jag anmälde mig till Hälsokonventet redan före årsskiftet. Bitten är Nordens absolut främsta expert på beroendesjukdomar och behandling av dem, särskilt sockerberoende. Jag har bloggat om hennes bok Sockerbomben redan år 2010.
Jag lärde mig mycket under Bittens effektiva timme på scenen, även om en del var bekant. Som att beroende kännetecknas av att personen ljuger, gömmer och smyger med något. Särskilt intressant tyckeer jag det faktum är, att beroendet sitter till större delen i reptilhjärnan. Alltså till mindre del i däggdjurshjärnan, och överhuvudtaget inte i vår mest avancerade del av hjärnan, dvs där t.ex. impulskontrollen sitter. Undra på att personer med beroende inte "kan rå" för vad de gör!
Jag lärde mig också att beroende kan delas in i "co-induced craving" och "stress-induced craving". På det sättet kände jag åter igen ett par fall av sockerberoende till bland mina klienter. Och att alla har en "drug-of-choice", som sedan kan ersättas med andra saker ifall den bästa inte är tillgänglig.
Enligt Bitten är också ätstörningar undertyper av beroende. Både anorexi och bulimi.
Jag beslöt också att jag kommer att åka till Sverige för utbildning inom sockerberoende, bara det passar in i mina tidsplaner. Det pågår ett pusslande av höstens tider just nu och jag hoppas verkligen att jag får allt att passa.
Sist på lördagens schema stod Rune Larsson. Han är Sveriges, och en av världens, främsta löpare av extremt långa distanser. Vi talar om hundratals kilometers sträckor. Först funderade hur arrangören hade lagt två träningspass i rad och Rune Larsson först kl 17.30-18.30 - hur ska man orka lyssna så sent på dagen? Men när jag hörde Rune insåg jag att honom orkar man alltid lyssna på, hur trött man än skulle vara. Han var så rolig och inspirerande. Han berättade många anekdoter om sitt löpande, bland annat om hur han försökte sova mitt i vintern under bar himmel i ett bo av granris, hur han lärde sig springa sovande och om den fulaste jackan han sytt själv.
Rune betonade vikten av att utmana sig själv mentalt för att kunna klara av ultradistanssträckorna. Han tyckte också att vi är alldeles rädda för det naturliga, bland annat springer vi med alldeles för tjocka sulor.
Träningspassen på lördagen var tuffa. fyra en timme långa pass. Det började med CrossFit. Det var utfallssteg med tyngd, burpees, stå på händer och annat, 45 sekunders körande och 15 sekunders förflyttning. Så var det funktionell yoga. Det var som vanlig poweryoga, inget nytt för mig. Det tredje passet var tabata: först uppvärmning och sedan 20 sekunders hårt körande och 10 sekunders förflyttning. Även där favoriterna utfallssteg i annan variant, samt burpees. Otroligt effektivt. Dagens sista pass var skipping. Hoppa hopprep. Först utan rep, sedan med repet "bredvid" och sist med rep. Men det var ju svårt! De vanliga hoppen med rep gick fint, men när fötterna skulle göra si och samtidigt repet skulle matcha under dem blev det trassel. Men tungt var det, och roligt och effektivt! På bilden hoppar jag till höger i grön topp. Lucas från mf drar passet.
På lördagskvällen stupade jag i säng ganska fort, så det blev inget socialt den kvällen. En full dag, kroppen var skönt mör och huvudet fyllt av inspiration och information!
_
Katrin Zytomierska är en speciell person! Spontan, sprudlande, färggrann. Hon berättade om sin resa från 86 kg efter sin graviditet till 56 kg, med LCHF-kost. På bilden ser vi hennes så kallade halleluja-moment där hon visar var hennes rumpa slutade innan kostförändringen. Nu hade hon inte tränat på tre månader, men ändå inte gått upp i vikt ett gram, sa hon.
Bitten Jonsson var den allra främsta orsaken till att jag anmälde mig till Hälsokonventet redan före årsskiftet. Bitten är Nordens absolut främsta expert på beroendesjukdomar och behandling av dem, särskilt sockerberoende. Jag har bloggat om hennes bok Sockerbomben redan år 2010.
Jag lärde mig mycket under Bittens effektiva timme på scenen, även om en del var bekant. Som att beroende kännetecknas av att personen ljuger, gömmer och smyger med något. Särskilt intressant tyckeer jag det faktum är, att beroendet sitter till större delen i reptilhjärnan. Alltså till mindre del i däggdjurshjärnan, och överhuvudtaget inte i vår mest avancerade del av hjärnan, dvs där t.ex. impulskontrollen sitter. Undra på att personer med beroende inte "kan rå" för vad de gör!
Jag lärde mig också att beroende kan delas in i "co-induced craving" och "stress-induced craving". På det sättet kände jag åter igen ett par fall av sockerberoende till bland mina klienter. Och att alla har en "drug-of-choice", som sedan kan ersättas med andra saker ifall den bästa inte är tillgänglig.
Enligt Bitten är också ätstörningar undertyper av beroende. Både anorexi och bulimi.
Jag beslöt också att jag kommer att åka till Sverige för utbildning inom sockerberoende, bara det passar in i mina tidsplaner. Det pågår ett pusslande av höstens tider just nu och jag hoppas verkligen att jag får allt att passa.
Sist på lördagens schema stod Rune Larsson. Han är Sveriges, och en av världens, främsta löpare av extremt långa distanser. Vi talar om hundratals kilometers sträckor. Först funderade hur arrangören hade lagt två träningspass i rad och Rune Larsson först kl 17.30-18.30 - hur ska man orka lyssna så sent på dagen? Men när jag hörde Rune insåg jag att honom orkar man alltid lyssna på, hur trött man än skulle vara. Han var så rolig och inspirerande. Han berättade många anekdoter om sitt löpande, bland annat om hur han försökte sova mitt i vintern under bar himmel i ett bo av granris, hur han lärde sig springa sovande och om den fulaste jackan han sytt själv.
Rune betonade vikten av att utmana sig själv mentalt för att kunna klara av ultradistanssträckorna. Han tyckte också att vi är alldeles rädda för det naturliga, bland annat springer vi med alldeles för tjocka sulor.
![]() |
| (Bild: Ann-Maria Beaudry) |
Träningspassen på lördagen var tuffa. fyra en timme långa pass. Det började med CrossFit. Det var utfallssteg med tyngd, burpees, stå på händer och annat, 45 sekunders körande och 15 sekunders förflyttning. Så var det funktionell yoga. Det var som vanlig poweryoga, inget nytt för mig. Det tredje passet var tabata: först uppvärmning och sedan 20 sekunders hårt körande och 10 sekunders förflyttning. Även där favoriterna utfallssteg i annan variant, samt burpees. Otroligt effektivt. Dagens sista pass var skipping. Hoppa hopprep. Först utan rep, sedan med repet "bredvid" och sist med rep. Men det var ju svårt! De vanliga hoppen med rep gick fint, men när fötterna skulle göra si och samtidigt repet skulle matcha under dem blev det trassel. Men tungt var det, och roligt och effektivt! På bilden hoppar jag till höger i grön topp. Lucas från mf drar passet.
På lördagskvällen stupade jag i säng ganska fort, så det blev inget socialt den kvällen. En full dag, kroppen var skönt mör och huvudet fyllt av inspiration och information!
_
tisdag 20 mars 2012
Värt att höra: Kaisa Jaakkola på Briim Center 17.3.2012
I lördags åkte jag till det nya Briim Center mitt i Helsingfors centrum för att höra en föreläsning av Kaisa Jaakkola. Det är hon som skrivit boken "Hormonidieetti" som jag recenserade tidigare i år. Rubriken på den timmelånga föreläsningen var "Syö mielesi teräväksi", på svenska ungefär "Ät dig skarp". Ungefär 30 personer hade kommit för att lyssna.
Kaisa är ung, bara 29 år gammal, men har hunnit med en del. För det första är hon diplomingenjör som jag, och har sedan kommit in i näringscoachingen via fitness-sporten, idrottsnäringsläran och sedan via en utbildning i Biosignature-metoden i USA. Nu driver hon sitt eget företag och föreläser en hel del.
Hon var en riktigt bra föreläsare. Inte så särskilt karismatisk, utan mer ingenjörsaktig (hehe, också där kan jag känna igen mig själv). Hennes föreläsning var väl uppbyggd, och ganska detaljerad, kanske till och med lite för detaljerad. Men hon talade om kostens betydelse för hjärnan ur väldigt många olika synvinklar, så det var på det viset väldigt uttömmande.
Frukostens betydelse betonade hon väldigt starkt. Det är en sak jag själv också börjat sätta allt mer vikt på, så det fick jag bekräftat än en gång. Frukostar behöver så klart inte vara stora, nödvändigtvis, men de bör inte hoppas över. Proteiner till frukost ansåg hon vara synnerligen viktigt och nyttigt - hon föreslog att man skulle testa en biff med lite sallad till frukost!
Några andra tips plockade jag också upp: fiskolja för gravida, glutamin utspädd i grädde mot sötsug, inositol för ADHD och depression.
Hon frågade publiken hur många som sover minst ca 8 h oavbruten sömn varje natt, och till min stora förvåning var jag en av några enstaka som räckte upp handen! Hallå - folk - sover ni inte? Jag sover även under veckan från ca 23.30-7.30. Sover jag mindre är jag trött på dagarna. Men nåja, sömnbehovet är ju nog individuellt, en del klarar sig säkert med 7 timmar.
I början av föreläsningen presenterade Reidar Wasenius, personen bakom Briim Center, sitt hjärngym. Han berättade också om stolarna vi satt på. Det fanns olika stolar, bland annat hopvikbara stolar som Reidar behändigt "installerade" på några sekunder, gympabollar och högre ryggstödslösa pallar som ger ryggen lite jobb.
Kaisa såg fräsch och representativ ut. Hon hade bra kontakt med publiken också. Jag rekommenderar nog gärna hennes föreläsningar för dig som är intresserad av kost!
_
Kaisa är ung, bara 29 år gammal, men har hunnit med en del. För det första är hon diplomingenjör som jag, och har sedan kommit in i näringscoachingen via fitness-sporten, idrottsnäringsläran och sedan via en utbildning i Biosignature-metoden i USA. Nu driver hon sitt eget företag och föreläser en hel del.
Hon var en riktigt bra föreläsare. Inte så särskilt karismatisk, utan mer ingenjörsaktig (hehe, också där kan jag känna igen mig själv). Hennes föreläsning var väl uppbyggd, och ganska detaljerad, kanske till och med lite för detaljerad. Men hon talade om kostens betydelse för hjärnan ur väldigt många olika synvinklar, så det var på det viset väldigt uttömmande.
Frukostens betydelse betonade hon väldigt starkt. Det är en sak jag själv också börjat sätta allt mer vikt på, så det fick jag bekräftat än en gång. Frukostar behöver så klart inte vara stora, nödvändigtvis, men de bör inte hoppas över. Proteiner till frukost ansåg hon vara synnerligen viktigt och nyttigt - hon föreslog att man skulle testa en biff med lite sallad till frukost!
Några andra tips plockade jag också upp: fiskolja för gravida, glutamin utspädd i grädde mot sötsug, inositol för ADHD och depression.
