Drömmen om ett åldringshem

Redan för flera år sedan drömde jag om att grunda ett åldringshem. Drömmen lever faktiskt ännu, även om vägen dit kommer att få via matfrågor och kostrådgivning. Men kanske det inte är någon dålig väg alls? Visst borde alla åldringar få äta god mat också, varje dag, eller hur?

I den här artikeln (på finska) kan man läsa om ett hemskt exempel på hur åldringar behandlas idag. Jag vill bara gråta när jag läser sånt här. Är det inte bara fel att man går igenom ett helt liv på jorden, studerar flitigt, växer upp till en ansvarsfull vuxen, kanske vakar man med sina små barn, uppfostrar dem med stor kärlek, jobbar som en dåre till 65-årsdagen, samlar på sig en massa visdom, och så behandlas man liksom som en nödvändig samhällsbörda bara för att fysiken (eller huvudet) inte längre klarar av att sköta ett eget hem?

I andra kulturer tar familjerna hand om sina äldre, varför vill inte vi göra det då? Varför hamnar våra gamlingar liksom utanför, varför är det inte välkomna i våra liv?

MIN DRÖM
Jag ska beskriva min dröm för dig. Mitt åldringshem kommer att vara ett hem där åldringarna ses som vanliga mänskor, individer, som bara levt längre på vår jord än vi själva. Ett hem där de själva bestämmer om de vill ha ett glas vin till maten eller inte, om de vill vakna klockan 4 eller klockan 9, om de vill bo i egen vrå eller med andra.

Jag kommer att behöva bl.a. skötare, kock, bokförare, städare, och en massa andra som vill jobba där emellanåt med att förgylla livet för de som bor där. Jag har redan i några år samlat material och artiklar om olika åldringshem som lyckats, och om personer som verkar veta mycket om området.

I den här artikeln kan vi läsa om ett bättre exempel. Just så där vill jag att mitt åldringshem ska vara. Det kom bra fram hur viktigt det är att personalen trivs.

Och jag önskar så att mänskors liv ska vara minst lika meningsfullt och innehållsrikt på livets höst som det varit dittills, oberoende om kroppen är i samma skick som förr eller inte. Tänk er en fest som är rolig i början, intressant på mitten, och så blir den bara tråkigare och tråkigare på slutet, och maten blir ljummen, tråkig och smaklös. Det känns bara jobbigt egentligen, men man är kvar bara för att man måste, man har inte möjlighet att åka hem. Då blir ju hela fiilisen från festen dålig, eller hur?

Jag tycker det är väldigt orättvist att så många gamla mänskor inte får ha ett lika bra liv som vi yngre. Det är också många gånger bevisat hur stor betydelse det psykiska välmåendet har för utvecklandet av både fysiska och mentala problem, bl.a. demens. Med andra ord leder de knappa resurserna för åldringsvården bara till mer kostnader.

Hur vill du leva ditt liv när du blivit gammal?

(bilderna är tagna från en "livskarta" jag gjorde i september 2009. Jag planerade åt vilket håll jag ville styra mitt liv under de kommande 10 åren. Det finns förutom åldringsvården också mycket matrelaterat med på kollaget :) )