Ändrar layout...

Håller på att ändra layout på bloggen, för min gamla template har inte fullt stöd mera. Hoppas ni har tålamod medan jag testar några olika möjligheter...

Näringsfysiologi del 6: insulinet

Det här inlägget är en fortsättning på del 5: Beror övervikt på att man äter för mycket? Jag berättade då att övervikt faktiskt inte beror på för mycket mat, eller för lite motion.

Hur är det möjligt? Vad beror då övervikt på?

Övervikt beror på en hormonell obalans i kroppen. Orsaken är fysiologisk, inte psykisk. Överviktiga och feta personer har alltså en obalans i kroppen, inte i sitt beteende! Obalansen i kroppen leder däremot till ökad hunger (som kan leda till ett stort matintag) och lägre energi (som kan leda till "för lite motion"). Men övervikten beror inte på för stort matintag eller för lite motion.

Hur uppstår en hormonell obalans då? Vilket hormon talar vi nu om?

Många hormoner ingår i fettinlagningsprocessen. Hormoner är molekyler som möjliggör olika reaktioner i kroppens celler. Många hormoner ökar fettförbränningen, bland annat testosteron, östrogen och adrenalin. Men bara ett hormon minskar fettförbränningen (och ökar med andra ord fettinlagringen): insulin. Personer med övervikt har alltid högre insulinhalt i blodet.

Hur uppstår en högre insulinhalt då?

Insulinets huvudsakliga uppgift är att sänka blodsockerhalten. När man äter mat som innehåller glukos eller ämnen som bryts ner till glukos i kroppen (dvs alla kolhydrater, förutom olösliga fibrer) sugs glukoset upp i blodet. Då stiger blodsockerhalten. Kroppen försöker balansera detta genom att utsöndra insulin i blodet. Insulinet minskar blodsockerhalten genom att påverka cellerna genom deras insulinreceptorer så att blodsockret kan åka in i cellerna, från blodet. Insulin utsöndras också av sötningmedel, även om de inte innehåller glukos alls, samt i viss mån av proteiner och särskilt stora matmängder.

Vad händer om blodet ständigt har onaturligt hög insulinhalt?

Diabetes (typ 2) är en av följderna, fetma en annan. Båda dessa har blivit allt vanligare under de senaste 20 åren, samtidigt som förbrukningen av socker och stärkelse i förhållande till fett och proteiner har stigit i hela västvärlden. En riktig fetma- och diabetesepidemi har uppstått i många länder, USA i toppen. Men generna har också en viss roll. Vissa mänskor kan äta hur mycket socker och stärkelse som helst utan att bli feta. Men de flesta som äter tillräckligt dåligt blir faktiskt feta.

På vilket sätt leder högt insulin till diabetes, eller fetma?

Diabetikernas problem är att insulinkänsligheten minskar, tills muskelcellerna småningom blir resistenta för insulin. Kommer det för mycket insulin till cellreceptorerna orkar cellen till slut inte med, och behöver mer insulin för att orka uppnå samma effekt i blodsockerhaltssänkningen. Det är därför typ-2-diabetiker får extra insulin. Men en ond cirkel blir det ju. Typ-2-diabetiker blir i regel fetare med tiden, även om de äter mindre. Fettet blir inlåst i deras fettceller, det kommer inte ut, för insulinet i blodet hindrar fria fettsyror från att komma ut ur fettcellerna till energi för kroppens muskler och organ.

Problemet hos personer med fetma är liknande, men insulinresistensen har inte gått lika långt. Insulinet påverkar på samma sätt fettet i fettvävnaden så att det inte kan komma ut och ge energi åt kroppen. Detta leder till större hunger och mer fettinlagring, ända tills kroppen, i sitt fetmatillstånd, har nått en energibalans. Det är därför det är så svårt för feta att banta. Problemet sitter i hormonbalansen, inte i huvudet, som sagt.

Är det då möjligt för en person med fetma eller typ-2-diabetes att gå ner i vikt?

Det enda sättet för en mänska som lider av fetma eller typ-2-diabetes att gå ner i vikt, utan att vara hungrig, energilös och undernärd, är att ändra den hormonella balansen. Det enda sättet att ändra hormonbalansen är att sänka insulinhalterna i blodet. Då låses inte fettet längre in i fettcellerna, utan kan vandra ut ur dem som fria fettsyror och ge energi åt kroppens muskler och organ. Och det enda sättet att sänka insulinet är att minska radikalt på kolhydraterna i kosten. Och det enda sättet att minska radikalt på kolhydraterna i kosten är att öka fett- och proteinandelen i kosten.