Hon frågade publiken hur många som sover minst ca 8 h oavbruten sömn varje natt, och till min stora förvåning var jag en av några enstaka som räckte upp handen! Hallå - folk - sover ni inte? Jag sover även under veckan från ca 23.30-7.30. Sover jag mindre är jag trött på dagarna. Men nåja, sömnbehovet är ju nog individuellt, en del klarar sig säkert med 7 timmar.
I början av föreläsningen presenterade Reidar Wasenius, personen bakom Briim Center, sitt hjärngym. Han berättade också om stolarna vi satt på. Det fanns olika stolar, bland annat hopvikbara stolar som Reidar behändigt "installerade" på några sekunder, gympabollar och högre ryggstödslösa pallar som ger ryggen lite jobb.
Kaisa såg fräsch och representativ ut. Hon hade bra kontakt med publiken också. Jag rekommenderar nog gärna hennes föreläsningar för dig som är intresserad av kost!
_
fredag 6 januari 2012
Vill du bli kostrådgivare?
Vill du bli kostrådgivare? mf-Hälsoutbildningar, som har utbildat även mig i Sverige år 2010, håller motsvarande grundutbildning för licensierad kostrådgivare i Vasa i april och maj 2012. Närmare sagt 23-27.4 och 28.5-1.6. Det är två hela intensiva veckor, en del mellanstudier och ett prov på slutet.
Om du anmäler dig senast 20.1.2012 får du kursen med boka tidigt-rabatt. Den normala anmälningstiden går ut 16.3.2012.
Här kan du läsa mer om innehållet: Lic.Kostrådgivare.
Här är en länk till kurskalendern med prisuppgifterna. mf-Hälsoutbildningar ordnar kostrådgivarutbildning huvudsakligen i Stockholm, men förutom nu i Vasa också i Malmö, Göteborg, Oslo och Nerja/Spanien. Och förutom kostrådgivare utbildar de också bland annat personliga tränare.
Anmäl dig här.
Utbildningen var mycket bra då jag gick den i Stockholm och jag rekommenderar den varmt. Värt att tänka på är dock att utbildningen ensam inte ger kompetens att fungera som kostrådgivare, utan det förutsätts även att du läser på mycket mer än så. Du måste läsa en hel del läroböcker för att förstå mänskans fysiologi och metabolism, och inte minst den psykiska biten. Och du måste ständigt följa med studier på området.
_
Om du anmäler dig senast 20.1.2012 får du kursen med boka tidigt-rabatt. Den normala anmälningstiden går ut 16.3.2012.Här kan du läsa mer om innehållet: Lic.Kostrådgivare.
Här är en länk till kurskalendern med prisuppgifterna. mf-Hälsoutbildningar ordnar kostrådgivarutbildning huvudsakligen i Stockholm, men förutom nu i Vasa också i Malmö, Göteborg, Oslo och Nerja/Spanien. Och förutom kostrådgivare utbildar de också bland annat personliga tränare.
Anmäl dig här.
Utbildningen var mycket bra då jag gick den i Stockholm och jag rekommenderar den varmt. Värt att tänka på är dock att utbildningen ensam inte ger kompetens att fungera som kostrådgivare, utan det förutsätts även att du läser på mycket mer än så. Du måste läsa en hel del läroböcker för att förstå mänskans fysiologi och metabolism, och inte minst den psykiska biten. Och du måste ständigt följa med studier på området.
_
tisdag 3 januari 2012
Jag föreläser på Helsingfors Arbis tisdag 10.1 kl 18!
Vill du ha chansen att höra mig föreläsa om kostens inverkan på hälsan? Kom då till Helsingfors Arbis, Dagmarsgatan 3 i främre Tölö nästa tisdag, 10.1.2012, kl 18.
Här är länk till Helsingfors Arbis program: Helsingfors Arbis, föreläsningar våren 2012
Jag föreläser på Helsingfors Arbis också tisdag 7.2.2012 kl 18. Rubriken då är "Ät naturlig mat!".
_
Här är länk till Helsingfors Arbis program: Helsingfors Arbis, föreläsningar våren 2012
Jag föreläser på Helsingfors Arbis också tisdag 7.2.2012 kl 18. Rubriken då är "Ät naturlig mat!".
_
torsdag 24 november 2011
Sista föreläsningen för år 2011 avklarad
Idag höll jag föreläsning på Esbo Arbis. Slutligen anmälde sig hela 13 personer, och 12 kom på platsen. Det lär ska vara ett bra resultat för en svensk föreläsning som dessutom är mitt på förmiddagen. En del bekanta fanns också i publiken, bland annat min egen pappa och syster! Så lite spännande var det. Men nervös har jag tydligen slutat vara, och det är ju skönt.
Jag hade delat upp föreläsningen i Introduktion, Socker, Fett och kolesterol, Tarmen och Riktig mat i praktiken. Det kom sedan så många bra frågor att tarmen och den riktiga maten fick lite mindre tid än jag planerat. Men det gör inget, för att känna till sockrets påverkan, samt hur fettet och kolesterolet fungerar i kroppen, är viktigt också. Och åhörarna har lov att kontakta mig för att få hela materialet sänt till sig per e-post om de vill referera efteråt. På bilden ser du mina nio första slides.
Jag fick frågor bland annat om effekter av lågt blodsocker, hur olika sorters mat påverkar kolesterolvärdena, om hurdana livsmedel som innehåller mycket kolhydrater om omega 6/3-balansen och om fullkornsspannmål i förhållande till vitt mjöl. Och många till, tyvärr har jag svårt att komma ihåg alla frågor efteråt då jag under föreläsandet är så "inne" i min grej. Det var en mycket bra publik!
Skulle gärna ha flera föreläsningar på Esbo Arbis. Nu under den kommande vårterminen har jag inget inprickat på Esbo Arbis, men däremot kommer jag att ha två föreläsningar på Helsingfors Arbis i januari och februari! Tisdag 10.1 kl 18.05 med rubriken Hur påverkar kosten din hälsa? och tisdag 7.2. kl 18.05 Ät naturlig mat! Mer om dessa senare.
_
Jag hade delat upp föreläsningen i Introduktion, Socker, Fett och kolesterol, Tarmen och Riktig mat i praktiken. Det kom sedan så många bra frågor att tarmen och den riktiga maten fick lite mindre tid än jag planerat. Men det gör inget, för att känna till sockrets påverkan, samt hur fettet och kolesterolet fungerar i kroppen, är viktigt också. Och åhörarna har lov att kontakta mig för att få hela materialet sänt till sig per e-post om de vill referera efteråt. På bilden ser du mina nio första slides.
Jag fick frågor bland annat om effekter av lågt blodsocker, hur olika sorters mat påverkar kolesterolvärdena, om hurdana livsmedel som innehåller mycket kolhydrater om omega 6/3-balansen och om fullkornsspannmål i förhållande till vitt mjöl. Och många till, tyvärr har jag svårt att komma ihåg alla frågor efteråt då jag under föreläsandet är så "inne" i min grej. Det var en mycket bra publik!
Skulle gärna ha flera föreläsningar på Esbo Arbis. Nu under den kommande vårterminen har jag inget inprickat på Esbo Arbis, men däremot kommer jag att ha två föreläsningar på Helsingfors Arbis i januari och februari! Tisdag 10.1 kl 18.05 med rubriken Hur påverkar kosten din hälsa? och tisdag 7.2. kl 18.05 Ät naturlig mat! Mer om dessa senare.
_
måndag 24 oktober 2011
Föreläsning på Tekla i onsdag
I övermorgon ska jag hålla en två timmar lång föreläsning på Tekla. Jag har själv jobbat drygt 10 år på Tekla, och jobbar där numera deltid.
Föreläsningen har rubriken "Kuinka juuri minun pitäisi syödä, jotta voisin hyvin?". Dvs "Hur borde just jag äta för att må bra?". Underrubriker är:
Jag rapporterar efteråt!
_
Föreläsningen har rubriken "Kuinka juuri minun pitäisi syödä, jotta voisin hyvin?". Dvs "Hur borde just jag äta för att må bra?". Underrubriker är:
- Hur påverkar maten och vårt sätt att äta våra kroppar?
- Vad är egentligen kolesterol?
- Passar tallriksmodellen alla mänskor? (Kan man gå ner i vikt utan hunger?)
- Hur ska just jag äta för att må bra?
Jag rapporterar efteråt!
_
Labels:
föreläsningar,
hälsa,
kolesterol,
kost,
socker,
Tosiruoka,
vägen,
övervikt
fredag 13 maj 2011
Om sockerberoende
Häromdagen skrev en känd finländsk näringsexperten Patrik Borg att sockerberoende inte finns. Här kan du läsa hans blogginlägg: Ruoka-addiktio
Har har visserligen bra motiveringar, och han har också flera år av yrkeserfanhet. Men då jag känner flera personer som verkligen är sockerberoende och som vet vad det är, så kan jag inte hålla med om hans grundtes, alltså att ett fysiologiskt sockerberoende inte existerar. En av personerna jag känner är Anna Hallén, en annan Helena Wester. Och många till, men dessa två skriver om sitt sockerberoende på sina hemsidor, så dem täcks jag nämna. Kan hända har Patrik rätt på många punkter, men kanske de personer han beskriver bara har varit sockermissbrukare och inte sockerberoende? Det är stor skillnad, nämligen!
En tredje, som jag inte känner personligen men som många jag känner känner :), är Bitten Jonsson. Hon har sedan lite mer erfarenhet än Patrik, vilket jag lite fräckt också meddelade honom i en kommentar (vänligt, nog, och han tog det nog bra), nämligen 22 år av beroendeterapi varav 14 år med sockerberoende, plus eget socker- och alkoholberoende. Så hon har ju fysiologiska beroenden att jämföra med då, kan man säga.
Jag skrev lite om sockerberoende i några inlägg förra sommarn också: Sockerberoende del 1: Kan man bli sockerberoende? och Sockerberoende del 2: Hur blir man sockerberoende? och här hittar du många inlägg på min blogg som behandlar sockerberoende: sökning på sockerberoende.
Men det jag egentligen ville länka till, förutom Patrik Borgs tänkvärda inlägg (som ni gärna får kommentera här också!) var Anna Halléns tredelade serie om sockerberoende som hon nyligen skrivit på sin blogg:
Sockerberoende
Sockerberoende del 2
Sockerberoende del 3
Anna är själv sockerberoende, så hon vet vad hon talar om. Och därför kan jag inte hålla med Patrik om att fysiologiskt sockerberoende inte existerar. Med Anna, som så många andra, är det nämligen så att visst kan hon ta en bit kaka utan att kanske som en alkoholist falla tillbaka och häva i sig hela kakan. Men känslan som uppfyller hennes kropp när hon tagit kakbiten är otrevlig, hon får ett sug som hon är tvungen att motstå. Och detta vill hon inte utsätta sig för, därför är hon hellre "absolutist" med sockret.
Så är det att vara sockerberoende nämligen. Alla överviktiga eller feta har ju inte sockerberoende heller, bara en del, och en ganska betydande del. Och en stor del av smala har det också.
(Bild: www.pronutritionist.net)
_
Har har visserligen bra motiveringar, och han har också flera år av yrkeserfanhet. Men då jag känner flera personer som verkligen är sockerberoende och som vet vad det är, så kan jag inte hålla med om hans grundtes, alltså att ett fysiologiskt sockerberoende inte existerar. En av personerna jag känner är Anna Hallén, en annan Helena Wester. Och många till, men dessa två skriver om sitt sockerberoende på sina hemsidor, så dem täcks jag nämna. Kan hända har Patrik rätt på många punkter, men kanske de personer han beskriver bara har varit sockermissbrukare och inte sockerberoende? Det är stor skillnad, nämligen!
