Jag skapade i tiderna en etikett här som heter "Nina i media". Tanken var ju att jag skulle blogga här varje gång jag uppträtt i radio, på TV, på tryckt media eller nån viktig webbkanal. Dessvärre finns ju bara en bråkdel av mina medieframträdanden här. Men ingen fara - för jag har samlat alla på min webbsida Tosiruoka - Riktig mat i huvudmenyn, så läs under rubriken Media så hittar du allt på ett ställe.
I fredags firade jag höstlov på stugan, men på morgonen ringde Myteriet och ville intervjua mig om sötsug, magnesium, krom och annat skoj. Det passade så klart bra, eftersom det gick att ordna per telefon. Inte låg jag nu riktigt på stenarna på stranden medan jag intervjuades, men inte så långt ifrån. Eller nåja, i själva verket låste jag in mig i vedförrådet men tog ingen selfie där utan bara på stranden.
Här kan du se Myteriet 16.10.2015 - det är två timmar långt men ämnet sug behandlas från och med 47 minuter till 57,30. Du kan också läsa sammandragsartikeln som skrevs om ämnet.
I år har jag tillsammans med Lena Lietepohja, hushållslärare på Rudolf Steiner-skolan i Helsingfors, skrivit två artiklar om skolmaten i hushållslärarnas facktidning Kotitalous.
Del 1
Den första artikeln hette "Den ständigt aktuella skolmaten" och kom ut i slutet av januari 2012. Den andra delen kom ut helt nyligen, och heter "Skolmaten - vad kan vi göra?".
Del 2
Om du klickar på bilderna så blir de större, kanske så stora att du kan läsa texten också.
Lena Lietepohja och jag skrev texterna tillsammans. Lena har följt med många av de aktuella projekten som nämns i texten. Själv stod jag mer för den näringsmässiga sidan av skolmatsproblematiken.
Jag citerar här ännu faktarutan om skolmatens problem, som finns med i första delen:
Skolmatens problem: 1. Långt processade livsmedel. Råvarorna har förlorat vitaminer, antioxidanter och enzymer. 2. Dålig smak. Smakförstärkare får all mat att smaka lika. Mat borde smaka det som den är gjord av. 3. Tillsatser. De flesta anses vara säkra, men man vet för lite om cocktail- och långtidseffekterna. 4. För lite näringsrika grönsaker. Grönsaker tillredda på platsen skulle vara godare och mer näringsrika, och ha större åtgång. 5. Dåliga, onaturliga fetter, t.ex. bordsmargarin och flytande margarin. Vanligt smör används i de flesta skolkök inte. 6. För lite naturligt fett. Barnen blir sötsugna och trötta, och tyr sig till godis och energidrycker. Med tillräckligt fett skulle barnen hållas mätta längre och kunna koncentrera sig bättre på skolarbetet. 7. För mycket snabba, tomma kolhydrater. Stärkelse tillsätts i maten bara som utfyllnad. Ökad risk för bland annat övervikt. 8. Barnen serveras inte närmat. Man borde tänka ekologiskt och hållbart. Samtidigt som man skulle stöda lokala producenter och undvika onödiga transporter skulle maten bli godare och mer näringsrik. 9. Skenbar billighet. Råvarorna i skolmat av äkta råvaror med riktig smak skulle kosta mindre, eftersom processning kostar.
Jag försökte hitta ett inlägg om när Hufvudstadsbladet intervjuade mig i våras då jag för ett par veckor sedan skrev om och länkade till intervjun med mig i Familjeliv (hela programmet är värt att höra, men intervjun med mig kommer från och med 40 och en halv minut). Men tydligen har jag inte nånsin skrivit om Hbl-intervjun här, utan bara på min Facebook-sida och min Twitter-profil.
Anyways, här är en länk till min mediedebut, som var intervjun med mig i Hufvudstadsbladet 23.3.2011: Helsingforsbarnen matas med e-koder Det handlar om skolmaten.
_
Nu ska jag slutföra reportaget om konferensen jag var på i veckan. Jag skrev om konferensens första dag, tisdagen 11.10, redan för några dagar sedan.
Onsdagen 12.10 inleddes för min del med temat barns kost och hälsa. Förmiddagen var nämligen indelad i hela tre olika salar. I de två andra salarna behandlades huvudsakligen sjukhusmat respektive havre.
