Budskapet i boken är det "gamla vanliga" hos skolmedicinen:
- Övervikt beror bara på en enda sak, och det är så kallad positiv energibalans. Det vill säga man äter för mycket i förhållande till hur mycket man motionerar.
- För att gå ner i vikt ska man minska på fettet i första hand, för det innehåller mer energi per viktenhet än annan mat.
Några sakfel finns också. Förstås det klassiska totalt värdelösa resonemanget att man kan gå både upp och ner t.ex. 10 kg på 10 år genom att äta typ 40 kcal mer eller mindre varje dag. Så är det så klart inte. Kroppen söker en balans, och 40 kcal rubbar inte en balans!
Ett sakfel, som jag dock kan förlåta författarna då boken gavs ut för 9 år sedan, är detta:
"Yhteistä kaikille näille dieeteille [Atkin, Zone, Montignac] on, että ne ovat niin kaukana ihmisen normaalista syömisestä, ettei kukaan voi elää niillä jatkuvasti."Det vill säga:
"Gemensamt för alla dessa dieter [Atkins, Zone, Montignac] är att de är så långt från mänskans normala kost att ingen kan leva på dem i längden."Hah! Vilket struntsnack.
Nå - i slutet av boken, möjligen ett avsnitt som reviderats i den senaste upplagan, står det i alla fall att ifall metoderna som beskrivs i boken inte fungerar så kan det finnas någon annan metod som passar bättre. Det tycker jag låter mer ödmjukt.
Och så det klassiska misstaget att man tänker att mänskan kan kompensera sitt så kallade överätande med motion och gå ner i vikt. Det har man tack och lov på senare tid insett att inte fungerar.
Många bilder finns det i boken som jämför det "onyttiga" alternativet med ett "nyttigare", som ofta har till och med hälften mindre kalorier. Gemensamt för dessa exempel är att det nyttigare alternativet ser tråkigt och torrt ut. Jag skulle i samtliga fall välja det så kallade onyttigare. Med det menar jag inte att alla mänskor når bättre vikt med det så kallade onyttigare, men det nyttigare är liksom inte gastronomi enligt mig, utan mer kaninmat. Om jag får vara lite ironisk :).
För att försöka hitta några bra saker i boken, så var det avsnitten som inte hade direkt med kostens sammansättning att göra, utan med matvanorna. Där fanns många kloka ord. Som att man ska äta lugnt och långsamt, invänta mättnaden. Och att ett sug inte alltid behöver tillfredsställas, det kan gå om. En kedja som leder till överätande av skräpmat kan brytas på många olika ställen i kedjan - om man ser till att förhindra de små länkarna kan man hindra slutskedet.
Det kanske allra klokaste i boken var stycket som handlade om att man inte får ge upp när man gör snedsteg. Alla gör snedsteg. Att göra snedsteg är inte att misslyckas. De är olika saker.
Min slutsats är att detta definitivt inte är en läsvärd bok. Det finns många bättre böcker om man vill gå ner i vikt.
_
Ja, detdär om insulin och socker och kroppens hormoner, är nog inget en bra författare av idag får glömma..
SvaraRaderaHär har det fallit flera kg med LCHF... med mycket smör och grädde:-) Men fanatiker blir jag nog aldrig. Någon potatis, med sillen slinker ner och någon brödkant njuter jag också av. Men mer rätt än förr, äter jag. Och kokar jag.
Intressant med alla dessa böcker och alla "läror" som är ganska motstridiga ibland.. en som inte är insatt i LCHF, vet ju inte alls vem de ska tro på..
Trevlig Midsommar, önskar jag dig.
Stefhan Rössner sa en gång om allt detta med olika dieter och fanatism till kost att Profeter har kommit och gått och har som alla andra från biblisk tid och framöver haft sin korta stund på jorden. Vi kommer säkert att förändra kostråd i framtiden – men det kommer att bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet och inte på flumprofetsior. Jag är benägen att hålla med. Nu verkar de som att det är fetternas och speciellt smörets tur att profilera sig som den bästa dieten, var skall detta sluta.
SvaraRaderaTack för era kommentarer. Håller med Christian, vetenskap och beprövad erfarenhet ska råden bygga på, särskilt de s.k. officiella. Visst, trender kommer och går, också i bantningsdieter, men jag är glad att vetenskapen småningom också upptäcker hormonernas betydelse, för att nu nämna en sak.
