Hur är det möjligt? Vad beror då övervikt på?
Övervikt beror på en hormonell obalans i kroppen. Orsaken är fysiologisk, inte psykisk. Överviktiga och feta personer har alltså en obalans i kroppen, inte i sitt beteende! Obalansen i kroppen leder däremot till ökad hunger (som kan leda till ett stort matintag) och lägre energi (som kan leda till "för lite motion"). Men övervikten beror inte på för stort matintag eller för lite motion.
Hur uppstår en hormonell obalans då? Vilket hormon talar vi nu om?
Många hormoner ingår i fettinlagningsprocessen. Hormoner är molekyler som möjliggör olika reaktioner i kroppens celler. Många hormoner ökar fettförbränningen, bland annat testosteron, östrogen och adrenalin. Men bara ett hormon minskar fettförbränningen (och ökar med andra ord fettinlagringen): insulin. Personer med övervikt har alltid högre insulinhalt i blodet.
Hur uppstår en högre insulinhalt då?
Insulinets huvudsakliga uppgift är att sänka blodsockerhalten. När man äter mat som innehåller glukos eller ämnen som bryts ner till glukos i kroppen (dvs alla kolhydrater, förutom olösliga fibrer) sugs glukoset upp i blodet. Då stiger blodsockerhalten. Kroppen försöker balansera detta genom att utsöndra insulin i blodet. Insulinet minskar blodsockerhalten genom att påverka cellerna genom deras insulinreceptorer så att blodsockret kan åka in i cellerna, från blodet. Insulin utsöndras också av sötningmedel, även om de inte innehåller glukos alls, samt i viss mån av proteiner och särskilt stora matmängder.
Vad händer om blodet ständigt har onaturligt hög insulinhalt?
Diabetes (typ 2) är en av följderna, fetma en annan. Båda dessa har blivit allt vanligare under de senaste 20 åren, samtidigt som förbrukningen av socker och stärkelse i förhållande till fett och proteiner har stigit i hela västvärlden. En riktig fetma- och diabetesepidemi har uppstått i många länder, USA i toppen. Men generna har också en viss roll. Vissa mänskor kan äta hur mycket socker och stärkelse som helst utan att bli feta. Men de flesta som äter tillräckligt dåligt blir faktiskt feta.
På vilket sätt leder högt insulin till diabetes, eller fetma?
Diabetikernas problem är att insulinkänsligheten minskar, tills muskelcellerna småningom blir resistenta för insulin. Kommer det för mycket insulin till cellreceptorerna orkar cellen till slut inte med, och behöver mer insulin för att orka uppnå samma effekt i blodsockerhaltssänkningen. Det är därför typ-2-diabetiker får extra insulin. Men en ond cirkel blir det ju. Typ-2-diabetiker blir i regel fetare med tiden, även om de äter mindre. Fettet blir inlåst i deras fettceller, det kommer inte ut, för insulinet i blodet hindrar fria fettsyror från att komma ut ur fettcellerna till energi för kroppens muskler och organ.
Problemet hos personer med fetma är liknande, men insulinresistensen har inte gått lika långt. Insulinet påverkar på samma sätt fettet i fettvävnaden så att det inte kan komma ut och ge energi åt kroppen. Detta leder till större hunger och mer fettinlagring, ända tills kroppen, i sitt fetmatillstånd, har nått en energibalans. Det är därför det är så svårt för feta att banta. Problemet sitter i hormonbalansen, inte i huvudet, som sagt.
Är det då möjligt för en person med fetma eller typ-2-diabetes att gå ner i vikt?
Det enda sättet för en mänska som lider av fetma eller typ-2-diabetes att gå ner i vikt, utan att vara hungrig, energilös och undernärd, är att ändra den hormonella balansen. Det enda sättet att ändra hormonbalansen är att sänka insulinhalterna i blodet. Då låses inte fettet längre in i fettcellerna, utan kan vandra ut ur dem som fria fettsyror och ge energi åt kroppens muskler och organ. Och det enda sättet att sänka insulinet är att minska radikalt på kolhydraterna i kosten. Och det enda sättet att minska radikalt på kolhydraterna i kosten är att öka fett- och proteinandelen i kosten.