En tredje, som jag inte känner personligen men som många jag känner känner :), är Bitten Jonsson. Hon har sedan lite mer erfarenhet än Patrik, vilket jag lite fräckt också meddelade honom i en kommentar (vänligt, nog, och han tog det nog bra), nämligen 22 år av beroendeterapi varav 14 år med sockerberoende, plus eget socker- och alkoholberoende. Så hon har ju fysiologiska beroenden att jämföra med då, kan man säga.
Jag skrev lite om sockerberoende i några inlägg förra sommarn också: Sockerberoende del 1: Kan man bli sockerberoende? och Sockerberoende del 2: Hur blir man sockerberoende? och här hittar du många inlägg på min blogg som behandlar sockerberoende: sökning på sockerberoende.
Men det jag egentligen ville länka till, förutom Patrik Borgs tänkvärda inlägg (som ni gärna får kommentera här också!) var Anna Halléns tredelade serie om sockerberoende som hon nyligen skrivit på sin blogg:
Sockerberoende
Sockerberoende del 2
Sockerberoende del 3
Anna är själv sockerberoende, så hon vet vad hon talar om. Och därför kan jag inte hålla med Patrik om att fysiologiskt sockerberoende inte existerar. Med Anna, som så många andra, är det nämligen så att visst kan hon ta en bit kaka utan att kanske som en alkoholist falla tillbaka och häva i sig hela kakan. Men känslan som uppfyller hennes kropp när hon tagit kakbiten är otrevlig, hon får ett sug som hon är tvungen att motstå. Och detta vill hon inte utsätta sig för, därför är hon hellre "absolutist" med sockret.
Så är det att vara sockerberoende nämligen. Alla överviktiga eller feta har ju inte sockerberoende heller, bara en del, och en ganska betydande del. Och en stor del av smala har det också.
(Bild: www.pronutritionist.net)
_
tisdag 3 maj 2011
Läsvärt: Överviktiga barn av Annika Janson och Pernilla Danielsson
Överviktiga barn - en handbok för föräldrar och proffs, lyder den fullständiga titeln. Boken har kommit ut år 2003, men de rådande "officiella" rekommendationerna har inte ändrat sedan dess.
Boken, som består av drygt 200 sidor text, är välskriven och tydlig. Den är full av konkreta tips och bra exempel, och innehöll i stället väldigt lite teori. Vilket är bra för mig, för teorin kan man läsa i så många andra källor.
Boken är indelad i några huvuddelar:
Särskilt bra i boken var alla de konkreta råden som grundar sig på författarnas egna, praktiska erfarenheter. De har, till exempel, märkt att det är bra att begränsa antalet smörgåsar för barn som ska gå ner i vikt, och mängden mjölk, även om det skulle vara fettfri mjölk. Och de har förstått att all kolhydratrik godis måste elimineras eller minimeras. Ännu en skillnad mot de "sämsta" rekommendationerna för barn med fetma jag sett är att det i denna bok rekommenderas att skippa mellanmålen och äta bara tre mål mat om dagen. Jag tror också på detta - så får kroppen en chans att bränna fett också!
Jag lärde mig att det är ganska lätt för barn och unga att gå ner i vikt bara alla omkring dem stöder dem på rätt sätt och förstår vad det är frågan om. Och så klart måste barnet själv vara motiverad. Jag lärde mig också att risken att överviktiga barn utvecklar ätstörningar efter påbörjad viktbehandling är minimal eller obefintlig.
Men fettskräcken finns ännu kvar i boken, även om andelen kolhydrater i maten klart kommer att minska från det rekommenderade 55-60 energiprocent genom att brödet och mellanmålen begränsas. Några klara procenter angavs inte, men tar man bort godis, saft och smörgåsar så kommer ju helt klart procenten ner.
Jag väntar ännu på att få läsa en bok som rekommenderar en klart större andel fett åt de överviktiga och feta barnen, något som redan kunnat ses fungera i praktiken.
Så förutom rädslan för naturligt fett i boken tycker jag den var väldigt läsvärd!
_
Boken, som består av drygt 200 sidor text, är välskriven och tydlig. Den är full av konkreta tips och bra exempel, och innehöll i stället väldigt lite teori. Vilket är bra för mig, för teorin kan man läsa i så många andra källor.
Boken är indelad i några huvuddelar:
- Sanningar och konsekvenser,
- Råd för alla,
- Behandlingspyramiden,
- Efteråt, på den smala vägen, samt
- Om du behöver mer hjälp.
Särskilt bra i boken var alla de konkreta råden som grundar sig på författarnas egna, praktiska erfarenheter. De har, till exempel, märkt att det är bra att begränsa antalet smörgåsar för barn som ska gå ner i vikt, och mängden mjölk, även om det skulle vara fettfri mjölk. Och de har förstått att all kolhydratrik godis måste elimineras eller minimeras. Ännu en skillnad mot de "sämsta" rekommendationerna för barn med fetma jag sett är att det i denna bok rekommenderas att skippa mellanmålen och äta bara tre mål mat om dagen. Jag tror också på detta - så får kroppen en chans att bränna fett också!
Jag lärde mig att det är ganska lätt för barn och unga att gå ner i vikt bara alla omkring dem stöder dem på rätt sätt och förstår vad det är frågan om. Och så klart måste barnet själv vara motiverad. Jag lärde mig också att risken att överviktiga barn utvecklar ätstörningar efter påbörjad viktbehandling är minimal eller obefintlig.
Men fettskräcken finns ännu kvar i boken, även om andelen kolhydrater i maten klart kommer att minska från det rekommenderade 55-60 energiprocent genom att brödet och mellanmålen begränsas. Några klara procenter angavs inte, men tar man bort godis, saft och smörgåsar så kommer ju helt klart procenten ner.
Jag väntar ännu på att få läsa en bok som rekommenderar en klart större andel fett åt de överviktiga och feta barnen, något som redan kunnat ses fungera i praktiken.
Så förutom rädslan för naturligt fett i boken tycker jag den var väldigt läsvärd!
_
söndag 17 april 2011
"Hur påverkar maten våra barns hälsa?" för Mårtensbro skolas föräldrar
Här kommer ett lite mer ingående sammandrag av föreläsningen jag höll i Mårtensbro skola måndagen 11 april. Det var föräldraföreningen i skolan som inbjudit mig att tala om mat för barn. Stort tack till alla aktiva som kommit för att lyssna!
Jag vill samtidigt passa på att berätta en del saker jag glömde / inte hann berätta i måndags, då tiden tog slut så mycket snabbare än jag önskat.
Jag hade delat in föreläsningen i en mer näringsfysiologisk del, en mer praktisk del och en del om skolmaten. Den första delen var längst och viktigast. Förstår man inte lite fysiologi kan man inte förstå vad som är bra mat för barn. Eller tja, men sunt bondförnuft kommer man i de flesta fall också långt, men när tiden inte verkar räcka till för matlagning, eller när ens barn blivit överviktigt, så behöver man veta vad man ska satsa på och varför.
Jag inledde med att ställa frågan "spelar kosten någon roll?", och berättade som svar om familjen Kärnfrisk. Så kallar sig en dansk familj som lade om kostvanorna, och på köpet gick ner 50 kg och blev av med sonens autism. Här är videon som jag varken hann eller kunde visa på föreläsningen, om du är intresserad: Familjen kärnfrisk.
Jag ställde en fråga till: är det viktigare att
Så berättade jag om blodsockerkurvan. Varför fettfattig mat, och i synnerhet om kolhydraterna är snabba, ger en hoppigare blodsockerkurva och ett större sötsug än naturligare, fetare mat.
Jag berättade om vad mänskan är skapt för att äta, och vad vi säkert inte är skapta att äta. Hur ny mat lett till en fetmaepidemi i hela västvärlden.
Jag berättade hur övervikt uppstår och ganska kort vad vi kan göra åt den. Tyvärr hann jag inte gå så djupt in på den saken. Det jag inte hann berätta är att barn med övervikt borde minska på allt som innehåller spannmål, minska potatis och ris radikalt, ta bort allt som innehåller socker, minska fruktätandet, och istället äta mer riktig mat, mer fett, och så feta mjölkprodukter som möjligt. Då får dom en bättre balans och brukar gå ner i vikt också.
Sötsuget talade vi också om, och det kom bra frågor, bland annat om hur man kan identifiera ett riktigt sockerberoende hos barnen. Frågan var lite svår för mig, jag har ju inte jobbat med sockerberoende barn, det är bara något jag ser omkring mig. Men det vet jag att enda sättet att komma ur ett sockerberoende, oberoende av om det är ett regelrätt beroende eller missbruk / överdrivet bruk, är att minska på kolhydraterna och helt eliminera åtminstone de snabba. Otaliga berättelser om folks erfarenheter just i detta läser jag så gott som dagligen.
Bland de konkreta råden började jag med att jag tycker margarin borde bytas till smör. Är man allergisk för mjölkprotein så finns det andra alternativ, som t.ex. kallpressad kokosolja, vilket jag föreslog åt en förälder som kom med en fråga efter föreläsningen, och schmaltz. Jag berättade om hur margarin tillverkas. Det har jag också skrivit om här på bloggen förut: Margarin.
Jag berättade också att butiksglass kan bytas ut mot olika efterrätter av ren grädde, turkisk yoghurt, kvark, nötter, bär och annat nyttigt. Och att saft och limsa också borde bort. Och mycket annat.
Angående skolmaten blev det bara en snabb inblick och diskussionsöppnare. Jag visade bilder på skolmat, och bilder på mat från min egen blogg som är gjord enkelt, helt från grunden, och kostar ungefär lika mycket i råvaror även om storkök får alla råvaror betydligt billigare än jag. Jag berättade om Marthornas Operation skolmat, där en ekenässkola premierats för bästa skolmaten, och varför.
Jag hoppas på en fortsatt aktivitet kring skolmaten och kring mat för barn överhuvudtaget. Kanske vi kan få ihop ett matråd i skolan? Jag skulle gärna vara med där.
En del av er som lyssnade har bett om att få mer material, och får det också. Du som lyssnade, vill du också ha det? Kontakta mig i så fall!
Ännu några viktiga saker som jag inte hann säga när tiden tog slut:
Jag tar gärna emot barn som behöver kostrådgivning! Det kan vara ett kostrådgivningsprogram på t.ex. fem gånger, eller så bara konsultation timme för timme. Till exempel barn med övervikt, koncentrationsproblem, eller undervikt.
Och lästips, jag hade en lista på bra böcker och webbsidor för dig som vill läsa mer:
Och till sist:
Besök gärna min blogg flo-food.blogspot.com, min Facebook-sida facebook.com/tosiruoka och min twittersida twitter.com/tosiruoka. Du kan också skicka e-post nina@tosiruoka.fi eller ringa mig 045-2536 936.
Jag kommer gärna och föreläser om mat för barn, och om kost för andra målgrupper också! Det är bara att ta kontakt, våren är inte ännu fullbokad.
_
Jag vill samtidigt passa på att berätta en del saker jag glömde / inte hann berätta i måndags, då tiden tog slut så mycket snabbare än jag önskat.
