Katrin Zytomierska är en speciell person! Spontan, sprudlande, färggrann. Hon berättade om sin resa från 86 kg efter sin graviditet till 56 kg, med LCHF-kost. På bilden ser vi hennes så kallade halleluja-moment där hon visar var hennes rumpa slutade innan kostförändringen. Nu hade hon inte tränat på tre månader, men ändå inte gått upp i vikt ett gram, sa hon.
Bitten Jonsson var den allra främsta orsaken till att jag anmälde mig till Hälsokonventet redan före årsskiftet. Bitten är Nordens absolut främsta expert på beroendesjukdomar och behandling av dem, särskilt sockerberoende. Jag har bloggat om hennes bok Sockerbomben redan år 2010.
Jag lärde mig mycket under Bittens effektiva timme på scenen, även om en del var bekant. Som att beroende kännetecknas av att personen ljuger, gömmer och smyger med något. Särskilt intressant tyckeer jag det faktum är, att beroendet sitter till större delen i reptilhjärnan. Alltså till mindre del i däggdjurshjärnan, och överhuvudtaget inte i vår mest avancerade del av hjärnan, dvs där t.ex. impulskontrollen sitter. Undra på att personer med beroende inte "kan rå" för vad de gör!
Jag lärde mig också att beroende kan delas in i "co-induced craving" och "stress-induced craving". På det sättet kände jag åter igen ett par fall av sockerberoende till bland mina klienter. Och att alla har en "drug-of-choice", som sedan kan ersättas med andra saker ifall den bästa inte är tillgänglig.
Enligt Bitten är också ätstörningar undertyper av beroende. Både anorexi och bulimi.
Jag beslöt också att jag kommer att åka till Sverige för utbildning inom sockerberoende, bara det passar in i mina tidsplaner. Det pågår ett pusslande av höstens tider just nu och jag hoppas verkligen att jag får allt att passa.
Sist på lördagens schema stod Rune Larsson. Han är Sveriges, och en av världens, främsta löpare av extremt långa distanser. Vi talar om hundratals kilometers sträckor. Först funderade hur arrangören hade lagt två träningspass i rad och Rune Larsson först kl 17.30-18.30 - hur ska man orka lyssna så sent på dagen? Men när jag hörde Rune insåg jag att honom orkar man alltid lyssna på, hur trött man än skulle vara. Han var så rolig och inspirerande. Han berättade många anekdoter om sitt löpande, bland annat om hur han försökte sova mitt i vintern under bar himmel i ett bo av granris, hur han lärde sig springa sovande och om den fulaste jackan han sytt själv.
Rune betonade vikten av att utmana sig själv mentalt för att kunna klara av ultradistanssträckorna. Han tyckte också att vi är alldeles rädda för det naturliga, bland annat springer vi med alldeles för tjocka sulor.
 |
| (Bild: Ann-Maria Beaudry) |
Träningspassen på lördagen var tuffa. fyra en timme långa pass. Det började med CrossFit. Det var utfallssteg med tyngd, burpees, stå på händer och annat, 45 sekunders körande och 15 sekunders förflyttning. Så var det funktionell yoga. Det var som vanlig poweryoga, inget nytt för mig. Det tredje passet var tabata: först uppvärmning och sedan 20 sekunders hårt körande och 10 sekunders förflyttning. Även där favoriterna utfallssteg i annan variant, samt burpees. Otroligt effektivt. Dagens sista pass var skipping. Hoppa hopprep. Först utan rep, sedan med repet "bredvid" och sist med rep. Men det var ju svårt! De vanliga hoppen med rep gick fint, men när fötterna skulle göra si och samtidigt repet skulle matcha under dem blev det trassel. Men tungt var det, och roligt och effektivt! På bilden hoppar jag till höger i grön topp. Lucas från mf drar passet.
På lördagskvällen stupade jag i säng ganska fort, så det blev inget socialt den kvällen. En full dag, kroppen var skönt mör och huvudet fyllt av inspiration och information!
_
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar