Om sockerberoende

Häromdagen skrev en känd finländsk näringsexperten Patrik Borg att sockerberoende inte finns. Här kan du läsa hans blogginlägg: Ruoka-addiktio 

Har har visserligen bra motiveringar, och han har också flera år av yrkeserfanhet. Men då jag känner flera personer som verkligen är sockerberoende och som vet vad det är, så kan jag inte hålla med om hans grundtes, alltså att ett fysiologiskt sockerberoende inte existerar. En av personerna jag känner är Anna Hallén, en annan Helena Wester. Och många till, men dessa två skriver om sitt sockerberoende på sina hemsidor, så dem täcks jag nämna. Kan hända har Patrik rätt på många punkter, men kanske de personer han beskriver bara har varit sockermissbrukare och inte sockerberoende? Det är stor skillnad, nämligen!

En tredje, som jag inte känner personligen men som många jag känner känner :), är Bitten Jonsson. Hon har sedan lite mer erfarenhet än Patrik, vilket jag lite fräckt också meddelade honom i en kommentar (vänligt, nog, och han tog det nog bra), nämligen 22 år av beroendeterapi varav 14 år med sockerberoende, plus eget socker- och alkoholberoende. Så hon har ju fysiologiska beroenden att jämföra med då, kan man säga.

Jag skrev lite om sockerberoende i några inlägg förra sommarn också: Sockerberoende del 1: Kan man bli sockerberoende? och Sockerberoende del 2: Hur blir man sockerberoende? och här hittar du många inlägg på min blogg som behandlar sockerberoende: sökning på sockerberoende.

Men det jag egentligen ville länka till, förutom Patrik Borgs tänkvärda inlägg (som ni gärna får kommentera här också!) var Anna Halléns tredelade serie om sockerberoende som hon nyligen skrivit på sin blogg:

Sockerberoende
Sockerberoende del 2
Sockerberoende del 3

Anna är själv sockerberoende, så hon vet vad hon talar om. Och därför kan jag inte hålla med Patrik om att fysiologiskt sockerberoende inte existerar. Med Anna, som så många andra, är det nämligen så att visst kan hon ta en bit kaka utan att kanske som en alkoholist falla tillbaka och häva i sig hela kakan. Men känslan som uppfyller hennes kropp när hon tagit kakbiten är otrevlig, hon får ett sug som hon är tvungen att motstå. Och detta vill hon inte utsätta sig för, därför är hon hellre "absolutist" med sockret.

Så är det att vara sockerberoende nämligen. Alla överviktiga eller feta har ju inte sockerberoende heller, bara en del, och en ganska betydande del. Och en stor del av smala har det också.

(Bild: www.pronutritionist.net)
_

Sockerberoende del 1: kan man bli beroende av socker?

Jag håller på och läser boken "Sockerbomben" av Bitten Jonsson och Pia Nordström. Bitten Jonsson är en av Sveriges främsta experter på sockerberoende och även andra beroenden, och led själv många år av både sockerberoende och alkoholism.

Det finns många former av sockerbruk, liksom av t.ex. alkoholbruk. Man kan vara sockeranvändare - använda socker utan problem. Eller så kan man använda för mycket socker - använda mer socker än kroppen mår optimalt av. Man kan missbruka socker, och då skadar det redan en själv, man får fysiska problem, som trötthet, magproblem eller sömnsvårigheter. Och man kan vara sockerberoende, den allvarligaste formen. Det kan vara svårt för en lekman att se skillnaden, och det finns också test man kan göra hos beroendespecialister.

Sockerkänslighet är något vi antingen föds med eller inte. Antingen påverkar sockret vissa signalsubstanser i hjärnan, eller så har sockret bara en söt och angenäm smak. Därför ska vi inte känna oss misslyckade om vi inte kan kontrollera vårt sockerbruk. Vissa av oss är helt enkelt känsligare än andra, det är inte så att vi har dålig självdisciplin. Men är vi särskilt känsliga för socker mår vi oftast bättre utan socker.

Det att du känner ett sug efter socker gör dig inte till sockerberoende. Alla som missbrukar socker blir inte heller sockerberoende. Men har du blivit sockerberoende behöver du hjälp för att komma ur det. Sockerberoende är en beroendesjukdom.

Det finns många sätt att definiera sockerberoende. Ett enkelt sätt är det här:

"Du är beroende av det som du ljuger om, döljer, och skäms för".

Jag ska skriva mer om sockerberoende senare. Det finns mycket som ska skrivas om det! Jag hävdade tidigare att övervikt och fetma beror på en insulinobalans i kroppen som uppstår av för mycket renade kolhydrater i kosten. Det håller jag fortfarande fast vid. Det är den rent näringsfysiologiska orsaken till fetma. Men det finns andra saker som kan ligga ännu bakom detta, och en av dessa är sockerberoende. En del av överviktiga är sockerberoende, men de flesta är det inte. En stor del av överviktiga är däremot sockerkänsliga.

Sockerberoende del 2: hur blir man sockerberoende?

Är det ditt fel?

Den som är sockerberoende har i motsats till vad han/hon själv tror inte sig själv att skylla. Det är ju nämligen så att socker används allmänt i vår matkultur. Senast när barnet är ett, två eller tre år gammalt så är det ganska säkert att någon vuxen har gett socker åt barnet, i någon form. Bulle, saft, godis, kaka, kex. Troligtvis många många gånger. Barnet har alltså inte alls sig själv att skylla. Och inte kan man riktigt beskylla föräldrarna och dagistanterna heller, för skulle de veta vilket elände sockret skulle leda till just för en viss person så skulle de så klart inte ha gett socker.

Vad är det som händer rent fysiologiskt då?

Det är så att hjärnan har ett belöningscenter. Vissa ämnen påverkar hjärnan på ett sätt som känns särskilt belönande. Man får en kick, eller blir lugn, eller bådadera. Socker är just ett sånt ämne. Nikotin är ett annat, alkohol ett tredje, sexupplevelser ett fjärde och heroin ett femte. Det finns många fler. Nivåerna av vissa signalsubstanser, bland annat betaendorfiner och serotonin, påverkas av socker och andra droger.

