Läst: Jag äter och förblir smal av Michel Montignac

Montignac-metoden är en viktminsknings- och viktkontrollmetod som använts ganska mycket och framgångsrikt sedan 1990-talet. Jag läste boken som fransmannen Michel Montignac skrivit.

Boken har ca 250 sidor och är ganska lätt skriven. Den innehåller många kloka ord. Men den har en ganska stor rädsla för mättat fett utan att den egentligen kan förklara varför. Däremot anser den nog att hyperinsulinism är den huvudsakliga orsaken till både fetma och diabetes, vilket stöds av aktuell forskning också. Han förklarar på ett ganska enkelt och överskådligt sätt hur kroniskt höga insulinvärden leder till fetma. Det vill säga effekten av kolhydrater med högt GI (glykemiskt index).

Metoden skulle jag beskriva som en form av GI. Man äter ganska mycket kolhydrater, men de ska alltid ha lågt GI, ganska mycket proteiner, och ganska snålt med fett. Ju mer övervikt, desto lägre GI. Jag tror metoden kan fungera för dom flesta mänskor, även om de finns många sådana som behöver striktare LCHF för att bli friska.

Enligt Montignac ska man äta en kolhydratrik frukost, men till lunch och middag äta mer proteiner. Varje måltid ska ha en viss balans.

Intressant i boken tyckte jag var ett långt kapitel om socker, dess historia och användning under de senaste 200 åren. Ända in på 1800-talet var sockret ganska sällsynt och såldes till och med på apotek, men efter att man började odla sockerbeta i europa blev sockret mer allmänt.

Sämre sidor i boken tyckte jag var de "planerade avstegen" Montignac ingående beskriver. Varför göra avsteg? Han erkände att en stor del av mänskorna är sockerberoende eller sockermissbrukare, ändå beskriver han under tiotals sidor hur man kan göra avsteg i dieten. Det blir liksom helt för invecklat. En annan del var de syntetiska sötningsmedlen. Han tycker de är ett bra alternativ till socker, trots att han erkänner att de höjer insulinnivåerna och kan rådda till kroppens ämnesomsättning.

Boken är helt OK, men tillförde inte mig så mycket nytt. Jag tycker det finns flera bättre böcker nu, även om Montignac på 90-talet säkert var mer ensam om sina läror.