Naturligt solskydd, finns det?

Här kommer några tankar jag har om det här med att skydda sig mot solen. Ja, för det första. Är det nu alls bra att få sol, eller borde vi undvika det? Frågan är kontroversiell och väcker olika åsikter. Frågar du mig så svarar jag att solen är livsviktig och nyttig, inte minst på grund av det livsviktiga D-vitaminet, och man får gärna vistas så mycket man hinner i den under hela den "långa" nordiska sommarn. Men helst utan att bränna sig.

Jag tycker man ska ta till vara redan de första solstrålarna i slutet av mars och april. Då är kroppens D-vitaminlager som allra torftigast, och det är det garanterat också även om man tagit maximalt med D-vitamintillägg under vintern, för det D-vitamin som bildas i huden med hjälp av de ultravioletta solstrålarna är mycket mer än man kan få genom kost eller tillägg (i rimliga doser). Börjar man sola sig småningom på våren innan strålarna är som starkast så hinner man få grundfärg utan att bränna sig. Först ansiktet, så händerna, så armarna, benen, osv. Ju brunare vi hunnit bli när hösten kommer, desto bättre har vårt D-vitaminlager hunnit bli, och vi har lättare att klara oss igenom den mörka vintern.

Men - ofta kommer ändå sommarn plötsligt, liksom förra veckan hos oss i Finland. Då kan det vara bra att se upp. Jag använde jojobaolja i ansiktet på veckoslutet. Jojobaoljan har en naturlig solskyddsfaktor på 3-4. Det innebär att om jag på lördagsmorgon tänkte att står jag ute i mer än två timmar idag utan skydd så finns det risk att jag bränner mig, då kunde jag med jojobaoljan vara ute minst 7 timmar. Det räckte för mig, för mer än 7 timmar hade vi inte heller stark sol så här i maj. Jag brände mig inte, vilket är ovanligt för mig för jag lyckas i regel bränna näsan såna här dagar trots "vanlig" solkräm! Jag har beställt min jojobaolja från Rosenserien. Den är ganska dyr, men otroligt dryg.

Jag förhåller mig skeptisk till solkrämer. De gånger man oundvikligen bränner sig utan dem, t.ex. på sjön, hela dagar på stranden, hela dagar i junisol ifall man inte hunnit på grundfärg ännu, då tycker jag man ska använda solkräm (med högre solskyddsfaktor än min jojobaolja). Men jag skulle själv aldrig använda sådan varje dag, eller sätta den på mina barn varje dag. Jag är rädd för alla de kemikalier de innehåller. Jag undviker att lägga sånt på min hud som skulle vara giftigt om jag åt det. Jag tycker det är en bra grundprincip (förutsatt att man har frisk hud från början alltså, det finns ju hudproblem som behöver medicinering också). För allt du lägger på huden sugs faktiskt upp i din kropp, nästan inget avdunstar. Och via blodet når det ut till resten av din kropp, helt som innehållet i den mat du äter.

Solskyddskläder är ju en idé. Jag tycker solskyddskläder, alltså såna med solskyddsfaktor i, är en fiffig uppfinning för små barn som, utan grundfärg, plötsligt tillbringar hela dagar på stränder, eller vid vattenbassänger, där de ständigt blir våta och är i solen. Det finns solskyddskläder som torkar snabbt och därför är behändiga i de här fallen. Då behöver man ju inte smörja barnen annat än i ansiktet och kanske fötterna. Men... förutom detta fall förstår jag inte riktigt varför inte vanliga kläder duger lika bra. Vanliga kläder har ju också en viss solskyddsfaktor, de släpper igenom bara en liten del av de ultravioletta strålarna. Är man extremt solkänslig så kanske man bränner sig genom kläderna, och då kan det ju vara klokt, men i vår familj har det inte hänt. Jag är dock öppen för olika synpunkter i den här frågan, för jag vet ganska lite om solskyddskläder, jag vet betydligt mer om betydelsen av D-vitamin för hälsan.

Hur som helst - njut av sommarn och solen!

(beach picture by Jimmunnelly)