Den sista delen i hans bok handlar om hur han tycker man ska äta. Till skillnad från t.ex. Taubes och många andra, tycker han att man ska äta mest från växtriket. Men fettskräck har han minsann inte. Han förespråkar i första hand ändå god och äkta mat. Riktig mat.
Några intressanta saker jag särskilt lagt på minnet från boken är följande:
- Visst smakar olivolja bra till tomater? Men olivoljan gör faktiskt lykopenet i tomaterna mer tillgängligt för mänskokroppen. Lykopen är det röda karotenet i tomater, och misstänks kunna förebygga bl.a. cancer tack vare sina hälsoeffekter.
- Visst är det fiffigt av mexikanerna att kombinera majs med bönor som basföda? Men majs och bönor innehåller faktiskt tillsammans alla de 8 essentiella aminosyrorna som mänskan behöver. Alla 8 på en gång finner man endast i animaliska produkter.
Jag tycker också att man ska respektera traditionell kost så gott det bara går. På min etikett klassiker är de flesta mattips sådana som utvecklats i något traditionellt kök, och där jag inte uppfunnit något nytt egentligen. Många av de recepten är gamla, andra lite nyare. Traditionell mathållning är utvecklad för att hålla mänskor friska och virila. Skräpmaten är tyvärr utvecklad helt för andra ändamål, visst?
Det bästa med allt som handlare om mat idag är att man har förstått att gå tillbaka till rötterna, man börjar så smått förstå den riktiga etiken och filosofin kring allt som handlar om just gastronomi, det är som om vi har på något sätt under tidens gång velat glömma bort det allra väsentligaste och viktigaste i mathushållningen och hur det påverkar våra liv, Jean Antheleme Brillat-Savarin gav oss redan på 1700 talet det kloka aforismerna som när man studerar dem närmare kommer underfund med att maten påverkar inte bara vår hälsa utan även våra sinnen, vårt liv och leverne, många och olika är det otaliga kostråden men man glömmer alltid de som är det konkreta och viktigaste i alla råd, nämligen de att maten är inte bara någonting man skall bli mätt av, maten är även en uppfostrare och livsstilspåverkare, och det hade man på det klara redan på 1700 talet och före, men vi tycks alla ha glömt bort detta i det moderna samhället, maten har blivit till någonting man anser vara en bisysla och ett nödvändigt ont man helst vill slippa med minsta möda och besvär. Men nu verkar trenderna vända inom gastronomin och allt mer börjar man skönja att folk börjar bry sig om det viktiga i sambandet mellan mat och hälsa och speciellt mellan maten och råvaran, dess ursprung och hur den hanterats, aldrig förr har det varit så populärt med lokala råvaror och handgjord mat som det är nu och det är bra för det ger maten sin riktiga identitet tillbaka och husmanskosten har i genom alla århundraden sedan det begreppet föddes, ( 1560 tal) aldrig gjort någon människa sjuk eller besvärad. Fint Flo att du tar upp frågan och belyser den från ett sådant här perspektiv, vi talar samma språk fast genom skiljda författare i skilda århundraden =) intressant.
SvaraRaderaChristian, jag har Brillat-Savarin på min "ska-läsa-lista". Nån dag! Läser som bäst Gary Taubes, och han visst i sin bok berätta, bland 500 referenser, att även Brillat-Savarin visste att det är socker och stärkelse som är fetmande.
SvaraRaderaSkönt att höra en mer optimistisk syn på dagens mathållningstrend, tack för det Christian!