Det är där genetiken kommer in. Barn till beroende mänskor blir ofta beroende själva. Barn till alkoholister eller arbetsnarkomaner blir oftare socker- eller alkoholberoende än andra barn. 90 % av alkoholister i Sverige är rökare. Många sockerberoende är också arbetsnarkomaner.

Men för att alkoholismen ska bryta ut behövs det första glaset. För vissa räcker faktiskt ett enda glas, för andra behövs det många för att bli alkoholist. För att sockerberoendet ska kunna utvecklas behövs socker. 

Är det vanligt att vara sockerberoende?

En majoritet av mänskorna, uppskattningsvis ca 75 %, är sockerkänsliga. Det betyder att man upplever en viss kick av socker. En del går så långt att de missbrukar socker, men bara en liten del blir sockerberoende. Man kan ju missbruka alkohol också utan att bli beroende. Det är individuellt.

Men även ett missbruk kan leda till samma fysiska men som beroendet. Det är bara det att har beroendet utvecklats, så är det så mycket svårare att tillfriskna. För beroende är nämligen en sjukdom.

I kommande delar ska jag gå mer in på hur sockerberoendes liv kan vara och hur sockerberoende botas. Stay tuned!

"Hur påverkar maten våra barns hälsa?" för Mårtensbro skolas föräldrar

Här kommer ett lite mer ingående sammandrag av föreläsningen jag höll i Mårtensbro skola måndagen 11 april. Det var föräldraföreningen i skolan som inbjudit mig att tala om mat för barn. Stort tack till alla aktiva som kommit för att lyssna!

Jag vill samtidigt passa på att berätta en del saker jag glömde / inte hann berätta i måndags, då tiden tog slut så mycket snabbare än jag önskat.

Jag hade delat in föreläsningen i en mer näringsfysiologisk del, en mer praktisk del och en del om skolmaten. Den första delen var längst och viktigast. Förstår man inte lite fysiologi kan man inte förstå vad som är bra mat för barn. Eller tja, men sunt bondförnuft kommer man i de flesta fall också långt, men när tiden inte verkar räcka till för matlagning, eller när ens barn blivit överviktigt, så behöver man veta vad man ska satsa på och varför.

Jag inledde med att ställa frågan "spelar kosten någon roll?", och berättade som svar om familjen Kärnfrisk. Så kallar sig en dansk familj som lade om kostvanorna, och på köpet gick ner 50 kg och blev av med sonens autism. Här är videon som jag varken hann eller kunde visa på föreläsningen, om du är intresserad: Familjen kärnfrisk.

Jag ställde en fråga till: är det viktigare att

A) barnens mat innehåller kolhydrater, fett och proteiner i ett visst förhållande? eller
B) att maten är gjord på riktiga råvaror och smakar som dem?

Så berättade jag om blodsockerkurvan. Varför fettfattig mat, och i synnerhet om kolhydraterna är snabba, ger en hoppigare blodsockerkurva och ett större sötsug än naturligare, fetare mat.

Jag berättade om vad mänskan är skapt för att äta, och vad vi säkert inte är skapta att äta. Hur ny mat lett till en fetmaepidemi i hela västvärlden.

Jag berättade hur övervikt uppstår och ganska kort vad vi kan göra åt den. Tyvärr hann jag inte gå så djupt in på den saken. Det jag inte hann berätta är att barn med övervikt borde minska på allt som innehåller spannmål, minska potatis och ris radikalt, ta bort allt som innehåller socker, minska fruktätandet, och istället äta mer riktig mat, mer fett, och så feta mjölkprodukter som möjligt. Då får dom en bättre balans och brukar gå ner i vikt också.

Sötsuget talade vi också om, och det kom bra frågor, bland annat om hur man kan identifiera ett riktigt sockerberoende hos barnen. Frågan var lite svår för mig, jag har ju inte jobbat med sockerberoende barn, det är bara något jag ser omkring mig. Men det vet jag att enda sättet att komma ur ett sockerberoende, oberoende av om det är ett regelrätt beroende eller missbruk / överdrivet bruk, är att minska på kolhydraterna och helt eliminera åtminstone de snabba. Otaliga berättelser om folks erfarenheter just i detta läser jag så gott som dagligen.

Bland de konkreta råden började jag med att jag tycker margarin borde bytas till smör. Är man allergisk för mjölkprotein så finns det andra alternativ, som t.ex. kallpressad kokosolja, vilket jag föreslog åt en förälder som kom med en fråga efter föreläsningen, och schmaltz. Jag berättade om hur margarin tillverkas. Det har jag också skrivit om här på bloggen förut: Margarin.

Jag berättade också att butiksglass kan bytas ut mot olika efterrätter av ren grädde, turkisk yoghurt, kvark, nötter, bär och annat nyttigt. Och att saft och limsa också borde bort. Och mycket annat.

Angående skolmaten blev det bara en snabb inblick och diskussionsöppnare. Jag visade bilder på skolmat, och bilder på mat från min egen blogg som är gjord enkelt, helt från grunden, och kostar ungefär lika mycket i råvaror även om storkök får alla råvaror betydligt billigare än jag. Jag berättade om Marthornas Operation skolmat, där en ekenässkola premierats för bästa skolmaten, och varför.

Jag hoppas på en fortsatt aktivitet kring skolmaten och kring mat för barn överhuvudtaget. Kanske vi kan få ihop ett matråd i skolan? Jag skulle gärna vara med där.

En del av er som lyssnade har bett om att få mer material, och får det också. Du som lyssnade, vill du också ha det? Kontakta mig i så fall!

Ännu några viktiga saker som jag inte hann säga när tiden tog slut:

Jag tar gärna emot barn som behöver kostrådgivning! Det kan vara ett kostrådgivningsprogram på t.ex. fem gånger, eller så bara konsultation timme för timme. Till exempel barn med övervikt,  koncentrationsproblem, eller undervikt.

