Tankar om år 2015

Jag tänkte fundera bakåt lite på år 2015. Eller egentligen vill jag fundera bakåt ända till år 2012, för sedan dess har jag inte skrivit så mycket tankar då jag bloggat så mycket mindre sedan dess.

Som många av er vet så är jag diplomingenjör men beslöt i mars år 2010 att byta yrke. Jag studerade vid sidan om mitt dåvarande jobb till kostrådgivare och grundade i september 2010 mitt företag Tosiruoka - Riktig mat. Följande månad började jag jobba deltid, 60 %, på ingenjörsjobbet, och den övriga tiden använde jag till att starta min företagsverksamhet.

År 2012 i juni fick jag ett arbetserbjudande som lärare i huslig ekonomi och hälsokunskap på Helsinge skola och sade upp mig från ingenjörsjobbet. Det var ett ganska riskfyllt drag, men jag kände då att jag ville och måste göra det. Lärarjobbet tog drygt hälften av min arbetsvecka i anspråk, men det var så mycket mer intensivt. Och så klart lärorikt, spännande och emellanåt tungt.

Följande läsår, hösten 2013 tog jag ett lite motsvarande deltidslärarjobb som hälsokunskapslärare i Mattlidens gymnasium, där jag i tiderna själv också gått. Det här jobbet hade jag i två år. Det var också intensivt, givande och intressant, men tog i praktiken ännu större bitar av min arbetsvecka då jobbet alltid var spritt över minst tre dagar i veckan.

Under år 2015 skedde några stora saker:

• Jag blev företagare på heltid från och med sommarn
• Jag började en utbildning som leder till yrkesexamen för företagare
• Vi fick höns!

Det har varit en stor förändring att kunna utveckla och satsa på företaget på ett helt nytt sätt. I höst har jag dock haft ovanligt många kurser på medborgarinstitut, vilket ju också tar tid och mycket planering i anspråk. Och så har jag så klart fortfarande mina Ruohonjuuri-dagar, 4 gånger per månad. För första gången har jag en ordentlig businessplan och en budget och en verksamhetsplan för det kommande året.

Utbildningen jag går har närstudiedagar i genomsnitt en lördag varannan månad. De har varit intressanta och lärorika de också. Men bäst i utbildningen är ändå kanske mentorskapet - jag har en mentor som är en erfaren företagare och som jag träffar ungefär en timme varje månad. Jag har redan hunnit byta mentor en gång då jag inte ansåg att jag fick ut något av den förra. Den jag har nu är bra Hon är snabb, effektiv, har idéer och visioner. Och hon är tillräckligt modig. Yrkesexamensutbildningen fortsätter ända till slutet på september i år. Jag avlägger examen i tre delar, av vilka jag kommer att göra del ett och troligen också del två om några veckor, 22.1., och del tre i september. Del ett handlar om företagsutveckling och del två om försäljning och marknadsföring.

Hönsen hör till det coolaste jag varit med om! De förgyller min dag, även om de också vållar huvudbry och bekymmer ibland, och extra arbete. Som nu när de blivit kallt och det kanske ska bli närmare -20 grader. Men de är bara så gulliga och fina, och äggen är så klart härliga. Hönorna ser jag som ett steg mot något större i något skede - vi drömmer om att bli mer självförsörjande och få leva ett ännu mer jordnära liv.

Några andra saker av betydelse har också hänt under året:

• Jag började blogga aktivt igen! Det har känts sååå bra. Jag har definierat rollerna för olika kanaler för social media som jag har, och den här bloggen har blivit min så kallade vardagsblogg där jag skriver "vad jag vill". Härligt. Och min Tosiruoka-blogg är min professionella blogg, där jag bloggar på finska och huvudsakligen sak.
• Jag började jobba på Skärgårdsbutiken i slutet av augusti. Jag har jobbat där bara ca 5 timmar i veckan i genomsnitt men det har ändå varit lärorikt, nytt och roligt.
• Jag gick med i gruppen Sinulle (som betyder "för dig") i december. Gruppen är ett nätverk av sex professionella inom holistisk hälsa. En är akupunktör, en är psykosyntesterapeut, en är osteopat, en är stresshandledare, en homeopat (bl.a.) och så jag som är kostrådgivare. Vi har en Facebook-sida som heter Sinulle där var och en av oss gör en postning i veckan. Ibland har vi gästskribenter också. Sidan har just nu drygt 2500 följare.