Låter enkelt, men hur många tror på detta? Inte de flesta läkare i alla fall. Inte ännu. Och varför tror de inte på det? Jo, för de tror att fetma är en beteendestörning: "Lär dig äta mindre portioner, rör på dig mer, du måste vänja dig vid att vara lite hungrig, annars kan du inte gå ner i vikt, ...."  Men det tror inte jag. Jag tycker feta mänskor beter sig helt normalt, faktiskt!

Juli-utmaningen del 2: piña colada-glass

I juliutmaningen frågade jag vad jag ska lägga i glassen, och fick så många bra förslag att glassfesten fortsätter! Del 1 hittar du här. Nu följer del 2, piña colada, föreslagen av Pia.

Tid: 60/20 minuter. För 7 personer.

Ingredienser: 3 dl kokosmjölk, knappt en halv ananas, en halv citron, en hutt rom, 3 dl sockerlag och 1 äggvita.

Började med sockerlagen: 2 dl vatten och 2 1/3 dl socker kokas upp och får sjuda en minut under omrörning med träslev. Kyls sedan ner till kylskåpstemperatur.

Mixade ananasbitar i stavmixer tillsammans med lite kokosmjölk. Pressade en halv citron. Vispade upp en äggvita. Lagrade alla ingredienser kallt tills de åkte in i glassmaskinen.

Rörde ihop allt, till sist försiktigt den uppvispade äggvita, hällde i glassmaskinen. Se tips här på hur du kan göra om du inte har glassmaskin.

Serverade med nyplockade vinbär och krusbär. Urgott!

Efterklokhet: Jag hade lite för stor mängd. 2 dl kokosmjölk istället för 3 skulle ha räddat konsistensen. Nu orkade glassmaskinen inte riktigt kyla ner hela massan. Vanligt fel...

Vi tycker bolltistelns blomma är söt!

Härliga blå bolltistel! Det tycker både humlorna och jag. Sex humlor på en blomma, plus några till på baksidan.

Lätt lunch: nudelsoppa med grönkål, morot och bönor

Den här dagen var vi nästan utan mat hemma. Som alternativ till äggen eller tonfiskburken kan man ju den här tiden på året gå ut i trädgården och se vad där finns att äta. Jag hittade grönkål, en liten squasch, några morötter och tre stora rosenbönor.

Tid: ca 20/10 minuter. För 5 personer.

Började med att ta fram två askar hemkokt grisbuljong ur frysen. Dem tinade jag upp med lite vatten till direkt i kastrullen medan jag strimlade grönsakerna: två lökar, tre stora rosenbönor, tre morötter, en bit squasch och några blad grönkål. När buljongen kokat upp lade jag i allt (i den ordning jag skar så blir allt lagom mjukt), samt sist ett halvt paket risnudlar. Efter ytterligare 4 minuter var soppan klar!

(Lägger en vege-etikett på det här, för med annan buljong blir det lätt ett vegetariskt recept!)

Äntligen bönor! Med bacon och potatis.

Härligt med bönsäsong! Bacon och gröna bönor är nog en oslagbar kombination, tycker jag. Det här blev så gott!

Tid: 30/20 minuter. För 5 personer.

Först gick stora flickan igenom bönorna. Det fanns några små delar som måste bort, och så brukar vi snoppa av skaftändan också. Det tog mest tid. Under tiden fräste jag ett helt paket bacon frasiga i stekpanna. Baconen hade jag haft i blöt 20 minuter i kallt vatten i hopp om att bli av med en del av nitriten (E250).

Jag satte potatis att koka. I det resterande baconfettet fräste jag sedan bönorna, lade på ytterligare lite smör, en skivad vitlöksklyfta och lite kycklingbuljong från gårdagens kycklingtagine, och så fick de puttra där tills potatisen var färdig. Till sist delade jag de större potatiserna, och potatisen fick fräsa med bönorna i ytterligare lite smör (det hade gått utmärkt med restpotatis också!). Slutligen på med det strimlade baconet och en handfull hackad persilja.

