Förpackningspåskrifter för livsmedel

Nina Westerback
RAV131 Elintarvikkeet ruokavaliossa, oppimistehtävä
Helsingfors Universitet, Öppna Universitetet, sommar 2010
21.6.2010


Innehållsförteckning

1. Inledning

2. Iakttagelser om förpackningspåskrifterna

2.1. Livsmedlen i studien

2.2. Iakttagelser beträffande allmänna påskrifter
2.2.1. Livsmedlets beteckning
2.2.2. Förteckning över beståndsdelar samt innehållsmängd
2.2.3. Minsta hållbarhetstid eller sista användningstidpunkt
2.2.4. Tillverkarens, förpackarens eller försäljarens namn och adress, samt ursprungslandet
2.2.5. Livsmedelpartiets identifikationskod
2.2.6. Förvaringsanvisning, bruksanvisning och varningspåskrift

2.3. Iakttagelser beträffande frivilliga påskrifter
2.3.1. GDA-påskrift
2.3.2. Näringspåstående
2.3.3. Hälsopåstående

2.4. Iakttagna speciella livsmedel
2.4.1. Funktionella livsmedel
2.4.2. Lättfettsprodukter

3. Slutsatser

Källor

Bilaga 1
Bilaga 2


1. Inledning

Syftet med detta arbete är att lära sig identifiera obligatoriska och frivilliga förpackningspåskrifter, samt att kunna avgöra om påskrifter håller måtten enligt bestämmelserna. Detta görs genom att studera förpackningar till verkliga livsmedel i de olika födoämnesgrupperna.

Bestämmelserna för förpackningspåskrifter finns till för att konsumenten ska kunna få en så realistisk bild som möjligt av livsmedlet och dess egenskaper. Bland annat beståndsdelarna, framställnings-metoden, ursprungslandet och eventuell bruksanvisning ska stå tydligt på förpackningarna så att konsumenten ska kunna välja rätt produkt med tanke på sin hälsa och personliga preferenser. Livsmedelssäkerhetsverket Evira har publicerat en handbok om påskrifter på förpackningar, vilken använts mycket i detta arbete. Dessutom behandlar Livsmedelslagen, samt nationella förordningar, EU-förordningar och EU-direktiv ämnet.


2. Iakttagelser om förpackningspåskrifterna


2.1. Livsmedlen i studien

För studien valdes 12 livsmedel i de olika födoämnesgrupperna: tranbärssaftdryck, dill, malax-limpan, ekohavreflingor, svensk hårdost, turkisk yoghurt, djupfryst kycklinglever, bacon, tonfiskbitar i vatten, ekoägg, kallpressad ekologisk rybsolja och smör. I tabellen i bilaga 1 finns mer information om alla livsmedlen som valts för studien samt vilka markeringar deras förpackningar innehåller.

2.2. Iakttagelser beträffande allmänna påskrifter

De allmänna påskrifterna är sådana som bör finnas på alla förpackningar, förutom enstaka undantag, vilka konstateras nedan för den del undantagen varit relevanta i studien. (Evira 2008, s 4)

2.2.1. Livsmedlets beteckning

Livsmedlets beteckning ska stå tydligt på varje förpackning. Det ska inte förväxlas med handels-namnet (t.ex. Amerikan pekoni) eller varumärket (t.ex. LGG Gefilus). Beteckningen ska stå på både finska och svenska i tvåspråkiga kommuner, med vissa undantag av t.ex. livsmedel som säljs över en servicedisk. Beteckningen ska stå i tillräckligt stora bokstäver och nära handelsnamnet, om möjligt. (Evira 2008, s 10, 20)

Bland de iakttagna förpackningarna fanns livsmedlets beteckning på alla utom ett livsmedel, Malaxlimpan, där man kan anse Malaxlimpan vara ett handelsnamn och inte beteckningen. Möjligen anser bageriet i fråga att ”Malaxlimpan” är ett etablerat namn i Finland, men det kan ifrågasättas. Dessutom fattades beteckningen på svenska på ett livsmedel, dillen, samt på finska på ett annat, den svenska hårdosten (bilaga 2, bild 1).

