Jag har suttit i två veckor och gruvat mig över beslutet att säga upp mig eller fortsätta jobba och starta upp på deltid, velat av och an. Men nu vet jag hur jag ska göra. Det klarnade häromkvällen efter ett kort samtal med mannen.
Det som stört mig mest är hemlighållandet. Jag har känt på mig att mina närmaste kolleger anar att något är på gång i mitt liv, men ingen frågar ju något, kanske av finkänslighet. Män är ganska konkreta ibland - mannen föreslog att jag kan väl berätta om företagsplanerna på mitt jobb då. Ja, just det, varför inte?
Så fort jag hinner ska jag tala med min chef och berätta hur saker ligger till. Utan att ta ställning till om och när jag vill sluta jobba där, för det är ändå inte ännu aktuellt. Så är det inte hemligt mera. Så kan vem som helst få veta det på mitt jobb. Då kan jag registrera firman och börja marknadsföra mig helt fritt. Då kan jag skriva mitt riktiga namn på min blogg, så den som vill får veta vem jag är. Visst?
Grattis! En helt utmärkt plan. Vad skulle vi kvinnor göra utan män??? Vi har en tendens att göra saker och ting sååå komplicerade ibland. Vad skönt det måste kännas :)
SvaraRaderaTack Pia! En väninna undrade förresten varför i all sin dar jag dragit mig för att berätta detta på jobbet förut då. Bra fråga! Det känns lite absurt just nu, faktiskt. Men det var väl en rädsla om att kollegernas inställning till mig skulle ändra, att man på något anses ha ena foten ut redan och skulle behandlas olika. Fånigt, antagligen. Men ibland går man i lås... (och behöver en karl :)
SvaraRaderaDet är ett bra beslut!
SvaraRaderaDom flesta mänskor är hjälpsamma, så säkert får du några puffar av dina kollegor bara dom får veta vad du gör och hurudana tjänster du kommer att bjuda ut.
Bra karl:)
Tycker också det låter som en bra plan, lycka till!
SvaraRaderaDet både låter och kommer att gå bra ska du se!
SvaraRadera-fairy-
Tack ska ni ha allihopa för ert stöd! På fredagen har jag bokat en halvtimme med min chef. :)
SvaraRaderaNu var det undanklarat. Bra gick det ju. Mer skriver jag inte om den saken, för kanhända börjar mina kolleger småningom läsa här på min blogg emellanåt :).
SvaraRadera