Så definitivt ett händelsrikt år. Förväntningar på det nya året då?

Nå - det här är för mig året när Tosiruoka - Riktig mat ska bevisa att det är ett bra företag. Jag håller på och utvecklar nya produkter och i år ska de testas, marknadsföras, säljas och jobbas med. De viktigaste produkterna vid sidan om föreläsningar kommer att vara wellnessdagar och matlagningskurser. Den 16.1. ska jag hålla en wellnesslördag tillsammans med Venla Viljamaa, som är personal trainer  med företaget IloMotive. Ser fram emot samarbetet. Samarbetet med Merijooga fortsätter också, och flera nya partners hoppas jag på också på. Sedan är det mest att jobba på, hårt och målmedvetet, utan att glömma att njuta av livet samtidigt!

Gott nytt år på dig!

Företagare på heltid

Det blir strax fem år sedan jag grundade mitt företag Tosiruoka - Riktig mat. Och fem och ett halvt år sedan mitt beslut att byta yrke. Nu i augusti har jag tagit nästa steg ut i det okända - jag är för första gången företagare på heltid, både officiellt och enligt tidsanvändning.

De två första åren som företagare arbetade jag deltid på mitt dåvarande jobb som ingenjör. De tre följande åren har jag jobbat deltid som lärare - först ett år med huslig ekonomi och hälsokunskap i högstadiet, sedan två år som hälsokunskapslärare i gymnasiet. Den fasen i mitt liv är nu också förbi. I våras påbörjade jag en 1,5-årig utbildning som leder till yrkesexamen för företagare, och inom ramen för den kommer jag att utveckla min verksamhet vidare, skapa nya produkter och planera för framtiden. Det är en spännande tid just nu! Att jobba som lärare var jätteintressant och givande, men det tar mycket energi att ständigt ha elever och deras intressen att tänka på. Nu har jag mer energi att satsa på företaget.

 

I sommar har vi i vår familj också tagit ett nytt stort steg mot självförsörjning, ekologiskt tänk och "landeliv" - vi har fått höns! Den här lekstugan som jag byggde för ungefär 10 år sedan åt mina då små barn har isolerats för vintern och omvandlats till ett hönshus. Där bor nu våra fem hönor Nemi, Milou, Olivia, Shakira och Elvira. De är så fina, jag kan inte tänka mig ett hönsfritt liv mer!

 

Jag kommer att börja blogga mer aktivt igen och publicera recept. Det är bara öppet ännu var jag ska göra det - blir det här eller på Tosiruoka-webbsidan. Och på vilket språk. Jag vill fortsätta blogga på svenska men också blogga en del på finska. Inom kort ska jag ha nån form av lösning på det.

 

Nej vilken ironi - jag märkte just att mitt senaste försök att börja blogga igen var på dagen ett år sedan! Vad är det med mig?? :) Får se om det går ett år igen... ;)

Tillbakablick på året 2010

Igår kväll var jag på en fantastiskt trevlig nyårsfest hos våra vänner. En av gästerna bad var och en i bordet berätta vilka saker var de mest betydelsefulla under 2010. Det tycker jag man borde göra varje år, eller varför inte varje dag! En kort tillbakablick kommer också här på bloggen.

För mig har det här varit det mest händelsrika och viktiga året på 8 år. Då byggde vi vårt hus och började vänta lilla flickan. Och sånt är ju också stort.

Krisens ände
Det började med att jag en vacker dag i mars äntligen kom på vad jag vill jobba med när jag blir stor. Jag hade genomgått en lång och vild 40-årskris med allt vad det innebär. På mitt jobb hade det blivit ett evigt sökande efter en bra plats där jag kan förverkliga mig själv. Jag hade börjat springa, festa, gå på pilates och köpa snygga skor. Jag hade klippt håret kort. För att nämna några saker. Troligen påverkade min mammas död (för två år sedan) också - jag insåg att man inte ska skjuta upp saker för då kanske man aldrig hinner göra dem.