Och lästips, jag hade en lista på bra böcker och webbsidor för dig som vill läsa mer:

• Andreas Eenfeldt, ”Matrevolutionen” samt www.kostdoktorn.se
• Anna Hallén, böcker samt www.annahallen.se
• Zarah Öberg www.zarahssida.se
• Fredrik Paulùn, många böcker
• Maria Riska och Nina Colliander-Nyman: Mat rätt
• Fredrik Nyström
• Lars-Erik Litsfeldt
• Annika Dahlqvist, böcker samt http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika/
• Bitten Jonsson (om sockerberoende!)
• Sanna Ehdin, böcker samt http://blogg.passagen.se/sannaehdin/
• Mats-Eric Nilsson, böcker samt www.aktavara.org
• Antti Heikkilä
• Varpu Tavi
• … och många fler!

Och till sist:
Besök gärna min blogg flo-food.blogspot.com, min Facebook-sida facebook.com/tosiruoka och min twittersida twitter.com/tosiruoka. Du kan också skicka e-post nina@tosiruoka.fi eller ringa mig 045-2536 936.

Jag kommer gärna och föreläser om mat för barn, och om kost för andra målgrupper också! Det är bara att ta kontakt, våren är inte ännu fullbokad.
_

Hälsokonvent på Bosön 2012 - del 2

I veckoslutet var jag på mf Hälsoutbildningars Hälsokonvent på Bosön, Lindingö, i Stockholm. Nu berättar jag om lördagens program. Under hälsokonventets lördag fick vi höra föreläsningar av Katrin Zytomierska, Bitten Jonsson och Rune Larsson. Träningspassen var CrossFit, funktionell yoga, tabata och skipping.

Katrin Zytomierska är en speciell person! Spontan, sprudlande, färggrann. Hon berättade om sin resa från 86 kg efter sin graviditet till 56 kg, med LCHF-kost. På bilden ser vi hennes så kallade halleluja-moment där hon visar var hennes rumpa slutade innan kostförändringen. Nu hade hon inte tränat på tre månader, men ändå inte gått upp i vikt ett gram, sa hon.

Bitten Jonsson var den allra främsta orsaken till att jag anmälde mig till Hälsokonventet redan före årsskiftet. Bitten är Nordens absolut främsta expert på beroendesjukdomar och behandling av dem, särskilt sockerberoende. Jag har bloggat om hennes bok Sockerbomben redan år 2010.


Jag lärde mig mycket under Bittens effektiva timme på scenen, även om en del var bekant. Som att beroende kännetecknas av att personen ljuger, gömmer och smyger med något. Särskilt intressant tyckeer jag det faktum är, att beroendet sitter till större delen i reptilhjärnan. Alltså till mindre del i däggdjurshjärnan, och överhuvudtaget inte i vår mest avancerade del av hjärnan, dvs där t.ex. impulskontrollen sitter. Undra på att personer med beroende inte "kan rå" för vad de gör!

Jag lärde mig också att beroende kan delas in i "co-induced craving" och "stress-induced craving". På det sättet kände jag åter igen ett par fall av sockerberoende till bland mina klienter. Och att alla har en "drug-of-choice", som sedan kan ersättas med andra saker ifall den bästa inte är tillgänglig.

Enligt Bitten är också ätstörningar undertyper av beroende. Både anorexi och bulimi.

Jag beslöt också att jag kommer att åka till Sverige för utbildning inom sockerberoende, bara det passar in i mina tidsplaner. Det pågår ett pusslande av höstens tider just nu och jag hoppas verkligen att jag får allt att passa.

Sist på lördagens schema stod Rune Larsson. Han är Sveriges, och en av världens, främsta löpare av extremt långa distanser. Vi talar om hundratals kilometers sträckor. Först funderade hur arrangören hade lagt två träningspass i rad och Rune Larsson först kl 17.30-18.30 - hur ska man orka lyssna så sent på dagen? Men när jag hörde Rune insåg jag att honom orkar man alltid lyssna på, hur trött man än skulle vara. Han var så rolig och inspirerande. Han berättade många anekdoter om sitt löpande, bland annat om hur han försökte sova mitt i vintern under bar himmel i ett bo av granris, hur han lärde sig springa sovande och om den fulaste jackan han sytt själv.

Rune betonade vikten av att utmana sig själv mentalt för att kunna klara av ultradistanssträckorna. Han tyckte också att vi är alldeles rädda för det naturliga, bland annat springer vi med alldeles för tjocka sulor.

(Bild: Ann-Maria Beaudry)

Träningspassen på lördagen var tuffa. fyra en timme långa pass. Det började med CrossFit. Det var utfallssteg med tyngd, burpees, stå på händer och annat, 45 sekunders körande och 15 sekunders förflyttning. Så var det funktionell yoga. Det var som vanlig poweryoga, inget nytt för mig. Det tredje passet var tabata: först uppvärmning och sedan 20 sekunders hårt körande och 10 sekunders förflyttning. Även där favoriterna utfallssteg i annan variant, samt burpees. Otroligt effektivt. Dagens sista pass var skipping. Hoppa hopprep. Först utan rep, sedan med repet "bredvid" och sist med rep. Men det var ju svårt! De vanliga hoppen med rep gick fint, men när fötterna skulle göra si och samtidigt repet skulle matcha under dem blev det trassel. Men tungt var det, och roligt och effektivt! På bilden hoppar jag till höger i grön topp. Lucas från mf drar passet.

På lördagskvällen stupade jag i säng ganska fort, så det blev inget socialt den kvällen. En full dag, kroppen var skönt mör och huvudet fyllt av inspiration och information!
_

Läsvärt: Sockerbomben av Bitten Jonsson och Pia Nordström

Den här boken är verkligen läsvärd för alla personer som får en kick av socker eller snabba kolhydrater. Samt lika mycket för alla som jobbar med viktkontroll eller kostrådgivning.

Boken har ca 300 sidor, och teorin, alltså sakinnehållet, är genom hela boken varvad med verkliga fall. Historier om mänskor som varit sockerberoende, hur deras liv varit och hur de börjat bli bättre. Särskilt dessa historier är verkligt intressanta.

Det finns fallet om Ann-Mari, 57 år, som minns alla godsakerna som det bästa i hennes barndom, där den alkoholiserade pappan hade flyttat ut och kom hem bara för att visa sitt missnöje särskilt över dottern. Under den första graviditeten åt hon ohämmat och gick upp 29 kg. Hon försökte gå ner i vikt men blev allt mer stressad. Hon led till slut av slitna knän, inflammerad matstrupe, högt blodtryck, sömnapné och mycket mer. Hon började glömma saker för hon var kroniskt trött.

