Juli-utmaningen del 2: piña colada-glass

I juliutmaningen frågade jag vad jag ska lägga i glassen, och fick så många bra förslag att glassfesten fortsätter! Del 1 hittar du här. Nu följer del 2, piña colada, föreslagen av Pia.

Tid: 60/20 minuter. För 7 personer.

Ingredienser: 3 dl kokosmjölk, knappt en halv ananas, en halv citron, en hutt rom, 3 dl sockerlag och 1 äggvita.

Började med sockerlagen: 2 dl vatten och 2 1/3 dl socker kokas upp och får sjuda en minut under omrörning med träslev. Kyls sedan ner till kylskåpstemperatur.

Mixade ananasbitar i stavmixer tillsammans med lite kokosmjölk. Pressade en halv citron. Vispade upp en äggvita. Lagrade alla ingredienser kallt tills de åkte in i glassmaskinen.

Rörde ihop allt, till sist försiktigt den uppvispade äggvita, hällde i glassmaskinen. Se tips här på hur du kan göra om du inte har glassmaskin.

Serverade med nyplockade vinbär och krusbär. Urgott!

Efterklokhet: Jag hade lite för stor mängd. 2 dl kokosmjölk istället för 3 skulle ha räddat konsistensen. Nu orkade glassmaskinen inte riktigt kyla ner hela massan. Vanligt fel...

Vi tycker bolltistelns blomma är söt!

Härliga blå bolltistel! Det tycker både humlorna och jag. Sex humlor på en blomma, plus några till på baksidan.

Lätt lunch: nudelsoppa med grönkål, morot och bönor

Den här dagen var vi nästan utan mat hemma. Som alternativ till äggen eller tonfiskburken kan man ju den här tiden på året gå ut i trädgården och se vad där finns att äta. Jag hittade grönkål, en liten squasch, några morötter och tre stora rosenbönor.

Tid: ca 20/10 minuter. För 5 personer.

Började med att ta fram två askar hemkokt grisbuljong ur frysen. Dem tinade jag upp med lite vatten till direkt i kastrullen medan jag strimlade grönsakerna: två lökar, tre stora rosenbönor, tre morötter, en bit squasch och några blad grönkål. När buljongen kokat upp lade jag i allt (i den ordning jag skar så blir allt lagom mjukt), samt sist ett halvt paket risnudlar. Efter ytterligare 4 minuter var soppan klar!

(Lägger en vege-etikett på det här, för med annan buljong blir det lätt ett vegetariskt recept!)

Äntligen bönor! Med bacon och potatis.

Härligt med bönsäsong! Bacon och gröna bönor är nog en oslagbar kombination, tycker jag. Det här blev så gott!

Tid: 30/20 minuter. För 5 personer.

Först gick stora flickan igenom bönorna. Det fanns några små delar som måste bort, och så brukar vi snoppa av skaftändan också. Det tog mest tid. Under tiden fräste jag ett helt paket bacon frasiga i stekpanna. Baconen hade jag haft i blöt 20 minuter i kallt vatten i hopp om att bli av med en del av nitriten (E250).

Jag satte potatis att koka. I det resterande baconfettet fräste jag sedan bönorna, lade på ytterligare lite smör, en skivad vitlöksklyfta och lite kycklingbuljong från gårdagens kycklingtagine, och så fick de puttra där tills potatisen var färdig. Till sist delade jag de större potatiserna, och potatisen fick fräsa med bönorna i ytterligare lite smör (det hade gått utmärkt med restpotatis också!). Slutligen på med det strimlade baconet och en handfull hackad persilja.

Sallad igen: spenat, feta och egna djungelgurkor

Fem pyttesmå djungelgurkor hade vuxit sig fullstora igen. De hamnade i en lunchsallad.

Tid: 15 minuter. För 5 personer.

Plockade spenat och sallad, tvättade och centrifugerade salladen. Skar tre tomater och en gul paprika i bitar. Skivade några lökblast. Skar upp en halv fetaost i tärningar. Blandade ihop allt tillsammans med en risrest från igår samt en skvätt kallpressad rybsolja, lite äppelcidervinäger, salt och peppar.

