Alltså sej med mandel :). Uuuuurenkelt och faktiskt väldigt gott. Och många gånger tror jag faktiskt djupfryst fick är färskare än den i fiskdisken. Särskilt mycket beröm gav lilla flickan.
Tid: 60/20 minuter. För 5 personer, och en portion blev faktiskt över.
Tog fram fisken ur frysen: två paket sejfilé, 400 gram styck. De fick tina så länge de hann, medan jag förberedde resten. Jag hackade först en stor näve mandlar, kanske 1 dl.
Så gjorde jag såsen. Hettade upp en stooor klick smör i teflonkastrull (ca 80 gram?). När smöret bubblade skulle jag normalt ha fräst vetemjöl i det, men då vi inte tål vete så blev det istället en sked var av talkkuna, majzena och bovetemjöl. Det funkade bra! Så spädde jag med lite grädde under kraftig omrörning med plastvispel och lite mer mjölk och lät koka upp på nytt. Då tjocknar såsen. Smakade av såsen med salt och vitpeppar och vispade ner ett ägg i den.
Jag hyvlade lite smör på ugnsformens botten, och lade fiskbitarna på det. Saltade fiskbitarna både undertill och ovanpå. Så hällde jag såsen över dem och mandlarna överst (håller på och strör dom på bilden). In åkte den halvtinade sejen i 200 graders ugn, där den fick vara i 30 minuter. Under tiden kokade jag potatis. De sista 5 minuterna höjde jag temperaturen till 220 grader för ännu bättre färg. Dekorerade med lite dill. Muuuums!
Ser härligt ut. Men vad ska man göra när ens fem barn under årens lopp har utvecklat en sådan avsky mot skolans mandelfisk att bara tanken på mandel och fisk i kombination får dem att totalvägra... Det samma gällar för övrigt också andra anrättningar tyvärr....
SvaraRaderaTja, jag tror man ska låta bli att bjuda på mandelfisk då :(. Ofta försvinner aversionen sen t.ex. 10 år efter att skolan tagit slut... Man får helt enkelt bjuda på helt annat. Eller lämna barnens ända av fisken omandlad, kanske. Skolmaten är ibland så undermålig att jag har full sympati för barnen...
SvaraRadera