Skolmatens problem

Jag har funderat mycket på det där med skolmat på sista tiden. Det råkade ju sig dessutom så att Hufvudstadsbladet ringde upp mig för ett par veckor sedan och intervjuade mig i telefon om bland annat skolmaten. Här är artikeln där jag citeras: Helsingforsbarnen matas med E-koder.

I måndag har föräldraföreningen i mina barns skola bjudit in mig att föreläsa om kost för barn, och där kommer jag också att tala lite om skolmaten, och hoppas på lite diskussion också.

Det har varit mycket tal om tillsatsämnen i skolmaten i media nu de senaste veckorna. Bland annat helt nyligen här: http://www.ruutu.fi/video?vt=video&vid=136907 där helsingforsmammorna Mariella Paroma och Pia Stoltzenberg kämpar för skolmaten, som i Helsingfors serveras av Palmia. Också idag syns de, och några andra, i Hbl: http://www.hbl.fi/text/helsingfors/2011/4/7/d61642.php. Jag tycker tillsatserna i skolmaten egentligen är ett mindre problem än vissa andra problem skolmaten har. Givetvis är tillsatserna ett tecken, ett tydligt symptom, på en del av de andra problemen.

Problem med skolmaten:

1. Långt processade "råvaror". Jag kallar det halvfabrikat hellre än råvara. Råvaror tappar mycket av sitt näringsvärde under processning. Många vitaminer utarmas, antioxidanterna likaså, och enzymerna dör.
2. Dålig smak. En följd av den föregående punkten. Förr användes glutamat, som fick all mat att smaka lite lika, nu används andra smakförstärkare, som har lite liknande effekt. Mat ska smaka det som den är gjord av, inte kryddblandningar eller glutamat.
3. Tillsatser. En följd av de två föregående punkterna. En del av tillsatserna är skadliga för vissa elever, t.ex. mononatriumglutamatet (E621). En del är cancerframkallande i stora mängder, t.ex. nitrit som finns i korv. De flesta anses vara säkra, men man vet inget om coctail- och långtidseffekterna.
4. För lite näringsrika grönsaker. Om man tog in grönsaker i form av råvaror till skolköket och tillredde dem på platsen så skulle de vara godare och mer näringsrika, och också ätas mer av.
5. Dåliga, onaturliga fetter. Det finns bland annat flytande margarin i skolmaten. Flytande margarin innehåller härdat fett. På brödet erbjuds inte naturprodukten smör, utan istället endast margarin. Jag har skrivit förr om hur margarin tillverkas.
6. För lite fett. När barn äter för lite fett får de lättare sötsug. Många av barnen äter godis och andra onyttigheter varje eftermiddag, redan på vägen hem från skolan. Tillräckligt fett håller barnen mätta längre och ger ett jämnare blodsocker och bättre koncentrationsförmåga. Skolmaten har för lite fett, och mjölken är fettfri.
7. För mycket snabba, tomma kolhydrater. T.ex salladssåsen innehåller flera olika sockerarter, och det erbjuds inte t.ex. vanlig olja och vinäger. Stärkelse tillsätts i maten bara som utfyllnad. Sånt gör illa för hälsan och ökar i samband med föregående punkt (för lite fett) risken för bland annat övervikt, trötthet, sötsug, sockerberoende.
8. Maten är inte närmat. Man borde givetvis tänka ekologiskt och hållbart och servera närmat i skolorna. Man skulle stöda lokala producenter och undvika onödiga transporter, och maten skulle bli godare och mer näringsrik.
9. Skenbar billighet. Råvarukostnaden för en skolmatsportion verkar variera från 65 cent till ca 1 euro i olika kommuner. Själv lagar jag betydligt bättre mat än skolmaten, med smak och av äkta råvaror, för betydligt billigare råvarupeng, och då vet jag att skolkök har tillgång till billigare råvaror än jag. Alltså skulle ha. För råvaror använder de ju inte, utan halvfabrikat och helfabrikat. Processad mat är dyrare än råvaror. Betydligt. Processning är inte gratis!