Allra sist de fem små djungelgurkorna. Mums!

Juli-utmaningen del 1: myntaglass

Av alla de glassingredienser som föreslogs på juliutmaningen var det minsann svårt att välja! I själva verket tror jag glassfesten kommer att fortsätta under veckan med en eller två glassar till! (Uppdaterat 4.8.: Här är del 2!) Idag valde jag ändå det enda jag råkade ha hemma, så det blev ett av Ursulas förslag: myntaglass. Förutom mynta ingick grädde, turkisk yoghurt, äggula, citron och socker. Så här gjorde jag.



Tid: 55/15 minuter. För 5 personer.

Började med att plocka myntablad i trådgården.

Jag hällde upp 2,5 dl grädde och vispade det till löst skum.

Jag krossade myntabladen med mortel tillsammans med ca 0,5 dl rörsocker.

Jag pressade saften ur en halv citron.

Jag skiljde gulan och vitan åt på tre ägg, och vispade gulorna pösiga tillsammans med 1 dl socker.

Jag skar myntabladen ytterligare så fint jag kunde med kniv.

Jag rörde i ca 2 dl turkisk yoghurt i ägg-socker-blandningen, och så rörde jag ner citronsaften och den vispade grädden i det.

Så in i glassmaskinen! Efter ca 40 minuter var glassen klar.

Tips: Om du inte har glassmaskin så vispar du allt, lägger in i frysen i en plastskål, och håller det där 3-4 timmar under vilka du tar fram glassen och vispar den snabbt med en halvtimmes mellanrum under de första två timmarna. (Kanske nån har ett enklare tips, men så här tror jag det blir ganska god glass i alla fall!)

Glassen var supergod! Den var på vippen att vara för lös, och då hade jag fått lägga in portionsskålarna med glassen upportionerad i frysen för 30-45 minuter. Men det gick. Det är viktigt att alla ingredienserna är så kalla som möjligt. Hade t.ex. citronsaften och vispgrädden i kylskåpet medan jag gjorde det övriga.

Efterklokhet/nästa gång: Jag borde ha satt myntabladen i blendern tillsammans med t.ex. yoghurten eller ägg-socker-blandningen, då hade den blivit mer finfördelad. Nu fanns det några klimpar av hackade myntablad här och där i glassen i och med att de fastnat i glassmaskinens armar.

Marockansk kycklingtagine

Vi har en tagine. Det är en marockans gryta med ett lock med en skorsten. Vår version är visserligen från Ikea, men god mat blir det.

Tid: 120/45 minuter, ca. För 7 personer (vi hade besök).

Det var mest mannen som lagade, jag styckade bara grönsaker. Mannen fräste sex kycklinglår i taginen i olja och smör, som han kryddat med harissa och lemon tahini, ingefära, kanel, saffran och honung.

Ovanpå det hällde vi några dl tinad kycklingbuljong från frysen, en halv burk hela tomater, lite tomatpuré samt några hackade lökar och skivade vitlöksklyftor. Jag styckade en squasch (från egen trädgård!), en röd paprika, en gul och en orange paprika, och skivade ett fänkålshuvud. Mannen skar torkade ekologiska aprikoser i bitar och lade dem samt en stor nypa ekologiska russin i taginen, samt fänkålen.

Så fick taginen puttra för sig själv ungefär 40 minuter. Då lades squasch- och och paprikabitarna i, och det fick fortsätta att puttra ca 20 minuter.

Vi serverade med lite couscous och quinoa, men det går bra utan också om man t.ex. vill undvika kolhydrater.

Humlen har blivit stor nu

I själva verket har humlen vuxit upp till övre toppen av stören nu. Men då hade jag bara en kort stör. Nu får jag nog skarva!

Min humle är ettårig japansk humle. Dess kottar är inte lika fina som på den riktiga humlen, tror jag. Nästa år ska jag ha en riktig humle!

Världens godaste: melanzane alla parmigiana

Ska jag välja en enda maträtt som är godast i världen så är det den här. Enda orsaken till att jag inte hunnit blogga den förr är att äggplantorna kommer i säsong först den här tiden på året.

