Min nästa utmaning är att röra mig mer och få en starkare kropp. Den här gången är det inte fråga om någon standard "gå ut och springa oftare"-kampanj, utan ett viktigt beslut för resten av livet. Det gäller för mig att ändra min livsstil. Permanent.
Det är nämligen så att min mormor är 95 år gammal. Hon levde helt utan mediciner tills hon var nära 90 år gammal. Hon bor fortfarande ensam och reder sig själv. Ännu i januari åkte hon in till stan för att dansa varje vecka. (Det skulle hon göra nu också, om hon inte olyckligtvis dragit på sig en del sjukdomar i magen, men det är en annan historia.) Hon arbetade tills hon var 77 år om jag minns rätt. Hon sålde från dörr till dörr, och bil hade hon inte, utan hon rörde sig med de allmänna och så klart oändliga sträckor till fots. Efter att hon slutat arbeta byggde hon sig ett dansgolv på sin strand, en strandkaj i sten, grus och sand som hon egenhändigt kärrade till stranden med skottkärra samt flera byggnader, blomlådor med mera. Hundratals skottkärrslass, tusentals stenar lade hon på plats med egna händer. Nu i påsk berättade Mormor att det kom 64 lastbilslass med grus och sten, och varje lass blev ungefär 150 skottkärrsfulla som hon körde till stranden (!). Flera hundra olika växter har hon dessutom i sin trädgård, och hon odlade alltid också egna grönsaker och örter. När hon fyllde 90 började hon dansa en gång extra i veckan, för hon insåg att fysiken annars börjar gå neråt!
Mormor på påskdagen 2012, 95 år gammal! |
Nu har vi storstädat Mormors kök och även många andra rum i hennes hus och upptäckt att hon inte kastat något på tiotals år. Inte heller mat. Det är nog oundvikligt att man får i sig gammal mat ibland om man har huset fullt med mat som borde ätits för många många år sedan. Och då ökar så klart risken för att få olika besvär med magen.
Jag såg för några veckor sedan en dokumentär om 100-åringar. Man hade intervjuat och studerat 100-åringar i olika delar av världen, bland annat i Japan, Frankrike och USA. Det gemensamma för dem var att de åt äkta mat, rörde på sig mycket och hade ett socialt liv. De allra äldsta personerna hade haft rörliga jobb, till exempel varit herdar. Helt som min mormor. Med kontorsjobb är det kanske en omöjlighet att leva frisk till 100?
Men vad vill jag säga? Jag vill bli som min mormor, men inte äta gammal mat! Min nästa utmaning är ett rörligare liv och en starkare kropp. Det betyder att jag inte kan sitta och jobba vid min dator 10 timmar om dagen, för att däremellan föreläsa stående några timmar i veckan och kanske gå ut och springa några gånger i veckan. Hela mitt liv måste bli rörligare. Det betyder mindre datortid, mindre TV och mer av något som jag inte alls hållit på med. Jag vill också vara jordad - och det innebär att jag behöver tillbringa tid utomhus, och barfota eller med lädersulor.
Jag har inte ännu riktigt beslutat klart vad allt som ska ändras. Men några saker har jag redan gjort:
- Skippat TV:n. Lite "tur" hade jag med mig - den gick sönder och vi beslöt att inte skaffa en ny, i alla fall än .
- Tagit ett synnerligen rörligt deltidsjobb till sommarn. Mer om det senare!
- Tagit fram cykeln. Jag har 13 km till kontoret och inga barn mer att föra till dagisar - med andra ord ingen orsak att inte cykla till jobbet.
Vad har du för tankar om det där med kroppen och konditionen?
_
Vad spännande att du delar med dig av precis det jag tänker här i grannlandet :) har insett att jag måste börja leva som jag vill lära, en mindre stressigare vardag, mindre tv och data tid (data är svårare tycker jag personligare då det finns så mycket spännande att läsa här och inspireras av här), mer rörlighet i vardagen och mer planerade träningspass. Kan låta som att allt detta skappar ytterliggare stress men jag vet själv att när jag mår bättre och kännerr mig stark i kropp och själ så hanterar jag även eventuell stress bättre. Precis som din mormor som säkerligen inte levde en helt stressfri vardag. Jag har också planerat att bli 100 år :) och göra allt gör att behålla vitaliteten och rörelseglädjen. Härliga bilder NIna, gillar när katten sitter och tittar på :)
SvaraRaderaTack Ann-Maria! Så är det - meditation och motion och att ta hand om en själv kompenserar för den stress vi kanske ändå inte kan undvika. Katten Selma brukar förresten också meditera med mig. Det var synd att den inte ville göra yogarörelser, den kan ju ganska många :).
SvaraRadera