Hört: Seminariet "Skolmaten i fokus"

I tisdags var jag och lyssnade på seminariet "Skolmaten i fokus" på Yrkesinstitutet Prakticum i Helsingfors. Seminariet var en avslutning på projektet "Operation skolmat", där Marthornas hushållskoordinator Harriet Strandvik varit projektledare.

I Operation Skolmat har man jobbat med ett antal projektskolor, där man bland annat infört salladsbufféer i skolorna, fortbildat skolkökspersonalen, introducerat Sapere (smakträning), samt engagerat beslutsfattare och informerat föräldrar. Förutom Harriet Strandvik har också Carola Sjödahl, projektkoordinator, varit aktiv. Projektet tog officiellt slut vid årsskiftet, men man planerar redan en fortsättning.

Innan det egentliga seminariet började, blev vi bjudna på en buffé med olika sallader, samt hummus och andra röror, och bröd bakt på bland annat spelt och oförädlat vete. Det var Mikael Björklund som fixat till dem, och de var jättegoda!

Seminariet var trevligt, för programmet var så mångsidigt. Förutom Harriets presentation av själva projektet var det sju andra talare - bland annat en kock, en engagerad förälder, en kommunalpolitiker och en författare. I alla tal lyste kärleken till maten på något sätt igenom, vilket också tycktes förena oss alla som hade samlats där som åhörare.

Kocken Michael Björklund (på nedersta bilden, i mitten), känd från bland annat TV-programmet Strömsö, berättade sin syn på den offentliga måltiden. Han berättade att skolorna på Åland ofta använder betydligt mer pengar på skolmåltiden än vi gör på fastlandet. Intressant.

Närpespolitikern Emina Arnautovic (på bilden till höger) berättade med stor inlevelse om Närpes' kamp för små kostenheter. Varför har vi inte lika engagerade politiker i Esbo, undrade jag?

Överraskningsgästen Mats-Eric Nilsson (till vänster) berättade lite om sin historia, hur han kom att skriva böckerna "Den hemlige kocken", "Äkta vara", och den senaste boken "Döden i grytan". Han är ju högaktuell i Finland nu, då mellanboken nyss kommit ut på finska, "Aitoa ruokaa". Jag var glad att han berättade mer om just den tredje boken, som mer behandlar den offentliga måltiden, den som vi ofta har betydligt svårare att påverka än det vi sätter i vår shoppingkärra.

Till sist premierades de bästa skolköken. Det var med glädje och en viss avund jag lyssnade på de fina orden som beskrev deras matfilosofier och praxis. Huvudpriset gick till Mikaelskolan i Ekenäs. Härligt att se dessa skolköksansvarigas entusiasm, medan jag samtidigt känner mig så sorgsen över skolmatssituationen här i Esbo. Du kan läsa mer om priset "Bästa skolkök" och pristagarna här på Marthornas hemsida och här i Harriet Strandviks marthablogg.

Och, ja, till allra sist och till Harriet Strandviks uppenbara överraskning, så fick hon själv Marthornas förtjänsttecken. På bilden berättar Marthornas förbundsdirektör Christel Raunio varför. Det var hon minsann värd!

Jag skulle så gärna göra något för att förbättra skolmaten, men jag vet inte riktigt vad. Esboskolornas mat styrs ju av ett jättekontrakt som Espoo Catering gjort med ungefär alla skolor i Esbo. Kom jag fram till för ett par år sedan då jag utredde möjligheten för mina barn att få smör i stället för bara margarin i skolan, och för övrigt också vad deras mat innehöll (vilket var sorgligt). Enligt fakta som retts ut i Operation Skolmat så är det inte nämnvärt billigare med dessa centraliserade lösningar. Men det kräver kunnit personal och engagemang från både skolpersonal, kökspersonal och föräldrar. Många av skolorna hade bildat "kostteam" för att påverka maten.

Hur som helst, jag är glad att sådana här projekt finns, även om de tyvärr inte nådde mina barns skola. Det lönar sig att kämpa för god mat, den är grunden för barnens hälsa.
_