Vi har ätit:- kålgryta
- löksoppa
- kycklinglår i ugn, fast med en stekt squasch till som för övrigt inte smakade nånting, bäst att hålla sig till säsonggrönsaker...
- linsgryta, fast utan korv.
_
torsdag 17 februari 2011
Flera maträtter för mjölkfri februari
Jag märker att jag inte bloggat så mycket mattips den här månaden. Men de jag bloggat är alla mjölkfria, så klart. En del rätter har jag inte bloggat för att jag bloggat dem förr. Tänkte i alla fall berätta för er, särskilt er som vill ha mjölkfria tips, vad vi också ätit denna månad.
Vi har ätit:
_
Vi har ätit:_
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
I persisk mat, är mjölk väldigt sällsynt, förutom då i yoghurten, som oftast blir smaksatt sås med mynta och vitlök, eller russin och nötter.
SvaraRaderaProva Gorma Zabsi och Fezenjun. Otroligt goda och hälsosamma maträtter. Men då måste man nog äta ris med, det hör till liksom.
Jag använde mycket iranskt då mina barn var små, för de var mjölkkänsliga.. Iransk mat blev ofta min räddning och det blev en insiktfull erfarenhet i andra kulturer.
Tack Guni för idén! Har du särskilda barn till Iran då? *nyfiken*... Ja, de flesta köken utanför Europa utesluter ju mjölken. Persisk mat har jag aldrig lagat. Libanesisk är kanske det närmaste jag kommit. När ska man riktigt hinna laga all god mat i världen?? :) Jag fick en koreansk kokbok i gåva för flera veckor sedan, har inte ens hunnit korka den...
SvaraRaderaPersisk mat är mycket enkel mat. Långkok, ofta baserat på kött, nötter, linser etc. Olika kombinationer. En del av deras maträtter, är rena hälsokosten.
SvaraRaderaJag hade turen, att bli vänfamilj till en iransk mamma med småbarn, som sen också fick hem sin man till Finland. Hon lärde mig att tillaga riset på bästa vis, och att göra olika kötträtter till såser. Mina barn (biologiska) var känsliga för bl.a. damm och mjölk m.m.
Så den persiska maten, utan mjölk och smör, blev då min livlina. Och vi kunde då äta samma mat allihopa vid matbordet. Något som kändes bra då man var van med 3 olika kastruller och maträtter på spisen.
En lång period kom emot mig, med alternativ mat. I Oravais, där jag bodde då, fanns många flyktingar, som alla hade unika fina recept, som jag nyfiket snappade upp.
Jag är oerhört tacksam för den tiden. Den öppnade ögonen på mig, hur svårt människor har det i världen - för sin tro, för sitt kön, för sin övertygelse...
Och de lämnade gods och egendom, efter sig.. långt mera än vad jag någonsin ägt. Och den respekten vi byggde, sinsemellan, var mycket värdefull. Systerskap, broderskap och recept och så åt vi ofta tillsammans. Sen kom jobbet emot och tiden försvann mellan papper och annat.
Idag finns fin vänskap kvar. Och goda recept som jag ibland plockar fram. Och njuter och minns.
Tack Guni för din historia! Jag upptäckte nu först tryckfelet i min fråga till dig... det skulle ju stå "Har du särskilda band till Iran", inte "barn". Suck med mig, sorry, men det verkar som om du förstod min fråga ändå, som tur är!
SvaraRaderaDet är härligt med olika band till olika matkulturer. Själv har jag vissa matband till bland annat Italien, Holland och Frankrike, då jag ätit en del i dessa länder.