SvaraRaderaJag hoppas därför att representanterna för den officiella synen på övervikt, som t.ex. professor Mustajoki, ska sluta anse att feta helt enkelt äter för mycket, då jag avskyr att mänskor behandlas orättvist.
Någonting man i det här sammanhanget allt för ofta vill glömma bort är att det handlar faktisk om hur mycket man äter och hur mycket man förbränner. Människans normala föda har i genom årtusenden ca 25000år baserat sig på animalisk föda dvs, det samma som alla dagens rovdjur äter och bevisen för det ligger i våra tänder, det råder det inga vetenskapliga tvivel om. Det man däremot sätter ett stort frågetecken över är hur man inom vissa dieter kan komma och påstå att bland annat potatis eller sädesslag skulle vara av ondo och inte normal föda då det trots allt har förekommit i över 30000 år som något fullständigt normalt och en del av vår basföda. All gastronomisk hänsikt och naturvetenskaplig forskning baserar sig på den teorin och tills det motsatta kan bevisas hänger en del av dessa teoretiska dietanspråk i en tunn tråd, sorgligt att behöva säga det men ack så sant.
SvaraRaderaFet mat har i genom århundraden gjort folk bara fetare och när skall vi nutidsnmänniskor lära oss acceptera det kalla faktum att fetter gör oss feta. Och inte nog med det, när skall vi lära oss förstå att det är vårt förhållande till maten som också gör oss feta, vi äter skräpmat, tror att vi lagar ordentlig mat när vi gör den där hemma själva, inbillar oss att vi äter normalt och hälsosamt, och lika väl är vi fetare än någonsin förr i samhället i dag, råden stämmer inte överens med verkligheten, formeln är inkorrekt. Jag har aldrig varit någon förespråkare av någon som helst diet eller något kostråd, men en sak är då helt säker, fetare blir vi desto mera fet mat vi äter bara av den enkla anledningen att vårt förhållande till mat och en måltid är så himla snedvridet, vad är det som är normalt idag när ingen tycks veta vad normal mat och framför allt normalt ätande är i dag. Och alla dieter i det sammanhanget gör bara förvirringen ännu mera total. Hur många av oss är det som med hedern i behåll kan säga att det framhåller en sund och hälsosam livstil utan att pruta på någonting, jag känner ingen, och knappast någon annan heller och de är det bästa beviset på att något är mycket galet. Vi kockar har i årtionden sett mattrender komma och gå, dieter och kostråd avlösa varandra, men lika fullt har de flesta av oss bara blivit fetare och fetare. Jag vågar påstå att kost-trenderna som avlöst varandra har glömt det väsentligaste i all rådgivning, nämligen, ursprunget, upphovet till vår känsla och det medfödda behovet av att känna hunger. Den instinktiva medfödda reflexen av att tillfredsatälla oss med mat för att stilla hungern har övergått i en slags frenesi och fanatism då vi blivit så "moderna". För att nu ge ett extremt exempel på hur vi moderna människor tänker i dag och vilken slags moral vi för i måltidssammanhang kan man ju nämna en så bitter sak som matautomater åt de äldre, vem skulle hå vågat yttra den slags filosofi för 200 år sedan, att placera talande matautomater hos våra åldringar, jag tror att de som hade gjort de då hade högst antagligen blivit halshuggna, medan nu bara rynkar vi lite på näsan åt förfarandet och ingen större reaktion mot hela fadäsen är märkbar, det retar upp till förbannelse en gastronoms känslor. Mat och föda som borde vara en så predestinerad sak har blivit till ett i alla avseenden undermåligt och underskattat förhållande, där kvantitet i stället för kvalitet är det som råder, och det är synd.
SvaraRaderaChristian, tack för dina kloka kommentarer igen! Ditt engagemang är beundransvärt och värdefullt! Jag håller som vanligt med dig på nästan alla punkter. Matautomaterna för åldringarna är ett hemskt påfund! Hungerkänslan är a och o, naturlig mat, naturligt ätande!
