Läsvärt: Maten och folksjukdomarna av Staffan Lindeberg

Den här boken var väldigt intressant och definitivt läsvärd. Men kanske inte för vem som helst - man har nog större glädje av boken om man är ganska insatt i kost och näringsfysiologifrågor.

Staffan Lindeberg, som också är internationellt välkänd, är docent i allmänmedicin vid Institutionen för medicin i Lund. I sin doktoravhandling undersökte han folket på Kitava (Papua Nya Guinea) och deras hälsa. Boken handlar ändå bara delvis om denna studie, litteraturen han gått igenom är anmärkningsvärd.

Inledningsvis behandlar han vad evolutionsmedicin är, samt hurdan kosten antas ha varit under större delen av vår evolution i olika delar av världen. Människans metabolism är ju ganska flexibel - vi kan bevisligen undgå välfärdsjukdomar både på kolhydratsbaserad och på (extremt) kolhydratfattig kost, förutsatt att näringen annars är fullfärdig.

Bokens ca 250 sidor är till den stora majoriteten en noggrann genomgång av alla välfärdssjukdomar, det vill säga de så kallade västerländska sjukdomarna. Han behandlar i skilda kapitel och synnerligen ingående hjärt-kärlsjukdomar (kranskärlssjukdom, stroke, ateroskleros), diabetes typ 2, övervikt, insulinresistens, högt blodtryck, blodfettsrubbningar, hjärtsvikt, åldersdemens, cancer, osteoporos, rakit, järnbrist och autoimmuna sjukdomar. Och i varje kapitel vilka studier som finns om sambandet med kosten, vilka historiska fynd som eventuellt har med den sjukdomens förekomst under evolutionen att göra, och mycket mer.

Till slut ger Lindeberg ett sammandrag samt hans egna kostrekommendationer. Sammandragsvis anser han att mänskan genom att äta bara den kost hon ätit under större delen av evolutionen, dvs den kost hon genetiskt är anpassad till, skulle kunna hålla sig fri från alla välfärdssjukdomar. Då utesluts alla mjölkprodukter och allt spannmål ur kosten, medan saltet och alkoholen minimeras. Alla moderna matfetter är också uteslutna, t.ex. växtoljor och margarin. Det som återstår är kött (enligt Lindeberg helst magert, motsvarande vilt, även om han erkänner att vissa djurdelar som ingått i kosten redan under stenåldern är väldigt feta), fisk, skaldjur, grönsaker, rotfrukter (begränsat, på grund av lektiner, ett slags växtgifter), nötter och frukt.

Min personliga kritik mot Lindeberg är den att han inte beaktar skillnaden mellan att förebygga välfärdssjukdomar och att bota redan uppkomna obalanser, som t.ex. diabetes typ 2 och övervikt. Kosten som jag skulle rekommendera vid redan uppkommen insulinresistens skiljer sig nämligen från den kost jag rekommenderar åt friska och smala personer bland annat beträffande kolhydrathalten. För att inte tala om sockerberoende personer.

För övrigt en väldigt bra och lärorik bok som jag rekommenderar åt alla som arbetar med kostfrågor och/eller välfärdssjukdomar.