Där finns fallet om Marita, 39 år, som stal barnens godis och lät barnen skylla på varann när de saknade godisen. Som ensam bakade en hel plåt bullar, lade sex stycken i frysen och åt resten. Som svalt sig hela kvällen om hon ätit för gott till lunch. Hennes vikt pendlade mellan 45 och 65 kg, hon hade också varit både anorektiker och bulimiker.

Där finns fallet om Miriam, 34 år, som alltid älskat allt sött. Redan som tioåring skämdes hon över att inte kunna säga nej till sötsaker. Alltid när hon hade pengar köpte hon godis för det. Som 20-åring bantade hon 20 kg med viktväktarna, lovade sig själv att aldrig bli fet igen, men gick upp allt igen. Hon tänkte alltid på mat. Hon planerade alltid in olika orsaker att äta i sitt program.

Alla dessa personer, och ett tjugotal till, har fått vård och är på väg att tillfriskna.

Andra delen av boken beskrivs behandlingen av sockerberoende. Gruppernas, till exempel tolvstegsgruppernas, betydelse betonas, för ensam är det nästintill omöjligt att bli av med ett sockerberoende, alltså en riktig addiktion som är både fysisk och mental.

Bitten beskriver också ingående hur man ska äta för att bli frisk. Att lära sig äta på rätt sätt är en förutsättning tillfrisknandet, även om det behövs mycket annat också.

Boken finns både på finska och svenska. Jag råkade få tag på den finska snabbare, så jag läste den. Den är förresten proppfull av tryckfel, så jag rekommenderar den svenska :).

Vad är LCHF?

Jag vet att många av mina läsare vet väldigt bra vad LCHF är, men kanske inte alla. Så här kommer en kort förklaring.

LCHF betyder Low-Carbohydrate High-Fat, på svenska lite kolhydrater och mycket fett. Det är ett sätt att äta som skiljer sig från de officiella rekommendationerna som ges av myndigheterna i de flesta länder i väst. Enligt de officiella rekommendationerna ska man äta mycket kolhydrater och så lite fett som möjligt, samt särskilt undvika mättat fett (t.ex. bacon, smör och feta mjölkprodukter).

I LCHF minskar man istället radikalt på kolhydratintaget, och ökar samtidigt fettintaget. På så sätt minskar sötsuget radikalt och man hålls mätt mycket längre. Det är också en av orsakerna till att man går så effektivt ner i vikt med LCHF, och utan att vara hungrig. En annan orsak är att överlopps kolhydrater omvandlas till fett i kroppen och lätt kan leda till övervikt. Och man ska inte undvika naturligt mättat fett, utan undvika endast processade fetter såsom margarin och industriella transfetter, för naturligt mättat fett hör till mänskans ursprungliga föda och är därför inte skadligt utan nyttigt.

Det finns ingen absolut sanning om hur lågt kolhydratintaget ska vara i LCHF, det varierar en del hur folk vill äta för att må bra och för att hålla sötsuget borta.

Jag äter inte själv för närvarande LCHF, utan närmast "MCMF" (lagom mycket av vardera). Vissa dagar äter jag nästan inga kolhydrater, andra dagar kan jag äta pasta, bröd mm. Det är väldigt gott att äta LCHF, för själva potatisen och pastan smakar ju inte så mycket, det blir mer smak på maten, tycker jag, ju mer annat man äter. Men jag rekommenderar att testa LCHF för de allra flesta som har övervikt, typ2-diabetes, eller ett klart sockerberoende. Ofta kan det räcka att t.ex. halvera kolhydratintaget och öka fettet betydligt för att börja gå ner i vikt och/eller bli av med sitt sockerberoende. Men för vissa överviktiga hjälper bara en minimering av alla sorters kolhydrater för att lyckas gå ner i vikt. Diabetiker har i regel alltid klar nytta av att minska kolhydraterna och öka fettet, eftersom alla kolhydrater ombildas till socker i kroppen, och socker är den sak diabetiker inte tål.

Inte bara diabetiker, överviktiga och sockerberoende har nytta av LCHF, utan många andra av oss också. Det beror bland annat på att kolhydrater gör en tröttare, och de innehåller betydligt mindre näring (vitaminer, mineraler, probiotika) än all annan typ av energi. Bland annat uthållighetsidrottare har stor nytta av LCHF-kosten. Den är också botat barnlöshet, svampinfektioner, förstoppning, ätstörningar och otaliga andra problem.

Jag markerar alla recept som har tillräckligt lågt kolhydratinnehåll på min blogg med etiketten LCHF.

Läs mer t.ex. här:
Kostdoktorns sida om LCHF
Allt om LCHF
... eller i någon annan av de länkar jag har på min länklista nere till höger i bloggen.

Kan alla äta allt, bara man äter balanserat?

Stötte på en väldigt bra artikel av addiktionsspecialist Bitten Jonsson om varför alla inte kan "äta balanserat av allting". Och hur livet kan se ut för sockerberoende mänskor. Det är ofta svårt för mig att förklara detta. Bitten gör det kanske bättre.

Från Bittens artikel:

”Ät allt- och må bättre” (står överallt titt som tätt). Vilda protester. Låt oss en gång för alltid avliva den myten. Alla kan visst inte äta allt. Tyvärr så hävdar många kostexperter och dietister detta fortfarande. Trots att massiv forskning finns att tillgå, framför allt i USA som klart visar motsatsen, att en människas föda kan vara en annans gift.
(...)
En annan äldre doktor påstod att man kan inte bli beroende av något som är så naturligt som socker. Men var kommer socker ifrån? Jo sockerbetor och sockerrör. Nikotin då? Nikotinblad, en växt? Cannabis? Växt igen. Heroin? En knopp från en blomma… Kokain då? Växt, alldeles riktigt. Och alkohol? Säd eller potatis, socker och jäst. Onaturligt? Nä, trodde inte det.