Av alla punkter där tycker jag den sista är det stora missförståndet. Alltså kolla hurdana portioner barnen äter, och fundera sedan om det är väldigt skickligt av dom eller inte att kunna tillverka dylik mat för 0,65-1 euro / portion, plus arbetskostnaden, vilka tillsammans uppgår till närmare 2 euro/portion om jag förstått rätt. Den pengen som de skulle tjäna genom att använda råvaror istället för hel- och halvfabrikat skulle de kunna använda på mer och kunnigare personal, och som resultat få piggare och gladare barn som kan koncentrera sig bättre på skolarbetet, troligen också friskare.

Barnen är ju vårt lands framtid!! Alla förstår det och medger det, men så handlas det precis tvärtom. Varför får fångar i fängelser bättre mat än skolbarnen? Är våra barn mindre värda som mänskor? Genom att ge barnen goda matvanor sparar man ju dessutom in på framtida sjukvårdskostnader, eftersom matvanorna spelar en väsentlig roll i utveckling av bland annat fetma, diabetes och många andra sjukdomar.

Vad tycker du?
_

Läsvärt: Blodsockerblues av Fredrik Paulún

Den svenska nutritionisten Fredrik Paulun är en man jag hört både gott och ont om. Enligt många lågkolhydratkostsförespråkare i Sverige har Fredrik Paulún nämligen fettskräck, och debatten går därför ibland het på t.ex. Kostdoktorns blogg. Men jag har beslutat att läsa böcker av alla sorters experter, inte bara dem jag själv litar på, och jag är glad att jag läste den här boken. För den var väldigt bra.

Fredrik Paulún är en förespråkare av GI-metoden. GI går ut på att man äter kolhydrater med ett lågt eller medelhögt glykemiskt index, dvs långsamma kolhydrater, och undviker de snabba. Långsamma kolhydrater, med lägre GI, är t.ex. ovanjordsgrönsaker, baljväxter och fullkornsrågbröd, medan vitt bröd, potatis och fruktjuice är snabba kolhydrater, med högt GI.

Annars tycker Paulún att man ska äta mycket protein, och måttligt med fett och kolhydrater. Han har på senare år utvecklat en ny diet, som i långt bygger på samma principer som GI-metoden, och han kallar sin diet för ISO-metoden.

Boken, som består av ca 160 sidor, är uppdelad i en hel massa riktigt korta kapitel, och känns därför väldigt lättläst. Flertalet kapitel tar upp hur GI-kosten påverkar någon viss sjukdom eller annan hälsorelaterad sak, som t.ex. GI och migrän, GI och hjärtat, GI för styrka och muskeltillväxt. Varje kapitel slutar med en kort sammanfattning, vilket jag gillar. Det ger dig en möjlighet att skumma igenom delar av boken om du så önskar.

Slutet av boken utgörs av recept och tabeller. Recepten är till största delen ganska så kolhydratrika, motsats till de flesta av dagens GI-recept som påminner långt om LCHF. Kött och fett har ju i stort sett noll i GI-värde, så sådan kost sitter bra in i begreppet GI-kost. I Paulúns bok är det mycket fullkornsris och fullkornspasta, bönor och förstås grönsaker. Mjölkprodukter används sparsamt och smör inte alls, det är växtoljor hela vägen. Köttprodukterna är också fettsnåla.

Boken är utgiven redan år 2002. De mest pålitliga metastudierna som bevisat fettets och det mättade fettets ofarlighet kom först för några år sedan. Så jag klandrar inte så mycket alla hänvisningar till att mättat fett är illa. I alla fall grundar Paulún det inte på att de i sig skulle täppa till blodkärlen eller orsaka hjärt-kärlsjukdom, utan på att ett stort intag mättat fett sänker insulinkänsligheten. Och det är ju faktiskt sant att den gör det. Men det är ingen orsak att minimera det mättade fettet, tycker jag, för det är nämligen inte skadligt att sänka insulinkänsligheten ifall man äter kolhydratsnålt, vilket diabetiker i regel borde göra.