Tid: 120/45 minuter, ca? För 5 personer.

Tre stora äggplantor hade vi som mannen skivade, strödde salt på och lade under tyngd för en halvtimme. Sen sköljdes de, kramades ur och torkades. En tomatsås kokades på färska tomater. (Slå upp rätten på google om du vill ha noggrannare recept!). Två ägg kokades också. Lilla flickan skalade dem.

Mellanflickan radade äggplantsskivorna tätt på ett bakplåtspapper på plåt, med olivolja på. Så fick de mer olivolja ovanpå, och ugnsstektes frasiga i 250 graders ugn ca 12 minuter. Jag skar upp tre stora buffalomozzarellaostar i skivor. Stora flickan rev en stor hög parmesan. Mannen strimlade basilikablad.

Så varvades auberginskivor, mozzarella, äggskivor, parmesan, tomatsås, basilika, auberginskivor, mozzarella, tomatsås, parmesan. Två matskedar parmesan sparades. Så in i ugnen med formen, 30 minuter på 175 grader. Sedan på med sista parmesanen, och in tillbaka för 10 minuter.

Efter att formen tagits ut ska den stå minst 20 minuter, gärna en timme eller två (!) innan den äts. Godast är rätten halvljummen, eller nästa dag. Men inget blev över...! Det var såååå gott!

(lägger en vege-etikett, rätten blir vegetarisk om man lämnar bort ägget, som inte är nödvändigt)

Näringsfysiologi del 5: Beror övervikt på att man äter för mycket?

Det här är viktig läsning för dig som är överviktig. Men det är minst lika viktig läsning för dig som aldrig haft anlag för att gå upp i vikt!

Övervikt och fetma beror nämligen inte på att man äter för mycket. Inte heller på att man rör på sig för lite. Så om du alltid trott så, glöm det! Och om du hör till dem som eventuellt haft dåligt samvete för att du tänkt att du äter för mycket eller motionerar för lite, glöm det!

Jag har snart läst Gary Taubes' bok "Good calories, bad calories" slut. Han har förklarat detta för mig på ca 500 sidor. Jag ska försöka göra det på en sida idag. Hoppas du hänger med!

Energilagen. Orsaken till att de flesta läkare och experter idag tror att övervikt beror på för mycket mat eller för lite motion beror ju på energilagen:

fettinlagring = energiintag - energiförbrukning

OK. Energilagen stämmer så klart, jag försöker inte påstå något annat. Men - man har gjort två allvarliga misstolkningar av energilagen, om man anser som de flesta experter idag anser.

Misstolkning 1: ekvationen innebär inte automatiskt ett orsakssamband. Det att ekvationen A=B-C stämmer, både på normalviktiga och överviktiga personer, innebär inte att orsaken till A är en ändring i B eller i C (eller båda). Logik! Orsaken kan vara D, eller E, eller Ö, eller tio andra saker, även om ekvationen är sann.

Misstolkning 2: termerna energiintag och energiförbrukning är inte oberoende av varann. Om A=B-C, och en minskning av B leder till en minskning av A, så måste ju C vara konstant, eller hur? För om B minskar, och C ökar lika mycket, då är A ju precis lika som förr. Logik!

Förstår man detta, så kan man gärna sluta anklaga överviktiga personer för att äta för mycket, eller röra på sig för lite. Inte närapå alla feta mänskor äter mer än smala mänskor, och otaliga feta rör inte heller på sig mindre. Jag kan bli så arg på vissa auktoriteter på området, som i sten vill påstå att feta mänskor som försöker gå ner i vikt (genom kaloribegränsning) men inte lyckas, har sämre självbehärskning än smala. Som tror att orsaken till övervikt finns i hjärnan, inte i kroppen.

För orsaken ligger annanstans. I fettvävnaden nämligen, och i fettets ämnesomsättning i kroppen.

Generna har också en stor roll i dramat, men den utlösande faktorn för de flesta gener ligger som bekant annanstans än i generna. I det här fallet i maten. Och däremellan kommer hormoner, och enzymer. Där är orsaken till övervikt och fetma. Mer om detta följer i nästa inlägg i serien.