Kärlek

Idag har det gått 13 lyckliga år sedan mannen och jag sade ja till varann framför altaret. För säkerhets skull hade vi tagit nattvard minuten före, så alla gamla synder skulle vara förlåtna och vi skulle få en god start. Men knappast var det den enda hemligheten bakom vår äktenskapslycka. Ja, hur lyckas man egentligen?

Gemensamt för alla par jag känner med ett gott äktenskap är att de alla jobbat på sin relation. Tycker man att ordet ”jobba” är jobbigt, så kan man använda ordet ”vårda” eller ”sköta om”. En god relation kommer aldrig gratis, utom möjligtvis de första åren. Därmed säger jag inte att det alltid behöver vara extremt jobbigt att jobba på sin relation, jobb kan vara väldigt roligt ibland! men jobbas ska det nog.

Det finns säkert hundra olika sätt att vårda en relation. Att varje dag berätta att man uppskattar varann och varför, sätta den andras behov före sina egna (emellanåt i alla fall, så klart inte hela tiden), överraska varann ibland med gåvor eller handlingar. Att fortsättningsvis upprätthålla en öppenhet mot varann, alltså sätta sig i blöt, blotta sig själv och sitt innersta. Att ordna tumistid, även om det känns jobbigt att vara borta från barnen eller dyrt att anställa en skötare.

Jag bläddrade en gång i en väldigt bra bok av Andrew G. Marshall: "I love you but I'm not in love with you - seven steps to saving your relationship". Den har också översatts till svenska. Där stod det vad intimitet består av. Tre saker: sårbarhet, god verbal kommunikation och fysisk närhet (inklusive sex). Det beror på paret vilken av dessa tre som först kan börja halta. Ofta är det sårbarheten, man slutar blotta sitt innersta för varann, för en dag känns det svårare att blotta sig än det kanske kändes under ens första tider tillsammans, man blir ytligare mot varann. Eller så är det den goda verbala kommunikationen - man diskuterar plötsligt bara barnskötsel och matuppköp, sitter inte längre uppe inpå småtimmarna och diskuterar och filosoferar över livet. För man är så trött. Därför känns det jobbigt att göra det. Men man måste göra det nångång ändå!!

När man varit ihop flera år, och särskilt när man fått barn, så kommer plötsligt den dag då man inte mera blir kåt på momangen, typ av att sovrumsdörren stängs eller den andra drar av sina byxor (för så är det ju ofta i början av ett förhållande!). Istället behöver mycket mer fysisk närhet och andra former av intimitet (djupa diskussioner och sårbarhet inför varann) för att sexlusten ska uppehållas / återvända. Just de saker som man ofta får (och ger!) mindre av när åren går! Inte undra på att så många äktenskap går i kras..?

Den fysiska närheten kan vara t.ex handhållning, pussar, hålla om varann framför TV:n, fotmassage, annan massage, hårborstning, killa på ryggen. Och tro det eller inte, också män behöver denna sexfria närhet, även om det inte alltid syns utanpå!

För att inte förlora intimiteten är det alltså nödvändigt att släppa varann inpå livet, att inte utesluta varann från viktiga delar av ens liv. Jag tror nog man måste vara väldigt väldigt delaktig i varandras liv och tankar för att ha ett lyckat äktenskap. Attraktionen kan annars knappast hållas vid liv.

Älskar jag honom mer eller mindre idag än för 13 år sedan? Tja, om möjligt mer! Men åtminstone djupare.

Länkar:
Andrew G. Marshall: "I love you but I'm not in love with you"
Här kan du läsa några sidor i boken