torsdag 30 september 2010

Ska man äta lika året runt?

Jag har nu varit två kvällar på kurs i kinesisk läkekonst. Jag skrev om kursen förra veckan också. Den här gången handlade det om att lyssna på hur din egen kropp reagerar på olika smaker, olika födoämnen. Det var otroligt intressant, ska skriva mer om det nån annan gång!

Det här med att äta lika året runt är något jag undrat över i de finländskamyndigheternas kostrekommendationer, eller tja, som jag tycker är så galet. I den kinesiska kostfilosofin ska kosten vara individuellt anpassad för att man ska kunna hålla sig frisk. Men enligt den finska rekommendationen ska alla (någorlunda friska) finländare äta lika: som varann, varje dag, året runt. Jag tycker det är ganska galet.

För det första, att alla ska äta 50-60 energiprocent kolhydrater, 25-35 energiprocent fett och 10-20 energiprocent proteiner. De som har ett stillasittande arbete, de som är i rörelse hela dagen, de som har diabetes, de som är feta, de som är smala, skolbarn, åldringar. Alla ska äta så här, tycker finska staten.

Varje dag ska man äta så. Helst ska samma fördelning upprepa sig vid varje måltid, helst 6 gånger om dagen. Varför det? Inte fungerar väl ens kropp och ens energibehov lika dygnet runt?

Och året runt ska man äta så här. Rekommendationen att äta 500 gram frukt och grönsaker om dagen gäller också året runt i Finland - varför det? Är det inte galet? Det är ju under juni-augusti vi har bär, under augusti-oktober vi har frukt, och bara på sommarn och hösten vi har färska grönsaker att tillgå. Vad är det för idé att äta lika året runt? Är det inte naturligt att äta mest bär på sommarn, mest frukt på hösten, och mest rotsaker och kött på vintern och våren?

Enligt den kinesiska kostfilosofin så ska man alltid äta så att man är i balans. Det finns ingen mat som alltid är bra eller som alltid är dålig. På vintern, när det är kallt, ska man gärna äta mer kött än på sommarn. Man ska värma eller tillreda (t.ex. wokka) grönsakerna. På sommarn ska man äta rikligt med svalkande kall frukt. Har man en inflammation i kroppen, t.ex. influensa, ska man gärna äta svalkande saker. Är man förkyld ska man gärna drycka varma drycker. Är man slemmig ska man undvika mjölk och mjölkprodukter. Och så vidare... (på den övre bilden ser du en typisk vintermaträtt hos oss, och på den nedre en typisk sommarmaträtt!)

Allt handlar om balans! Det gillar jag.

4 kommentarer:

  1. Jag håller helt med! Har alltid haft lite svårt att förstå folk som liksom känner sig tvungna att äta tung mat med potatis och köttsås eller någonting klockan 17.30 också mitt i sommaren då solen steker som hetast och det enda man egentligen vill ha är iskall vattenmelon eller en drink ;-)
    -morsa

    SvaraRadera
  2. Morsa, ja precis, man ska lyssna till sin kropp, alltid, tycker jag. Och varje gång jag säger det åt nån (som inte lever sunt själv) så får jag svaret "Ja-a, skulle jag lyssna till min kropp skulle jag bara äta godis hela tiden" :). Grejen är ju den att man ska lyssna till sin kropp också medan man äter det där godiset... inte liksom bara kasta i sig det. Nåja, det var lite off topic...

    SvaraRadera
  3. Off topic? Det tycker inte jag att det är.
    Det är just det det är frågan om men det är ett känsligt ämne. Känsligt för att massor av människor är så fast i sockret och det är kopplat till känslorna. Saknad och sorg gör att man känner sötsug och då man fyller på med sött transporteras det via mjälten och fyller hjärtmeridianen så att man står ut utan att behöva ta itu med känslorna.
    I grund och botten handlar det alltså om att av olika anledning inte vara i kontakt med sitt inre, sitt hjärta och sina känslor. Mycket pga. vårt sätt att leva nuförtiden. Materialism, resultatfixering etc. Så har industrialismen gjort ett bra jobb det senaste århundradet, sett möjligheten och förtjänat på människornas sorg och saknad. Sorgligt men sant!
    Nu gäller det då att vända denna sjuka utveckling, så du är helt på rätt väg Nina. Det är inget litet jobb men kan vara både intressant och givande :)

    SvaraRadera
  4. Tack Pia, håller med dig också. Kommer att tänka på den fina filmen med "Little Grandmother" på din blogg. Det fina med den var ju att hon var så hoppfull inför framtiden!

    SvaraRadera