På en förpackning stod beteckningen inte i tillräckligt stora bokstäver, samt inte heller i närheten av handelsnamnet, baconet. Handelsnamnet ”Amerikan pekoni” stod med stora bokstäver, och beteckningen helt på andra sidan förpackningen i samma stycke som förteckningen över beståndsdelar (bilaga 2, bild 2).

2.2.2. Förteckning över beståndsdelar samt innehållsmängd

Förteckningar över beståndsdelar fanns väl angivna (bilaga 1). Förteckningen ska finnas på både finska och svenska i tvåspråkiga kommuner och behövs inte i fall förpackningen består av bara en enda ingrediens. (Evira 2008 s 10, 29) På en förpackning, svensk hårdost, saknades förteckningen på svenska (bilaga 2, bild 3 och 4). Den var täckt av ett klistermärke med den finska texten, vilken olyckligtvis hade placerats fel, även om det hade funnits ledig plats på förpackningens sida. Klistermärket kunde inte tas bort, så man kunde inte få reda på beståndsdelarna på svenska.

Innehållsmängden stod korrekt angiven på alla förpackningar utom dillen (bilaga 1). I handboken (Evira 2008) stod visserligen inga undantag för färska örter i kruka, men det är i praktiken omöjligt att ange vikt eller volym för en växande ört.

2.2.3. Minsta hållbarhetstid eller sista användningstidpunkt

Denna var angiven på alla förpackningar helt enligt reglerna, förutom dillen, som är en färskvara, vilket är godtagbart (bilaga 1). Av de undersökta förpackningarna hade endast baconet sista användningstidpunkt, de övriga hade minsta hållbarhetstid, vilket var korrekta val.

2.2.4. Tillverkarens, förpackarens eller försäljarens namn och adress, samt ursprungslandet

Alla förpackningarna hade dessa korrekt angivna utom den svenska hårdosten, vilken saknade adress för tillverkaren (bilaga 1). Istället hade den en webbadress angiven, vilket åtminstone ännu inte är godtagbart (bilaga 2, bild 4). (Evira 2008, s 60)

2.2.5. Livsmedelpartiets identifikationskod

Denna kod stod tydligt endast på sju av de tolv livsmedelsförpackningarna (bilaga 1). Åtminstone i ekohavreflingorna, den svenska hårdosten, djupfrysta kycklinglevern, och ekoäggen kan man anse bäst före-datumet kunna ge tillräckliga data gällande partiet (Evira 2008 s 67), men i dillen hade det varit bra att ange det. Intill bäst före-datumet på havreflingorna stod några otydliga tecken som kan ha föreställt en kod där stämplingen misslyckats (bilaga 2, bild 5).

2.2.6. Förvaringsanvisning, bruksanvisning och varningspåskrift

Förvaringsanvisning stod på alla de undersökta förpackningarna utom Malaxlimpan och tonfiskbitarna i vatten (bilaga 1), och dessa två livsmedel kan anses hålla i rumstemperatur.

De allra flesta förpackningarna hade någon form av bruksanvisning (bilaga 1). En förpackning hade ett serveringstips (Malaxlimpan), och två hade recepttips (turkiska yoghurten och smöret). Ytterligare sex hade helt klara anvisningar.

Ingen av de undersökta förpackningarna hade varningspåskrift eller behov av det.

2.3. Iakttagelser beträffande frivilliga påskrifter

2.3.1. GDA-påskrift

GDA-påskrifter (vägledande dagligt intag) har blivit allt vanligare. Sådana fanns på två av livsmedlen: malaxlimpan och ekohavreflingorna. Se bilaga 1 och bilaga 2, bilder 6 och 7.

2.3.2. Näringspåstående

Näringspåståenden får användas bara om de finns i bilagan till förordningen om påståenden (1924/2006/EG) som utges och uppdateras kontinuerligt av Europeiska unionen. (Evira 2008 s 86)

Näringspåstående fanns på sex av livsmedlen (bilaga 1). Hjärtförbundets symbol ”Bättre val” anses jämställt med ett näringspåstående. Denna symbol fanns på tre av livsmedlen, bland annat dillen. Även om Hjärtförbundet godkänner vilka livsmedel som får använda symbolen så tycker jag det kan anses onödigt att dillen marknadsförs som hjärtvänligt, eftersom det är en kryddört och örter används i så liten mängd i maten att det inte har någon betydelse om de t.ex. innehåller fett eller inte.