Jag tror själv att GI-metoden är en mycket bra metod för många, både för att gå ner i vikt och att från början bygga upp en god hälsa. Men för viktnedgång och sockerberoende är den inte lika bra som lågkolhydratkost, för den tar inte bort suget för alla personer, utan bara för en del.

Bokens största värde för mig låg i att den förklarade fysiologiska processer i kroppen på ytterligare ett nytt sätt. Det är klokt att basera sin kunskap på så många böcker, och studier, som möjligt. Och då olika kolhydratkällors glykemiska index bevisligen har en stor betydelse för hälsan, och jag inte rekommenderar lågkolhydratkost åt alla, så behöver jag veta mycket om GI-värdena.

Så jag anser att boken var läsvärd, men att man bör ställa sig kritisk till påståendena om mättat fett.

Här kan du läsa mer om Fredrik Paulún: http://paulun.se

(Bilden av Fredrik Paulún: Fotograf Peter Knutson)
_

Små ändringar i bloggen...

Jag har inte på länge gjort några stora ändringar i bloggens utseende, men nu var det dags för några små i alla fall. Tänkte fråga din åsikt angående några alternativ också.

Den här ändringen vill jag höra din åsikt om. Jag har ändrat etiketterna så att antalet blogginlägg per etikett är angivet, och etiketterna ligger under varann i stället för i ett moln. I ett moln anges de största kategorierna i större font, och de minsta i mindre font. I en lista där de ligger under varann står alla ord i lika stor text.

Antalet inlägg per etikett (kategori) kan jag antingen visa eller inte. Vad tycker du? Visar ännu alternativen här under, så får du berätta vad du tycker är bäst.

Alternativ 1 (etiketter alfabetiskt, som moln, utan antal):

Alternativ 2 (etiketter alfabetiskt, som moln, med antal):

Alternativ 3 (etiketter alfabetiskt, under varann, med antal):

Alternativ 4 (etiketter i storleksordning (se vänstra spalten), som moln, utan antal):

Alternativ 5 (boxarna täcker hela spalten, som moln, utan antal, och i den övre ser du alfabetisk ordning och i den nedre ordning enligt storlek dvs etiketter med mest inlägg först)

Vilket gillar du bäst, särskilt beträffande sökegenskaper och nytta för dig, alltså inte bara visuellt? Eller en kombination på något sätt?

Jag har också optimististiskt sett mig omkring och upptäckt att snön håller på att smälta, så jag har bytt ut den vintriga bakgrunden mot en mer somrig.

Så har jag ändrat antalet bloggartiklar som visas på framsidan från 10 till 15. På det viset kan personer som vistas här sällan se mer historia på en gång. Det samma gäller nya personer som kommer till bloggen, och sådana kommer varje dag.
_

Rengryta med tomat

Ännu en rengryta, den här gången med en burk passerad tomat.

Tid: 2 h totalt, ca 10 minuter jobb. För 5 personer.

Jag fräste två lökar i klyftor, samt ett knappt kilo beniga bitar av ren i smör. Kryddade med salt, peppar och ett par lagerblad och hällde på ett knappt paket passerad tomat. I grytan hamnade även tre skivade morötter. Lade i också ett par tre kvistar timjan. Lät det sedan puttra ett par timmar. Kokade på slutet potatis till, och så var det klart. Gott!
_

Värt att höra: Jonas Bergqvist om ketogen kost och träning

På mf-Hälsoutbildningars alumnidag för kostrådgivare och personal trainers i Stockholm i slutet av mars höll också Jonas Bergqvist en föreläsning. Jonas utbildar tillsammans med bland annat Anna Hallén och Louise Edlund kostrådgivare på den kurs jag också gick förra sommaren. Han är leg. sjukgymnast, master funktionell tränare och personlig tränare samt utbildad inom bland annat näringsfysiologi.