Den här dagen i mars kände jag för första gången att krisen är över. Och det var den också. Som en blixt från en bar himmel insåg jag att jag vill jobba med kost och näringslära, jag vill hjälpa mänskor att äta rätt och bli friskare.

Bloggens start
Några dagar senare startade jag den här bloggen. Det gick rätt snabbt alltihopa. Efter några veckor hade jag redan tiotals läsare.

Utbildning
Följande steg var utbildningen. Jag fick snabbt reda på mf-Hälsoutbildningars kostrådgivarutbildning i Stockholm. Sommarkursen passade perfekt in i mina planer, så jag anmälde mig snabbt och beställde flyg och rum på vandrarhemmet. I april blev det dags att anmäla mig till Öppna Universitetets grundkurser i näringslära.

På sommarn började äntligen kostrådgivarkursen. Den var just så bra jag hoppats på, och jag njöt av varje minut. De två mellanveckorna tillbaka hemma såg jag bara fram emot andra halvan av kursen.

Firman: Tosiruoka - Riktig mat
Efter kursen stod beslutet klart för mig: det ska bli egen firma. Då kan jag ägna mig åt det jag vill göra. Även om det blir utmanande.

Följande beslut var att gå ner i arbetstid. Jag ville vara tillgänglig för barnen när de kom hem från skolan, och mina långa kvällar av kurser på Öppna Uni och networking-aktiviteter gjorde mig så pass utpumpad att det blev betydligt bättre balans så. Jag jobbade 80 % i september, oktober och november.

Nya uppgifter
I oktober började jag ta pilotklienter. Dem har jag testat kostrådgivningskonceptet på och samtidigt fått värdefull praktik. Jag behöver praktiken för att kunna jobba med detta. Den är livsviktig. Det är det jag satsar på just nu.

Jag startade också Facebook-sidan Tosiruoka - Riktig mat och kom ut ur skåpet ordentligt, även på min arbetsplats. Vilken lättnad!

... och år 2011 då? 

Kanske man borde sätta en målsättning för det nya året också, varje år? För ett år sedan var jag i ett enda stort kaos och visste varken ut eller in. Men i år har jag klara mål.

Årets sista beslut var att starta år 2011 med en nyårskampanj. 40 % rabatt på kostrådgivning i januari. Det har redan burit frukt, några nya klienter. Vilken bra start på året!

Det kommande året jobbar jag 60 % av arbetsveckan på det finska programvaruföretaget Tekla, tills vidare. Den första mars har jag jobbat 10 år där, i olika funktioner. Bland annat dokumentation, marknadsföring, kundutbildning, CRM-system, videoproduktion och planering. När jag är på Tekla, jobbar jag för fullt på Tekla. Jag trivs där, även om jag inte söker min plats längre. Jag gör ett intressant jobb och har ännu några saker att lära mig. Och där finns toppenarbetskompisar.

(Raketbilden är förresten från igår kväll, mannens foto)
_

Kärlek

Idag har det gått 13 lyckliga år sedan mannen och jag sade ja till varann framför altaret. För säkerhets skull hade vi tagit nattvard minuten före, så alla gamla synder skulle vara förlåtna och vi skulle få en god start. Men knappast var det den enda hemligheten bakom vår äktenskapslycka. Ja, hur lyckas man egentligen?

Gemensamt för alla par jag känner med ett gott äktenskap är att de alla jobbat på sin relation. Tycker man att ordet ”jobba” är jobbigt, så kan man använda ordet ”vårda” eller ”sköta om”. En god relation kommer aldrig gratis, utom möjligtvis de första åren. Därmed säger jag inte att det alltid behöver vara extremt jobbigt att jobba på sin relation, jobb kan vara väldigt roligt ibland! men jobbas ska det nog.

Det finns säkert hundra olika sätt att vårda en relation. Att varje dag berätta att man uppskattar varann och varför, sätta den andras behov före sina egna (emellanåt i alla fall, så klart inte hela tiden), överraska varann ibland med gåvor eller handlingar. Att fortsättningsvis upprätthålla en öppenhet mot varann, alltså sätta sig i blöt, blotta sig själv och sitt innersta. Att ordna tumistid, även om det känns jobbigt att vara borta från barnen eller dyrt att anställa en skötare.

