Smoothiekock idag: jag själv. För 5 personer.
Margarin görs av växtoljor. Växtoljor är flytande vid rumstemperatur, förutom några få undantag som t.ex. kokosolja. För att få dem bredbara måste de ändras till fast form. Det finns två sätt att göra det: härdning eller omestring. Förr härdades alla margariner, men dagens bordmargariner som t.ex. Keiju är omestrade.1. Oljan utvinns ur fröna, t.ex. rapsfrö, genom extrahering med heptan eller hexan (lösningsmedel som finns i bensin).Därför använder jag, liksom allt fler andra, smör. Särskilt nu då det kommit så många undersökningar som visar att mättat fett inte sen heller är farligt, vilket myndigheterna, påverkade av den lobbande livsmedelsindustrin, försökte hjärntvätta oss med ända sedan 70-talet. Smör är en naturprodukt som innehåller naturliga vitaminer, naturligt fett och naturlig smak!
2. Lösningsmedlen tas bort genom förångning i 150 grader.
3. Härdning eller omestring för att förändra oljan till fast form.
Härdning innebär behandling med vätgas i 120-210 graders temperatur under 6-8 timmar med hjälp av metallkatalysatorer, oftast nickel- eller nickel/aluminiumblandning.
Vid omestring förs oljan in i en omestringsreaktor, där det reagerar natriummetylat, ett oerhört reaktivt ämne. Då klipps fettmolekylerna sönder och det bildas glyceroldelar och fria fettsyror. Sedan inaktiveras natriummetylatet med vatten och fettsyrorna hoppar tillbaka till glyceroldelen, men i nya onaturliga positioner. Under reaktionen blir blandningen brunfärgad och därför måste den blekas efteråt.
4. Blekning för att avlägsna oönskad färg, bland annat bruna eller gröna toner beroende på härdningsmetoden. Blekningen sker genom filtrering eller värmebehandling i 110 grader.
5. Fettet tvättas och lukten avlägsnas. Också såpa bildas som tvättas ur efteråt.
6. Till sist tillsätts smak och andra tillsatser, som vitaminer, emulgeringsmedel och konserveringsmedel, och vatten ifall det är fråga om lättmargarin.
... eller snok. Min modiga bloggfotograf Stora flickan har tagit närbilder idag. Snoken tycks bo under en sten vid vår strand.
Den var nog ganska trög, reagerade inte alls på att vi stod och tittade på den. Men det var ju ändå ganska kallt idag.
Nästan det enklaste som finns är att köpa en grisbit med ben. Den går under namnet "porsaan uunipala", grisugnsbit, i Finland. Om nån kan berätta för mig vilken del av grisen det gäller, så lyssnar jag. Det viktiga är att den har ben.
Grisbiten sätts att koka i en stor kastrull så att vattnet nätt och jämnt täcker den. När vattnet kokar, lägg i ett par klyftade lökar, några lagerblad, ca 10 pepparkorn, salt (på 1,2 kg köttbit hade jag 4 tsk salt) och några nejlikor. Där får den sedan koka sakta i ungefär två timmar.
Trollmoset: Kålrot, potatis och morot skalas och skärs i stora bitar. Lägg dem att koka i lite buljong från köttkastrullen, behövs bara några dl. Jag hade mest kålrot och minst morot men förhållandena avgör du själv. När de kokat mjuka (det tar ca 45 minuter), häll bort det mesta av buljongen, lägg i några klimpar smör, lite grädde/mjölk och stöt för hand med potatisstöt. Smaka av och lägg i mer vätska om det behövs. Om du vill ha en LCHF-version av den här rätten - ersätt trollmoset med t.ex. blomkål eller brysselkål.
Smoothiekock idag: mannen.
Jag fick för en tid sedan en konstig tulpan i gåva - en burktulpan! Nu har jag haft den 8 veckor i kylskåpet, som det stod i tulpanens bruksanvisning. Idag tog jag bort locket, och blötlade innehållet med vatten, hällde ur det, och ställde burken på ett fat på ljust ställe.
Tack vare mungböns-groddarna blir det en hel del wok nu. Idag blev det wok på groddar, morot, lök och abborre, med glasnudlar.
:( :( :( det var goodbye åt ca 10 tulpaner det. Nån buse har bitit av dom. Hoppas det smakade bra. Sk*t. Dom här lökarna planterade jag först i höst så jag tycker det här var ganska fräckt.
Där var jag igår och hade tyvärr, eller lyckligtvis?, bara 15 minuter tid så jag gick ut med bara ett par skor. De på bilden. Men som jag sa åt butiksägaren: Jag kommer aldrig mer att söka skor nån annanstans. Hylla upp och ner med skor i rätt storlek - och dessutom hälften billigare än i vanliga skoaffärer. Skorna på bilden, vanliga basskor i läder, kostade - ja jag skäms nästan över att säga det högt! - 29 euro.
Mannen lagade något riktigt gott med som kanske nog hade världs-premiär idag. Alltså jag tror ingen lagat den rätten förr! Någon påpekade tidigare att jätteräkor är oekologiska men då vi ännu hade kvar av dem i frysen så använder vi dem fortfarande.
