Läst: Ratkaisuja ravitsemusneuvontaan av Liisa Heinonen

Ratkaisuja ravitsemusneuvontaan, på svenska ung. Lösningar för näringsrådgivningen. Jag lånade boken för att jag tänkte att den säkert har något att ge mig som kostrådgivare, trots sitt ringa sidantal på 70 sidor.

Och visst hade den det. Många konkreta tips för vilka saker man kan behandla under kostrådgivning. Betoning på de saker som lyckas. Hur målsättningarna bör knytas till klientens liv. Att dieten ska vara realistisk och utgå från vad klienten är beredd att göra.

Boken gav idéer både gällande att ställa upp målsättningar, att reda ut framgångar, och helt konkret hur man kan lägga upp en serie kostrådgivningssessioner, eller en viktgrupps aktivitet.

Boken hade ett genomgående klientcase, den 45-åriga Kirsti som väger 93 kg, med citat ur kostrådgivningssessionerna. Det var väldigt intressant att läsa hur diskussionerna gick, och det gav mig många idéer.

Men... samtidigt blev jag ledsen. På hur kostrådgivningen absolut skulle följa dessa myndigheternas fettsnåla rekommendationer, vilket leder till hunger och svält, så klart. Bland annat försökte Kirsti berätta att hon inte vill äta smörgås till frukost, för då äter hon mer hela dagen. Klokt, tycker jag. Den stora mängden stärkelse i brödet kan så klart trigga ett sötsug och kolhydratsug för hela dagen. Men vad svarar näringsterapeuten då? Jo, med flera meningar försöker hon förklara att bröd nog är bra bantingsmat (!!), och att det nog kan vara pålägget som är boven. Om hon kanske kunde äta brödet utan pålägg istället. Suck...

Så, kort omdöme, en OK bok att läsa för en blivande kostrådgivare, men med ett sorgligt utgångsläge i de officiella kostrekommendationerna, som väldigt få blir smalare av.