Jag bläddrade en gång i en väldigt bra bok av Andrew G. Marshall: "I love you but I'm not in love with you - seven steps to saving your relationship". Den har också översatts till svenska. Där stod det vad intimitet består av. Tre saker: sårbarhet, god verbal kommunikation och fysisk närhet (inklusive sex). Det beror på paret vilken av dessa tre som först kan börja halta. Ofta är det sårbarheten, man slutar blotta sitt innersta för varann, för en dag känns det svårare att blotta sig än det kanske kändes under ens första tider tillsammans, man blir ytligare mot varann. Eller så är det den goda verbala kommunikationen - man diskuterar plötsligt bara barnskötsel och matuppköp, sitter inte längre uppe inpå småtimmarna och diskuterar och filosoferar över livet. För man är så trött. Därför känns det jobbigt att göra det. Men man måste göra det nångång ändå!!

När man varit ihop flera år, och särskilt när man fått barn, så kommer plötsligt den dag då man inte mera blir kåt på momangen, typ av att sovrumsdörren stängs eller den andra drar av sina byxor (för så är det ju ofta i början av ett förhållande!). Istället behöver mycket mer fysisk närhet och andra former av intimitet (djupa diskussioner och sårbarhet inför varann) för att sexlusten ska uppehållas / återvända. Just de saker som man ofta får (och ger!) mindre av när åren går! Inte undra på att så många äktenskap går i kras..?

Den fysiska närheten kan vara t.ex handhållning, pussar, hålla om varann framför TV:n, fotmassage, annan massage, hårborstning, killa på ryggen. Och tro det eller inte, också män behöver denna sexfria närhet, även om det inte alltid syns utanpå!

För att inte förlora intimiteten är det alltså nödvändigt att släppa varann inpå livet, att inte utesluta varann från viktiga delar av ens liv. Jag tror nog man måste vara väldigt väldigt delaktig i varandras liv och tankar för att ha ett lyckat äktenskap. Attraktionen kan annars knappast hållas vid liv.

Älskar jag honom mer eller mindre idag än för 13 år sedan? Tja, om möjligt mer! Men åtminstone djupare.

Länkar:
Andrew G. Marshall: "I love you but I'm not in love with you"
Här kan du läsa några sidor i boken

Att springa

På veckoslutet lyckades stora flickan få mig att återuppta springandet igen efter en lång vinterpaus. Hon tränar för stafettkarnevalen, och ville ha sällskap. Nå - jag lyckades övervinna min lättja, och det är jag glad för.

Jag har nämligen ända sedan skoltiden avskytt att springa. Skolgymnastiken var inte särskilt motiverande för en elev som jag, som har en typisk mager och senig "distanslöparkropp" som helt enkelt inte kan springa fort. (Ja, inte är jag riktigt lika mager mera, men kroppstypen är ju densamma.) Och vitsorden i gymnastik på min skoltid korrelerade ganska klart med resultatet på 80 eller 100 meters löpning, vilket tyvärr dödade all min motivation i skolgymnastiken, Trots att jag alltid älskat att röra på mig, bland annat dansade jag balett hela lågstadiet. På bilden syns mina förra lenkkitossor från år 1984 och mina nuvarande från år 2007. De gamla är i gott skick ännu, och nu förstår ni varför.

Jag började ändå springa för 3,5 år sedan. Plötsligt fick jag ett enormt behov av att göra nånting för mig själv, att komma i (perfekt) form, att se bra ut, att få en bättre kropp. Men mest var mitt springande ett sätt att handskas med 40-årskrisen, som drabbade mig då även om jag bara var 36, och satte mitt huvud rejält i gungning. Det redde ut mina tankar, i alla fall lite.

Till min stora förvåning märkte jag efter några veckors springande, att jag njöt av att springa! Jag sprang flera gånger i veckan, och var snart uppe vid 7-10 km rundor. Jag har senare lärt mig att när man sprungit i ungefär sex veckor så får de allra flesta ett "sug" att fara ut och springa, tack vare endorfinerna. Lyckas du alltså uthärda de första motiga veckorna så blir det lättare.