Låter enkelt, men hur många tror på detta? Inte de flesta läkare i alla fall. Inte ännu. Och varför tror de inte på det? Jo, för de tror att fetma är en beteendestörning: "Lär dig äta mindre portioner, rör på dig mer, du måste vänja dig vid att vara lite hungrig, annars kan du inte gå ner i vikt, ...." Men det tror inte jag. Jag tycker feta mänskor beter sig helt normalt, faktiskt!
Åter en gång. Tack Flo för den fina texten!
SvaraRaderaJag tog mig friheten att länka dig på min blogg, för det är sådana här texter som bör återanvändas för att sprida kunskapen vidare..
Ja, obalansen är ju inte det normala - och därför är det svårt att nå resultat.
Själv har jag fastat några gånger och kommit in i dendär sk ketosfasen.. Intressant att se och känna hur kroppen plötsligt ställer om sig.. och en massa energi frigörs.. trots att man inte äter får man energi för arbete och fungerar "nästan" som vanligt.
Och sen märker man när man börjar äta igen, hur allt svänger om sig pånytt. Då om inte förr gäller det att ha goda matvanor för annars blir det än värre.
Men att inte äta t.ex. kolhydrater, kan hjälpa de som har vissa reumatiska sjukdomar.. och under ketosfasen kan de vara helt smärtfria.. och även en tid efteråt. Det lär hänga i hop med tarmen och de enzymer som vissa viktiga bakterier åstadkommer som "överförsvar" och feltolkning av kroppens funktioner i förhållande till enzymutfallet.
- Jag håller på att grunna just nu - på just detta:-)
Det är en härlig fabrik vi lever i.
Tack för feedbacken. Självklart får man länka! Jag har också fastat, och upptäckt samma sak. Likaså har jag upptäckt hur kroppen söker tillbaka sin egen balans efter fastan, som i mitt fall betyder enorm hunger/aptit och massor med mat iom att jag inte har övervikt och fastan "tömt mina fettdepåer" för mycket.
SvaraRaderaMen inte kan du väl mena att alla överviktiga inte äter för mycket? Jag har gravt överviktiga vänner som själva är mycket medvetna om att deras kilon kommit till av det dom äter; godis, chips, bulla, bakverk osv alldeles för ofta och alldeles för mycket.
SvaraRaderaMiisa, jag har ju ingenstans skrivit så! Många överviktiga, antagligen majoriteten, äter visst för mycket! Men deras övervikt BEROR inte på en för stor mängd mat. Det finns en annan orsak till att de ens har ett sug på så mycket mat, och till att fettet inlagras, och gör dem än mer hungriga, vilket givetvis leder till att de äter mycket. Och godis, chips, bulla och bakverk är givetvis en stor bov i dramat.
SvaraRaderaEn person som äter lassvis med kött och smör, t.ex., men INGA socker och stärkelse, blir inte fet. Forskningen har aldrig ännu sett en sådan människa, och därför tror jag inte de finns heller.
Då förstår jag inte riktigt hur jag ska tolka "Men övervikten beror inte på för stort matintag eller för lite motion."
SvaraRaderaJag klippte ut det ur hela meningen, men jag tycker att det kan stå ensamt.
Sen reagerar jag på en annan sak då du skriver att övervikt inte är psykiskt, men hur förklarar man då den stora del överviktiga som pga psykiska skyddsmekanismer undermedvetet och t om medvetet ätit sej till sin (grava) övervikt pga övergrepp av olika slag där meningen med övervikten har varit att bygga sej en synlig mur som då skulle göra den överviktiga så motbjudande att h*n inte skulle utsättas för vidare övergrepp av nån form. Jag tycker inte att överviktiga är motbjudande, men det är en någorlunda vanlig orsak till kraftig övervikt.
Kropp och sinne går hand i hand, jag tror inte att man kan förklara övervikt enbart genom fysiologi.
Tack för synpunkterna Miisa! Jag uppskattar diskussion. Ämnet är ju kontroversiellt och behöver diskuteras mycket.
SvaraRaderaHåller med dig om att kropp och sinne går hand i hand. Visst finns det otaliga överviktiga som har psykiska problem. Men majoriteten av överviktiga har knappast (över halva USA har övervikt och en tredjedel av Finland), inte som jag tror i alla fall. T.ex de tiotals överviktiga jag träffar dagligen på mitt jobb. De är helt som alla smala kolleger. Jag talar givetvis alltid om majoriteten.