Emil Bruun Blauert, Danmark, talade om vikten av att bilda nätverk och tänka på att ha en strategi, för att få saker att gå framåt. Det vill säga få barnen att lära sig laga mat igen och tycka om riktig mat. Han talade om fyra så kallade bloodlines: gastronomin, manifestet från år 2004 om matens betydelse, forskning om den nordiska matens hälsoeffekter och den offentliga måltiden. Han ansåg att då vi "förlorat" en generation så ska vi nu lära barnen laga mat istället. Han hoppades på en snöbollseffekt (se bilden) då vi börjar lära barn uppskatta och laga riktig mat.
Niels Heine Kristensen, Danmark, talade om känsla, smak, njutning, skapande och matkultur. Man måste försöka planera maten och matlagningen ur barnens perspektiv. Grejer som till exempel en blender är överraskande populära och inspirerande för barn. Barn tycker också om att ta bilder och videor av mat de själva skapat.
Pär Bergkvists, Sverige, presentation var verkligen inspirerande. Han hade för några sedan beslutat att avverka 100 michelinstjärnor på ett år, vilket han gjorde. Men mot slutet av året ansåg en av hans döttrar, som troligen saknat sin pappas närvaro en hel del under årets lopp, att han skulle komma och äta med dem i skolan istället. Och det gjorde han. Hans följande projekt blev att testa 100 skolkök på ett år! Hans första fråga: Varför tycker vi vuxna att 8-10 kronor per måltid är rätt nivå? Det är nämligen det lägsta möjliga priset man kan laga en varm måltid för. Värt att tänka på! Och varför ser vi inte sambandet mellan skolmat och studieprestationer? Vi måste se helheten: Mat ska vara måltid. Matrast ska ses som lektion. Skolkökets ansvar ska vara skolans ansvar. Vi måste öka kunskapen och intresset hos dem som lagar maten. Enligt Bergkvist behövs, för att lyckas, bara fyra saker: kostchef, passionerad skolkock, rektor och förälder.
På kaffepausen var det speed-dating. Var och en skulle hitta två nya personer att tala med och utbyta idéer med om vad vi kan göra för att barnen ska äta bättre. Jag talade bland annat med Anna-Karin Mellblom, svensk kock bosatt i Sibbo som drar bland annat saperematklubbar för barn och unga. Så fort jag började tala med henne insåg jag att jag hört henne intervjuas på radio i programmet Familjeliv. Det var givande att tala med henne.
Senare på förmiddagen talade Harriet Strandvik om Operation Skolmat. Harriet berättade att barnen åt 5-7 gånger mer grönsaker under veckorna då Operation Skolmat höll grönsaksbuffé i skolorna. Hon ansåg att vi helt enkelt måste fundera på vilket som är vårt mål: vill vi ha industrilösningar eller kunnig personal? Centralisering dödar måltiden.
Vi hörde Riitta Cederberg tala om hur man kan integrera smakskola i ämnen som matematik, biologi och språk. Och vi hörde Arja Lyytikäinen berätta att det kostar bara en euro per elev och vecka att ha en hel del sapere-pedagogik med i undervisningen.
Vi hörde Ida Berg Heuge, Norge, tala om Smakens Uke som äger rum årligen i november. Hennes presentation var superbra och inspirerande, och erbjöd generöst alla i Norden att ta del av allt material de skapat och använda det. Hon visade också på video hur det kunde se ut på Smakens Uke. Här är en jag hittade:
Speciellt med Smakens Uke är att verksamheten är väldigt organiserad, och koncentrerad till en enda vecka per år. De har ett smak-team med vita rockar, en Smakens Uke-kappsäck med alla instrument för smakningen, de ger diplom, har hela set med uppgifter för barnen, med mera.
Ragnheidur Hedinsdottir, Island, berättade om forskning hon varit med och gjort bland barn och skolmaten. Även hon hade kommit fram till att barn äter mat, inte näringsämnen, att mat inte ger näring om den inte äts upp, och att skolmaten inte åtnjuter respekt idag. Den viktiga utmaningen är att översätta kostråden (näringsrekommendationerna) till måltider. Enligt Hedinsdottir är myckeln att be anbuden på rätt sätt, att göra dem per skola (vilket vi ju inte tyvärr gör i Helsingfors och Esbo), att hålla föräldrarna involverade, och att tänka på barnens synvinkel i alla situationer.