Läs hennes artikel här: Problemet med sockerberoende ignoreras

KostGajden-handledarkursen i Stockholm

Nu ska jag berätta mer om den här fantastiska kursen! Som jag skrev tidigare gav kursen mig kompetens att hålla KostGajden-kurser. Anna Hallén gick igenom hela kursinnehållet, gav oss massor av extra kunskap runt omkring det (vi har så klart redan en hel del i och med att vi är utbildade kostrådgivare, men ännu mer!), och berättade om olika sätt att lägga upp kursen.

Kurskonceptet innebär 6 träffar à 1,5 h. Det kan vara varje vecka, eller varannan vecka, eller en gång i månaden. KostGajden-kurserna riktar sig till alla som vill äta hälsosammare, oberoende av vilket hälsoskäl man har till det - viktnedgång, diabetes typ 2, svullen mage, eller annat. Kursen behandlar så ingående som tidsramarna tillåter naturlig kost, blodsocker och insulin, socker, fett, och konkret matlagning och matval i olika situation.

Jag kan antingen börja hålla KostGajden-kurser med Annas material, eller utveckla helt egna kurser med motsvarande innehåll.

Jag lärde mig förutom att dra kurs också en massa nya saker om kost och hälsa. För hur mycket man än läser på blir man ju aldrig fullärd. Och en ny lärare hittar alltid nya sätt att förklara saker på så att nya pusselbitar faller på plats. Så föll nu det här med sockerberoende, serotonin, dopamin och endorfiner nu på plats för mig. På köpet förstod jag varför spikmattor fungerar, varför sockerfria sockerberoende inte brukar ta till alkohol eller andra beroenden, och varför det kan vara mycket motiverat att ge droger åt barn som lider av ADHD.

Anna är en otroligt energisk föreläsare! Hon har dessutom ett praktiskt grepp om svåra näringsfysiologiska saker. Ett exempel på dessa är saxarna (enzymerna) som kan klippa av laktosmolekyler till glukos och galaktos (inga saxar > laktosintolerant), och taxibilarna som kör på kolesterolet i blodet (LDL i budbilar och HDL i städpatruller ).

Det var jätteroligt att träffa tre kurskamrater från i somras och många nya, för att höra hur det gått med deras verksamhet.

Jag vet inte ännu om jag ska börja dra KostGajden-kursen som sådan eller utveckla en egen. Det kanske lutar mot det senare. Jag kommer oberoende att få utveckla ett finskspråkigt material. Fördelen med eget material är ju att man kan använda det i olika sammanhang sedan. Lite eget har jag ju faktiskt redan också, inte minst här på bloggen, men också annat.

Vad tror du, skulle du kunna tänka dig att gå på en dylik kurs?

Värt att höra: Zarah Öberg om kost och hälsa för barn

På mf-Hälsoutbildningars alumnidag för kostrådgivare och personal trainers i Stockholm förra veckoslutet fick jag höra en 1,5 h lång föreläsning av Zarah Öberg. Zarah Öberg har hunnit med mycket. Hon är bland annat kostrådgivare, hälsopedagog, yogalärare och journalist samt är utbildad inom flera medicinska områden. Hon driver flera webbsidor inom kost och hälsa, och barnens hälsa står hennes hjärta allra närmast.

Zarah började med att berätta vad hon lärde sig när hon jobbade i sina föräldrars godisbutik i tonåren. Hon upptäckte då redan, för så länge sedan, att det finns sockerberoende. Långt innan det erkändes, och jag tror inte alla erkänt det ännu heller.

I föreläsningen berättade Zarah hur barns kost ska skilja sig från vuxnas, samt vilka som är de största problemen i barns kost idag. Något jag själv inte tänkt på förut var att barns kost inte får vara lika proteinrik som vuxnas. Det är nämligen så att barnens njurar kan ta skada, de är liksom inte riktigt färdigutvecklade när barnet föds. Man ska undvika för proteinrik mat tills barnet är i 10-årsåldern. Det är en orsak till att barn inte ska äta så kallad strikt lågkolhydratkost heller.

Att barns kost inte får vara för fiberrik visste jag från tidigare. Men nu fick jag höra orsaken. För mycket fibrer kan skada tarmslemhinnan. Barn under två år har särskilt känslig tarmslemhinna, för att de ska kunna ta upp näring från maten så effektivt som möjligt. Samtidigt skadas den också lättare. Dessutom kräver fullkorn fett för att kunna åka genom tarmen, så fettfattig kost förvärrar fullkornsfibrernas skadliga verkan.

Jag fick också veta att barn till mammor med läckande tarm oftare föds med en läckande tarm också. Då är kroppen lite i obalans från början. Läckande tarm är en bidragande orsak till bland annat MS och autism.

Något Zarah särskilt betonade, mitt i all näringsfysiologiska kunskap, var vikten av att sitta ner när man äter, och att tugga all mat noggrant. Det är otroligt viktigt att äta lugnt. Bara då kan kroppen förberedas på att ta emot näringen och spjälka den på rätt sätt. Det är så många saker som ska fungera rätt, inklusive hela det endokrina systemet. Saltsyran ska ta hand om både främmande bakterier i maten och starta proteinernas spjälkning. Sedan ska gallan hjälpa att spjälka fettet, och flera enzym ska sedan spjälka både fett, proteiner och kolhydrater, av vilka kolhydraternas spjälkning med enzymet amylas faktiskt ska börja redan i munnen.

Också alla gifter barnen får i sig påverkar kroppen. Bland annat så kan levern producera för lite galla ifall den är upptagen med att ta hand om gifter, och för lite galla kan leda till matsmältningsproblem. Dålig matsmältning kan via dåligt näringsupptag leda till vitaminbrist, bland annat på B-12.

Zarah gick så långt i sina slutsatser efter att ha sett så många barn (och vuxna) med läckande tarm att vete inte är bra för någon. Vete i den form vi äter det idag fungerar på många sätt som ett gift i kroppen. Även om man inte är celiakiker så förstör vetet ofta tarmslemhinnan genom att göra den mer eller mindre läckande. Många barn med astma, allergier, och olika former av neuropsykiatriska funktionshinder (t.ex. ADHD, asperger) blir bra om de lämnar bort vetet, eller allt gluten. En annan sak som påverkar särskilt astmatiska problem är mjölkproteinet.