Jag hade delat in föreläsningen i en mer näringsfysiologisk del, en mer praktisk del och en del om skolmaten. Den första delen var längst och viktigast. Förstår man inte lite fysiologi kan man inte förstå vad som är bra mat för barn. Eller tja, men sunt bondförnuft kommer man i de flesta fall också långt, men när tiden inte verkar räcka till för matlagning, eller när ens barn blivit överviktigt, så behöver man veta vad man ska satsa på och varför.
Jag inledde med att ställa frågan "spelar kosten någon roll?", och berättade som svar om familjen Kärnfrisk. Så kallar sig en dansk familj som lade om kostvanorna, och på köpet gick ner 50 kg och blev av med sonens autism. Här är videon som jag varken hann eller kunde visa på föreläsningen, om du är intresserad: Familjen kärnfrisk.
Jag ställde en fråga till: är det viktigare att
A) barnens mat innehåller kolhydrater, fett och proteiner i ett visst förhållande? eller
B) att maten är gjord på riktiga råvaror och smakar som dem?
Så berättade jag om blodsockerkurvan. Varför fettfattig mat, och i synnerhet om kolhydraterna är snabba, ger en hoppigare blodsockerkurva och ett större sötsug än naturligare, fetare mat.Jag berättade om vad mänskan är skapt för att äta, och vad vi säkert inte är skapta att äta. Hur ny mat lett till en fetmaepidemi i hela västvärlden.
Jag berättade hur övervikt uppstår och ganska kort vad vi kan göra åt den. Tyvärr hann jag inte gå så djupt in på den saken. Det jag inte hann berätta är att barn med övervikt borde minska på allt som innehåller spannmål, minska potatis och ris radikalt, ta bort allt som innehåller socker, minska fruktätandet, och istället äta mer riktig mat, mer fett, och så feta mjölkprodukter som möjligt. Då får dom en bättre balans och brukar gå ner i vikt också.
Sötsuget talade vi också om, och det kom bra frågor, bland annat om hur man kan identifiera ett riktigt sockerberoende hos barnen. Frågan var lite svår för mig, jag har ju inte jobbat med sockerberoende barn, det är bara något jag ser omkring mig. Men det vet jag att enda sättet att komma ur ett sockerberoende, oberoende av om det är ett regelrätt beroende eller missbruk / överdrivet bruk, är att minska på kolhydraterna och helt eliminera åtminstone de snabba. Otaliga berättelser om folks erfarenheter just i detta läser jag så gott som dagligen.
Bland de konkreta råden började jag med att jag tycker margarin borde bytas till smör. Är man allergisk för mjölkprotein så finns det andra alternativ, som t.ex. kallpressad kokosolja, vilket jag föreslog åt en förälder som kom med en fråga efter föreläsningen, och schmaltz. Jag berättade om hur margarin tillverkas. Det har jag också skrivit om här på bloggen förut: Margarin.
Jag berättade också att butiksglass kan bytas ut mot olika efterrätter av ren grädde, turkisk yoghurt, kvark, nötter, bär och annat nyttigt. Och att saft och limsa också borde bort. Och mycket annat.
Angående skolmaten blev det bara en snabb inblick och diskussionsöppnare. Jag visade bilder på skolmat, och bilder på mat från min egen blogg som är gjord enkelt, helt från grunden, och kostar ungefär lika mycket i råvaror även om storkök får alla råvaror betydligt billigare än jag. Jag berättade om Marthornas Operation skolmat, där en ekenässkola premierats för bästa skolmaten, och varför.
Jag hoppas på en fortsatt aktivitet kring skolmaten och kring mat för barn överhuvudtaget. Kanske vi kan få ihop ett matråd i skolan? Jag skulle gärna vara med där.
En del av er som lyssnade har bett om att få mer material, och får det också. Du som lyssnade, vill du också ha det? Kontakta mig i så fall!
Ännu några viktiga saker som jag inte hann säga när tiden tog slut:
Jag tar gärna emot barn som behöver kostrådgivning! Det kan vara ett kostrådgivningsprogram på t.ex. fem gånger, eller så bara konsultation timme för timme. Till exempel barn med övervikt, koncentrationsproblem, eller undervikt.
Och lästips, jag hade en lista på bra böcker och webbsidor för dig som vill läsa mer:
- Andreas Eenfeldt, ”Matrevolutionen” samt www.kostdoktorn.se
- Anna Hallén, böcker samt www.annahallen.se
- Zarah Öberg www.zarahssida.se
- Fredrik Paulùn, många böcker
- Maria Riska och Nina Colliander-Nyman: Mat rätt
- Fredrik Nyström
- Lars-Erik Litsfeldt
- Annika Dahlqvist, böcker samt http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika/
- Bitten Jonsson (om sockerberoende!)
- Sanna Ehdin, böcker samt http://blogg.passagen.se/sannaehdin/
- Mats-Eric Nilsson, böcker samt www.aktavara.org
- Antti Heikkilä
- Varpu Tavi
- … och många fler!
Och till sist:
Besök gärna min blogg flo-food.blogspot.com, min Facebook-sida facebook.com/tosiruoka och min twittersida twitter.com/tosiruoka. Du kan också skicka e-post nina@tosiruoka.fi eller ringa mig 045-2536 936.
Jag kommer gärna och föreläser om mat för barn, och om kost för andra målgrupper också! Det är bara att ta kontakt, våren är inte ännu fullbokad.
_
måndag 11 april 2011
Läsvärt: Mat för ditt barn av Camilla Porsman och Fredrik Paulún
Det här var en ganska bra bok. För mig hade den ett stort informationsvärde.
Boken är skriven år 2003, och det var en tid innan Fredrik Paulún justerade sina egna kostråd till de han rekommenderar nuförtiden. I den här boken står ännu Svenska Livsmedelsverkets kostrekommendationer som grund, dvs. 55-60 energi-% kolhydrater, 25-35 energi-% fett och 10-15 energi-% proteiner.
Boken har 170 sidor. De första 25 sidorna handlar om bra mat förklarat ur ett näringsfysiologiskt perspektiv. De följande 30 sidorna ger kostrekommendationer för barn ända från babyålder till skolålder, samt för träning och tävling. Sedan följer 10 sidor om övervikt och undervikt, och drygt 10 sidor om ätstörningar. Efter det kommer ännu ett 10 sidor långt avsnitt om födoämnesallergier och intoleranser, samt ett par korta stycken om tandhälsa och mat för sjuka barn. De sista 70 sidorna var recept, en överblick över vitaminer och mineraler, samt GI-tabeller.
Jag tyckte de bästa styckena i boken var de näringsfysiologiska förklaringarna i början, styckena om ätstörningar, samt vitamin- och mineralöversikten.
Tipsen för överviktiga barn var till många delar väldigt bra också, men rekommendationen om lättfettsprodukter för dessa barn är ju minst lika fel som lättfettsprodukter för feta vuxna, så det störde mig ganska mycket. Recepten gillade jag inte särskilt mycket, de innehöll väldigt mycket pasta och andra former av vitt mjöl.
Jag uppskattar Paulúns stora kunskap och dedikering till äkta mat. När han skrev den här boken och den andra boken jag läst och recenserat (Blodsockerblues) var han betydligt yngre och oerfarnare än vad han är idag. Det verkar som om han lärt sig mycket sedan dess. Jag har i vintras sett honom i en svensk TV-debatt om kost för autistiska och andra barn med NPF (neuropsykiatriska funktionshinder) och han talade verkligen bra där, han förklarade näringsfysiologiskt varför NPF-barn blir friskare utan kasein och gluten, något som läkarna inte ens vill tro på även om hundratals föräldrar kan vittna om det.
Här är Fredriks webbsida om du vill veta mer: http://paulun.se
_
Boken är skriven år 2003, och det var en tid innan Fredrik Paulún justerade sina egna kostråd till de han rekommenderar nuförtiden. I den här boken står ännu Svenska Livsmedelsverkets kostrekommendationer som grund, dvs. 55-60 energi-% kolhydrater, 25-35 energi-% fett och 10-15 energi-% proteiner.
Boken har 170 sidor. De första 25 sidorna handlar om bra mat förklarat ur ett näringsfysiologiskt perspektiv. De följande 30 sidorna ger kostrekommendationer för barn ända från babyålder till skolålder, samt för träning och tävling. Sedan följer 10 sidor om övervikt och undervikt, och drygt 10 sidor om ätstörningar. Efter det kommer ännu ett 10 sidor långt avsnitt om födoämnesallergier och intoleranser, samt ett par korta stycken om tandhälsa och mat för sjuka barn. De sista 70 sidorna var recept, en överblick över vitaminer och mineraler, samt GI-tabeller.
Jag tyckte de bästa styckena i boken var de näringsfysiologiska förklaringarna i början, styckena om ätstörningar, samt vitamin- och mineralöversikten.
Tipsen för överviktiga barn var till många delar väldigt bra också, men rekommendationen om lättfettsprodukter för dessa barn är ju minst lika fel som lättfettsprodukter för feta vuxna, så det störde mig ganska mycket. Recepten gillade jag inte särskilt mycket, de innehöll väldigt mycket pasta och andra former av vitt mjöl.
Jag uppskattar Paulúns stora kunskap och dedikering till äkta mat. När han skrev den här boken och den andra boken jag läst och recenserat (Blodsockerblues) var han betydligt yngre och oerfarnare än vad han är idag. Det verkar som om han lärt sig mycket sedan dess. Jag har i vintras sett honom i en svensk TV-debatt om kost för autistiska och andra barn med NPF (neuropsykiatriska funktionshinder) och han talade verkligen bra där, han förklarade näringsfysiologiskt varför NPF-barn blir friskare utan kasein och gluten, något som läkarna inte ens vill tro på även om hundratals föräldrar kan vittna om det.
Här är Fredriks webbsida om du vill veta mer: http://paulun.se
_
onsdag 6 april 2011
Läsvärt: Blodsockerblues av Fredrik Paulún
Den svenska nutritionisten Fredrik Paulun är en man jag hört både gott och ont om. Enligt många lågkolhydratkostsförespråkare i Sverige har Fredrik Paulún nämligen fettskräck, och debatten går därför ibland het på t.ex. Kostdoktorns blogg. Men jag har beslutat att läsa böcker av alla sorters experter, inte bara dem jag själv litar på, och jag är glad att jag läste den här boken. För den var väldigt bra.
Fredrik Paulún är en förespråkare av GI-metoden. GI går ut på att man äter kolhydrater med ett lågt eller medelhögt glykemiskt index, dvs långsamma kolhydrater, och undviker de snabba. Långsamma kolhydrater, med lägre GI, är t.ex. ovanjordsgrönsaker, baljväxter och fullkornsrågbröd, medan vitt bröd, potatis och fruktjuice är snabba kolhydrater, med högt GI.
Annars tycker Paulún att man ska äta mycket protein, och måttligt med fett och kolhydrater. Han har på senare år utvecklat en ny diet, som i långt bygger på samma principer som GI-metoden, och han kallar sin diet för ISO-metoden.
Boken, som består av ca 160 sidor, är uppdelad i en hel massa riktigt korta kapitel, och känns därför väldigt lättläst. Flertalet kapitel tar upp hur GI-kosten påverkar någon viss sjukdom eller annan hälsorelaterad sak, som t.ex. GI och migrän, GI och hjärtat, GI för styrka och muskeltillväxt. Varje kapitel slutar med en kort sammanfattning, vilket jag gillar. Det ger dig en möjlighet att skumma igenom delar av boken om du så önskar.
