lördag 6 augusti 2011

Läsvärt: Den självläkande människan av Sanna Ehdin

Den här boken har Sanna Ehdin skrivit år 1999. Hon använde namnet Susanna Ehdin på den tiden. Sedan dess har hon bytt sitt offentliga namn till Sanna Ehdin, för att hon funnit sitt sanna jag.

Sanna Ehdin är immunolog, forskare och författare. Hon har skrivit nio böcker. Den senaste är "Finn din energikod" som kom ut år 2010. Hon bor större delen av året i Kalifornien.

Boken har drygt 300 sidor, tät text och inga bilder. Så det är mycket läsning. Boken har elva kapitel. Några av kapitlen är
  • Vi består av energi
  • Mineralers och vitaminers läkande kraft
  • Tarmens flora och fauna
  • Tankens skapande kraft
  • Helhetssyn - grunden för självläkning.
Jag tyckte om boken. Det mesta som står i den är, trots att det gått 12 år, fortfarande högaktuellt. Dock har Sanna ändrat sin åsikt om fett för bara ett par år sedan. När boken skrevs varnar hon ännu för mättat fett, även om hon betydligt mer varnar för skräpmat och socker. Den nya forskning som kommit under de senaste 3-4 åren som visar att mättat fett inte är farligt för hjärtat fanns ju inte ännu då. Sanna äter själv numera en anpassad LCHF-kost med massor av grönt, och under hennes föreläsning i Helsingfors förra hösten berättade hon att hon lidit av fettbrist. Så detta är bra att ha i tankarna när man läser boken.

Det är mycket helt grundläggande näringslära i boken. För mig är det alltid bra att repetera också den. Mest utbyte fick jag de kapitel som handlade om energi och energins flöde i kroppen.

Jag blev redan i början fångad, och fick en aha-upplevelse, då Sanna redogör för hur det kom sig att kroppen och själen separerades. Hela den västerländska läkekonsten grundar sig på en reduktionistisk syn: man förstår helheten genom att plocka sönder något i dess smådelar. Denna syn grundar sig åter på en mekanistisk syn, där fysikern Isaac Newton och filosofen René Descartes är något av symboler. Universum kunde förstås med förnuftet utan närvaro av andliga principer. Mänskokroppen styrdes liksom av pumpar, hävstänger (muskler) och tunnlar (blodkärl, nervbanor). "Sedan dess har man sett på kroppen som en maskin vars helhet inte är större än summan av dess delar", skriver Ehdin.

Den österländska läkekonsten, som t.ex. den kinesiska eller ayurvedan, har inte denna dualism. Kroppen och själen hör ihop. Många fysiska krämpor har samband med många psykiska problem. Jag som på senare tid läst mycket om t.ex. sambandet mellan tarmens funktion, kosten och autism och ADHD kan bara inse att den västerländska läkekonsten missar något stort här. För att bara nämna ett exempel av hundratals samband. Det har Sanna Ehdin också insett.

Boken är både teoretisk och praktisk. Är man inte alls intresserad av själva hälsomedvetandet och dess historia så ska man kanske välja en annan bok. Men är man intresserad av dessa grejer får man mycket praktisk hjälp av boken också. Där finns till och med praktiska övningar i bland annat andning.

Som resultat av den här boken och nästa bok jag ska recensera (som är skriven av Deepak Chopra) har jag faktiskt tänkt börja meditera i höst. Jag hoppas verkligen att jag inte hittar på något svepskäl att låta bli, jag vill verkligen göra det.
_

3 kommentarer:

  1. 'Den självläkande människan' fick jag till present år 1999 av en god vän. För mig blev den en vändpunkt och början till den livsstil och de val jag sedan dess prioriterar. Det att kroppen och själen hör ihop blev en revolution för mig och allting liksom bara föll på plats. Det känns så rätt det hon skriver och under årens lopp har jag fått det bekräftat igen och igen.
    Nina, vad glad jag blir när du skriver att du vill börja meditera! Har du redan funderat på hur det skall gå till rent praktiskt? Ensam, i grupp, gå kurs? Jag tror det skulle göra varenda människa gott men alla klarar inte av stillheten, tystnaden, lugnet och att söka sig inåt. Det lönar sig att försöka och att fortsätta försöka för när man väl klarat ev. hinder så är nyttan enorm, både den fysiska och den psykiska. Jag har under åren mediterat mycket, men för mig fungerar det bättre i grupp än ensam. Skulle vilja sitta morgon och kväll här hemma, men jag är inte tillräckligt disciplinerad för att införa det regelbundet.
    Väldigt lång kommentar, igen! :D
    Kram
    Pia

    SvaraRadera
  2. Tusen tack för att du tog upp boken! Du kanske märkte att jag har klickat hem den från Adlibris.

    SvaraRadera
  3. Tack Pia för att du delade med dina personliga erfarenheter av boken! Vad kul. Jag har själv haft boken i min hylla i många år. Jag har läst åtminstone delar av den för ca 10 år sedan, men nu läste jag den från pärm till pärm under semestern.

    Fröken Nytta, nej, det hade jag inte hunnit se, vad kul då!

    SvaraRadera