2.3.3. Hälsopåstående

Hälsopåståenden får användas på producentens eget ansvar, förutsatt att en ansökan om att få använda påståendet skickats in till organet EFSA (den europeiska myndigheten för livsmedels-säkerhet). De har en lista över godkända och fällda hälsopåståenden (Evira 2010 (1)). Ett hälsopåstående förekom på två av förpackningarna: tranbärssaftdrycken och den ekologiska kallpressade rybsoljan. (bilaga 2, bilder 8 och 9)

2.4. Iakttagna speciella livsmedel

2.4.1. Funktionella livsmedel

Det finns ännu ingen definition av begreppet funktionellt livsmedel i EU:s lagstiftning. Enligt International Life Sciences Institute är ett livsmedel funktionellt ifall det utöver de normala näringsmässiga egenskaperna har påvisats verka gynnsamt på en eller flera målfunktioner i kroppen och på det viset främjar eller uppehåller hälsa eller välmående och/eller minskar risken för sjukdom (Evira 2010 (2)). Den undersökta tranbärssaftdrycken är ett så kallat funktionellt livsmedel. Dess LGG-mjölksyrabakterier berättas öka den naturliga motståndskraften genom att tillföra bakterieflora till tarmen och därmed hindra skadliga mikrobers verksamhet och dess naturliga flavonoider, vilka också anses främja hälsa. (bilaga 2, bild 8)

2.4.2. Lättfettsprodukter

I studien fanns en lättfettsprodukt: den svenska hårdosten (bilaga 2, bild 3 och 4). Den innehöll 17 % fett och får därför med rätta använda både den svenska nyckelhålssymbolen och den finländska Bättre val-symbolen, vilka är näringspåståenden (se stycke 2.3.2).


3. Slutsatser

Föreskrifterna för påskrifter på förpackningar verkar följas tillfredsställande väl av flertalet finska företag. En del av bristerna hänförde sig till kraven på påskrifter på båda inhemska språken. Andra brister gällde tydligheten.

Personligen tycker jag det i sin helhet, trots alla obligatoriska påskrifter, är väldigt svårt för konsumenten att välja produkter i djungeln. Gällande tillsatser kan en e-kodnyckel vara till hjälp, men trots det vet konsumenten sällan vilka e-koder som borde undvikas, klara budskap finns inte.

Gällande näringspåståenden anser jag personligen att många produkter med rätt att använda Bättre val-symbolen (hjärtsymbolen) inte förtjänar att ha den, då den officiella riktlinjen för hjärthälsa betonar undvikande av mättat fett i högre grad än undvikande av socker och stora mängder raffinerade kolhydrater. De senare har enligt senare tids forskning visat sig öka risken för hjärt-kärlsjukdom i minst lika hög grad som mättat fett, möjligtvis mer (Mente, de Koning, Shannon & Anand 2009). 


Källor

Evira. Eviras anvisning 17005/3/sv Handbok om påskrifter på förpackningar. Uppdaterad 12/2008.
Europeiska unionen: Euroopan unionin virallinen lehti, Euroopan parlamentin ja neuvoston asetus (EY) N:o 1924/2006.
Evira. 2010 (1). [Online] Refererad 16.6.2010. Tillgänglig: http://www.evira.fi/portal/fi/elintarvikkeet/valvonta_ja_yritt__j__t/ravitsemus-_ja_terveysvaitteet/usein_kysyttya_ravitsemus-_ja_terveysvaitteista/
Evira. 2010 (2). [Online] Refererad 20.6.2010. Tillgänglig: http://www.evira.fi/portal/fi/elintarvikkeet/elintarviketietoa/funktionaaliset_elintarvikkeet/
Mente, Andrew, PhD; de Koning, Lawrence, MSc; Shannon, Harry S., PhD; Anand, Sonia S., MD, PhD, FRCPC (2009). A Systematic Review of the Evidence Supporting a Causal Link Between Dietary Factors and Coronary Heart Disease. Archives of Internal Medicine. 2009;169:659-669.

Bilagor