Slutet av boken utgörs av recept och tabeller. Recepten är till största delen ganska så kolhydratrika, motsats till de flesta av dagens GI-recept som påminner långt om LCHF. Kött och fett har ju i stort sett noll i GI-värde, så sådan kost sitter bra in i begreppet GI-kost. I Paulúns bok är det mycket fullkornsris och fullkornspasta, bönor och förstås grönsaker. Mjölkprodukter används sparsamt och smör inte alls, det är växtoljor hela vägen. Köttprodukterna är också fettsnåla.
Boken är utgiven redan år 2002. De mest pålitliga metastudierna som bevisat fettets och det mättade fettets ofarlighet kom först för några år sedan. Så jag klandrar inte så mycket alla hänvisningar till att mättat fett är illa. I alla fall grundar Paulún det inte på att de i sig skulle täppa till blodkärlen eller orsaka hjärt-kärlsjukdom, utan på att ett stort intag mättat fett sänker insulinkänsligheten. Och det är ju faktiskt sant att den gör det. Men det är ingen orsak att minimera det mättade fettet, tycker jag, för det är nämligen inte skadligt att sänka insulinkänsligheten ifall man äter kolhydratsnålt, vilket diabetiker i regel borde göra.
Jag tror själv att GI-metoden är en mycket bra metod för många, både för att gå ner i vikt och att från början bygga upp en god hälsa. Men för viktnedgång och sockerberoende är den inte lika bra som lågkolhydratkost, för den tar inte bort suget för alla personer, utan bara för en del.
Bokens största värde för mig låg i att den förklarade fysiologiska processer i kroppen på ytterligare ett nytt sätt. Det är klokt att basera sin kunskap på så många böcker, och studier, som möjligt. Och då olika kolhydratkällors glykemiska index bevisligen har en stor betydelse för hälsan, och jag inte rekommenderar lågkolhydratkost åt alla, så behöver jag veta mycket om GI-värdena.
Så jag anser att boken var läsvärd, men att man bör ställa sig kritisk till påståendena om mättat fett.
Här kan du läsa mer om Fredrik Paulún: http://paulun.se
(Bilden av Fredrik Paulún: Fotograf Peter Knutson)
_
Fredrik Paulún är en förespråkare av GI-metoden. GI går ut på att man äter kolhydrater med ett lågt eller medelhögt glykemiskt index, dvs långsamma kolhydrater, och undviker de snabba. Långsamma kolhydrater, med lägre GI, är t.ex. ovanjordsgrönsaker, baljväxter och fullkornsrågbröd, medan vitt bröd, potatis och fruktjuice är snabba kolhydrater, med högt GI.
Annars tycker Paulún att man ska äta mycket protein, och måttligt med fett och kolhydrater. Han har på senare år utvecklat en ny diet, som i långt bygger på samma principer som GI-metoden, och han kallar sin diet för ISO-metoden.
Boken, som består av ca 160 sidor, är uppdelad i en hel massa riktigt korta kapitel, och känns därför väldigt lättläst. Flertalet kapitel tar upp hur GI-kosten påverkar någon viss sjukdom eller annan hälsorelaterad sak, som t.ex. GI och migrän, GI och hjärtat, GI för styrka och muskeltillväxt. Varje kapitel slutar med en kort sammanfattning, vilket jag gillar. Det ger dig en möjlighet att skumma igenom delar av boken om du så önskar.
Slutet av boken utgörs av recept och tabeller. Recepten är till största delen ganska så kolhydratrika, motsats till de flesta av dagens GI-recept som påminner långt om LCHF. Kött och fett har ju i stort sett noll i GI-värde, så sådan kost sitter bra in i begreppet GI-kost. I Paulúns bok är det mycket fullkornsris och fullkornspasta, bönor och förstås grönsaker. Mjölkprodukter används sparsamt och smör inte alls, det är växtoljor hela vägen. Köttprodukterna är också fettsnåla.
Boken är utgiven redan år 2002. De mest pålitliga metastudierna som bevisat fettets och det mättade fettets ofarlighet kom först för några år sedan. Så jag klandrar inte så mycket alla hänvisningar till att mättat fett är illa. I alla fall grundar Paulún det inte på att de i sig skulle täppa till blodkärlen eller orsaka hjärt-kärlsjukdom, utan på att ett stort intag mättat fett sänker insulinkänsligheten. Och det är ju faktiskt sant att den gör det. Men det är ingen orsak att minimera det mättade fettet, tycker jag, för det är nämligen inte skadligt att sänka insulinkänsligheten ifall man äter kolhydratsnålt, vilket diabetiker i regel borde göra.
Jag tror själv att GI-metoden är en mycket bra metod för många, både för att gå ner i vikt och att från början bygga upp en god hälsa. Men för viktnedgång och sockerberoende är den inte lika bra som lågkolhydratkost, för den tar inte bort suget för alla personer, utan bara för en del.
Bokens största värde för mig låg i att den förklarade fysiologiska processer i kroppen på ytterligare ett nytt sätt. Det är klokt att basera sin kunskap på så många böcker, och studier, som möjligt. Och då olika kolhydratkällors glykemiska index bevisligen har en stor betydelse för hälsan, och jag inte rekommenderar lågkolhydratkost åt alla, så behöver jag veta mycket om GI-värdena.
Så jag anser att boken var läsvärd, men att man bör ställa sig kritisk till påståendena om mättat fett.
Här kan du läsa mer om Fredrik Paulún: http://paulun.se
(Bilden av Fredrik Paulún: Fotograf Peter Knutson)
_
lördag 2 april 2011
Värt att höra: Zarah Öberg om kost och hälsa för barn
På mf-Hälsoutbildningars alumnidag för kostrådgivare och personal trainers i Stockholm förra veckoslutet fick jag höra en 1,5 h lång föreläsning av Zarah Öberg. Zarah Öberg har hunnit med mycket. Hon är bland annat kostrådgivare, hälsopedagog, yogalärare och journalist samt är utbildad inom flera medicinska områden. Hon driver flera webbsidor inom kost och hälsa, och barnens hälsa står hennes hjärta allra närmast.
Zarah började med att berätta vad hon lärde sig när hon jobbade i sina föräldrars godisbutik i tonåren. Hon upptäckte då redan, för så länge sedan, att det finns sockerberoende. Långt innan det erkändes, och jag tror inte alla erkänt det ännu heller.
I föreläsningen berättade Zarah hur barns kost ska skilja sig från vuxnas, samt vilka som är de största problemen i barns kost idag. Något jag själv inte tänkt på förut var att barns kost inte får vara lika proteinrik som vuxnas. Det är nämligen så att barnens njurar kan ta skada, de är liksom inte riktigt färdigutvecklade när barnet föds. Man ska undvika för proteinrik mat tills barnet är i 10-årsåldern. Det är en orsak till att barn inte ska äta så kallad strikt lågkolhydratkost heller.
Att barns kost inte får vara för fiberrik visste jag från tidigare. Men nu fick jag höra orsaken. För mycket fibrer kan skada tarmslemhinnan. Barn under två år har särskilt känslig tarmslemhinna, för att de ska kunna ta upp näring från maten så effektivt som möjligt. Samtidigt skadas den också lättare. Dessutom kräver fullkorn fett för att kunna åka genom tarmen, så fettfattig kost förvärrar fullkornsfibrernas skadliga verkan.
Jag fick också veta att barn till mammor med läckande tarm oftare föds med en läckande tarm också. Då är kroppen lite i obalans från början. Läckande tarm är en bidragande orsak till bland annat MS och autism.
Något Zarah särskilt betonade, mitt i all näringsfysiologiska kunskap, var vikten av att sitta ner när man äter, och att tugga all mat noggrant. Det är otroligt viktigt att äta lugnt. Bara då kan kroppen förberedas på att ta emot näringen och spjälka den på rätt sätt. Det är så många saker som ska fungera rätt, inklusive hela det endokrina systemet. Saltsyran ska ta hand om både främmande bakterier i maten och starta proteinernas spjälkning. Sedan ska gallan hjälpa att spjälka fettet, och flera enzym ska sedan spjälka både fett, proteiner och kolhydrater, av vilka kolhydraternas spjälkning med enzymet amylas faktiskt ska börja redan i munnen.
Också alla gifter barnen får i sig påverkar kroppen. Bland annat så kan levern producera för lite galla ifall den är upptagen med att ta hand om gifter, och för lite galla kan leda till matsmältningsproblem. Dålig matsmältning kan via dåligt näringsupptag leda till vitaminbrist, bland annat på B-12.
Zarah gick så långt i sina slutsatser efter att ha sett så många barn (och vuxna) med läckande tarm att vete inte är bra för någon. Vete i den form vi äter det idag fungerar på många sätt som ett gift i kroppen. Även om man inte är celiakiker så förstör vetet ofta tarmslemhinnan genom att göra den mer eller mindre läckande. Många barn med astma, allergier, och olika former av neuropsykiatriska funktionshinder (t.ex. ADHD, asperger) blir bra om de lämnar bort vetet, eller allt gluten. En annan sak som påverkar särskilt astmatiska problem är mjölkproteinet.
Burkmat, som så många småbarn föds upp på idag, fick ris av Zarah, och det är något jag själv också brukar tala start emot. En burk då och då skadar inget barn, men att aldrig få riktig mat tror jag skadar barnen. Barnmat på burk är en helkonserv, och helkonserver är död mat. Alla enzymer är döda. Enzymer hör till naturlig föda, och får kroppen onaturlig föda tar den förr eller senare stryk, tror jag. Zarah berättade också att grönsakerna som används i barnmaten odlas i reningsverkens rötslam, som innehåller tungmetaller, bland annat kadmium. Kadmium är skadligt för småbarn i synnerhet.
En annan sak hon tyckte skulle helt bort var de söta fruktpuréerna. Jag kände mig lite nöjd att jag undvikit dem konsekvent med mina barn. Fruktpuré på burk måtte vara stora företags påfund, för vilken nytta kan de göra åt ett litet barn, en baby? Död mat, än en gång, med små mängder tillsatta c-vitaminer och majsstärkelse på genmanipulerad majs! Och vad får folk att tro att ett litet barn inte kan bli beroende av sött, när vuxna bevisligen kan det? Det finns otaliga barn som är sockerberoende. Varför göra problemet värre.
Apropå genmanipulerad majs, även all soja och raps som man i praktiken kan få tag på i Sverige, innehåller manipulerade gener. Även de rena arterna kontamineras med de genmanipulerade på fälten. En genmanipulerad sojaplanta producerar själv bekämpningsmedel, och det har visat sig att den fortsätter göra det ännu i mänskokroppen när vi ätit sojan. Ingen soja för mig, tack, säger jag då!
Jag har skrivit mycket om vad som är dålig mat och du kanske känner dig uppgiven nu. Vad är då bra mat? Om vete är dåligt, kan jag inte ge välling då? Vill man ge välling, gröt och bröd åt småbarnen är alternativen bovete, skrädmjöl och kikärtsmjöl bra. Skrädmjöl motsvarar talkkuna i Finland, men talkkuna kan innehålla olika spannmål (dock inte vete, vad jag har sett) och ärtmjöl, medan skrädmjöl baseras på havre. Också ris och potatis är OK, och bröd gjort på surdeg, där spannmålets skadliga effekter blir mycket mindre.