Det handlade om hur LCHF-kosten påverkar träningen och resultaten. Ämnet har varit aktuellt för mig själv då jag har flera klienter som också tränar, en del så gott som dagligen och periodvis flera timmar i sträck. För beroende på grenens intensitet och andra egenskaper kan LCHF-kosten komma med vissa extra utmaningar.

Ketogen kost betyder inte rakt av LCHF-kost. Det är ganska individuellt hur lätt man kommer i ketos. Men de flesta personer uppnår ketos genom att dra rejält på andelen kolhydrater i maten, i praktiken oftast till ca 50 gram om dagen. För att ketonerna ska upptäckas i urinen krävs ofta ännu mindre andel kolhydrater i kosten. Tillståndet kallas ketogenes, och är helt ofarligt och naturligt för kroppen, eftersom mänskor i alla tider periodvis kunnat ha ont om kolhydrater, redan tack vare årstidsväxlingarna. Ketosens funktion är att förse hjärnan med energi i situationer där hjärnan inte kan få glukos ur kosten och levern inte kan eller hinner bilda glukos.

Ketos underlättar fettförförbränning, och gör den mer effektiv. Bildandet av ketonkroppar regleras av hormonet insulin, precis som blodsockret också regleras av insulinet. Fettförbränning sker även utan ketos. När kosten inte innehåller tillräckligt med kolhydrater för att täcka hjärnans behov av glukos, bildar levern glukos själv.

Det tar oftast 2-3 dygn för glukoneogenesen att uppregleras, alltså den process där levern bildar glukos av aminosyror och glycerol. Då får musklerna 50 % av sin energi av ketoner. Aminosyrorna kommer från proteiner i kosten, och glycerolen från fettet i kosten. Fortsätter den kolhydratfattiga kosten kommer under de följande 3-4 veckorna musklernas ketonförbränning småningom att sjunka till ca 10 %.

Men det är inte helt okomplicerat att träna eller idrotta på kolhydratfattig kost. Generellt sätt fungerar träning på lågintensiv nivå (under 75 % av maxpuls) ofta lika bra, ibland till och med bättre, på lågkolhydratkost, medan träning på högintensiv nivå fungerar bättre på kolhydratrik kost. Förutom typen av träning har det visat sig vara stora individuella skillnader i hur kroppen orkar träna. En del klarar av hur länge som helst, medan andra behöver tillföra kroppen en del extra kolhydrater före och efter träningen för att kunna träna lika bra som med kolhydratrik kost. För styrketräning fungerar kolhydratfattig kost för många betydligt bättre, huvudet verkar inte bli lika trött.

För viktnedgång verkar styrketräning i kombination med lågkolhydratkost vara väldigt effektivt. Då ska man gärna ha så stora tyngder / tunga övningar att man orkar bara ca 6-7 repetitioner i följd.

För maximal prestation verkar en viss kolhydratanpassning vara klart nyttig. Då anpassar man med en liten mängd långsamma kolhydrater ca 2 h före träningen och en liten mängd snabba kolhydrater inom en halvtimme efter träningen. Kolhydraterna efter träningen ska gärna vara snabba och intas utan för mycket fett för att ge ett lagom stort insulinpåslag, vilket hjälper att bilda muskelmassa.

Hur mycket kolhydrater man optimalt ska äta när man tränar beror med andra ord på:

1. vilket mål personen har - god hälsa eller extra träningsresultat
2. hur intensivt och hur ofta personen tränar
3. hur det känns i kroppen, samt
4. om personen verkligen är anpassad till en effektivare fettförbränning med kolhydratfattig kost.