Burkmat, som så många småbarn föds upp på idag, fick ris av Zarah, och det är något jag själv också brukar tala start emot. En burk då och då skadar inget barn, men att aldrig få riktig mat tror jag skadar barnen. Barnmat på burk är en helkonserv, och helkonserver är död mat. Alla enzymer är döda. Enzymer hör till naturlig föda, och får kroppen onaturlig föda tar den förr eller senare stryk, tror jag. Zarah berättade också att grönsakerna som används i barnmaten odlas i reningsverkens rötslam, som innehåller tungmetaller, bland annat kadmium. Kadmium är skadligt för småbarn i synnerhet.

En annan sak hon tyckte skulle helt bort var de söta fruktpuréerna. Jag kände mig lite nöjd att jag undvikit dem konsekvent med mina barn. Fruktpuré på burk måtte vara stora företags påfund, för vilken nytta kan de göra åt ett litet barn, en baby? Död mat, än en gång, med små mängder tillsatta c-vitaminer och majsstärkelse på genmanipulerad majs! Och vad får folk att tro att ett litet barn inte kan bli beroende av sött, när vuxna bevisligen kan det? Det finns otaliga barn som är sockerberoende. Varför göra problemet värre.

Apropå genmanipulerad majs, även all soja och raps som man i praktiken kan få tag på i Sverige, innehåller manipulerade gener. Även de rena arterna kontamineras med de genmanipulerade på fälten. En genmanipulerad sojaplanta producerar själv bekämpningsmedel, och det har visat sig att den fortsätter göra det ännu i mänskokroppen när vi ätit sojan. Ingen soja för mig, tack, säger jag då!

Jag har skrivit mycket om vad som är dålig mat och du kanske känner dig uppgiven nu. Vad är då bra mat? Om vete är dåligt, kan jag inte ge välling då? Vill man ge välling, gröt och bröd åt småbarnen är alternativen bovete, skrädmjöl och kikärtsmjöl bra. Skrädmjöl motsvarar talkkuna i Finland, men talkkuna kan innehålla olika spannmål (dock inte vete, vad jag har sett) och ärtmjöl, medan skrädmjöl baseras på havre. Också ris och potatis är OK, och bröd gjort på surdeg, där spannmålets skadliga effekter blir mycket mindre.

Och annars är all ursprunglig, riktig mat bra. Man behöver inte spara på grönsaker, frukter, kött, fisk, ägg, nötter, och naturliga fetter. En bra idé är att servera barnen mycket grönsaker varje dag. I olika form. Barn vars mödrar ätit mycket grönsaker av varierande sort under graviditeten lär sig snabbare att tycka om grönsaker, visste ni det? Det lär finnas undersökningar om saken också. Barnet i magen känner smak från ca 30 veckor.

Fettet är otroligt viktigt för barn, inte minst för deras immunförsvar och för hjärnans utveckling. Både de fleromättade omegafettsyrorna och de mättade fettsyrorna är viktiga för hjärnans utveckling redan i fosterlivet.

För barn med övervikt rekommenderade Zarah, vilket också är i linje med vad jag gör, mer fett och mindre kolhydrater. På det viset kommer barnens fettförbränning igång, småätandet minskar, och de kan få en bättre vikt.

Det här vara bara ett snabbt sammandrag av en del av de saker jag lärde mig av Zarah Öberg. Vill du veta mer, även om inte all info finns där heller, kan du läsa på hennes webbsidor:
http://www.zarahssida.se
http://www.friskabarn.se
http://www.piggabarn.se och
http://www.kostkoll.se

(Tyvärr var jag så begeistrad av Zarahs stora kunskap att jag glömde ta en bild av henne - hoppas hon tycker det är OK att jag lånar en bild av henne från programmet!)
_

Läsvärt: Maten och folksjukdomarna av Staffan Lindeberg

Den här boken var väldigt intressant och definitivt läsvärd. Men kanske inte för vem som helst - man har nog större glädje av boken om man är ganska insatt i kost och näringsfysiologifrågor.

Staffan Lindeberg, som också är internationellt välkänd, är docent i allmänmedicin vid Institutionen för medicin i Lund. I sin doktoravhandling undersökte han folket på Kitava (Papua Nya Guinea) och deras hälsa. Boken handlar ändå bara delvis om denna studie, litteraturen han gått igenom är anmärkningsvärd.

Inledningsvis behandlar han vad evolutionsmedicin är, samt hurdan kosten antas ha varit under större delen av vår evolution i olika delar av världen. Människans metabolism är ju ganska flexibel - vi kan bevisligen undgå välfärdsjukdomar både på kolhydratsbaserad och på (extremt) kolhydratfattig kost, förutsatt att näringen annars är fullfärdig.

Bokens ca 250 sidor är till den stora majoriteten en noggrann genomgång av alla välfärdssjukdomar, det vill säga de så kallade västerländska sjukdomarna. Han behandlar i skilda kapitel och synnerligen ingående hjärt-kärlsjukdomar (kranskärlssjukdom, stroke, ateroskleros), diabetes typ 2, övervikt, insulinresistens, högt blodtryck, blodfettsrubbningar, hjärtsvikt, åldersdemens, cancer, osteoporos, rakit, järnbrist och autoimmuna sjukdomar. Och i varje kapitel vilka studier som finns om sambandet med kosten, vilka historiska fynd som eventuellt har med den sjukdomens förekomst under evolutionen att göra, och mycket mer.

Till slut ger Lindeberg ett sammandrag samt hans egna kostrekommendationer. Sammandragsvis anser han att mänskan genom att äta bara den kost hon ätit under större delen av evolutionen, dvs den kost hon genetiskt är anpassad till, skulle kunna hålla sig fri från alla välfärdssjukdomar. Då utesluts alla mjölkprodukter och allt spannmål ur kosten, medan saltet och alkoholen minimeras. Alla moderna matfetter är också uteslutna, t.ex. växtoljor och margarin. Det som återstår är kött (enligt Lindeberg helst magert, motsvarande vilt, även om han erkänner att vissa djurdelar som ingått i kosten redan under stenåldern är väldigt feta), fisk, skaldjur, grönsaker, rotfrukter (begränsat, på grund av lektiner, ett slags växtgifter), nötter och frukt.