Och annars är all ursprunglig, riktig mat bra. Man behöver inte spara på grönsaker, frukter, kött, fisk, ägg, nötter, och naturliga fetter. En bra idé är att servera barnen mycket grönsaker varje dag. I olika form. Barn vars mödrar ätit mycket grönsaker av varierande sort under graviditeten lär sig snabbare att tycka om grönsaker, visste ni det? Det lär finnas undersökningar om saken också. Barnet i magen känner smak från ca 30 veckor.
Fettet är otroligt viktigt för barn, inte minst för deras immunförsvar och för hjärnans utveckling. Både de fleromättade omegafettsyrorna och de mättade fettsyrorna är viktiga för hjärnans utveckling redan i fosterlivet.
För barn med övervikt rekommenderade Zarah, vilket också är i linje med vad jag gör, mer fett och mindre kolhydrater. På det viset kommer barnens fettförbränning igång, småätandet minskar, och de kan få en bättre vikt.
Det här vara bara ett snabbt sammandrag av en del av de saker jag lärde mig av Zarah Öberg. Vill du veta mer, även om inte all info finns där heller, kan du läsa på hennes webbsidor:
http://www.zarahssida.se
http://www.friskabarn.se
http://www.piggabarn.se och
http://www.kostkoll.se
(Tyvärr var jag så begeistrad av Zarahs stora kunskap att jag glömde ta en bild av henne - hoppas hon tycker det är OK att jag lånar en bild av henne från programmet!)
_
Zarah började med att berätta vad hon lärde sig när hon jobbade i sina föräldrars godisbutik i tonåren. Hon upptäckte då redan, för så länge sedan, att det finns sockerberoende. Långt innan det erkändes, och jag tror inte alla erkänt det ännu heller.
I föreläsningen berättade Zarah hur barns kost ska skilja sig från vuxnas, samt vilka som är de största problemen i barns kost idag. Något jag själv inte tänkt på förut var att barns kost inte får vara lika proteinrik som vuxnas. Det är nämligen så att barnens njurar kan ta skada, de är liksom inte riktigt färdigutvecklade när barnet föds. Man ska undvika för proteinrik mat tills barnet är i 10-årsåldern. Det är en orsak till att barn inte ska äta så kallad strikt lågkolhydratkost heller.
Att barns kost inte får vara för fiberrik visste jag från tidigare. Men nu fick jag höra orsaken. För mycket fibrer kan skada tarmslemhinnan. Barn under två år har särskilt känslig tarmslemhinna, för att de ska kunna ta upp näring från maten så effektivt som möjligt. Samtidigt skadas den också lättare. Dessutom kräver fullkorn fett för att kunna åka genom tarmen, så fettfattig kost förvärrar fullkornsfibrernas skadliga verkan.
Jag fick också veta att barn till mammor med läckande tarm oftare föds med en läckande tarm också. Då är kroppen lite i obalans från början. Läckande tarm är en bidragande orsak till bland annat MS och autism.
Något Zarah särskilt betonade, mitt i all näringsfysiologiska kunskap, var vikten av att sitta ner när man äter, och att tugga all mat noggrant. Det är otroligt viktigt att äta lugnt. Bara då kan kroppen förberedas på att ta emot näringen och spjälka den på rätt sätt. Det är så många saker som ska fungera rätt, inklusive hela det endokrina systemet. Saltsyran ska ta hand om både främmande bakterier i maten och starta proteinernas spjälkning. Sedan ska gallan hjälpa att spjälka fettet, och flera enzym ska sedan spjälka både fett, proteiner och kolhydrater, av vilka kolhydraternas spjälkning med enzymet amylas faktiskt ska börja redan i munnen.
Också alla gifter barnen får i sig påverkar kroppen. Bland annat så kan levern producera för lite galla ifall den är upptagen med att ta hand om gifter, och för lite galla kan leda till matsmältningsproblem. Dålig matsmältning kan via dåligt näringsupptag leda till vitaminbrist, bland annat på B-12.
Zarah gick så långt i sina slutsatser efter att ha sett så många barn (och vuxna) med läckande tarm att vete inte är bra för någon. Vete i den form vi äter det idag fungerar på många sätt som ett gift i kroppen. Även om man inte är celiakiker så förstör vetet ofta tarmslemhinnan genom att göra den mer eller mindre läckande. Många barn med astma, allergier, och olika former av neuropsykiatriska funktionshinder (t.ex. ADHD, asperger) blir bra om de lämnar bort vetet, eller allt gluten. En annan sak som påverkar särskilt astmatiska problem är mjölkproteinet.
Burkmat, som så många småbarn föds upp på idag, fick ris av Zarah, och det är något jag själv också brukar tala start emot. En burk då och då skadar inget barn, men att aldrig få riktig mat tror jag skadar barnen. Barnmat på burk är en helkonserv, och helkonserver är död mat. Alla enzymer är döda. Enzymer hör till naturlig föda, och får kroppen onaturlig föda tar den förr eller senare stryk, tror jag. Zarah berättade också att grönsakerna som används i barnmaten odlas i reningsverkens rötslam, som innehåller tungmetaller, bland annat kadmium. Kadmium är skadligt för småbarn i synnerhet.
En annan sak hon tyckte skulle helt bort var de söta fruktpuréerna. Jag kände mig lite nöjd att jag undvikit dem konsekvent med mina barn. Fruktpuré på burk måtte vara stora företags påfund, för vilken nytta kan de göra åt ett litet barn, en baby? Död mat, än en gång, med små mängder tillsatta c-vitaminer och majsstärkelse på genmanipulerad majs! Och vad får folk att tro att ett litet barn inte kan bli beroende av sött, när vuxna bevisligen kan det? Det finns otaliga barn som är sockerberoende. Varför göra problemet värre.
Apropå genmanipulerad majs, även all soja och raps som man i praktiken kan få tag på i Sverige, innehåller manipulerade gener. Även de rena arterna kontamineras med de genmanipulerade på fälten. En genmanipulerad sojaplanta producerar själv bekämpningsmedel, och det har visat sig att den fortsätter göra det ännu i mänskokroppen när vi ätit sojan. Ingen soja för mig, tack, säger jag då!
Jag har skrivit mycket om vad som är dålig mat och du kanske känner dig uppgiven nu. Vad är då bra mat? Om vete är dåligt, kan jag inte ge välling då? Vill man ge välling, gröt och bröd åt småbarnen är alternativen bovete, skrädmjöl och kikärtsmjöl bra. Skrädmjöl motsvarar talkkuna i Finland, men talkkuna kan innehålla olika spannmål (dock inte vete, vad jag har sett) och ärtmjöl, medan skrädmjöl baseras på havre. Också ris och potatis är OK, och bröd gjort på surdeg, där spannmålets skadliga effekter blir mycket mindre.
Och annars är all ursprunglig, riktig mat bra. Man behöver inte spara på grönsaker, frukter, kött, fisk, ägg, nötter, och naturliga fetter. En bra idé är att servera barnen mycket grönsaker varje dag. I olika form. Barn vars mödrar ätit mycket grönsaker av varierande sort under graviditeten lär sig snabbare att tycka om grönsaker, visste ni det? Det lär finnas undersökningar om saken också. Barnet i magen känner smak från ca 30 veckor.
Fettet är otroligt viktigt för barn, inte minst för deras immunförsvar och för hjärnans utveckling. Både de fleromättade omegafettsyrorna och de mättade fettsyrorna är viktiga för hjärnans utveckling redan i fosterlivet.
För barn med övervikt rekommenderade Zarah, vilket också är i linje med vad jag gör, mer fett och mindre kolhydrater. På det viset kommer barnens fettförbränning igång, småätandet minskar, och de kan få en bättre vikt.
Det här vara bara ett snabbt sammandrag av en del av de saker jag lärde mig av Zarah Öberg. Vill du veta mer, även om inte all info finns där heller, kan du läsa på hennes webbsidor:
http://www.zarahssida.se
http://www.friskabarn.se
http://www.piggabarn.se och
http://www.kostkoll.se
(Tyvärr var jag så begeistrad av Zarahs stora kunskap att jag glömde ta en bild av henne - hoppas hon tycker det är OK att jag lånar en bild av henne från programmet!)
_
torsdag 17 mars 2011
Läsvärt: Vihdoinkin hyvä olo av Paula Heinonen
Vihdoinkin hyvä olo - Suolisto kuntoon ruokavalion avulla, lyder hela titeln. Det handlar alltså om att få sin tarm i balans med hjälp av rätt kost.
Jag har tidigare läst en annan bok av Paula Heinonen, nämligen Satumaista voimaa arkeen. Den här boken var betydligt bättre. Mycket mer fakta, och klarare upplägg.
Boken, som är utgiven år 2006, har totalt 140 sidor. Trots en del bilder är formatet ganska stort, och det var verkligen mycket läsning i boken.
Boken startar med drygt 10 sidor historia om läkekonsten och näringsläran gällande tarmens funktion. På det följer några stycken om matsmältningens fysiologi, immunförsvaret, magsyran, levern, tarmbakterierna, stress samt kostfel och antibiotikakurer.
Bokens längsta kapitel på ca 60 sidor går sedan igenom alla de vanligaste tarmsjukdomarna och -problemen, vad de orsakas av och vilken kost som kan tänkas vara den bästa i varje enskild situation. Även andra råd än rena kostråd förekommer. Heinonen går igenom allt från halsbränna, förstoppning och svullnad till divertiklar, kolonit och Crohns, och allt där emellan.
Jag är imponerad av Heinonens kunskap och vida grepp om tarmproblemen. Ett par saker höll jag inte helt med om.
Det ena som lite konfunderade mig var att det är väldigt mycket kosttillskott hon rekommenderar. Jag känner till många fall där tarmproblem försvunnit helt med hjälp av en koständring utan något behov av alla möjliga extra vitaminer, mineraler och fiskoljor. Men givetvis måste man granska varje patient skilt, behoven är olika.
Och det andra jag undrar över är Heinonens starka förordande av fibrer, även olösliga fibrer från fullkornsspannmål. Jag tror inte att magen, i de flesta fall, behöver dem till något, då de inte är mänskans ursprungliga föda. Åtminstone är Heinonen mycket försiktig när hon rekommenderar fibrer: hon poängterar att skadade och inflammerade magar inte bör få fibertillskott så där bara, och råkost skulle man också i många fall vara mycket försikt med. Det tycker jag låter vettigt.
Djungeln i boken kan vara lite för tät för en person med magproblem att plöja sig igenom för att hitta lösningar på just sina problem. Men en väldigt läsvärd och bra bok ändå.
_
Jag har tidigare läst en annan bok av Paula Heinonen, nämligen Satumaista voimaa arkeen. Den här boken var betydligt bättre. Mycket mer fakta, och klarare upplägg.
Boken, som är utgiven år 2006, har totalt 140 sidor. Trots en del bilder är formatet ganska stort, och det var verkligen mycket läsning i boken.
Boken startar med drygt 10 sidor historia om läkekonsten och näringsläran gällande tarmens funktion. På det följer några stycken om matsmältningens fysiologi, immunförsvaret, magsyran, levern, tarmbakterierna, stress samt kostfel och antibiotikakurer.
Bokens längsta kapitel på ca 60 sidor går sedan igenom alla de vanligaste tarmsjukdomarna och -problemen, vad de orsakas av och vilken kost som kan tänkas vara den bästa i varje enskild situation. Även andra råd än rena kostråd förekommer. Heinonen går igenom allt från halsbränna, förstoppning och svullnad till divertiklar, kolonit och Crohns, och allt där emellan.