SvaraRaderaMen jag håller, och det säger jag inte för att debattera utan för att göra klart för mina bloggläsare var min åsikt finns, inte med om att det i första hand skulle vara fettet som gör mänskor feta. Men detta har vi diskuterat förr. Jag säger det denna gång med betydligt mer skinn på näsan än första gången jag sade det, eftersom jag har arbetat med många klienter nu. Christian, jag vill ännu hänvisa till en person du så ofta hänvisar till, nämligen Jean Anthelme Brillat-Savarin. Han insåg redan då att det mänskor i första hand blir fet av (då vi talar om makronutrienter, för att skräpmat gör oss feta är vi allihopa överens om!) är socker och stärkelse.
Hoppas du inte tar illa vid att jag framför min avvikande åsikt varje gång du framför din avvikande åsikt och fortsätter trivas på min blogg i alla fall! Som du vet är jag INTE någon lågkolhydratsradikalist själv - du vet att jag äter både rågbröd, potatis och glass. Men näringsfysiologin har jag börjat handska ganska så bra nu, och jag ser med egna ögon att man kan vara fet utan att äta mer än en smal person. Det bara ÄR så, och förklaringen kan man inte förstå utan att känna till hormonernas funktion. Alla sprider vi på våra bloggar den bästa kunskapen vi har så gott vi kan.
Det är bra Nina med åsikter. Men åsikter skall gå att vetenskapligt bevisas förren de omsätts i verkligheten som fakta och sanning. Brillat-Svarin var en klok man, och smakens fysiologi är alla kockars bibel, I en av kokkonstens klassiker,i ”Smakens fysiologi” från 1826, skriver Brillat-Savarin att ”korpulensen alltid förorsakas av en med mjöl och stärkelseämnen överladdad diet” och att växtätare ”bli hastigt feta om man fodrar dem med potatis, säd eller mjöl” medan köttätare aldrig blir feta. Brillat-Savarin tillägger att fetman uppstår ännu hastigare om man förenar mjölmaten med socker. Som bot för fetman anges: ”sträng avhållsamhet från allt vad mjöl- och stärkelserik föda heter”, Det är sant Nina. men vad du och alla andra rådgivare glömmer är att ta i beaktande den dåtida födan och maten man åt, då var man otroligt mycket mera korpulent och fetare än vad befolkningen i övrigt är i dag, plus att man åt mycket mera fet mat då än nu, det vet vi med säkerhet genom av att studera 1700-1800 tals kokböcker så råden hade en grund. Jag ser med ett vist förakt på alla de som i vetenskapens tecken hävdar en del av deras metoder är vetenskapligt godtagbara bara för att de stulit till sig brottstycken av kalla fakta bara för att kunna använda dem i egna syften. Man bör kunna se hela helheten och inte bara de delar man själv anser sig passa en bäst. Om inte annat så åtminstone när vi tala om Brillat-Savarin, gör vi inte det har vi hela den gastronomiskia eliten på vår nacke.
SvaraRaderaTack igen Christian för klarläggningen. Det enda jag inte förstår nu är varför du anklagar mig för att glömma något viktigt som kostrådgivare. För det första har du aldrig varit på min kostrådgivning, och för det andra har min kostrådgivning fungerat väldigt bra, och det är kanske för att jag beaktar var och en klients individuella behov. Jag förespråkar absolut inte samma diet åt alla, och jag lär istället klienterna att lyssna till hur den egna kroppen reagerar på olika sorters mat. Dessutom lär jag mig för varje klient, givetvis, nya saker och kan absolut inte påstå mig kunna allt.
SvaraRaderaJag tycker det är trevligt att du vill föra fram saker som du tycker är viktiga. Men hoppas du inte menade att du föraktar mig (för jag försöker då verkligen inte använda något i "egna syften"!), för hur skulle du kunna göra det då du inte känner till de råd jag ger åt klienter.
Jag föraktar inte dig personligen Nina men jag föraktar de som på några få kurser kan påstå sig vara fullt utbildade kostrådgivare, kostrådgivare som saknar all relevant skolning, och de finns det en hel hop av. och skolningen får man inte varken på distansstudier eller genom några snabba veckoslutskurser, det tar år att bli en certifiserad sådan exakt 3 år eller med 180 högdkolepoäng om jag inte mins fel.
SvaraRadera