Det gör också läkarna. De försöker finna orsaken till individers fetma/övervikt, men även till hela USA:s fetmaepidemi. Och jag tror orsaken är raffinerade kolhydrater (=onaturligt för mänskan, har funnits i drygt 100 år) > högt blodsocker > kroniskt höjt insulin (inkl. ett visst anlag) som är orsaken. Så här tror jag verkligen, och därför skriver jag om detta. Jag blir arg när läkare säger att orsaken är att den feta inte kan kontrollera sitt matintag. Arg blir jag, och ledsen.
Det finns förutom psykiska störningar också många fysiska sjukdomar som i vissa fall ligger bakom övervikten. Dessutom finns det beroendesjukdomar: t.ex. sockerberoende (som givetvis inte heller kan uppstå utan att personen utsätts för socker).
Så jo, jag förklarar övervikt med fysiologi. För det är det jag personligen kommit fram till, liksom många andra. Det är dessa personer som lyckat bota sina patienter från fetma och övervikt, och dessa personen som kunnat bota sig själva. De som tycker övervikt är psykiskt lyckas i regel inte.
Kropp och sinne hand i hand. Det är ju också nåt som är lite inlärt i samband med maten.
SvaraRaderaOfta tröstas/ distraheras ett gråtande barn med tex ett kex. Det man förmedlar omedvetet är ju att känslan av att vara ledsen eller harmsen går om med mat och är ett sätt som är ok att använda.
-fairy-
Jag tror verkligen inte att du är fel ute här, men jag kan inte hålla med om att övervikt är enbart fysiologisk (har jag förstått dej rätt när jag förstår så?) när jag vet att olika trauman i livet ss övergrepp av olika slag kan göra så att mänskor äter sej till ett skydd från yttre faror i form av kilon. Inte kan man ju heller se på vem som lider av såna trauman. Jag tror inte att dessa personer vars övervikt orsakats av trauman kommer att klara av att hålla en normal vikt utan att genomgå terapi och bearbeta och komma över sina traumor.
SvaraRaderaJag tror inte heller att överviktiga mänskor är lata och utan karaktär, inte i större utsträckning än normal- eller underviktiga är och tycker det är oerhört viktigt att omvärlden börjar få upp ögonen för att vi alla har olika kroppar med olika förutsättningar och det ska vi få vara oxå. Fördomarna mot överviktiga mänskor sitter verkligen djupt, det är med sorg i hjärtat jag ibland hör hur vänner och bekanta uttrycker sej om överviktiga.
Din blogg är viktig! Tack för att du bloggar Flo!
Miisa och också fairy, nu förstår jag bättre vilken del av problematiken ni syftar på. Och det är ju sant att jag skrivit bara om fysiologi nu, för det är den delen jag hunnit lära mig mest om hittills.
SvaraRaderaAv allt i maten har sockret en helt unik egenskap, som jag inte skrivit ett dugg om (ännu): dess effekt på hjärnans belöningscenter. Det är ju inte så där att mänskor tröstäter på Atkins-kost eller att man säger åt barnen att ta en skinkbit så känns det bättre, utan det ska gärna vara något med mycket socker (eller stärkelse, som omvandlas till ren glukos i magen) när man belönar - sig själv eller andra. Godis, smörgåsar, pizza, franskisar, glass, kex, choklad t.ex.
Så visst, den del du belyst Miisa är väldigt viktig i sammanhanget. Jag ska försöka skriva om den när jag lärt mig mer om det. Också, då en person t.ex. tröstäter så kommer vi ändå till följande till frågan: hur uppstår då övervikten. Och det kan sedan förklaras fysiologiskt. Dessutom har vi en situation där personen inte aktivt försöker gå ner i vikt och då är det kanske inte heller relevant att förklara hur man går ner.
Sockerberoende och ätstörningar är ytterligare två saker som komplicerar situationen och gör att den inte kan lösas med bara "fysiologi". Många av de tröstätande har ett sockerberoende. På kursen jag gick i Sverige fanns en person som samtidigt utbildade sig till beroendeterapeut (bl.a. sockerberoende), och det är ett område som kräver mycket kunskap och annorlunda metoder än bara "vanlig" viktnedgång.