Jag är imponerad av Heinonens kunskap och vida grepp om tarmproblemen. Ett par saker höll jag inte helt med om.
Det ena som lite konfunderade mig var att det är väldigt mycket kosttillskott hon rekommenderar. Jag känner till många fall där tarmproblem försvunnit helt med hjälp av en koständring utan något behov av alla möjliga extra vitaminer, mineraler och fiskoljor. Men givetvis måste man granska varje patient skilt, behoven är olika.
Och det andra jag undrar över är Heinonens starka förordande av fibrer, även olösliga fibrer från fullkornsspannmål. Jag tror inte att magen, i de flesta fall, behöver dem till något, då de inte är mänskans ursprungliga föda. Åtminstone är Heinonen mycket försiktig när hon rekommenderar fibrer: hon poängterar att skadade och inflammerade magar inte bör få fibertillskott så där bara, och råkost skulle man också i många fall vara mycket försikt med. Det tycker jag låter vettigt.
Djungeln i boken kan vara lite för tät för en person med magproblem att plöja sig igenom för att hitta lösningar på just sina problem. Men en väldigt läsvärd och bra bok ändå.
_
onsdag 9 mars 2011
Läsvärt: Doktor Dahlqvists guide till bättre hälsa och viktkontroll
Det här är alltså läkare Annika Dahlqvists bok, som jag av någon anledning läst först nu. Antagligen för att jag känt till Annikas tankar och åsikter så bra via hennes blogg, och det hade jag rätt i. Inte en enda överraskande tanke kom upp i boken. Men den var mer välskriven än jag väntat mig, kanske för att Annika alltid är så kortfattad på bloggen.
Annika Dahlqvist är kanske den mest kända förespråkaren för LCHF-kost i Sverige och därmed hela Skandinavien. Hon har själv ätit kosten sedan hösten 2004. Före det var hon överviktig och hade mag- och tarmkatarr och en massa andra krämpor.
Bokens totalt 200 sidor var i alla fall tät och saklig text. De många patientfallen luftade upp läsningen och gav den mer djup. Just den approachen tycker jag en läkare, som har alla dessa patientfall att ta till, ska ha.
I motsats till Andreas Eenfeldts bok är den här boken helt inställd på LCHF-kost. Jag tycker som bekant inte att alla mänskor ska äta LCHF. Det tycker kanske inte Annika heller, men hon ger egentligen inte så mycket flexibilitet heller.
Den första delen av boken är den kanske mer teoretiska, men även den är ganska praktisk och jordnära. Sedan kommer en väldigt konkret del, som beskriver olika hälsovinster med LCHF-kosten. Sist, i den tredje delen "Vetenskap och debatt", kommer några artiklar om bland annat tillsatser (särskilt glutamat) och kolesterolet. Den här sista delen, tillsammans med alla vittnesbörd från patienter, gav mest åt mig personligen, eftersom allt annat var sådant som jag läst i så många andra källor redan.
Definitivt en bra och läsvärd bok för alla som vill sätta sig in lågkolhydratkost på en praktisk och jordnära nivå. För den som vill veta lite mer om bakgrunden rekommenderar jag däremot Andreas Eenfeldts bok "Matrevolutionen".
_
Annika Dahlqvist är kanske den mest kända förespråkaren för LCHF-kost i Sverige och därmed hela Skandinavien. Hon har själv ätit kosten sedan hösten 2004. Före det var hon överviktig och hade mag- och tarmkatarr och en massa andra krämpor.
"Jag kunde inte förstå hur man kunde bli så slut som människa vid 55 års ålder, från att tidigare ha varit en frisk gymnast",berättar Dahlqvist. Efter kostomläggningen blev hon fri från alla problem. Hon har också den aktiva bloggen Doktor Dahlqvists blogg.
Bokens totalt 200 sidor var i alla fall tät och saklig text. De många patientfallen luftade upp läsningen och gav den mer djup. Just den approachen tycker jag en läkare, som har alla dessa patientfall att ta till, ska ha.
I motsats till Andreas Eenfeldts bok är den här boken helt inställd på LCHF-kost. Jag tycker som bekant inte att alla mänskor ska äta LCHF. Det tycker kanske inte Annika heller, men hon ger egentligen inte så mycket flexibilitet heller.
Den första delen av boken är den kanske mer teoretiska, men även den är ganska praktisk och jordnära. Sedan kommer en väldigt konkret del, som beskriver olika hälsovinster med LCHF-kosten. Sist, i den tredje delen "Vetenskap och debatt", kommer några artiklar om bland annat tillsatser (särskilt glutamat) och kolesterolet. Den här sista delen, tillsammans med alla vittnesbörd från patienter, gav mest åt mig personligen, eftersom allt annat var sådant som jag läst i så många andra källor redan.
Definitivt en bra och läsvärd bok för alla som vill sätta sig in lågkolhydratkost på en praktisk och jordnära nivå. För den som vill veta lite mer om bakgrunden rekommenderar jag däremot Andreas Eenfeldts bok "Matrevolutionen".
_
tisdag 15 februari 2011
Läsvärt: Energibarn av Anna Hallén
Boken Energibarn har underrubriken Våra älskade skitungar. Det gillar jag. Anna Hallén undviker att odla alla de många bokstavskombinationerna mer än nödvändigt. Där det är relevant, använder hon ändå de rätta "diagnoserna"; ADHD, ADD, DAMP, AS, med flera. Så det är dessa barn boken handlar om, plus de barn som inte fått någon diagnos men ändå har en del av symptomen.
Boken handlar om hur man som förälder eller annan vuxen i barnets närhet (t.ex. lärare, assistent) kan hjälpa till att göra barnets liv mer fungerande. Både med praktiska arrangemang, inlärningsmetoder och en kost som fungerar bättre för barnet. Den är proppfull med konkreta tips och exempel från verkliga livet.
En mindre, men kanske än viktigare, del på ungefär 30 sidor handlar om kosten. Ett väldigt bra sammandrag om vilka faktorer i kosten som kan påverka barnet. När jag läst och lyssnat i andra källor om energibarnen och kostförändringar har jag upptäckt två saker:
I slutet av boken finns en liten mängd jättefina recept på mat som är barnvänlig, enkel, nyttig och undviker de födoämnen som kan vara skadliga för barnet. Recepten har Anna tagit fram tillsammans med Birgitta Höglund, som är en välkänd matbloggare.
Boken har bara drygt 100 sidor, men är stor till formatet och motsvarar därför i läsmängden ungefär dubbelt upp.
Ack om bara alla föräldrar, lärare och assistenter till barn med dessa utmaningar och hinder kunde läsa den här boken!
Och, som Anna skriver redan i baksidans introduktion: Barn vill om de kan. Det kanske låter bekant nämligen - man säger ofta att barn kan om de bara vill. Men se, det gäller inte energibarnen. För de kan ju ofta inte. De har hinder i vägen och behöver finna lösningar för att kunna, och då vill de också. Du förstår skillnaden?
Vill du bekanta dig mer med Anna Halléns tankar, läs gärna hennes blogg: http://www.annahallen.se/
PS. Och varför vet Anna så bra vad hon talar om? Jo, förutom att hon är otroligt erfaren och påläst så var hon ju själv ett energibarn. Och hon fann ett sätt att fungera bra, nu som vuxen som framgångsrik författare, föreläsare och kostrådgivare. Bland annat.
_
Boken handlar om hur man som förälder eller annan vuxen i barnets närhet (t.ex. lärare, assistent) kan hjälpa till att göra barnets liv mer fungerande. Både med praktiska arrangemang, inlärningsmetoder och en kost som fungerar bättre för barnet. Den är proppfull med konkreta tips och exempel från verkliga livet.
En mindre, men kanske än viktigare, del på ungefär 30 sidor handlar om kosten. Ett väldigt bra sammandrag om vilka faktorer i kosten som kan påverka barnet. När jag läst och lyssnat i andra källor om energibarnen och kostförändringar har jag upptäckt två saker:
- att barn påverkas individuellt av kostfaktorer, och
- att ett barn ofta kan påverkas av åtminstone 2-3 helt olika faktorer i kosten, t.ex. socker, gluten och kasein (mjölkprotein).
I slutet av boken finns en liten mängd jättefina recept på mat som är barnvänlig, enkel, nyttig och undviker de födoämnen som kan vara skadliga för barnet. Recepten har Anna tagit fram tillsammans med Birgitta Höglund, som är en välkänd matbloggare.
Boken har bara drygt 100 sidor, men är stor till formatet och motsvarar därför i läsmängden ungefär dubbelt upp.
Ack om bara alla föräldrar, lärare och assistenter till barn med dessa utmaningar och hinder kunde läsa den här boken!
Och, som Anna skriver redan i baksidans introduktion: Barn vill om de kan. Det kanske låter bekant nämligen - man säger ofta att barn kan om de bara vill. Men se, det gäller inte energibarnen. För de kan ju ofta inte. De har hinder i vägen och behöver finna lösningar för att kunna, och då vill de också. Du förstår skillnaden?
Vill du bekanta dig mer med Anna Halléns tankar, läs gärna hennes blogg: http://www.annahallen.se/
PS. Och varför vet Anna så bra vad hon talar om? Jo, förutom att hon är otroligt erfaren och påläst så var hon ju själv ett energibarn. Och hon fann ett sätt att fungera bra, nu som vuxen som framgångsrik författare, föreläsare och kostrådgivare. Bland annat.
_
lördag 5 februari 2011
Läsvärt: Matrevolutionen av Andreas Eenfeldt
Sällan har jag jag läst så mycket av en författare redan innan jag läst en enda bok av honom! Det gäller naturligtvis Andreas Eenfeldts första bok, Matrevolutionen, som kom ut helt i början av januari i år. Andreas är mannen med webbsidan www.kostdoktorn.se, som jag besöker så gott som dagligen sedan nästan tre år.
Vad handlar boken om?
Förväntningarna var därför höga, och de blev lyckligtvis uppfyllda också. Hela boken är både lättläst, sällsynt välskriven och rolig. Även om det mesta av innehållet är bekant för mig så fanns där många anekdoter som var nya för mig. Jag uppskattar också alltid en ny vinkling i hur man beskriver fysiologiska processer, så som t.ex. hur kolesterolet fungerar. Andreas' sätt var klart och tydligt och får säkert otaliga mänskor att inse hur det hänger ihop.
Boken gör skäl för sitt namn, som har en viss dubbelbetydelse: Matrevolutionen. Boken, som har 230 sidor plus referenser, är nämligen uppdelad på ett särskilt sätt. Det blir både evolution, revolution och mat nämligen.
Andreas ger en bra överblick av alla de väsentliga personerna som påverkat både de rådande, bristfälliga och felaktiga kostråden, och lågkolhydratskostens framfart i världen. Jag tycker balansen mellan historian och fysiologin är just lagom. Och den lagom långa delen som behandlar praktiken, med till och med en handfull recept. Den här boken bör därför kunna fånga de flesta typer av mänskor. Den är liksom både vetenskaplig och underhållande, vilket ganska få böcker lyckas bra med.
Jag uppskattar särskilt mycket att stilen i boken, trots att den är både direkt och underhållande, inte är sarkastisk. Livsmedelsverket i Sverige, till exempel, kritiseras på ett strängt men sakligt sätt.