Min personliga kritik mot Lindeberg är den att han inte beaktar skillnaden mellan att förebygga välfärdssjukdomar och att bota redan uppkomna obalanser, som t.ex. diabetes typ 2 och övervikt. Kosten som jag skulle rekommendera vid redan uppkommen insulinresistens skiljer sig nämligen från den kost jag rekommenderar åt friska och smala personer bland annat beträffande kolhydrathalten. För att inte tala om sockerberoende personer.

För övrigt en väldigt bra och lärorik bok som jag rekommenderar åt alla som arbetar med kostfrågor och/eller välfärdssjukdomar.

Hälsosamt julgodis, finns sånt?

Jag har inte ännu hunnit laga julgodis själv, men har redan hittat två recept som ser verkligt lockande ut:

Birgitta Höglunds ekologiska julchoklad

Anna Halléns hemgjorda snickers

Chokladtryffel från Erikas kök

Dessa recept tycker jag är tillåtna även för dig som försöker gå ner i vikt, förutsatt att du inte håller på att avvänja dig från ett sockerberoende!

Mer julgodistips kommer senare!

(Uppdaterat kl 21.41: Lade till också Toves tips från kommentaren!)
_

Läst: Jag äter och förblir smal av Michel Montignac

Montignac-metoden är en viktminsknings- och viktkontrollmetod som använts ganska mycket och framgångsrikt sedan 1990-talet. Jag läste boken som fransmannen Michel Montignac skrivit.

Boken har ca 250 sidor och är ganska lätt skriven. Den innehåller många kloka ord. Men den har en ganska stor rädsla för mättat fett utan att den egentligen kan förklara varför. Däremot anser den nog att hyperinsulinism är den huvudsakliga orsaken till både fetma och diabetes, vilket stöds av aktuell forskning också. Han förklarar på ett ganska enkelt och överskådligt sätt hur kroniskt höga insulinvärden leder till fetma. Det vill säga effekten av kolhydrater med högt GI (glykemiskt index).

Metoden skulle jag beskriva som en form av GI. Man äter ganska mycket kolhydrater, men de ska alltid ha lågt GI, ganska mycket proteiner, och ganska snålt med fett. Ju mer övervikt, desto lägre GI. Jag tror metoden kan fungera för dom flesta mänskor, även om de finns många sådana som behöver striktare LCHF för att bli friska.

Enligt Montignac ska man äta en kolhydratrik frukost, men till lunch och middag äta mer proteiner. Varje måltid ska ha en viss balans.

Intressant i boken tyckte jag var ett långt kapitel om socker, dess historia och användning under de senaste 200 åren. Ända in på 1800-talet var sockret ganska sällsynt och såldes till och med på apotek, men efter att man började odla sockerbeta i europa blev sockret mer allmänt.

Sämre sidor i boken tyckte jag var de "planerade avstegen" Montignac ingående beskriver. Varför göra avsteg? Han erkände att en stor del av mänskorna är sockerberoende eller sockermissbrukare, ändå beskriver han under tiotals sidor hur man kan göra avsteg i dieten. Det blir liksom helt för invecklat. En annan del var de syntetiska sötningsmedlen. Han tycker de är ett bra alternativ till socker, trots att han erkänner att de höjer insulinnivåerna och kan rådda till kroppens ämnesomsättning.

Boken är helt OK, men tillförde inte mig så mycket nytt. Jag tycker det finns flera bättre böcker nu, även om Montignac på 90-talet säkert var mer ensam om sina läror.

Skolmatens problem

Jag har funderat mycket på det där med skolmat på sista tiden. Det råkade ju sig dessutom så att Hufvudstadsbladet ringde upp mig för ett par veckor sedan och intervjuade mig i telefon om bland annat skolmaten. Här är artikeln där jag citeras: Helsingforsbarnen matas med E-koder.

I måndag har föräldraföreningen i mina barns skola bjudit in mig att föreläsa om kost för barn, och där kommer jag också att tala lite om skolmaten, och hoppas på lite diskussion också.

Det har varit mycket tal om tillsatsämnen i skolmaten i media nu de senaste veckorna. Bland annat helt nyligen här: http://www.ruutu.fi/video?vt=video&vid=136907 där helsingforsmammorna Mariella Paroma och Pia Stoltzenberg kämpar för skolmaten, som i Helsingfors serveras av Palmia. Också idag syns de, och några andra, i Hbl: http://www.hbl.fi/text/helsingfors/2011/4/7/d61642.php. Jag tycker tillsatserna i skolmaten egentligen är ett mindre problem än vissa andra problem skolmaten har. Givetvis är tillsatserna ett tecken, ett tydligt symptom, på en del av de andra problemen.

Problem med skolmaten:

1. Långt processade "råvaror". Jag kallar det halvfabrikat hellre än råvara. Råvaror tappar mycket av sitt näringsvärde under processning. Många vitaminer utarmas, antioxidanterna likaså, och enzymerna dör.
2. Dålig smak. En följd av den föregående punkten. Förr användes glutamat, som fick all mat att smaka lite lika, nu används andra smakförstärkare, som har lite liknande effekt. Mat ska smaka det som den är gjord av, inte kryddblandningar eller glutamat.
3. Tillsatser. En följd av de två föregående punkterna. En del av tillsatserna är skadliga för vissa elever, t.ex. mononatriumglutamatet (E621). En del är cancerframkallande i stora mängder, t.ex. nitrit som finns i korv. De flesta anses vara säkra, men man vet inget om coctail- och långtidseffekterna.
4. För lite näringsrika grönsaker. Om man tog in grönsaker i form av råvaror till skolköket och tillredde dem på platsen så skulle de vara godare och mer näringsrika, och också ätas mer av.
5. Dåliga, onaturliga fetter. Det finns bland annat flytande margarin i skolmaten. Flytande margarin innehåller härdat fett. På brödet erbjuds inte naturprodukten smör, utan istället endast margarin. Jag har skrivit förr om hur margarin tillverkas.
6. För lite fett. När barn äter för lite fett får de lättare sötsug. Många av barnen äter godis och andra onyttigheter varje eftermiddag, redan på vägen hem från skolan. Tillräckligt fett håller barnen mätta längre och ger ett jämnare blodsocker och bättre koncentrationsförmåga. Skolmaten har för lite fett, och mjölken är fettfri.
7. För mycket snabba, tomma kolhydrater. T.ex salladssåsen innehåller flera olika sockerarter, och det erbjuds inte t.ex. vanlig olja och vinäger. Stärkelse tillsätts i maten bara som utfyllnad. Sånt gör illa för hälsan och ökar i samband med föregående punkt (för lite fett) risken för bland annat övervikt, trötthet, sötsug, sockerberoende.
8. Maten är inte närmat. Man borde givetvis tänka ekologiskt och hållbart och servera närmat i skolorna. Man skulle stöda lokala producenter och undvika onödiga transporter, och maten skulle bli godare och mer näringsrik.
9. Skenbar billighet. Råvarukostnaden för en skolmatsportion verkar variera från 65 cent till ca 1 euro i olika kommuner. Själv lagar jag betydligt bättre mat än skolmaten, med smak och av äkta råvaror, för betydligt billigare råvarupeng, och då vet jag att skolkök har tillgång till billigare råvaror än jag. Alltså skulle ha. För råvaror använder de ju inte, utan halvfabrikat och helfabrikat. Processad mat är dyrare än råvaror. Betydligt. Processning är inte gratis!