_

Fajitas med hemlagade tortillor

Lilla flickan önskade fajitas till sin födelsedagsmiddag, och så fick det bli. E-fri mars var då ännu på gång, så det blev till att laga tortillorna själv. Vilket jag sowieso tänkt göra en en längre tid, då det inte lär vara ett dugg svårt.

Tid: ca 25 minuter. För 4 personer (jag äter inte vete, så jag lagade en egen majs-bovete-version åt mig själv, som tyvärr blev inte blev så bra att jag skulle kunna blogga om den... men ätbar dock).

Jag kokade upp några dl vatten. Jag rörde 4,5 dl jästbrödsvetemjöl med 1 tsk bakpulver och en nypa salt. Tillsatte 2-3 msk olivolja, rörde om. Tillsatte sedan 1,5 dl av det varma vattnet som svalnat av lite och rörde snabbt ihop till en deg. Den ska vara nätt och jämnt så sval att man kan knåda den nu. Lägg den på mjölat bakbord och knåda in lite mer mjöl tills den inte mer fastnar på kaveln eller i bakbordet.

(Vid det här laget hade mitt jästbrödsmjöl tagit slut och jag fortsatte med graham - kanhända led segheten lite av det men smaken desto mindre.)

Jag delade raskt in degen i nio lika stora bollar som jag sedan raskt kavlade platta. Stekte dem anefter i torr gjutjärnspanna på medelhög-hög värme (ungefär på sexan av nio) - vände dem så fort det började bubbla och det hade bildats bruna fläckar på undre sidan, vilket tog ca 1-2 minuter. Jag var rask och hann alltid kavla en ny tortilla medan den föregående gräddades.

Så var det klart. Degen var lätt att kavla och tortillorna hotade sällan med att gå sönder. Det var till och med lättare än jag hoppats! Och goda var de också.

Vi åt dem med tacoaktigt kryddat malet kött (tyvärr var det mannen som kryddade så jag vet inte exakt hur, men gott var det och spiskummin och chili fanns där i alla fall, man kan bra googla fram en kryddning också!), hemlagad guacamole, creme fraiche, skivad gurka, hemlagad tomatsalsa och salladsblad.

Quacamolen bestod av tre acocadon, ett par skedar creme fraiche, en halv pressad lime och lite salt som stavmixats.

Salsan bestod av hackade hela ekologiska tomater på burk och kryddor.
_

Värt att höra: Zarah Öberg om kost och hälsa för barn

På mf-Hälsoutbildningars alumnidag för kostrådgivare och personal trainers i Stockholm förra veckoslutet fick jag höra en 1,5 h lång föreläsning av Zarah Öberg. Zarah Öberg har hunnit med mycket. Hon är bland annat kostrådgivare, hälsopedagog, yogalärare och journalist samt är utbildad inom flera medicinska områden. Hon driver flera webbsidor inom kost och hälsa, och barnens hälsa står hennes hjärta allra närmast.

Zarah började med att berätta vad hon lärde sig när hon jobbade i sina föräldrars godisbutik i tonåren. Hon upptäckte då redan, för så länge sedan, att det finns sockerberoende. Långt innan det erkändes, och jag tror inte alla erkänt det ännu heller.

I föreläsningen berättade Zarah hur barns kost ska skilja sig från vuxnas, samt vilka som är de största problemen i barns kost idag. Något jag själv inte tänkt på förut var att barns kost inte får vara lika proteinrik som vuxnas. Det är nämligen så att barnens njurar kan ta skada, de är liksom inte riktigt färdigutvecklade när barnet föds. Man ska undvika för proteinrik mat tills barnet är i 10-årsåldern. Det är en orsak till att barn inte ska äta så kallad strikt lågkolhydratkost heller.

