tisdag 6 juli 2010

Näringsfysiologi del 3: Organen

Vårt matsmältningssystem är ganska invecklat, ska jag säga! Jag ska kort redogöra för de olika organen och deras uppgifter.

Sköldkörteln är kroppens termostat. Den reglerar ämnesomsättningen och producerar hormonen T3 och T4.

Levern är ett stort organ med många olika uppgifter:
  • tar hand om gifter (bland annat läkemedel och alkohol)
  • producerar galla
  • producerar kolesterol
  • omvandlar via glukoneogenesen fettsyror och aminosyror (som kommer från fett resp. proteiner i kosten) samt mjölksyra till glukos
  • kontrollerar blodsockret genom att lagra glykogen
  • lagrar vitaminerna A och B12
  • producerar transportproteiner.
Bukspottkörteln producerar insulin och glukagon. Insulin är kroppens enda hormon som kan sänka blodsockret, och är därför synnerligen viktigt för vår hälsa. Glukagon är insulinets motsats. Dessutom producerar bukspottkörteln bukspott, som innehåller bikarbonat, för att neutralisera saltsyran från magsäcken i tunntarmen.

Njurarna är kroppens utsöndringsorgan. De reglerar blodtrycket, samt kroppens nivåer av kalium, natrium och kalcium. Binjurarna producerar stresshormonerna adrenalin och kortisol.

I matsmältningssystemet ingår munhålan, matstrupen, magsäcken, tunntarmen och tjocktarmen. Där ska maten förflyttas motoriskt från ena änden till andra samt energiämnena brytas ner med hjälp av bland annat enzymer, bikarbonat och galla. Också energi, näringsämnen och vatten tas upp för att göra nytta i kroppen.

Redan i munhålan börjar nedbrytningen av stärkelse med hjälp av enzymet amylas som finns i saliven. Den andra viktiga uppgiften som munhålan har är så klart att finfördela maten. I matstrupen sker endast transport.

Magsäcken är en lagringsplats för maten. Där börjar proteinet brytas ner med hjälp av enzymet pepsin, som klarar av att fungera i den sura miljön. Magsäcken innehåller nämligen saltsyra, som är till för att ta kol på bakterier och virus, samt även bryter ner stärkelse. Magsäcken är en lagringsplats för maten.

Tunntarmen är ungefär sex meter lång och veckad i många många veck för maximal yta, totalt ca 200 m2. Den stora ytan behövs för att de allra flesta näringsämnen tas upp i tunntarmen, även vitaminer och mineraler. I tunntarmen bryts energiämnena ytterligare ner med bukspott och enzymerna amylas, pepsin och lipas som bryter ner kolhydrater respektive proteiner och fett. Även ett otal andra enzymer hjälper att bryta ner de olika proteinerna till olika aminosyror. Galla, som finfördelar fett, utsöndras via gallblåsan till tunntarmen.

I tjocktarmen upptas det sista av vattnet. En del vitaminer, bland annat K, tas upp först i tjocktarmen. Det finns massor av bakterier i tjocktarmen, ca 1,5 kg!

Mer om energiämnenas fortsatta väg i kroppen i nästa avsnitt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar