onsdag 19 oktober 2011

Mediedebuten

Jag försökte hitta ett inlägg om när Hufvudstadsbladet intervjuade mig i våras då jag för ett par veckor sedan skrev om och länkade till intervjun med mig i Familjeliv (hela programmet är värt att höra, men intervjun med mig kommer från och med 40 och en halv minut). Men tydligen har jag inte nånsin skrivit om Hbl-intervjun här, utan bara på min Facebook-sida och min Twitter-profil.

Anyways, här är en länk till min mediedebut, som var intervjun med mig i Hufvudstadsbladet 23.3.2011: Helsingforsbarnen matas med e-koder Det handlar om skolmaten.
_

2 kommentarer:

  1. Det är bra Nina, desto fler vi är som ifrågasätter skolamten i Finland desto mer publicitet får den också som någonting man bör göra något med. Min fasta ståndpunkt och övertygelse är den att när det gäller skolmaten så är det inte mera pengarna som är det stora problemet, problemet ligger tyvärr hos måltidspersonalen, och jag säger tyvärr av den anledningen att jag har sett de nu i över 20 år hur man bland kokerskorna inte dess mera bryr sig eller ens lägger själ och hjärta i måltidsskapandet ( med några få undantag där man satsat på måltiden då, men de är så få att det finns ingen statistik på dem ens). Jag har sagt det förr I både radio och press och kan upprepa det: att det är märkligt att när vi restaurangkockar har skapat oss en status i branschen så verkar det samtidigt som att skolköksorna har slutat bry sig... Och ack ja, jag vet så väl att ekonomin styr i många fall men det kalla fakta är att det finns en hel del alternativa lösningar som är måltidsmässigt bättre och också många gånger billigare, så frågan är när man skall inse detta, nu har det gått exakt 23 år sedan bråket om skolmaten riktigt startade och ännu har man inte kommit på den tanken att kanske det är en fråga om att ändra på sina åsikter och principer mera än att tala om dessa pengar. Det är frågan om att ändra på attityderna hos måltidspersonalen, skola upp dem i bättre förståelse för råvaror, köksarbete och fram för allt måltidsfostran och måltidskunskap. Om det är någonstans pengar behövs så är det i fortbildning för storkökspersonal, fortbildning och utveckling av deras kompetens, men för Finlands del är det nog ganska så tvivelaktigt om någon förändring i den riktningen kommer att ske med tanke på hur länge man hållit på och bråkat om detta. Men som sagt så länge vi reagerar finns det också hopp om en förbättring. Stå på.

    SvaraRadera
  2. Tack för uppmuntran, Christian! Vi fortsätter kämpa enligt våra förutsättningar på våra håll!

    SvaraRadera