Att barns kost inte får vara för fiberrik visste jag från tidigare. Men nu fick jag höra orsaken. För mycket fibrer kan skada tarmslemhinnan. Barn under två år har särskilt känslig tarmslemhinna, för att de ska kunna ta upp näring från maten så effektivt som möjligt. Samtidigt skadas den också lättare. Dessutom kräver fullkorn fett för att kunna åka genom tarmen, så fettfattig kost förvärrar fullkornsfibrernas skadliga verkan.

Jag fick också veta att barn till mammor med läckande tarm oftare föds med en läckande tarm också. Då är kroppen lite i obalans från början. Läckande tarm är en bidragande orsak till bland annat MS och autism.

Något Zarah särskilt betonade, mitt i all näringsfysiologiska kunskap, var vikten av att sitta ner när man äter, och att tugga all mat noggrant. Det är otroligt viktigt att äta lugnt. Bara då kan kroppen förberedas på att ta emot näringen och spjälka den på rätt sätt. Det är så många saker som ska fungera rätt, inklusive hela det endokrina systemet. Saltsyran ska ta hand om både främmande bakterier i maten och starta proteinernas spjälkning. Sedan ska gallan hjälpa att spjälka fettet, och flera enzym ska sedan spjälka både fett, proteiner och kolhydrater, av vilka kolhydraternas spjälkning med enzymet amylas faktiskt ska börja redan i munnen.

Också alla gifter barnen får i sig påverkar kroppen. Bland annat så kan levern producera för lite galla ifall den är upptagen med att ta hand om gifter, och för lite galla kan leda till matsmältningsproblem. Dålig matsmältning kan via dåligt näringsupptag leda till vitaminbrist, bland annat på B-12.

Zarah gick så långt i sina slutsatser efter att ha sett så många barn (och vuxna) med läckande tarm att vete inte är bra för någon. Vete i den form vi äter det idag fungerar på många sätt som ett gift i kroppen. Även om man inte är celiakiker så förstör vetet ofta tarmslemhinnan genom att göra den mer eller mindre läckande. Många barn med astma, allergier, och olika former av neuropsykiatriska funktionshinder (t.ex. ADHD, asperger) blir bra om de lämnar bort vetet, eller allt gluten. En annan sak som påverkar särskilt astmatiska problem är mjölkproteinet.

Burkmat, som så många småbarn föds upp på idag, fick ris av Zarah, och det är något jag själv också brukar tala start emot. En burk då och då skadar inget barn, men att aldrig få riktig mat tror jag skadar barnen. Barnmat på burk är en helkonserv, och helkonserver är död mat. Alla enzymer är döda. Enzymer hör till naturlig föda, och får kroppen onaturlig föda tar den förr eller senare stryk, tror jag. Zarah berättade också att grönsakerna som används i barnmaten odlas i reningsverkens rötslam, som innehåller tungmetaller, bland annat kadmium. Kadmium är skadligt för småbarn i synnerhet.

En annan sak hon tyckte skulle helt bort var de söta fruktpuréerna. Jag kände mig lite nöjd att jag undvikit dem konsekvent med mina barn. Fruktpuré på burk måtte vara stora företags påfund, för vilken nytta kan de göra åt ett litet barn, en baby? Död mat, än en gång, med små mängder tillsatta c-vitaminer och majsstärkelse på genmanipulerad majs! Och vad får folk att tro att ett litet barn inte kan bli beroende av sött, när vuxna bevisligen kan det? Det finns otaliga barn som är sockerberoende. Varför göra problemet värre.

Apropå genmanipulerad majs, även all soja och raps som man i praktiken kan få tag på i Sverige, innehåller manipulerade gener. Även de rena arterna kontamineras med de genmanipulerade på fälten. En genmanipulerad sojaplanta producerar själv bekämpningsmedel, och det har visat sig att den fortsätter göra det ännu i mänskokroppen när vi ätit sojan. Ingen soja för mig, tack, säger jag då!