Karolina Sparring och Johanna Westman, Sverige, höll ett roligt och inspirerande anförande om de kurser de håller för dagiskokpersonal. Båda kvinnorna har skrivit kokböcker, Westman hela 11 stycken. De verkade härliga, kurserna. Man tillredde god mat av lokala, förmånliga råvaror i säsong. Som Sparring sa: "Alla barn har rätt till kärleksfullt lagad mat under sina förskoleår". De efterlyste flera vuxna som vill hålla sån här typ av kurser. Det vill ju i alla fall jag, tänkte jag då!
I slutet av den andra förmiddagen fanns ännu plats för lite diskussion. Några idéer som lades fram var att politiker måste mötas på lokal nivå, att man kan använda priser för att inspirera till bättre offentliga måltider, både gällande skolkök och t.ex. åldringsvårdsmat, och att organisationen Ny Nordisk Mat ska göra alla presentationer från konferensen tillgängliga på sina webbsidor.
Under lunchpausen blev jag intervjuad av Stadi TV. Det var lite kul. Det kom i direkt sändning. Förstod jag rätt skulle klippen vara tillgängliga också efteråt, men jag har inte ännu hittat dem på nätet.
På eftermiddagen var det några panelinlägg och lite mer diskussion. Vi hörde bland annat Einar Risvik, Norge, berätta att hälsokostnaderna stiger tre gånger snabbare än statsbudgeten. Han sade också att det inte är pengar som saknas i första hand, utan kunskap. Får vi inte bättre mat får vi utan tvekan mer stärkelse, mer socker, mer salt och mer dåliga, billiga fetter. Vi hörde Johanna Mäkelä, Finland, tala om framtida scenarium (på bilden).
Mattias Kroon, Sverige, konstaterade att situationen i Norden är hoppfull för det är få andra regeringar som har förbundit sig vid att höja kvaliteten på maten. Han ansåg att det vi behöver är galna idéer: "We need completely mad ridiculous people who fail all the time". Emil Bruun Blauert berättade att bara 5 % av föräldrarna i Danmark uppger att de lagar mat tillsammans med sina barns ens en gång i veckan! Hemlagad mat behövs det mer av, för det kan alla vara överens om att det är hälsosammare än färdigmat. "If you cook, you have a relationship to what you eat". Bra sagt, tycker jag.
Konferensen var verkligen värd sitt pris för mig. Jag fick massor av nya idéer för min verksamhet och knöt flera nya kontakter. Jag talade en stund med matstrateg Ville Relander också om skolmaten. Kanske vi kommer att hitta på något bra sätt att förbättra skolmaten framöver.
Jag intervjuades den här veckan för programmet Familjeliv, Radio Vega. Jag marknadsförde programmet på Tosiruoka - Riktig mat-Facebook-sidan, men glömde bort att berätta på förhand på bloggen, sorry! Programmet sändes ut igår morse kl 9.03 delvis i direktsändning från Slow Food-festivalen i Fiskars. Temat för den här gången var "Om maten i barnfamiljen direkt från närmatsmarknaden i Fiskars med Annika Löfgren och Hanna Berndtsson-Hera."
Jag svarar bland annat på frågor om varför barnfamiljer och andra på sista tiden har börjat undvika socker i stället för fett, och om LCHF-kost är bra eller inte.
Om du missade det kan du höra programmet i repris imorgon, dvs måndag 3 oktober kl 13.03. Du kan också kolla direkt på Arenans podcast: http://arenan.yle.fi/audio/1317712703152 . Du hör mig från 40 min 30 sekunder in i programmet, inslaget tar ca 10 minuter inklusive kommentarerna efteråt. Men hela programmet är verkligen värt att höra! Bland annat intervjuas en småbarnsmamma som helt slutat upp med socker i sin familj, och hon berättar bra tips hur man vänjer av barnen med socker.
_
Jag har funderat mycket på det där med skolmat på sista tiden. Det råkade ju sig dessutom så att Hufvudstadsbladet ringde upp mig för ett par veckor sedan och intervjuade mig i telefon om bland annat skolmaten. Här är artikeln där jag citeras: Helsingforsbarnen matas med E-koder.
I måndag har föräldraföreningen i mina barns skola bjudit in mig att föreläsa om kost för barn, och där kommer jag också att tala lite om skolmaten, och hoppas på lite diskussion också.