Sallad igen: spenat, feta och egna djungelgurkor

Fem pyttesmå djungelgurkor hade vuxit sig fullstora igen. De hamnade i en lunchsallad.

Tid: 15 minuter. För 5 personer.

Plockade spenat och sallad, tvättade och centrifugerade salladen. Skar tre tomater och en gul paprika i bitar. Skivade några lökblast. Skar upp en halv fetaost i tärningar. Blandade ihop allt tillsammans med en risrest från igår samt en skvätt kallpressad rybsolja, lite äppelcidervinäger, salt och peppar.

Allra sist de fem små djungelgurkorna. Mums!

Juli-utmaningen del 1: myntaglass

Av alla de glassingredienser som föreslogs på juliutmaningen var det minsann svårt att välja! I själva verket tror jag glassfesten kommer att fortsätta under veckan med en eller två glassar till! (Uppdaterat 4.8.: Här är del 2!) Idag valde jag ändå det enda jag råkade ha hemma, så det blev ett av Ursulas förslag: myntaglass. Förutom mynta ingick grädde, turkisk yoghurt, äggula, citron och socker. Så här gjorde jag.



Tid: 55/15 minuter. För 5 personer.

Började med att plocka myntablad i trådgården.

Jag hällde upp 2,5 dl grädde och vispade det till löst skum.

Jag krossade myntabladen med mortel tillsammans med ca 0,5 dl rörsocker.

Jag pressade saften ur en halv citron.

Jag skiljde gulan och vitan åt på tre ägg, och vispade gulorna pösiga tillsammans med 1 dl socker.

Jag skar myntabladen ytterligare så fint jag kunde med kniv.

Jag rörde i ca 2 dl turkisk yoghurt i ägg-socker-blandningen, och så rörde jag ner citronsaften och den vispade grädden i det.

Så in i glassmaskinen! Efter ca 40 minuter var glassen klar.

Tips: Om du inte har glassmaskin så vispar du allt, lägger in i frysen i en plastskål, och håller det där 3-4 timmar under vilka du tar fram glassen och vispar den snabbt med en halvtimmes mellanrum under de första två timmarna. (Kanske nån har ett enklare tips, men så här tror jag det blir ganska god glass i alla fall!)

Glassen var supergod! Den var på vippen att vara för lös, och då hade jag fått lägga in portionsskålarna med glassen upportionerad i frysen för 30-45 minuter. Men det gick. Det är viktigt att alla ingredienserna är så kalla som möjligt. Hade t.ex. citronsaften och vispgrädden i kylskåpet medan jag gjorde det övriga.

Efterklokhet/nästa gång: Jag borde ha satt myntabladen i blendern tillsammans med t.ex. yoghurten eller ägg-socker-blandningen, då hade den blivit mer finfördelad. Nu fanns det några klimpar av hackade myntablad här och där i glassen i och med att de fastnat i glassmaskinens armar.

Marockansk kycklingtagine

Vi har en tagine. Det är en marockans gryta med ett lock med en skorsten. Vår version är visserligen från Ikea, men god mat blir det.

Tid: 120/45 minuter, ca. För 7 personer (vi hade besök).

Det var mest mannen som lagade, jag styckade bara grönsaker. Mannen fräste sex kycklinglår i taginen i olja och smör, som han kryddat med harissa och lemon tahini, ingefära, kanel, saffran och honung.

Ovanpå det hällde vi några dl tinad kycklingbuljong från frysen, en halv burk hela tomater, lite tomatpuré samt några hackade lökar och skivade vitlöksklyftor. Jag styckade en squasch (från egen trädgård!), en röd paprika, en gul och en orange paprika, och skivade ett fänkålshuvud. Mannen skar torkade ekologiska aprikoser i bitar och lade dem samt en stor nypa ekologiska russin i taginen, samt fänkålen.

Så fick taginen puttra för sig själv ungefär 40 minuter. Då lades squasch- och och paprikabitarna i, och det fick fortsätta att puttra ca 20 minuter.

Vi serverade med lite couscous och quinoa, men det går bra utan också om man t.ex. vill undvika kolhydrater.

Humlen har blivit stor nu

I själva verket har humlen vuxit upp till övre toppen av stören nu. Men då hade jag bara en kort stör. Nu får jag nog skarva!

Min humle är ettårig japansk humle. Dess kottar är inte lika fina som på den riktiga humlen, tror jag. Nästa år ska jag ha en riktig humle!