Jag har skrivit mycket om vad som är dålig mat och du kanske känner dig uppgiven nu. Vad är då bra mat? Om vete är dåligt, kan jag inte ge välling då? Vill man ge välling, gröt och bröd åt småbarnen är alternativen bovete, skrädmjöl och kikärtsmjöl bra. Skrädmjöl motsvarar talkkuna i Finland, men talkkuna kan innehålla olika spannmål (dock inte vete, vad jag har sett) och ärtmjöl, medan skrädmjöl baseras på havre. Också ris och potatis är OK, och bröd gjort på surdeg, där spannmålets skadliga effekter blir mycket mindre.

Och annars är all ursprunglig, riktig mat bra. Man behöver inte spara på grönsaker, frukter, kött, fisk, ägg, nötter, och naturliga fetter. En bra idé är att servera barnen mycket grönsaker varje dag. I olika form. Barn vars mödrar ätit mycket grönsaker av varierande sort under graviditeten lär sig snabbare att tycka om grönsaker, visste ni det? Det lär finnas undersökningar om saken också. Barnet i magen känner smak från ca 30 veckor.

Fettet är otroligt viktigt för barn, inte minst för deras immunförsvar och för hjärnans utveckling. Både de fleromättade omegafettsyrorna och de mättade fettsyrorna är viktiga för hjärnans utveckling redan i fosterlivet.

För barn med övervikt rekommenderade Zarah, vilket också är i linje med vad jag gör, mer fett och mindre kolhydrater. På det viset kommer barnens fettförbränning igång, småätandet minskar, och de kan få en bättre vikt.

Det här vara bara ett snabbt sammandrag av en del av de saker jag lärde mig av Zarah Öberg. Vill du veta mer, även om inte all info finns där heller, kan du läsa på hennes webbsidor:
http://www.zarahssida.se
http://www.friskabarn.se
http://www.piggabarn.se och
http://www.kostkoll.se

(Tyvärr var jag så begeistrad av Zarahs stora kunskap att jag glömde ta en bild av henne - hoppas hon tycker det är OK att jag lånar en bild av henne från programmet!)
_

Kokosplättar med vispgrädde och chokosås

Alltså helt supergoda. Och passar även för personer på lågkolhydratdiet!

Tid: ca 20 minuter. För 5 personer, som dessert.

Jag började med att vispa, för hand, 4 ägg med ca 1 dl kokosmjöl, 0,5 dl grädde och 1 dl mjölk. Jag rörde också ner några skedar mandelmjöl, men den behövs egentligen inte. Jag har tyvärr inte helt exakta mått, känn efter hur smeten känns! För en LCHF-version ska du helst ta bara grädde, inte mjölk!

Så stekte jag små plättar i kokosolja.

Under tiden gjorde jag en chokladsås på 0,5 dl kakaopulver, 0,5 dl vatten och en sked socker (kan minskas eller ersättas med något annat sött) som jag gav ett snabbt uppkok. Vispade grädde till också.

Klart!
_

Stekt lever med smörstekt brysselkål och råriven rödbeta

Den här gången stekte jag levern så perfekt att till och med mannen var imponerad! Att steka kött, t.ex. biffar, hör nämligen inte till mina specialiteter.

Tid: 30/15 minuter. För 5 personer.

Jag tog fram levern i rumstemperatur en timme på förhand. Jag hade en hel bit nötlever. Vi köper alltid hela bitar, och skär själva i skivor. Det blir mycket bättre så.

Jag rev två rödbetor (obs! De är väldigt dryga, vi åt detta ännu nästa dag!) på hushållsassistenten för jag orkade inte göra det för hand. Jag valde grova bettet den här gången. Det finare blir också gott, men alltför fint vill jag ändå inte ha det. Hällde en rejäl slurk olivolja och ett par skedar vinäger över det, samt kryddade med svartpeppar, och rörde om.

Brysselkålen var inspirerad av Fröken Nyttas blogg. Jag ansade brysselkålarna lätt och stekte dom i närmare 100 gram smör, först på medelhög värme och sedan fick de mogna på riktigt låg värme tills de var mjuka.