Det har varit mycket tal om tillsatsämnen i skolmaten i media nu de senaste veckorna. Bland annat helt nyligen här: http://www.ruutu.fi/video?vt=video&vid=136907 där helsingforsmammorna Mariella Paroma och Pia Stoltzenberg kämpar för skolmaten, som i Helsingfors serveras av Palmia. Också idag syns de, och några andra, i Hbl: http://www.hbl.fi/text/helsingfors/2011/4/7/d61642.php. Jag tycker tillsatserna i skolmaten egentligen är ett mindre problem än vissa andra problem skolmaten har. Givetvis är tillsatserna ett tecken, ett tydligt symptom, på en del av de andra problemen.
Problem med skolmaten:
Långt processade "råvaror". Jag kallar det halvfabrikat hellre än råvara. Råvaror tappar mycket av sitt näringsvärde under processning. Många vitaminer utarmas, antioxidanterna likaså, och enzymerna dör.
Dålig smak. En följd av den föregående punkten. Förr användes glutamat, som fick all mat att smaka lite lika, nu används andra smakförstärkare, som har lite liknande effekt. Mat ska smaka det som den är gjord av, inte kryddblandningar eller glutamat.
Tillsatser. En följd av de två föregående punkterna. En del av tillsatserna är skadliga för vissa elever, t.ex. mononatriumglutamatet (E621). En del är cancerframkallande i stora mängder, t.ex. nitrit som finns i korv. De flesta anses vara säkra, men man vet inget om coctail- och långtidseffekterna.
För lite näringsrika grönsaker. Om man tog in grönsaker i form av råvaror till skolköket och tillredde dem på platsen så skulle de vara godare och mer näringsrika, och också ätas mer av.
Dåliga, onaturliga fetter. Det finns bland annat flytande margarin i skolmaten. Flytande margarin innehåller härdat fett. På brödet erbjuds inte naturprodukten smör, utan istället endast margarin. Jag har skrivit förr om hur margarin tillverkas.
För lite fett. När barn äter för lite fett får de lättare sötsug. Många av barnen äter godis och andra onyttigheter varje eftermiddag, redan på vägen hem från skolan. Tillräckligt fett håller barnen mätta längre och ger ett jämnare blodsocker och bättre koncentrationsförmåga. Skolmaten har för lite fett, och mjölken är fettfri.
För mycket snabba, tomma kolhydrater. T.ex salladssåsen innehåller flera olika sockerarter, och det erbjuds inte t.ex. vanlig olja och vinäger. Stärkelse tillsätts i maten bara som utfyllnad. Sånt gör illa för hälsan och ökar i samband med föregående punkt (för lite fett) risken för bland annat övervikt, trötthet, sötsug, sockerberoende.
Maten är inte närmat. Man borde givetvis tänka ekologiskt och hållbart och servera närmat i skolorna. Man skulle stöda lokala producenter och undvika onödiga transporter, och maten skulle bli godare och mer näringsrik.
Skenbar billighet. Råvarukostnaden för en skolmatsportion verkar variera från 65 cent till ca 1 euro i olika kommuner. Själv lagar jag betydligt bättre mat än skolmaten, med smak och av äkta råvaror, för betydligt billigare råvarupeng, och då vet jag att skolkök har tillgång till billigare råvaror än jag. Alltså skulle ha. För råvaror använder de ju inte, utan halvfabrikat och helfabrikat. Processad mat är dyrare än råvaror. Betydligt. Processning är inte gratis!
Av alla punkter där tycker jag den sista är det stora missförståndet. Alltså kolla hurdana portioner barnen äter, och fundera sedan om det är väldigt skickligt av dom eller inte att kunna tillverka dylik mat för 0,65-1 euro / portion, plus arbetskostnaden, vilka tillsammans uppgår till närmare 2 euro/portion om jag förstått rätt. Den pengen som de skulle tjäna genom att använda råvaror istället för hel- och halvfabrikat skulle de kunna använda på mer och kunnigare personal, och som resultat få piggare och gladare barn som kan koncentrera sig bättre på skolarbetet, troligen också friskare.
Barnen är ju vårt lands framtid!! Alla förstår det och medger det, men så handlas det precis tvärtom. Varför får fångar i fängelser bättre mat än skolbarnen? Är våra barn mindre värda som mänskor? Genom att ge barnen goda matvanor sparar man ju dessutom in på framtida sjukvårdskostnader, eftersom matvanorna spelar en väsentlig roll i utveckling av bland annat fetma, diabetes och många andra sjukdomar.