Om jag hade fått önska några tillägg så hade de varit dessa: mer om gluten och dess påverkan på mycket fler av oss än vi här i Norden fattat, och mer om sockerberoendet.
Vem ska läsa boken då?
Jag rekommenderar boken särskilt åt alla näringsterapeuter (i Finland kallas alltså dietisterna så) och åt alla läkare. Jag rekommenderar boken åt alla som jobbar på Folkhälsan och andra institutioner som vill befrämja hälsa, och åt alla Marthor. Jag rekommenderar boken åt alla överviktiga och alla diabetiker, och åt alla med typiska vardagsohälsoproblem såsom magproblem eller hudproblem, men även åt personer med epilepsi. Jag rekommenderar boken åt alla som inte ännu läst jättemånga böcker om lågkolhydratkost, och kanske åt dessa också.
Och jag rekommenderar givetvis boken åt alla mina klienter. Kom just på idén att jag kanske borde köpa ett lager och ha boken att ingå i kostrådgivningsprogrammet. Därför är jag glad att den kommer att komma ut på finska, även om jag inte vet exakt när, jag hoppas redan i år.
Tillägg 6.2.2011 kl 18:01:
Här kan du läsa mer om boken, och även läsa hela första kapitlet (!): http://www.kostdoktorn.se/matrevolutionen.
Och här kan du läsa fler bloggrecensioner: http://www.kostdoktorn.se/ytterligare-bloggreaktioner-pa-boken och http://www.kostdoktorn.se/nya-bloggreaktioner-pa-matrevolutionen
_
Vad handlar boken om?
Förväntningarna var därför höga, och de blev lyckligtvis uppfyllda också. Hela boken är både lättläst, sällsynt välskriven och rolig. Även om det mesta av innehållet är bekant för mig så fanns där många anekdoter som var nya för mig. Jag uppskattar också alltid en ny vinkling i hur man beskriver fysiologiska processer, så som t.ex. hur kolesterolet fungerar. Andreas' sätt var klart och tydligt och får säkert otaliga mänskor att inse hur det hänger ihop.
Boken gör skäl för sitt namn, som har en viss dubbelbetydelse: Matrevolutionen. Boken, som har 230 sidor plus referenser, är nämligen uppdelad på ett särskilt sätt. Det blir både evolution, revolution och mat nämligen.
- Första delen heter Bakåt. Som ni anar, börjar den med evolutionen, och slutar med den fetmaepidemi som drabbat världen de senaste decennierna.
- Andra delen, den längsta, heter Framåt. Den berättar om bland annat viktnedgångens fysiologi, om de västerländska sjukdomarna, och om kolesterolet. Och i det sista stycket av delen Framåt kommer revolutionen: En friskare framtid. Vad kan du göra för att förbättra din hälsa, och sedan, om du vill göra mer, för att förbättra andras hälsa?
- Tredje delen heter Guide. Den beskriver i korthet hur du går tillväga för att äta dig friskare. I den här delen ingår också kapitlet "Frågor, svar och myter" som är ett av de användbaraste i boken. Just de frågor som läsarna kommer att få när de börjar diskutera ämnet i kafferummet på jobbet..!
Andreas ger en bra överblick av alla de väsentliga personerna som påverkat både de rådande, bristfälliga och felaktiga kostråden, och lågkolhydratskostens framfart i världen. Jag tycker balansen mellan historian och fysiologin är just lagom. Och den lagom långa delen som behandlar praktiken, med till och med en handfull recept. Den här boken bör därför kunna fånga de flesta typer av mänskor. Den är liksom både vetenskaplig och underhållande, vilket ganska få böcker lyckas bra med.
Jag uppskattar särskilt mycket att stilen i boken, trots att den är både direkt och underhållande, inte är sarkastisk. Livsmedelsverket i Sverige, till exempel, kritiseras på ett strängt men sakligt sätt.
Om jag hade fått önska några tillägg så hade de varit dessa: mer om gluten och dess påverkan på mycket fler av oss än vi här i Norden fattat, och mer om sockerberoendet.
Vem ska läsa boken då?
Jag rekommenderar boken särskilt åt alla näringsterapeuter (i Finland kallas alltså dietisterna så) och åt alla läkare. Jag rekommenderar boken åt alla som jobbar på Folkhälsan och andra institutioner som vill befrämja hälsa, och åt alla Marthor. Jag rekommenderar boken åt alla överviktiga och alla diabetiker, och åt alla med typiska vardagsohälsoproblem såsom magproblem eller hudproblem, men även åt personer med epilepsi. Jag rekommenderar boken åt alla som inte ännu läst jättemånga böcker om lågkolhydratkost, och kanske åt dessa också.
Och jag rekommenderar givetvis boken åt alla mina klienter. Kom just på idén att jag kanske borde köpa ett lager och ha boken att ingå i kostrådgivningsprogrammet. Därför är jag glad att den kommer att komma ut på finska, även om jag inte vet exakt när, jag hoppas redan i år.
Tillägg 6.2.2011 kl 18:01:
Här kan du läsa mer om boken, och även läsa hela första kapitlet (!): http://www.kostdoktorn.se/matrevolutionen.
Och här kan du läsa fler bloggrecensioner: http://www.kostdoktorn.se/ytterligare-bloggreaktioner-pa-boken och http://www.kostdoktorn.se/nya-bloggreaktioner-pa-matrevolutionen
_
Labels:
böcker,
diabetes,
evolutionen,
fett,
hälsa,
kolesterol,
kost,
näringsfysiologi,
socker,
övervikt
fredag 12 november 2010
Kan alla äta allt, bara man äter balanserat?
Stötte på en väldigt bra artikel av addiktionsspecialist Bitten Jonsson om varför alla inte kan "äta balanserat av allting". Och hur livet kan se ut för sockerberoende mänskor. Det är ofta svårt för mig att förklara detta. Bitten gör det kanske bättre.
Från Bittens artikel:
Från Bittens artikel:
”Ät allt- och må bättre” (står överallt titt som tätt). Vilda protester. Låt oss en gång för alltid avliva den myten. Alla kan visst inte äta allt. Tyvärr så hävdar många kostexperter och dietister detta fortfarande. Trots att massiv forskning finns att tillgå, framför allt i USA som klart visar motsatsen, att en människas föda kan vara en annans gift.Läs hennes artikel här: Problemet med sockerberoende ignoreras
(...)
En annan äldre doktor påstod att man kan inte bli beroende av något som är så naturligt som socker. Men var kommer socker ifrån? Jo sockerbetor och sockerrör. Nikotin då? Nikotinblad, en växt? Cannabis? Växt igen. Heroin? En knopp från en blomma… Kokain då? Växt, alldeles riktigt. Och alkohol? Säd eller potatis, socker och jäst. Onaturligt? Nä, trodde inte det.
torsdag 11 november 2010
Kosten och bokstavsbarnen
Tror du kosten har betydelse för så kallade bokstavsdiagnoser? Det tror i alla fall Anna Hallén, kostrådgivare och författare i Sverige. Det tror jag också.
Här intervjuar läkaren Andreas Eenfeldt henne i fyra minuter om saken. Hon kallar dessa barn energibarn.
Jag ser också fram emot att få träffa Anna i Stockholm nästa vecka, då jag ska delta i hennes kurs.
Här intervjuar läkaren Andreas Eenfeldt henne i fyra minuter om saken. Hon kallar dessa barn energibarn.
Jag ser också fram emot att få träffa Anna i Stockholm nästa vecka, då jag ska delta i hennes kurs.
måndag 25 oktober 2010
Läst: Olet mitä syöt av Hanna Partanen
Haha! Kanske inte typen av bok jag brukar läsa! Men jag tycker det är viktigt, då man jobbar med kostrådgivning, att läsa böcker av olika slag, skrivna av företrädare för olika läror. Och nu har jag då läst Hanna Partanens bok också.
Hanna är alltså kvinnan bakom TV-programmet "Olet mitä syöt", det vill säga den finska versionen av "Du är vad du äter". I programmet försöker hon hjälpa överviktiga personer att gå ner i vikt genom att bland annat rensa ut deras kylskåp. Hon rensar ut alla feta produkter och ersätter dem med lättfettsalternativ. Hon är näringsterapeut, och född 1979.
Boken, som är utgiven år 2006, har 160 sidor men tog bara några timmar att läsa. Den är nämligen full med stora bilder, ofta hela uppslag, och slutet av boken består av 30 sidor dietkostslistor (en två veckors diet) och 20 sidor recept.
Hanna berättar först en del fakta om vitaminer och andra näringsämnen. Det är ju helt bra information.
Redan i början av boken medger hon att hon själv har svårt att hålla vikten. Det kan jag tro, för med de leg. näringsterapeuternas råd blir de flesta mänskor hungriga och väldigt många feta.
Förutom att hon förordar margarin och dömer smör, säger hon bland annat två saker, som jag tycker är helt fel:
Hela principen i boken går ut, som alla andra dietisters, på att minska sina portionsstorlekar och lära sig behärska sin hunger. Alltså svältbantning, i motsats till hormonell viktminskning. Hon tycker alltså inte att man ska minska på sockret, utan fettet. Och den totalta energimängden, vilket som bekant gör en hungrig.
Så nej - köp inte boken! Den är ganska värdelös, tycker jag.
Hanna är alltså kvinnan bakom TV-programmet "Olet mitä syöt", det vill säga den finska versionen av "Du är vad du äter". I programmet försöker hon hjälpa överviktiga personer att gå ner i vikt genom att bland annat rensa ut deras kylskåp. Hon rensar ut alla feta produkter och ersätter dem med lättfettsalternativ. Hon är näringsterapeut, och född 1979.
Boken, som är utgiven år 2006, har 160 sidor men tog bara några timmar att läsa. Den är nämligen full med stora bilder, ofta hela uppslag, och slutet av boken består av 30 sidor dietkostslistor (en två veckors diet) och 20 sidor recept.
Hanna berättar först en del fakta om vitaminer och andra näringsämnen. Det är ju helt bra information.
Redan i början av boken medger hon att hon själv har svårt att hålla vikten. Det kan jag tro, för med de leg. näringsterapeuternas råd blir de flesta mänskor hungriga och väldigt många feta.
Förutom att hon förordar margarin och dömer smör, säger hon bland annat två saker, som jag tycker är helt fel:
"Sokerin käyttö ei ole pahasta, jos muistaa syöda harkiten pahimpia piilosokeripommeja" ("Socker är inte av ondo, om du kommer ihåg att äta de värsta smygsockerbomberna bara ibland")
"Totta toki on, että rasva on periaatteessa lihottavampaa kuin esimerkiksi sokeri" ("Visst är det sant att fett i princip är mer fetmande än socker")Varför håller jag inte med om det då? Jag anser att socker, tyvärr, är av ondo för de allra flesta överviktiga. Och fett är inte mer fetmande än socker, utan tvärtom. Det beror på insulinutsöndringen som sockret leder till, vilket fett inte leder till.
Hela principen i boken går ut, som alla andra dietisters, på att minska sina portionsstorlekar och lära sig behärska sin hunger. Alltså svältbantning, i motsats till hormonell viktminskning. Hon tycker alltså inte att man ska minska på sockret, utan fettet. Och den totalta energimängden, vilket som bekant gör en hungrig.
Så nej - köp inte boken! Den är ganska värdelös, tycker jag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)