Man behöver så klart absolut inte springa fort, och det ska man inte heller göra. Jag, som inte sprungit på hela (långa!) vintern, skäms inte ett dugg över att jag nu sprang hela 4,6 km, och det tog 35 minuter. Har du övervikt så rekommenderar jag att gå ner en del i vikt först, till en sådan nivå att det inte känns jobbigt att springa, för annars kan knäna och andra delar av kroppen skadas.

Man kan så klart gå ner i vikt utan att motionera särskilt mycket eller alls överhuvudtaget, det är en myt att man måste röra på sig för att gå ner i vikt. Kosten är avgörande vid viktnedgång, inte motionen. Motionen gör en dessutom hungrigare, så för många försvåras viktnedgången faktiskt av mycket motion. Däremot är träning väldigt bra för kroppen på många andra sätt än för viktnedgång, och därför rekommenderar jag fysisk aktivitet åt alla mänskor.

Att springa, eller jogga, måste väl höra till de mest praktiska grenar man kan syssla med. Det enda du behöver är ett par skor, och på vintern kanske en reflexväst, så behöver du inte vara rädd att bli påkörd. Och du behöver inte åka nånstans, utan du kan så gott som alltid starta rakt utanför din ytterdörr. Det går att springa nästan året om här på våra breddgrader. Blir det mycket snö ersätter du enkelt din springrunda med en skidrunda.

Välj gärna kläder i syntetmaterial, t.ex. fleece ifall du inte har riktiga löpningskläder, de känns mycket skönare än bomull eller ylle när du svettas, vilket du garanterat gör när du springer.

Så du ser - även för dem som avskyr att springa finns det hopp! Vill du ha mer konkreta tips om att springa så rekommenderar jag tipsen och träningsprogrammen på sidan www.marathon.se.

(något foto av en springande Flo får ni inte idag, men den ritade bilden, som är mellanflickans tolkning, liknar mig på pricken!)

The Flo/Julie/Julia project

Den här filmen såg jag ett par veckor efter att jag grundat min blogg och beslutat mig för att byta yrke inom en överskådlig framtid. Gissa om jag kände igen mig, i både Julies och Julias personer? :)



Här är förresten en länk till Julie Powells blogg "The Julie/Julia Project", som alltså halva filmen handlar om, för den som inte ännu hunnit googla fram den. Och här är Julies blogg idag.

Och här är en länk som visar den riktiga Julia Child, som den andra halvan av filmen handlar om. Visst gjorde Meryl Streep en bra tolkning!

Tre viktiga saker i livet

Kan det bli mer sant än så?

40-årskrisens skörd

Efter en lång och omständlig 40-årskris, som började när jag var 36, har livet äntligen visat mig vad jag vill. För en vecka sedan gick det upp ett ljus för mig: det är kost och näringslära jag vill jobba med, jag vill vara med om att få andra mänskor att må bättre och bli friskare.

Men... jag måste ha tålamod och jobba i etapper. Jag säger inte upp mig hals över huvud, utan kommer att studera vid sidan om jobbet en tid framöver.

De tre första etapperna blir Näringslära vid Öppna Uni, Lic. kostrådgivare (kurs i Sverige) samt hygienpasset.

Fast nu ljög jag - den här bloggen är faktiskt den första etappen.

Livet börjar vid 40

Så är det. Livet börjar nog nu! Eller i alla fall min blogg. Som ska få symbolisera mitt nya liv.

Jag kommer att blogga om vägen till den stora ändringen jag har beslutat göra i mitt liv. Ni kommer att kunna följa med hur jag byter yrke från diplomingenjör till något annat som sakta börjat forma sig i mitt huvud och i mitt hjärta.

Jag kommer också att berätta om maten jag äter, och annat jag gör i min vardag som t.ex. små byggprojekt och blommorna i min trädgård. Jag kommer säkert att föra fram mina åsikter i olika frågor som jag brinner för: kosten vi äter, sättet vi sköter våra far- och morföräldrar på, och hur vi lever tillsammans i familjen och parförhållandet.