Jag skivade levern i ca 1,5 cm tjocka skivor. Jag stekte dem i rejält med smör i gjutjärnspanna. Första minuten på sjuan, sedan på femman ungefär. Jag vände skivorna faktiskt flera gånger så att de säkert skulle bli jämnt stekta och mogna. Jag tycker levern ska vara aningen rosa inuti, och mjuk och fin, men inte röd. Ytan ska vara brun och lätt brynt, men inte mörkbrun. Hela stekandet tog ca 4-5 minuter, tror jag. Så fick de ännu vila några minuter.

Jag dekorerade och smaksatte rödbetssalladen med basilika från våran Indoor Garden Herbie, som jag också bloggat om tidigare. Så var det klart! Vi gillar alla lever, utom lilla flickan, som faktiskt den här gången passade. Hon har nog förr ätit lever, men här tvingas ingen mat. Hon var utan mat den kvällen, men klarade sig helt bra.
_

Funktionell styrketräning i Stockholm

I lördags var jag på mf-Hälsoutbildningars alumnidag i Stockholm. På programmet var bland annat en föreläsning av Zarah Öberg om kost för barn, en föreläsning av Jonas Bergqvist, som är en av de personer som utbildat mig till kostrådgivare, om ketogen kost och träning, information om mf-Hälsoutbildningars fortbildningsprogram, samt ett träningspass i funktionell styrketräning. Det skulle egentligen vara zumba, men de hade varit tvungna att ändra programmet.

Jag gillar zumba, men det här var nog ännu roligare, eller i alla fall nyttigare! Karin, personlig tränare och gyminstruktör på mf-Hälsocenter som ledde passet, var både kunnig och inspirerande. Vi hade nio olika stationer, bland annat utfallssteg med tyngd (på bilderna), armhävningar, höftlyft på rygg med benen på en stor boll, armlyft med handtyngder, svingande av kettlebells (= kahvakuula på finska) och steg på bräda med huksittande. Sorry om jag har termerna helt fel, men jag försökte hitta beskrivande termer! I flera övningar fanns det olika stora tyngder att välja mellan eller olika tunga versioner av övningen.

Vi höll på totalt en timme, inklusive uppvärmning, nedvarvning och stretch. Det innebar att vi var "bara" 45 sekunder på varje station och gick igenom banan tre gånger. Det låter inte så mycket, men jag kan lova att svetten rann och musklerna gick på högvarv.

Jag hittade ju mina svaga punkter! På de nio stationerna gick man nämligen nog igenom i stort sett varje muskel i kroppen, kändes det som. Min svaga punkt, utöver armarna som jag vet om från förut, var låren. Den övningen som allra lättast ut, att stiga upp på en bräda och gå i huk med ena benet på brädan, omväxlande åt vardera hållet, var den absolut tyngsta för mig. Då utfallsstegen också utmanade låren och hela benen så var jag ganska spaghettiben efteråt... Ännu två dagar senare hade jag svårt att gå ner för en trappa! Pinsamt...

En sak som jag inte provat på förut var kettlebells, det som kallas kahvakuula på finska och har blivit ganska pop också. De syns i förgrunden på den tredje bilden. Killarna här använder ju t.ex. 20-28 kg tyngder, och den lilla kulan jag svingade vägde nog betydligt mindre. Men roligt var det! Det tog ganska skönt på rumpmusklerna, och det är ju alltid bra :).

Så den här typen av träning är definitivt något jag vill ta upp, och jag rekommenderar det varmt! Jag tycker styrketräning ska tränas just på det här sättet, utan alltför ställningar och sånt, för på det här sättet stärks hela bålen. Man utvecklar stabilitet. Och ju äldre man blir, desto viktigare är styrketräning faktiskt, inte minst för att motverka benskörhet. Det räcker inte längre att gå ut och springa, eller köra zumbapass!
_