I original heter boken "Eat right for your type". Den har 330 sidor, av vilka nära hälften består av de olika kostplanerna för de fyra olika blodgrupperna O, A, B och AB.
Teorin bakom allt detta går ungefär så här, förenklat. Många födoämnen innehåller lektiner. Lektiner är proteiner med toxiska egenskaper. De agglutinerar celler i kroppen genom att samverka med antigener på cellerna. Många lektiner är blodgruppsspecifika, i och med att varje cell på kroppen har olika antigener på sin yta beroende av din blodgrupp. T.ex. gluten är en känd lektin, och särskilt personer med blodgrupp 0 reagerar negativt på gluten.
Allt det ovanstående är sant, helt näringsfysiologiskt korrekt. Men hur mycket kan kosten i praktiken påverka hälsan olika, för olika blodgrupper? Personer med blodgrupp 0, som är den äldsta och usprungliga blodgruppen, har mer magsyra än andra. I genomsnitt. Därför mår de - i genomsnitt - bättre av mer köttrik kost jämfört med de andra. Men hur stor är skillnaden? D'Adamo berättar inte det.
Blodgrupp 0 är alltså den äldsta. Man vet inte exakt när de andra blodgrupperna tillkommit, men det vet man att A är följande, sedan B, och den mest moderna AB har funnits bara några hundra år. Också den geografiska fördelningen av blodgrupper skiljer sig från land till land. I Finland är A betydligt vanligare än 0, medan läget är tvärtom i andra länder. AB är ovanligast.
Så här går D'Adamos teori om vilken kost som passar vilken blodgrupp, i korthet.
- Blodgrupp 0, jägartypen, mår bäst på en kost rik på animalier, och utan spannmål och mjölkprodukter. Stenålderskost, helt enkelt.
- Blodgrupp A däremot är vegetarianen, och mår därför bäst på en kost utan rött kött, möjligtvis ändå med fågel och fisk, och rikligt med grönsaker och säd.
- Blodgrupp B och AB är däremot de enda som kan ta upp nyttan av mjölkprodukter i full utsträckning. Däremot tål B inte kycklingens lektiner.
- Blodgrupp AB är den flexiblaste och är oftast frisk på helt blandad kost.
Också sjukdomsprofilerna är olika för de olika blodgrupperna. T.ex. 0 är infektionskänsligare, A har större tendens till hjärtsjukdom, och B får oftare t.ex. multipel skleros och vissa speciella virussjukdomar. Men hur stor är den statistiska skillanden? Det berättar D'Adamo inte, även om han har en imponerande källförteckning till undersökningar.
Många klientfall, där D'Adamos och hans kollegers klienter botats från en uppsjö av olika hälsoproblem, skildras. De var intressanta.
Många läsare kanske känner till svensken Sten Sture Skaldeman. Mannen som av ett misstag bantade ner sig från synnerligen fet till normalvikt på en diet som bestod av nästan bara kött, fisk, ägg och smör. Varefter han började läsa på och förorda dieten även åt andra överviktiga och skrev flera böcker också. Har han blodgrupp 0 då? Nej - han har blodgrupp A.
Så här tror jag nu själv, efter att ha läst boken och försökt bilda mig en uppfattning. Skillnader finns, men de är små, och syns mest statistiskt. Dvs en viss person med blodgrupp A kanske ändå mår bäst av 0-dieten, och vice versa. Den största nyttan av D'Adamos dieter ligger kanske i att ingen grupp tillåts äta socker, vitt mjöl (i stora mängder), eller margarin och andra långt processade livsmedel. För de är (självklart!) inte välgörande för någon blodgrupp. Dessutom kan givetvis ingen grupp äta nån färdigmat alls, eftersom en färdig rätt alltid innehåller något från fel lista, och man tvingas därför laga maten från grunden. Vilket ju redan i sig ger nyttig, riktig mat.
Så - en intressant bok, men kanske inte den mest centrala i havet av litteratur om kost och hälsa.
_
Hej
SvaraRaderaIntressant det du skriver om boken
jag har jagat boken ett tag men inte fått tag i den. Var i från fick du din?
Hls
Kitty
kitty@hundtrim.nu
Kitty, jag bor i Finland, och boken fanns på hyllan i biblioteket här. Så om du bor i Sverige har jag inga vinkar...tyvärr!
SvaraRaderaBoken finns på svenska bibliotek också
SvaraRadera