Av alla punkter där tycker jag den sista är det stora missförståndet. Alltså kolla hurdana portioner barnen äter, och fundera sedan om det är väldigt skickligt av dom eller inte att kunna tillverka dylik mat för 0,65-1 euro / portion, plus arbetskostnaden, vilka tillsammans uppgår till närmare 2 euro/portion om jag förstått rätt. Den pengen som de skulle tjäna genom att använda råvaror istället för hel- och halvfabrikat skulle de kunna använda på mer och kunnigare personal, och som resultat få piggare och gladare barn som kan koncentrera sig bättre på skolarbetet, troligen också friskare.

Barnen är ju vårt lands framtid!! Alla förstår det och medger det, men så handlas det precis tvärtom. Varför får fångar i fängelser bättre mat än skolbarnen? Är våra barn mindre värda som mänskor? Genom att ge barnen goda matvanor sparar man ju dessutom in på framtida sjukvårdskostnader, eftersom matvanorna spelar en väsentlig roll i utveckling av bland annat fetma, diabetes och många andra sjukdomar.

Vad tycker du?
_

Läsvärt: Blodsockerblues av Fredrik Paulún

Den svenska nutritionisten Fredrik Paulun är en man jag hört både gott och ont om. Enligt många lågkolhydratkostsförespråkare i Sverige har Fredrik Paulún nämligen fettskräck, och debatten går därför ibland het på t.ex. Kostdoktorns blogg. Men jag har beslutat att läsa böcker av alla sorters experter, inte bara dem jag själv litar på, och jag är glad att jag läste den här boken. För den var väldigt bra.

Fredrik Paulún är en förespråkare av GI-metoden. GI går ut på att man äter kolhydrater med ett lågt eller medelhögt glykemiskt index, dvs långsamma kolhydrater, och undviker de snabba. Långsamma kolhydrater, med lägre GI, är t.ex. ovanjordsgrönsaker, baljväxter och fullkornsrågbröd, medan vitt bröd, potatis och fruktjuice är snabba kolhydrater, med högt GI.

Annars tycker Paulún att man ska äta mycket protein, och måttligt med fett och kolhydrater. Han har på senare år utvecklat en ny diet, som i långt bygger på samma principer som GI-metoden, och han kallar sin diet för ISO-metoden.

Boken, som består av ca 160 sidor, är uppdelad i en hel massa riktigt korta kapitel, och känns därför väldigt lättläst. Flertalet kapitel tar upp hur GI-kosten påverkar någon viss sjukdom eller annan hälsorelaterad sak, som t.ex. GI och migrän, GI och hjärtat, GI för styrka och muskeltillväxt. Varje kapitel slutar med en kort sammanfattning, vilket jag gillar. Det ger dig en möjlighet att skumma igenom delar av boken om du så önskar.

Slutet av boken utgörs av recept och tabeller. Recepten är till största delen ganska så kolhydratrika, motsats till de flesta av dagens GI-recept som påminner långt om LCHF. Kött och fett har ju i stort sett noll i GI-värde, så sådan kost sitter bra in i begreppet GI-kost. I Paulúns bok är det mycket fullkornsris och fullkornspasta, bönor och förstås grönsaker. Mjölkprodukter används sparsamt och smör inte alls, det är växtoljor hela vägen. Köttprodukterna är också fettsnåla.

Boken är utgiven redan år 2002. De mest pålitliga metastudierna som bevisat fettets och det mättade fettets ofarlighet kom först för några år sedan. Så jag klandrar inte så mycket alla hänvisningar till att mättat fett är illa. I alla fall grundar Paulún det inte på att de i sig skulle täppa till blodkärlen eller orsaka hjärt-kärlsjukdom, utan på att ett stort intag mättat fett sänker insulinkänsligheten. Och det är ju faktiskt sant att den gör det. Men det är ingen orsak att minimera det mättade fettet, tycker jag, för det är nämligen inte skadligt att sänka insulinkänsligheten ifall man äter kolhydratsnålt, vilket diabetiker i regel borde göra.

Jag tror själv att GI-metoden är en mycket bra metod för många, både för att gå ner i vikt och att från början bygga upp en god hälsa. Men för viktnedgång och sockerberoende är den inte lika bra som lågkolhydratkost, för den tar inte bort suget för alla personer, utan bara för en del.

Bokens största värde för mig låg i att den förklarade fysiologiska processer i kroppen på ytterligare ett nytt sätt. Det är klokt att basera sin kunskap på så många böcker, och studier, som möjligt. Och då olika kolhydratkällors glykemiska index bevisligen har en stor betydelse för hälsan, och jag inte rekommenderar lågkolhydratkost åt alla, så behöver jag veta mycket om GI-värdena.

Så jag anser att boken var läsvärd, men att man bör ställa sig kritisk till påståendena om mättat fett.

Här kan du läsa mer om Fredrik Paulún: http://paulun.se

(Bilden av Fredrik Paulún: Fotograf Peter Knutson)
_